tommib
Nej, det är riktigt. Kan man inte så ska man inte pula. Detta är dock inget konstigt och gissningsvis så resonerar de flesta normala vuxna så. Man låter bli det man inte kan och inte vill läsa på. Om kabeln ligger där på hyllan eller inte spelar inte så stor roll. De som inte resonerar så, av vilket skäl det må vara, kommer installera i alla fall. Med lampsladd, högtalarsladd, bilkabel eller något annat skit.

Dessutom, i dagens globala värld, så kommer ett försäljningsförbud i Sverige bara göra att man beställer det från ett annat land. Möjligen får man då saker som inte riktigt är enligt svenska normer. Det är också sämre.

Anden har lämnat flaskan och hur mycket de än vill så kommer de inte kunna stoppa tillbaka den.
 
  • Gilla
civilingenjören och 4 till
  • Laddar…
Bo.Siltberg Bo.Siltberg skrev:
Nu börjar vi gå OT här...
Försäkringsbolaget har nog inget intresse av att anmäla folk för då har de ju förlorat en kund. Dessutom ska de veta att det felaktiga arbetet gjorts inom preskriptionstiden 2 år.
Det finns inga formella dokument som säger att en installation är korrekt och utförd av en firma med rätt behörighet. Ingen kan alltså kräva att få se ett sådant dokument. Det är den faktiska installationen som talar.
Ja, jag tycker det kan nyanseras lite. Det är inte ovanligt att försäkringsbolag anmäler husägare för lagbrott när en skada redan skett. Detta som sagt för att (ev. kraftigt) kunna reducera ersättningen.

Det vanligaste scenariot historiskt är "glömd spisplatta" som leder till först brand och sedan anmälan om allmänfarligt vårdslöshet från ditt eget försäkringsbolag, och dom (typiskt på 30-50 dagsböter).

Men det är som sagt inte dagsböterna man är ute efter från försäkringsbolagets sida, utan möjligheten att slippa betala ersättning. (Men försäkringsbolag är ju allt annat än konsekventa, så hur just ditt bolag kommer göra om du glömmer spisen på är skrivet i stjärnorna.)

Men anmälan efter elbrand orsakad av "hemmapul" är som sagt ovanligt. Och anmälan från försäkringsbolag om det inte brunnit torde inte förekomma öht. Försäkringsbolaget ser ju öht inte huset förrän något har hänt.
 
  • Gilla
civilingenjören och 3 till
  • Laddar…
engs
S Stefan1972 skrev:
Fast på ett sätt är det ju bra att de skyltar om det för med intåget av all elmateriel i handeln så inbjuder det verkligen de som inte kan ett dyft att ta steget till att byta nånting. Den biten i det hela försvarar jag inte alls för kan man ingenting, Ja då ska man inte hålla på med det.
Säger inte att det är fel med skyltarna, mest att de dykt upp (eller så bara jag som lagt märke till de först då) under de senaste kanske 5 åren. Samtidigt som branchen varit mer högljudda om behörighet och hempul, så jag tänkte att det kanske har ett samband. Antingen som önskemål från el-branchen eller ett försök från handeln att vara proaktiva för att undvika ett förbud.
 
  • Gilla
civilingenjören
  • Laddar…
Elsäkerhetsverket har drivit en kampanj om ökad information i butikerna. Jag antar att dom i bakgrunden är påhejade av branschlobbyn...
 
  • Gilla
civilingenjören
  • Laddar…
S Stefan1972 skrev:
Såklart ska man följa gällande lagar och regler men just detta känns ju ändå väldigt märkligt eftersom ingen verkar vara den som vill använda lagen? Eller kan använda den?
Lagen är helt enkelt 100 år gammal. Då gällde helt andra förutsättningar.

Elsystemen var än mer unika än idag då varje by hade sin egen generator med sitt eget spännings- och jordningssystem. Man insåg dessutom att strömmen var farlig, kunde orsaka både elchock och brand, vilket ställde krav på en allmän elkompetens vid installationen, en skolning som inte många hade vid den tiden.

Samtidigt behöves stor handkraft för ledningsdragning mm vilket krävde att bygdens alla hantverkare fick tillåtelse delta. Det jobbade då under överinseende från den behörige personen, för det var endast denne som hade kunskap om det unika elnät som arbetet gjordes i.

Man hade alltså på den tiden dåligt med tumregler på grund av att väldigt lite var standardiserat, utan elinstallatören måste själv ha djupare kunskaper om starkströmssystem än vad som i praktiken behövs idag. Även elmaterielen var primitiv där elinstallatören till viss del fick tillverka den själv – det krävdes en yrkesskicklighet av ett slag som inte behövs idag.


