Det svenska elystemet – inne i bostaden
Här fortsätter vår artikelserie om det svenska elsystemet.
Du kan läsa artikeln här: Det svenska elystemet – inne i bostaden
Välkommen att kommentera den här guiden! Ange nummer på den del av guiden du kommenterar, för det är en enda kommentarstråd till hela guiden.
Du kan läsa artikeln här: Det svenska elystemet – inne i bostaden
Välkommen att kommentera den här guiden! Ange nummer på den del av guiden du kommenterar, för det är en enda kommentarstråd till hela guiden.
Tack Bo! Har alltid varit en el-analfabet. Nu tänkte jag att jag verkligen skulle börja, lära mig lite om el och följa din artikelserie. Men det här med PEN-ledare förstår jag inte riktigt. Har du en ännu enklare förklaring som till och med en ekonom kan förstå?
Hobbyelektriker
· Värmland, Molkom
· 24 078 inlägg
Om, om vi tittar på den här bilden då. Detta är ett s.k. TN-S-system med separata ledare för nolla (N) och skyddsjord (PE) ända från transformatorn,
I N går det en massa belastningsström från olika förbrukare, precis som det går ström i en fasledare. Inget konstigt med det.
I PE går det normalt ingen ström, utan endast när det blir ett isolationsfel i apparaten. Denna ledare lägger man "vid sidan om" N för att ge den ett bättre skydd. Man vill vara rädd om denna.
Tittar man på bilden så ser man ju att båda dessa ledare är sammankopplade i transformatorn, det är egentligen en och samma. Så istället för två st ledare hela vägen till transformatorn (som kan vara flera kilometer bort) så kan man använda en gemensam på den längsta sträckan, en PEN-ledare.
Genialiskt, det sparar en massa koppar! Det blir ju precis samma funktion, eller hur? Koppar som koppar, en grov ledning eller två separata bredvid varandra, det spelar ingen roll.
Men det finns givetvis en baksida. Det blir farligt om denna PEN-ledare går av. Det är bra illustrerat i artikeln.
Om det inte besvarade din fråga så får du återkomma.
I N går det en massa belastningsström från olika förbrukare, precis som det går ström i en fasledare. Inget konstigt med det.
I PE går det normalt ingen ström, utan endast när det blir ett isolationsfel i apparaten. Denna ledare lägger man "vid sidan om" N för att ge den ett bättre skydd. Man vill vara rädd om denna.
Tittar man på bilden så ser man ju att båda dessa ledare är sammankopplade i transformatorn, det är egentligen en och samma. Så istället för två st ledare hela vägen till transformatorn (som kan vara flera kilometer bort) så kan man använda en gemensam på den längsta sträckan, en PEN-ledare.
Genialiskt, det sparar en massa koppar! Det blir ju precis samma funktion, eller hur? Koppar som koppar, en grov ledning eller två separata bredvid varandra, det spelar ingen roll.
Men det finns givetvis en baksida. Det blir farligt om denna PEN-ledare går av. Det är bra illustrerat i artikeln.
Om det inte besvarade din fråga så får du återkomma.
Hej Bo, varför måste PEN- ledare vara minst 10mm2 ?
Svaret finns i inlägget före.J Jönas skrev:
I grunden handlar det om att om PE & N ledaren är gemensam dvs PEN så går det dels en "returström" genom ledaren samtidigt som den fungerar som PE vilket är en kritisk och vital funktion. Man vill då säkerställa att den inte kan skadas mekanisk. Eftersom ett bortfall leder till att PEN upphör med fara för brand eller personskada, mm.
Ok, så det har alltså inget med mängden ström som ska gå i returledningen? Har ju sett motsvarande skenor i nätstationen och då är de ju rätt stor aria där med, dock väl skyddade och därmed ingen risk för mekanisk skada.Ljus skrev:
Hobbyelektriker
· Värmland, Molkom
· 24 078 inlägg
Jag tror det är ganska ovanligt - man tar inte den kostnaden för att få redundans, det är inte värt pengarna.
Vårt hus, byggt -07, har det upplägget. Old-school elektriker, ingen extra kostnad och det nämndes aldrig heller. Efteråt har jag förstått hur det är upplagt. Märkning saknas men jag provar mig fram. En vacker dag...
Jag tycker att följande text är missvisande:
Texten kanske borde ändras till t.ex "men det skulle gå om det var tillåtet".
Man kan tolka det som att det är opraktiskt men tillåtet med TN-C för en gruppledning. Det framgår dock på andra ställen att en gruppledning inte får vara TN-C.
Texten kanske borde ändras till t.ex "men det skulle gå om det var tillåtet".
