Att köpa, men som en personlig bytesaffär.

[Mikael_L]

Nu har jag snubblat till lite med börsen i högsta hugg.
Jag har råkat köpa lite roliga bra-att-ha-prylar, lite gadgets kan det väl kallas. Inget på något vis nödvändigt.

Och inte så att jag inte hade råd eller så, det har inte blivit mer än några hundringar (den här gången) men det känns ändå lite sådär halvt svårmotiverat. :x

Så i förrgår bestämde jag mig helt prompt att jag skulle dra ner på lite alkoholkonsumtion till ungefär motsvarande belopp.
Ja inte bli nykterist eller så, men kanske skippa nåt sånt där smått onödigt vinglas nån kväll mitt i veckan och så.
Att Bib'en gärna kunde få räcka lite mer än två veckor istället för knappt två veckor, typ.

Jag menar alltså, hur roligt är det inte med en ny mediaspelare till TV'n jämfört med att sörpla i sig något glas rött då och då, i tid och otid?
Ja vi får väl se hur det går med det.
(Jag tar ju gärna ett glas till en film ... )




Men så tänkte jag vidare på detta.
Många är vi väl som liksom jag då och då är sugen på en trevlig pryl, men hålls tillbaka lite för att man tänker på börsen. En Festool domino skulle jag gärna ha.
Men vad tusan, om jag sparar in på lite alkohol, lite smågodis ibland, tar cykeln till jobbet och/eller affären några gånger extra ...
Så har jag ju ganska snart "sparat" ihop till en Domino.
Min kropp mådde säkert bara bättre under den resan, min bättre hälft skulle ha mycket svårt att argumentera mot det logiska i varför jag under just dessa förutsättningar faktiskt ska få köpa en Domino.


Men slutsatsen är i alla fall.
De flesta kan inte säga att dom inte har råd, det är för det mesta prioriteringarna som man inte vill ändra på.

 

[pelpet]

Jag och hustrun har en egen "fickpeng" varje månad och som är våran egen att spendera på vad tusan man vill. Luncher ute, kläder och skor, alkohol, sportprylar, verktyg eller sparande till nästa månad. Vill jag köpa en domino så får jag göra det på den budgeten, och samtigt prioritera ned något annat. Jag behöver aldrig argumentera med hustrun om hur jag använder min fickpeng, och tvärtom. Funkar väldigt bra faktiskt.

Fickpengen är främst till för icke nödvändiga saker som kan prioriteras bort, så om jag har en sparsam månad och inte köper kläder eller prylar, tar med mig matlåda och håller sig borta från krogen så behöver det nästan inte gå några pengar alls.

 

[Stefan Bengtsson]

Jag och hustrun har en egen "fickpeng" varje månad och som är våran egen att spendera på vad tusan man vill. Luncher ute, kläder och skor, alkohol, sportprylar, verktyg eller sparande till nästa månad. Vill jag köpa en domino så får jag göra det på den budgeten, och samtigt prioritera ned något annat. Jag behöver aldrig argumentera med hustrun om hur jag använder min fickpeng, och tvärtom. Funkar väldigt bra faktiskt.

Fickpengen är främst till för icke nödvändiga saker som kan prioriteras bort, så om jag har en sparsam månad och inte köper kläder eller prylar, tar med mig matlåda och håller sig borta från krogen så behöver det nästan inte gå några pengar alls.

Ganska precis så har vi det också. Funkar perfekt.

 

[1457g]

Det är just det här som är det roliga.

Några jag känner har fått för sig att jag skulle ha gott om pengar för att jag lägger pengar på bilrelaterade prylar.

Men eftersom jag lägger väldigt lite pengar på mat, fika, sprit, kläder och sånt så kan jag istället lägga massor med pengar på bilprylar trots en normal lön.

 

[thomasx]

Jag ville ha en festool domino så jag köpte mig en
Tja, någonstans har jag kanske prioriterat bort något annat som jag kanske skulle ha unnat mig om jag inte köpt den. Men jag vet i så fall inte vad det skulle vara och jag kan inte säga att jag ändrat levnadsvanor pga det.

Så, en alternativ livsstil kanske kan vara att inte leva så på gränsen att varje sällanköp måste kvittas mot något annat.
Jo förresten vet jag precis vad jag prioriterat bort, inhyrda hantverkare...