Idag är allting standardiserat, alla har samma spänning. Det finns verktyg för ledningsdimensionering och elcentraler byggs upp med standardkomponenter och allting skyddas av helgonförklarade JFBer. Man kommer väldigt långt med generella tumregler så länge man håller sig inom de vanliga ramarna. Den unika kompetensen upprätthålls inte för det är väldigt sällan som man har behov av att nyttja den. Man skulle i princip kunna få behörighet efter ordinarie skolexamen i lämpligt tekniskt ämne som visar på färdigheter inom ellära, matematik och förmåga att läsa en produktspec.

Och lärlingar behöver framför allt inte gå bredvid och lära sig något unikt arbete i fyra år för att bli utbildad. Idag kan man i stort läsa sig till det. Den träning man behöver är möjligen att klamra en kabel rakt. Sedan finns givetvis produktkännedom mm som ett stort kapitel, men det är ingenting som man måste lära sig för att få behörighet utan kan ligga i den normala fortutbildning som sker inom företaget.

Då som nu är syftet med behörighet att förhindra att en person som saknar nödvändig kompetens att utföra installationsarbete åt någon annan, som själv inte kunde bedöma om installationen blev säker för honom och hans omgivning. Det är främst behovet av utbildning som jag ser har förändrats. För högspänning så är det behovet fortfarande högt, men inte på insidan mätarskåpet i en bostad.

Det infördes tidigt även ett krav på anställningsförhållande mellan elinstallatör och yrkespersoner. Det tillkom 1939 på grund av ett omfattande bulvanväsende – att ”löst” folk gjorde installationsarbete i en behörig installatörs namn. Idag spelar det ingen roll då alla elsystem är lika. Detta krav på anställningsförhållande togs också bort för 1.5 år sedan. Och i och med flytten av ansvaret från elinstallatören till elfirman så har man nog insett att det faktiskt inte krävs så speciell kompetens längre.

Så småningom kommer nog elinstallatörens behörighet att luckras upp också. Det motiveras ju än idag med att en starkströmsanläggning är unik. Man menar att det inte finns två stycken likadana (nåja). Elinstallationsarbete innefattar utformning och konstruktion av anläggningen. Det finns ingen ”serviceinstruktion” för en sådan anläggning. Det finns visserligen standarder, men dessa är många och av många årgångar. Man kan inte lita på att en starkströmsanläggning ser ut på ett visst sätt. Färgerna på ledarna är ett typiskt exempel, längden på gruppledningarna en annan. Man måste ha kunskapen att förstå hur en starkströmsanläggning fungerar i grunden. Detta menar man ställer krav på en speciell kompetens som man vill ha statlig kontroll över.

Det är visserligen sant att varje anläggning är unik i det att antalet gruppledningar skiljer sig år, lite... Men jag tror att detta argument kommer att falla. Det dröjer nog 10 år bara. Man ser ju redan idag det absurda i följande lista på vad som kräver behörighet:

- Det krävs ingen behörighet för att konstruera en hiss med alla dess ingående maskiner.
- Det krävs ingen behörighet för att montera ihop en hiss med alla styrskåp.
- Det krävs ingen behörighet för att installera en hiss med kabeldragning internt mellan
styrskåp för hissen.
- Det krävs ingen behörighet för att rita elsystemet till en stor offentlig byggnad, med alla dess komplicerade beräkningar.
- Det krävs behörighet för att installera efter ritningen, dra ledningar etc.
- Det krävs ingen behörighet för att dimensionera anslutningspunkten till en hiss.
- Det krävs behörighet för att ansluta en hiss till denna anslutningspunkt, "plugga i kontakten".
- Det krävs ingen behörighet för att kontrollera att en hiss är korrekt ansluten.
- Det krävs ingen behörighet för att kontrollera att ett allmänt elinstallationsarbete är korrekt utfört.
- Det krävs ingen behörighet för att driftsätta en hiss, slå på strömmen.

Så, förr kanske man jagade obehöriga, inte idag.
 
  • Gilla
civilingenjören och 49 till
  • Laddar…
Om vi tar våra två fastigheter, båda köpta av oss på 80-talet:
  • Vi är andra respektive tredje ägare,
  • Elinstallationer finns finns från byggnation och har förändrats över tiden
  • Vi har haft några olika elfirmor för vissa jobb, diverse fakturor finns
    Vissa eljobb som del av större arbete fakturerat av den som gjort hela arbetet
    Andra eljobb direktfakturerat av utförande (två av firmorna har upphört - pension)
  • Och så har vi de installationer jag själv gjort.
Tror en del känner igen det och i princip omöjligt att reda ut vem som gjort vad (jag vet men ljuger som en borstbindare också)
Det enda man troligtvis kan avgöra är om installationen är rätt utförd, om man nu vet när den gjordes.
Så det är nog en ganska teoretisk skapelse, men får kanske några få att fundera en gång till.
 
