8 dagar tog det för grävgubben allt som allt. Nu återstår putsning av sockel, fixa till gruset och mattan och lägga en kantsten runt om, fylla upp med grus, fylla på med matjord runt huset, så gräs och vattna detta kontinuerligt, fixa infarten såsom vi vill ha den (grävgubben jämnade till infarten och fyllde på ett lager med grus bara), så gräs vid gräsmattan längs infarten (där röret från fördelnignsbrunnen lades),ta hit elektrikern för inkoppling av dränpumpen, byta hängrännor och stuprör samt bygga upp nya verandor. En hel del eget jobb återstår alltså. Faktiskt mycket mer än vad jag hade kunnat föreställa mig. Kanske lite naivt tänkt av mig men det är första gången vi gör en dränering så allt var nytt för oss.
Efterarbete och övrigt: Infarten jämnades ju bara till och ett lager grus lades direkt ovanpå. Jag skrapade fram den del av den gamla grässträngen som fanns kvar och hoppas att infarten med tiden kan likna mer den som var förr.
Efterarbete och övrigt: Jordhögen som lämnades kvar. Inser nu när jag ser den att den inte kommer att räcka. Inte ens i närheten av att räcka. Får nog bli två likadana högar till som vi får beställa hem eller om vi tar det med släpet vårat. Inbillar mig att grävgubben blev less på gnällkärringen och lämnade lite tidigare än väntat. Vill påpeka att jag inte gnällereller står och tittar på men jag har ju ett visst behov av att se hur arbetet utförs och att det blir såsom jag tänkt mig. Svår avvägning det där...
Efterarbete och övrigt: Passade på att måla östersidan innan grävgubben kom. Tänkte att det är ju bra att den är målad innan verandan byggs så slipper vi täcka så mycket av verandan. Eftersom grävgubben på grund av förseningar i hans arbete skulle komma så pass sent på året valde vi att måla östersidan innan han kom. Big mistake. Det fina dammet från det grova gruset täcker nu den nyligen målade slamfärgade östersidan och det är även diverse smutsmärken och annat som inte bara går att enkelt tvätta av som på en fasad målad med typ Bestå eller ngt annat.
Vi hann desutom inte färdigt med att måla det vita så jag vet inte vad vi egentligen vann av den impulsen. Borde ha väntat och målat och byggt veranda nästa år istället. Men man vill ju så gärna bli klar. Nästa sommar vill vi ju måla hela fasaden, inte bygga entréveranda. Så vi trodde vi skulle vina tid på detta sätt så att verandan skulle stå klar 2017.
För övrigt har vi nu en helt livsfarlig entré med någon gammal gisten sågbock som steg. Självklart ska hela tjocka släkten komma och titta hur det går med projektet så det har lyfts många gamla tanter och farbröder upp och ned för den där gamla vingliga sågpallen. Det har även skett vid en rad tillfällen att man skulle ut ur huset och glömt bort att där inte finns någon veranda så man har rasat rakt ut 1m. Hände även vår dotters kompis då jag inte hann med att varna henne. Usch. Bakläxa på det. Fixa pallar och gör en tillfällig veranda som inte är livsfarlig. Allt som allt, gör detta under semestern. Vissa mornar när vi ska iväg lite stressigt till dagis så har grävgubben grävt upp en vallgrav utanför entrédörren. Då har en av oss fått hoppa Christian Holm hopp ut från altandörren och den andra hivat ut ungen och hoppats att den andra ska fånga. Skämt å sido. Det var ett projekt att ta sig ut OCH in! Och mycket sand och lera har vi fått in. Hundfan har fått följa med överallt också eftersom vi inte kunnat stänga altandörren efter oss. Hunden hade således enkelt puttat upp dörren och stuckit efter oss. Det är möjligt att vi med lite planering hade kunnat få detta mindre löjeväckande.
Vi hann desutom inte färdigt med att måla det vita så jag vet inte vad vi egentligen vann av den impulsen. Borde ha väntat och målat och byggt veranda nästa år istället. Men man vill ju så gärna bli klar. Nästa sommar vill vi ju måla hela fasaden, inte bygga entréveranda. Så vi trodde vi skulle vina tid på detta sätt så att verandan skulle stå klar 2017.
För övrigt har vi nu en helt livsfarlig entré med någon gammal gisten sågbock som steg. Självklart ska hela tjocka släkten komma och titta hur det går med projektet så det har lyfts många gamla tanter och farbröder upp och ned för den där gamla vingliga sågpallen. Det har även skett vid en rad tillfällen att man skulle ut ur huset och glömt bort att där inte finns någon veranda så man har rasat rakt ut 1m. Hände även vår dotters kompis då jag inte hann med att varna henne. Usch. Bakläxa på det. Fixa pallar och gör en tillfällig veranda som inte är livsfarlig. Allt som allt, gör detta under semestern. Vissa mornar när vi ska iväg lite stressigt till dagis så har grävgubben grävt upp en vallgrav utanför entrédörren. Då har en av oss fått hoppa Christian Holm hopp ut från altandörren och den andra hivat ut ungen och hoppats att den andra ska fånga. Skämt å sido. Det var ett projekt att ta sig ut OCH in! Och mycket sand och lera har vi fått in. Hundfan har fått följa med överallt också eftersom vi inte kunnat stänga altandörren efter oss. Hunden hade således enkelt puttat upp dörren och stuckit efter oss. Det är möjligt att vi med lite planering hade kunnat få detta mindre löjeväckande.
