Trådskaparen tycks inte ha varit här på fyra år.Cyberfru skrev:Väcker liv i denna uråldriga tråd med en enda nyfiken fråga: Hur gick det sedan?
Och 2011-02-18 skrev han/hon
Så du får nog inte det svar du efterfrågar, om ens någotWhynot skrev:
Hej!
Sorry att jag inte har varit så aktiv i frågan och kanske därför har missat någon fråga.
Vårt projekt var helt klart kanske inte det lättaste att lösa och kanske just därför rann allt ut i sanden. Vid tidpunkten för projekteringen så hade husmarknaden börjat att dala och har knappt återhämtat sig än. Vem kunde ana att en så massiv lågkonjuktur var på väg som skulle bestå i så många år?
Idag ser jag på saken med helt andra ögon och jag inser att vi nog var väldigt naiva med mycket.
Vi brukade att hyra stora hus vid jultid med pool och alla bekvämligheter och det fungerade alltid väldigt bra men det är förstås skillnad på att leva så tätt ihop under en vecka och flera år.
Ålderskillnaden mellan oss var nog också väldigt avgörande då vi hade småbarn och det andra paret hade vuxna barn som delvis inte längre bodde hemma.
Sen fanns det förstås trots allt också en ekonomisk oro för vad som kunde hända om något gick galet.
Vi skulle ju behöva sälja våra hus i en tid då priserna dalat och skuldsätta oss ytterligare för att kunna bygga det nya. Huset skulle sen ligga på en tomt som släktingen äger.
Med facit i hand kan vi nu se hur vi alla har ändrat oss med åren och även om vi fortfarande umgås mycket så är det inte längre på samma nivå då vi inte har samma intresse. Släktingarna lägger ner mycket tid på utlandssemestrar,sin husbil och Mc-klubben som de är medlemmar i. De har dessutom "viktiga" jobb som tar mycket tid i anspråk ( chefspost ). Den lilla tid som finns över vill de förstås inte passa in i fasta ramar.
Vi har helt enkelt alla mognat och trivs med våra roller i livet så idag vore det otänkbart med ett liknande projekt. Däremot har jag tänkt att bygga ett litet hus på vår tomt där tonåringen kan bo i några år för att kunna skapa sig en bra buffert inför framtiden.
Är övertygad om att vår ursprungliga plan skulle kunna fungerat både för oss och andra men det är som sagt mycket att tänka på innan man tar ett så stort steg.
Sorry att jag inte har varit så aktiv i frågan och kanske därför har missat någon fråga.
Vårt projekt var helt klart kanske inte det lättaste att lösa och kanske just därför rann allt ut i sanden. Vid tidpunkten för projekteringen så hade husmarknaden börjat att dala och har knappt återhämtat sig än. Vem kunde ana att en så massiv lågkonjuktur var på väg som skulle bestå i så många år?
Idag ser jag på saken med helt andra ögon och jag inser att vi nog var väldigt naiva med mycket.
Vi brukade att hyra stora hus vid jultid med pool och alla bekvämligheter och det fungerade alltid väldigt bra men det är förstås skillnad på att leva så tätt ihop under en vecka och flera år.
Ålderskillnaden mellan oss var nog också väldigt avgörande då vi hade småbarn och det andra paret hade vuxna barn som delvis inte längre bodde hemma.
Sen fanns det förstås trots allt också en ekonomisk oro för vad som kunde hända om något gick galet.
Vi skulle ju behöva sälja våra hus i en tid då priserna dalat och skuldsätta oss ytterligare för att kunna bygga det nya. Huset skulle sen ligga på en tomt som släktingen äger.
Med facit i hand kan vi nu se hur vi alla har ändrat oss med åren och även om vi fortfarande umgås mycket så är det inte längre på samma nivå då vi inte har samma intresse. Släktingarna lägger ner mycket tid på utlandssemestrar,sin husbil och Mc-klubben som de är medlemmar i. De har dessutom "viktiga" jobb som tar mycket tid i anspråk ( chefspost ). Den lilla tid som finns över vill de förstås inte passa in i fasta ramar.
Vi har helt enkelt alla mognat och trivs med våra roller i livet så idag vore det otänkbart med ett liknande projekt. Däremot har jag tänkt att bygga ett litet hus på vår tomt där tonåringen kan bo i några år för att kunna skapa sig en bra buffert inför framtiden.
Är övertygad om att vår ursprungliga plan skulle kunna fungerat både för oss och andra men det är som sagt mycket att tänka på innan man tar ett så stort steg.
Kul att höra vad som hände även om det inte blev något med ursprungsplanen! Jag tyckte det lät som ett intressant projekt, även om det kunde kännas riskabelt på många sätt. Har själv bott 3 år i ett delat boende med min svärfar och det har funkat över förväntan bra. Dock har vi haft varsin del som vi kunnat stänga om oss, med kök, badrum, tvätt etc i båda delarna och när vi har önskat har vi bara öppnat upp dubbeldörrarna emellan oss. Svärfar bor i en gammal missionskyrka och har delat av huset för att ha råd att bo kvar nu på äldre dar och vi landade där medan vi letade eget. Det funkade jättebra under småbarnsåren, ungarna har verkligen haft glädje av att ha en äldre släkting så nära.
Men ändå känns det skönt att nu ha flyttat till eget, även om vi ibland saknar närheten.
Skulle mycket väl kunna tänka mig något liknande i framtiden, bara huset är lite mer anpassat för mig att bo i (jag har svår smärta och hade väldigt svårt med alla trappor och det tunga gamla svårskötta huset, nu bor vi i nyproducerat enplanshus). Jag tror att många skulle ha glädje av att bo mer intimt, lite generationsboendestuket, men det behöver inte vara släktingar nödvändigtvis. Drömmer om en liten by med barnfamiljer och far/morföräldrar som kan hjälpas åt, man är så himla ensam och utsatt när man har småbarn, ska göra karriär, stressar och dessutom kanske som i vårt fall, har en sjuk förälder, eller kanske är ensamstående.
Men ändå känns det skönt att nu ha flyttat till eget, även om vi ibland saknar närheten.
Skulle mycket väl kunna tänka mig något liknande i framtiden, bara huset är lite mer anpassat för mig att bo i (jag har svår smärta och hade väldigt svårt med alla trappor och det tunga gamla svårskötta huset, nu bor vi i nyproducerat enplanshus). Jag tror att många skulle ha glädje av att bo mer intimt, lite generationsboendestuket, men det behöver inte vara släktingar nödvändigtvis. Drömmer om en liten by med barnfamiljer och far/morföräldrar som kan hjälpas åt, man är så himla ensam och utsatt när man har småbarn, ska göra karriär, stressar och dessutom kanske som i vårt fall, har en sjuk förälder, eller kanske är ensamstående.