 

[Lostmoose]

Jag och hustrun har en egen "fickpeng" varje månad och som är våran egen att spendera på vad tusan man vill. Luncher ute, kläder och skor, alkohol, sportprylar, verktyg eller sparande till nästa månad. Vill jag köpa en domino så får jag göra det på den budgeten, och samtigt prioritera ned något annat. Jag behöver aldrig argumentera med hustrun om hur jag använder min fickpeng, och tvärtom. Funkar väldigt bra faktiskt.

Fickpengen är främst till för icke nödvändiga saker som kan prioriteras bort, så om jag har en sparsam månad och inte köper kläder eller prylar, tar med mig matlåda och håller sig borta från krogen så behöver det nästan inte gå några pengar alls.

Vi har ett liknande upplägg, fast tvärtom kan man säga.
Fasta summor till våra gemensamma konton, varifrån vi köper gemensamma saker såsom mat, saker till huset, dottern, samt räntor/amortering och gemensamt sparande.
Vad som blir över när det är draget är vad man har kvar att leva rövare för.
Tycker det fungerar mycket bra!

 

[thomasx]

.
Jo förresten vet jag precis vad jag prioriterat bort, inhyrda hantverkare...

Det räcker att prioritera bort en hantverkare en dag så kan man köpa sig en domino.
Det sätter lite perspektiv på saker och ting

 

[Enk Projektet]

Jag måste nog först avyttra 2st saker innan jag köper 1st sak till.....och detta har inget med kostnad eller sambo att göra....

 

[Mikael_L]

Jag ville ha en festool domino så jag köpte mig en
Tja, någonstans har jag kanske prioriterat bort något annat som jag kanske skulle ha unnat mig om jag inte köpt den. Men jag vet i så fall inte vad det skulle vara och jag kan inte säga att jag ändrat levnadsvanor pga det.

Så, en alternativ livsstil kanske kan vara att inte leva så på gränsen att varje sällanköp måste kvittas mot något annat.

För en del kan det säkert vara på marginalen, så det är att välja bort något för något annat.

För mig var det inte så, detta var bara ett hugskott.


Men nästa tanke för mig blev ju vad mer man kan förändra med detta tänk.

T.ex. om jag länge har ansett mig att jag borde köpa lite mindre hämtpizza hem och ta lite fler matlådor till jobbet, så kanske det går lättare att nå förändringen man önskar genom att belöna sig med att köpa något man vill ha för pengarna som sparas.
Ja även om det inte saknas pengar egentligen, men bara som en morot.

Jaja, jag vet inte, jag är kanske unik att tänka så.
Men själv brukar jag mycket lättare ta tag i vissa saker om jag sätter upp belöningar för mig själv.

 

[MathiasS]

Ett annat alternativ är ju att köpa det man "måste" ha först och därefter blir ju motivationen på topp för besparingar vare sig man vill eller inte. När pengarna är slut så är pengarna slut.

 

[mycke_nu]

Det behöver ju inte handla om prylar när det gäller små uppoffringar.

Jag lade av med boxen vid nyår - och en massa annat godis dessutom - med målet att gå ner tio kg och minska midjemåttet med 15 cm till midsommar.

En högst personlig bytesaffär med mycket morot. Bokstavligen talat.

Det lyckades också, även om det blev dyrt när alla brallor blev för stora..

Vinet smakar väldigt bra nuförtiden.

 

[pelpet]

En sak att tänka på är att vad som är gott och njutningsfullt är relativt. Dricker man vin och käkar hämtpizza varje dag blir det en rutin. Unnar man sig det en gång i månaden blir det en lyx som man njuter av.

 

[Hemmakatten]

Fickpengar för vuxna, är inte det lite "barnsligt"? Är man vuxen och gift/sambon med gemensam ekonomi har man väl ett ansvar och en känsla för hur mycket man kan göra av med på en månad. Och finns det något över stannar väl de pengarna på (det gemensamma) kontot. Vi har aldrig någonsin räknat ut hur mycket var och en lägger på lunch eller övriga inköp. En kanske har arbetskläder via jobbet. En annan måste själv bekosta kontorskläder. Någon äter ute varje dag medan den andre jobbar utan lunchställen i närheten och tar med matlåda. En spelar golf på fritiden och den andre sjunger i kör. För mig är det konstigt att "dela ut" fickpengar till var och en.