Hobbyelektriker
· Värmland, Molkom
· 24 078 inlägg
Har jag skrivit det där? Det låter ju minst sagt tveksamt, ja. Men jag ser nu att man behöver sätta in denna mening i sitt sammanhang. https://www.byggahus.se/el/svenska-elystemet-inne-bostaden#n7065-sida-5
Efter att ha gått El/Energi linjen på comvux kan jag konstatera att om man hade skickat ut den här artikelserien till alla som skulle gå utbildningen innan man började lära sig del för del på djupet, med effektberäkningar och fasvinklar och alla andra knepiga koncept som följer med trefassystem, så hade alla kunnat tillägna sig utbildningens olika kurser på ett mycket bättre sätt!
Om det finns någonting jag skulle tillägga så är det angående neutralledaren, där artikeln anger följande:
"Om man tittar tillbaka på jordningssystemet så ser man att det bara är fasledaren som är ”farlig”. Ena hålet i ett uttag är alltså ”ofarligt” för det är nollan."
Detta är å ena sidan sant och mitt tillägg är lite av en överkurs, men jag tycker att man ska ta särskild höjd med säkerheten när man lär ut el till lekmän. Därför vill jag tillägga någonting vi fick lära oss på utbildningen, nämligen att alltid behandla en neutralledare med samma respekt som en fasledare. Nollans ofarlighet bygger nämligen på att hela anläggningen, hela vägen mellan beröringspunkt och transformator, är korrekt utförd och inte på något vis skadad. Det finns en uppsjö av hypotetiska situationer, allt från skador på servisledning genom grävning, fallande träd, etc, till rena felkopplingar i den egna anläggningen som kan göra att nollan blir spänningsförande.
Och felkopplingar i anläggningar...
Jag är ganska säker på att jag aldrig någonsin har sett en helt korrekt utförd elanläggning någon annanstans än i nyproduktioner. En elektriker får av, bland annat, dessa anledningar lära sig att behandla nollan som farlig trots att den i normalfallet aldrig ska vara det.
Man bör överlag ha som regel att det man lär sig om el, det använder man till att designa och utföra anläggningar, grupper eller apparater korrekt. (För det gör man ju de facto, fast man inte får). Men man måste lära sig at skilja på nyproduktion och befintlig anläggning. Man får aldrig under några omständigheter förlita sig på att en befintlig anläggning överensstämmer med vad man har lärt sig. Det är någonting man alltid måste bekräfta själv genom besiktning med lämpligt mätinstrument. Eller rättare sagt motbevisa med lämpligt mätinstrument för det överensstämmer i stort sett aldrig till 100%.
Om det finns någonting jag skulle tillägga så är det angående neutralledaren, där artikeln anger följande:
"Om man tittar tillbaka på jordningssystemet så ser man att det bara är fasledaren som är ”farlig”. Ena hålet i ett uttag är alltså ”ofarligt” för det är nollan."
Detta är å ena sidan sant och mitt tillägg är lite av en överkurs, men jag tycker att man ska ta särskild höjd med säkerheten när man lär ut el till lekmän. Därför vill jag tillägga någonting vi fick lära oss på utbildningen, nämligen att alltid behandla en neutralledare med samma respekt som en fasledare. Nollans ofarlighet bygger nämligen på att hela anläggningen, hela vägen mellan beröringspunkt och transformator, är korrekt utförd och inte på något vis skadad. Det finns en uppsjö av hypotetiska situationer, allt från skador på servisledning genom grävning, fallande träd, etc, till rena felkopplingar i den egna anläggningen som kan göra att nollan blir spänningsförande.
Och felkopplingar i anläggningar...
Jag är ganska säker på att jag aldrig någonsin har sett en helt korrekt utförd elanläggning någon annanstans än i nyproduktioner. En elektriker får av, bland annat, dessa anledningar lära sig att behandla nollan som farlig trots att den i normalfallet aldrig ska vara det.Man bör överlag ha som regel att det man lär sig om el, det använder man till att designa och utföra anläggningar, grupper eller apparater korrekt. (För det gör man ju de facto, fast man inte får). Men man måste lära sig at skilja på nyproduktion och befintlig anläggning. Man får aldrig under några omständigheter förlita sig på att en befintlig anläggning överensstämmer med vad man har lärt sig. Det är någonting man alltid måste bekräfta själv genom besiktning med lämpligt mätinstrument. Eller rättare sagt motbevisa med lämpligt mätinstrument för det överensstämmer i stort sett aldrig till 100%.
Redigerat:
Jag skulle inte lita på det i nyproduktion heller.ElFredde skrev:
Någon skrev på forumet om att man på en vidareutbildningskurs för elektriker (alltså erfarna yrkesmän) hade givit dem i uppdrag att tillverka var sin skarvkabel (alltså vanlig skarvsladd för enfas 230V). Och sedan besiktigat resulatet. Om jag minns rätt så var det en av 20 som hade lyckats tillverka kabeln helt utan anmärkningar. Men då var det en petig inspektion.
Därmed inte sagt att det var sopiga elektriker. Det handlar om att det finns väääldigt många fel man kan göra även på den enklaste uppgift.