Den enda som inte har haft problem med att ta sig in och ut är katten. Han har med en dansös lätthet flugit upp. Men sen har vi fått de här blickarna som bara en gammal erfaren katt kan ge "Vad fan håller ni på med nu då?" Hunden har i alla fall sovit gott under denna tid. Vi bor ju på vischan så normalt sett är det helt lugnt, stilla och tyst här. Men med en mullrande klonkande gnisslande skrapande tjongande grävmaskin som ibland far förbi utanför fönstret har hunden suttit upp. Käpprak i ryggen och skällt varje gång maskinen syns i fönstret eller när den låter på ett vis som mer störande än hon rättmätigt kan tåla.
Själv har jag en slags inbyggd väckarklocka och vaknar aldrig för sent. Grävgubben brukade komma runt kl 06.30 så jag vaknade i god tid kl 3-4 varje morgon och var jätteberedd. Jätteskönt. Och praktiskt.
Gubben min är dock inte som jag. Han är normal. Han har nog inte tänkt på det så mycket och inte lagt sig i eller noterat så mycket av vad som har varit på gång utan låtit allt ha sin gilla gång.
Själv har jag en slags inbyggd väckarklocka och vaknar aldrig för sent. Grävgubben brukade komma runt kl 06.30 så jag vaknade i god tid kl 3-4 varje morgon och var jätteberedd. Jätteskönt. Och praktiskt.
Gubben min är dock inte som jag. Han är normal. Han har nog inte tänkt på det så mycket och inte lagt sig i eller noterat så mycket av vad som har varit på gång utan låtit allt ha sin gilla gång.
I skrivande stund väntar vi på elektriker och putsgubbe. Har fått offerter på putsningen från mellan 6000-18000 kr. Hade gärna gjort det själv men det är för tungt för mina armar tyvärr så vi betalar någon för det och försöker göra andra saker själva istället som kompensation för den kostnaden. Verandorna har vi beslutat att göra själva tex och vi byggde nyligen ett förråd själva och la tak och allt. Målade även carporten själva och ska måla huset själva. Putsning och spackling är heller inte min gubbes gebit. Så putsningen känns rimligt att leja bort.
Elektrikern är densamma som vi alltid haft då vi är väldigt nöjda med det arbete han utför även om hans, liksom andra hantverkares klocka, oftast går fel.
En historia om elektrikern våran för den som har dötid:
För hundra år sedan när vi var fattiga studenter och bodde i ett litet fritidshus ringde vi den lokala elektrikern för att dra el till lampor i lillstugan som vi renoverat upp. Elektrikern vill inte göra detta då proppskåpet satt i ett oisolerat utrymme vilket inte är godkänt. Vi ringde då en annan som inte sa ett ord om detta och drog fram det vi ville ha. När vi sedan hade pluggat klart och köpt det hus där vi skulle bilda familj och leva lyckliga och trötta i alla våra dagar ringde vi tillbaka till den första elektrikern som vi inte anlitade den gången. Honom har vi haft sedan dess. Jag har sagt till honom att han fick inte jobb då pga sin noggrannhet men att han vann på det i längden. Vi har sen dess anlitat honom för allt jobb de senaste 6-7 åren. Måste ju bli närmare 50- 100 000 kr.
En historia om elektrikern våran för den som har dötid:
För hundra år sedan när vi var fattiga studenter och bodde i ett litet fritidshus ringde vi den lokala elektrikern för att dra el till lampor i lillstugan som vi renoverat upp. Elektrikern vill inte göra detta då proppskåpet satt i ett oisolerat utrymme vilket inte är godkänt. Vi ringde då en annan som inte sa ett ord om detta och drog fram det vi ville ha. När vi sedan hade pluggat klart och köpt det hus där vi skulle bilda familj och leva lyckliga och trötta i alla våra dagar ringde vi tillbaka till den första elektrikern som vi inte anlitade den gången. Honom har vi haft sedan dess. Jag har sagt till honom att han fick inte jobb då pga sin noggrannhet men att han vann på det i längden. Vi har sen dess anlitat honom för allt jobb de senaste 6-7 åren. Måste ju bli närmare 50- 100 000 kr.
Finns ingen markduk under. Hade som sagt glömt att planera för restaureringen av infartsvägen så grävgubben lade bara ett lager grus ovanpå. Tidigare hade vi ju pressad jord med grässträng emellan och det har funkat jättebra och varit vackert tycker jag. Ligger ju ute på vischan. Min förhoppning är att gruset kommer att blandas med jord så att gruset inte blir så iögonfallande och sen att grässträngen ska återhämta sig. Tycker det är finast så. Skulle vi få problem med en massa gräs i körfälten (vilket jag inte tror då detta inte varit ett problem tidigare) så får vi tänka om hur vi ska göra.