Att däremot sätta upp personliga mål är en helt annan och positiv sak.

 

[Stefan Bengtsson]

Fickpengar för vuxna, är inte det lite "barnsligt"? Är man vuxen och gift/sambon med gemensam ekonomi har man väl ett ansvar och en känsla för hur mycket man kan göra av med på en månad. Och finns det något över stannar väl de pengarna på (det gemensamma) kontot. Vi har aldrig någonsin räknat ut hur mycket var och en lägger på lunch eller övriga inköp. En kanske har arbetskläder via jobbet. En annan måste själv bekosta kontorskläder. Någon äter ute varje dag medan den andre jobbar utan lunchställen i närheten och tar med matlåda. En spelar golf på fritiden och den andre sjunger i kör. För mig är det konstigt att "dela ut" fickpengar till var och en.

Att däremot sätta upp personliga mål är en helt annan och positiv sak.

Jag tar åt mig.

Men jag vidhåller att det inte är så dumt. Jag tycker det är utmärkt att jag kan köpa hur mycket tidningar om gamla bilar jag vill, eller köpa mer whisky än jag hinner dricka upp, eller köpa verktyg som min fru tycker är onödiga. Och att dessa ovanor inte belastar det gemensamma kontot. På samma sätt kan min fru köpa vad hon vill, utan att behöva ens mitt tysta samtycke.Det får vara hur barnsligt som helst, för oss funkar det.

Lunch och kläder är en annan sak. Såna saker är ju livsnödvändiga, och går från det gemensamma. Likadant med kostnader för fruns barn. Och om jag kan övertyga frun om att verktyget jag suktat efter är nödvändigt... Det går ofta, men oftast tar jag det på mitt konto för att jag är bekväm.

Dessutom köper jag rätt som det är en present till min fru. Jag inbillar mig att det uppskattas mer om jag betalat, än om hon betalat själv.

Jag har hört att ekonomi kan vara ett ämne för konflikt i många förhållande. Aldrig i vårt.

Mina femti cent.

 

[engs]

Fickpengar för vuxna, är inte det lite "barnsligt"? Är man vuxen och gift/sambon med gemensam ekonomi har man väl ett ansvar och en känsla för hur mycket man kan göra av med på en månad. Och finns det något över stannar väl de pengarna på (det gemensamma) kontot. Vi har aldrig någonsin räknat ut hur mycket var och en lägger på lunch eller övriga inköp. En kanske har arbetskläder via jobbet. En annan måste själv bekosta kontorskläder. Någon äter ute varje dag medan den andre jobbar utan lunchställen i närheten och tar med matlåda. En spelar golf på fritiden och den andre sjunger i kör. För mig är det konstigt att "dela ut" fickpengar till var och en.

Att däremot sätta upp personliga mål är en helt annan och positiv sak.

Vi delar inte ut, utan behåller allt som inte går till gemensamma kostnader och sparande.

I övrigt sa Stefan Bengtsson det bättre men försöker formulera ihop vårt perspektiv.

Känslan att inte behöva fundera på vad sambon skulle tycka, eller ringa och höra efter när jag vill köpa ett verktyg som inte är alldeles nödvändigt. En "rolig pryl", dyra drycker som hon inte ens vill lukta på. Eller lägga lite på ett förhoppningsbolag på börsen mest för jag tycker det är intressant teknik de pysslar med. osv.

Sambon har helt andra saker som hon föredrar att lägga sina egna pengar på. Sådant som jag har noll förståelse för. Kläder, krämer, spa osv.

Känns som helt gemensam ekonomi inför en potentiell källa till gräl under framtida stunder då man kanske är mindre såta vänner. Även om det fungerar friktionsfritt när allt är på topp.
Samtidigt som vi inte kan se att det skulle tillföra något positivt.
Vi har aldrig någonsin tjafsat om ekonomin.

Skulle också kännas lite märkligt att köpa julklappar och andra presenter till sambon för den gemensamma kassan. Vet inte hur man löser sådant då?

Edit: För att tillföra något till topic, har nog alltid fungerat som så att jag försöker undvika löpande småutgifter till förmån att kunna dra iväg på en långresa eller köpa något "ordentligt".
Men inte så det går till överdrift och vardagen blir asketisk.