  • Gilla
Buford och 1 till
  • Laddar…
Rent juridiskt (ur ellagens synvinkel) spelar det ingen roll vem som har gjort jobbet - Det är du som anläggningsägare som vid varje tillfälle är ansvarig för skicket på anläggningen. Sen kan det kanske finnas ett civilrättsligt utrymme att stämma en dålig installatör, men det ligger så att säga utanför ellagen.
 
Mycket intressant inlägg! @Bo.Siltberg

Tack för du delade med dig!
 
  • Gilla
andeug och 2 till
  • Laddar…
tommib
Bo.Siltberg Bo.Siltberg skrev:
Lagen är helt enkelt 100 år gammal. Då gällde helt andra förutsättningar.

Elsystemen var än mer unika än idag då varje by hade sin egen generator med sitt eget spännings- och jordningssystem. Man insåg dessutom att strömmen var farlig, kunde orsaka både elchock och brand, vilket ställde krav på en allmän elkompetens vid installationen, en skolning som inte många hade vid den tiden.

Samtidigt behöves stor handkraft för ledningsdragning mm vilket krävde att bygdens alla hantverkare fick tillåtelse delta. Det jobbade då under överinseende från den behörige personen, för det var endast denne som hade kunskap om det unika elnät som arbetet gjordes i.

Man hade alltså på den tiden dåligt med tumregler på grund av att väldigt lite var standardiserat, utan elinstallatören måste själv ha djupare kunskaper om starkströmssystem än vad som i praktiken behövs idag. Även elmaterielen var primitiv där elinstallatören till viss del fick tillverka den själv – det krävdes en yrkesskicklighet av ett slag som inte behövs idag.


Idag är allting standardiserat, alla har samma spänning. Det finns verktyg för ledningsdimensionering och elcentraler byggs upp med standardkomponenter och allting skyddas av helgonförklarade JFBer. Man kommer väldigt långt med generella tumregler så länge man håller sig inom de vanliga ramarna. Den unika kompetensen upprätthålls inte för det är väldigt sällan som man har behov av att nyttja den. Man skulle i princip kunna få behörighet efter ordinarie skolexamen i lämpligt tekniskt ämne som visar på färdigheter inom ellära, matematik och förmåga att läsa en produktspec.

Och lärlingar behöver framför allt inte gå bredvid och lära sig något unikt arbete i fyra år för att bli utbildad. Idag kan man i stort läsa sig till det. Den träning man behöver är möjligen att klamra en kabel rakt. Sedan finns givetvis produktkännedom mm som ett stort kapitel, men det är ingenting som man måste lära sig för att få behörighet utan kan ligga i den normala fortutbildning som sker inom företaget.

Då som nu är syftet med behörighet att förhindra att en person som saknar nödvändig kompetens att utföra installationsarbete åt någon annan, som själv inte kunde bedöma om installationen blev säker för honom och hans omgivning. Det är främst behovet av utbildning som jag ser har förändrats. För högspänning så är det behovet fortfarande högt, men inte på insidan mätarskåpet i en bostad.

Det infördes tidigt även ett krav på anställningsförhållande mellan elinstallatör och yrkespersoner. Det tillkom 1939 på grund av ett omfattande bulvanväsende – att ”löst” folk gjorde installationsarbete i en behörig installatörs namn. Idag spelar det ingen roll då alla elsystem är lika. Detta krav på anställningsförhållande togs också bort för 1.5 år sedan. Och i och med flytten av ansvaret från elinstallatören till elfirman så har man nog insett att det faktiskt inte krävs så speciell kompetens längre.

Så småningom kommer nog elinstallatörens behörighet att luckras upp också. Det motiveras ju än idag med att en starkströmsanläggning är unik. Man menar att det inte finns två stycken likadana (nåja). Elinstallationsarbete innefattar utformning och konstruktion av anläggningen. Det finns ingen ”serviceinstruktion” för en sådan anläggning. Det finns visserligen standarder, men dessa är många och av många årgångar. Man kan inte lita på att en starkströmsanläggning ser ut på ett visst sätt. Färgerna på ledarna är ett typiskt exempel, längden på gruppledningarna en annan. Man måste ha kunskapen att förstå hur en starkströmsanläggning fungerar i grunden. Detta menar man ställer krav på en speciell kompetens som man vill ha statlig kontroll över.

