Att köpa, men som en personlig bytesaffär.

[pelpet]

Fickpengar för vuxna, är inte det lite "barnsligt"? Är man vuxen och gift/sambon med gemensam ekonomi har man väl ett ansvar och en känsla för hur mycket man kan göra av med på en månad. Och finns det något över stannar väl de pengarna på (det gemensamma) kontot. Vi har aldrig någonsin räknat ut hur mycket var och en lägger på lunch eller övriga inköp. En kanske har arbetskläder via jobbet. En annan måste själv bekosta kontorskläder. Någon äter ute varje dag medan den andre jobbar utan lunchställen i närheten och tar med matlåda. En spelar golf på fritiden och den andre sjunger i kör. För mig är det konstigt att "dela ut" fickpengar till var och en.

Att däremot sätta upp personliga mål är en helt annan och positiv sak.

Stefan Bengtsson och Engs har sagt det bra, men jag fyller på.

Ekonomin är ett av de vanligaste konfliktområdena inom relationer. Vårt fickpengssystem är resultatet av att vi har kommit överens om hur vi ska hantera ekonomin i vårt förhållande och vilka regler som gäller. På det sättet så behöver vi nästan aldrig ha några diskussioner om hur ekonomin ska fungera, och vi får båda ett privat ekonomiskt utrymme där man aldrig ens behöver fundera på vad partnern kan tänkas tycka.

Överenskommelsen är baserad på våra förutsättningar. Vi är båda tjänstemän på kontor och har ungefär lika stora möjligheter att ta med oss matlådor. Vi tycker båda att vi ska ha samma levnadsstandard oavsett vad vi tjänar, vem som är föräldraledig, vabbar osv. Sedan finns det också en incitamentstanke med att bekosta jobbluncher från fickpengskassan - vet man att jobbluncherna går på egen kassa så blir det lite lyxigt att gå ut och äta, och man vet att varje matlåda är ett litet steg närmare en rolig pryl eller liknande.

 

[Hemmakatten]

Roligt att läsa hur olika par gör. Vi har naturligtvis var sitt privat lönekonto också, så en och annan överraskningspresent får även jag.