Det är visserligen sant att varje anläggning är unik i det att antalet gruppledningar skiljer sig år, lite... Men jag tror att detta argument kommer att falla. Det dröjer nog 10 år bara. Man ser ju redan idag det absurda i följande lista på vad som kräver behörighet:

- Det krävs ingen behörighet för att konstruera en hiss med alla dess ingående maskiner.
- Det krävs ingen behörighet för att montera ihop en hiss med alla styrskåp.
- Det krävs ingen behörighet för att installera en hiss med kabeldragning internt mellan
styrskåp för hissen.
- Det krävs ingen behörighet för att rita elsystemet till en stor offentlig byggnad, med alla dess komplicerade beräkningar.
- Det krävs behörighet för att installera efter ritningen, dra ledningar etc.
- Det krävs ingen behörighet för att dimensionera anslutningspunkten till en hiss.
- Det krävs behörighet för att ansluta en hiss till denna anslutningspunkt, "plugga i kontakten".
- Det krävs ingen behörighet för att kontrollera att en hiss är korrekt ansluten.
- Det krävs ingen behörighet för att kontrollera att ett allmänt elinstallationsarbete är korrekt utfört.
- Det krävs ingen behörighet för att driftsätta en hiss, slå på strömmen.

Så, förr kanske man jagade obehöriga, inte idag.
Jag vill gärna lägga till att den allmänna bildningsnivån avseende matematik och fysik (och nästan allt annat teoretiskt) är betydligt högre idag än för hundra år sedan. En slumpmässigt vald person idag har avsevärt mycket bättre förutsättningar att förstå elinstallation på det grunläggande plan som krävs för den enklare materielen.
 
  • Gilla
Bo.Siltberg
  • Laddar…
Det finns även lagstiftning på vissa kontroller som skall utföras innan spänningssättning av nya elinstallationer får utföras.

Frågan är om det kan ställa till problem, om någon har gjort en felaktig elinstallation utan kontrollerna, och därefter drabbas någon i familjen av elchock.
 
Mikael_L
  • Gilla
Bo.Siltberg
  • Laddar…
O
Jag kan faktiskt inte se att det ens finns ett lagkrav idag på att utföra en kontroll. Den gamla formuleringen i elinstallatörsförordningen som gav elinstallatören skyldigheten att se till att en kontroll görs i betryggande omfattning är borta. Det närmaste man kan komma är följande nya aktsamhetskrav:

26 § Elinstallationsarbete ska utföras på ett sådant sätt att anläggningen ger betryggande säkerhet mot personskada och sakskada.

Sedan ställer ESV i sina föreskrifter krav på att elfirman beskriver rutiner i sitt egenkontrollprogram för vilka kontroller som ska göras och hur man genomför dessa.
'
Det krävs dock ingen behörighet varken för att bedöma vilka kontroller som behöver göras för ett visst arbete eller att utföra själva kontrollen.
 
  • Gilla
Chris11 och 2 till
  • Laddar…
Det är denna text jag tänker på i ELSÄK-FS 2008:1

2 § Innan en ny, ändrad eller utvidgad starkströmsanläggning tas i bruk,
ska den kontrolleras så att den uppfyller god elsäkerhetsteknisk praxis.

En anläggning anses som tagen i bruk när den är spänningssatt med
sådan spänning, strömstyrka eller frekvens som kan vara farlig för
person eller egendom. Detta gäller även om den har spänningssatts
tillfälligt t.ex. för provdrift.


För att uppfylla god elsäkerhetsteknisk praxis hänvisas till erkänd Svensk standard, som lägsta nivå för att uppfylla kraven.
Där finns beskrivit några kontrollmätningar, som till exempel skyddsjordsledares kontinutet.
 
Ja, det är en föreskrift, två snäpp under lagen.

Dock vill inte föreskrifterna kännas vid den del av svensk standard som handlar om kontroll, den har inte presumtion. Man anser att man inte kan ställa krav på kontrollens innehåll i närmare omfattning än att den ska vara "tillräcklig".
https://www.byggahus.se/forum/threads/foereskriftskrav-pa-kontrollens-utfoerande.209653/

ESV har fått bemyndigandet i ellagen att föreskriva krav kring provning och kontroll vilket de gör i ELSÄK-FS 2008:1 och ELSÄK-FS 2017:3 dock utan detaljer eller krav på enskilda prov.
 
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.