Statistiken visar klart att relativt medelinkomst har huspriserna ökat sedan tidigt 80-tal, jag har kollat siffrorna på SCB. Men man kan inte bara genom att jämföra dessa parametrar avgöra om det faktiskt blivit svårare att komma in på bomarknaden idag jämfört med tidigt 80-tal. Dels var statistiken ett medel, mao den talar inget om spännvidden på priserna. Dessutom har omliggande parametrar inte varit opåverkade sedan tidigt 80-tal. Som exempel har mycket hänt vad gäller statens regler, bankväsendet har ändrat sin inställning till amorteringskrav, kapitalvaror såsom hemelektronik mm har relativt medelinkomsten blivit mycket billigare.
Så med det lilla jag vet om tidigt 80-tal skulle det mycket väl kunnat vara så att du hade pengar till kontantinsatsen men din betalningsförmåga ansågs för dålig pga bankens stora krav på amortering. Idag är det lite tvärt om men det är då man som 70- och 80-talist "utnyttjar" sina föräldrar (som hade det så otroligt lätt i början av 80-talet) och ber om att få låna alternativt få delar av arvet i från en varm hand istf kall hand.
TS>>Ja, du upplever dig diskriminerad. Men gör något åt det då istf att bara gnälla. Antingen anmäl samhället till DO. Lycka till!
Eller acceptera att samhället utvecklas och finn din väg framåt.
Så med det lilla jag vet om tidigt 80-tal skulle det mycket väl kunnat vara så att du hade pengar till kontantinsatsen men din betalningsförmåga ansågs för dålig pga bankens stora krav på amortering. Idag är det lite tvärt om men det är då man som 70- och 80-talist "utnyttjar" sina föräldrar (som hade det så otroligt lätt i början av 80-talet) och ber om att få låna alternativt få delar av arvet i från en varm hand istf kall hand.
TS>>Ja, du upplever dig diskriminerad. Men gör något åt det då istf att bara gnälla. Antingen anmäl samhället till DO. Lycka till!
Eller acceptera att samhället utvecklas och finn din väg framåt.
Är inte en del av problemet att vi blandar ihop priset på ett hus (utgiften) och kostnaden för att ha ett hus? Det är ju två helt olika saker.
Ett enkelt räkneexempel, om räntan är 10% och alla subventioner är borttagna så blir kostnaden för ett hus som har ett pris på en miljon då 100.000 kr per år. Om räntan istället är 1% så blir kostnaden för ett hus som har ett pris på 10 miljoner samma 100.000 kr. Eftersom ränteläget generellt är betydligt lägre idag än det var för 20 år sedan, kanske en tredjedel (mellan 1 och 6% istället för mellan 6 och 18%). Det innebär att priset på hus har stigit betydligt mer än kostnaden för hus.
Betalningsförmågan är kopplad till kostnaden, medan kontantinsatsen är kopplad till priset på huset. Därmed så har folk med god betalningsförmåga inte möjighet att köpa huset pga det höga priset - den stora utgiften, inte den höga kostnaden.
Om man är lite krass så är ju faktiskt priset på ett hus egentligen en teoretisk summa för de allra flesta, man kommer under tiden man äger huset att få betala för kapital man lånar, och när man säljer så får man nytta av husets värdestegring och hur mycket man lyckats spara (amortera) under ägandetiden. (För övrigt massor med "experter" som blandar ihop värdeökning och amortering, som inte har ett dugg med varandra att göra) Om huset däremot går från två till fem eller åtta till elva miljoner, är bara intressant för att det påverkar kostnaden pga dagens ränta, inte som summa rent konkret.
Ett enkelt räkneexempel, om räntan är 10% och alla subventioner är borttagna så blir kostnaden för ett hus som har ett pris på en miljon då 100.000 kr per år. Om räntan istället är 1% så blir kostnaden för ett hus som har ett pris på 10 miljoner samma 100.000 kr. Eftersom ränteläget generellt är betydligt lägre idag än det var för 20 år sedan, kanske en tredjedel (mellan 1 och 6% istället för mellan 6 och 18%). Det innebär att priset på hus har stigit betydligt mer än kostnaden för hus.
Betalningsförmågan är kopplad till kostnaden, medan kontantinsatsen är kopplad till priset på huset. Därmed så har folk med god betalningsförmåga inte möjighet att köpa huset pga det höga priset - den stora utgiften, inte den höga kostnaden.
Om man är lite krass så är ju faktiskt priset på ett hus egentligen en teoretisk summa för de allra flesta, man kommer under tiden man äger huset att få betala för kapital man lånar, och när man säljer så får man nytta av husets värdestegring och hur mycket man lyckats spara (amortera) under ägandetiden. (För övrigt massor med "experter" som blandar ihop värdeökning och amortering, som inte har ett dugg med varandra att göra) Om huset däremot går från två till fem eller åtta till elva miljoner, är bara intressant för att det påverkar kostnaden pga dagens ränta, inte som summa rent konkret.
Redigerat:
1. Det där har vi redan diskuterat klart.HusByggarTomten skrev:
2. Det är klart att den inte kommer att fortsätta öka lika fort som den gjort, det faller begriper väl alla, men den kommer med största sannolikhet att fortsätta öka, och det beror ju på att de som sitter på hus i dag har tjänat stora summor pengar på dessa och kan driva upp priserna även i fortsättningen i attraktiva regioner.
3. Om bostadsmarknaden hade haft en mer rimlig prisökning, typ 2-3% per år så hade man tjänat på att studera för att skaffa sig ett jobb med högre lön, idag när bostadspriserna skenar så förlorar man bara på det. Den dagen jag har sparat ihop till handpenningen med dagens priser så kommer det ändå inte att räcka eftersom husen säkert har blivit ett par 100k dyrare. Att bygga samma hus 2006 som jag vill bygga 2009 kostade nästan 400 000 mindre för själva huset, det har nästan inget med kostnadsökningar för personal och material att göra utan är bara husfabrikanterna som ser möjligheten att ta ut marknadsmässiga priser för ett nybygge, ett marknadsmässigt pris som skenar i takt med "vanliga" bopriser.
Alltså, återigen, visst är det mina val, men hade bostadspriserna inte skenar som de hade gjort så hade man kunnat äta kakan och ha den kvar (dvs först plugga, sen köpa hus) Att plugga en 4-årig utbilning idag gör att du hamnar 500 000 efter i boracet (förutom att du skaffar dig studielån för nån 1000 lapp i månaden också). Det här är ett fenomen som kanske har funnits tidigare (läs 80-tal) men det har garanterat inte varit den här prisökningen som vi sett senaste åren alltid. Viss tid har man väl till och med sparat pengar på att vänta med husköp eftersom priserna gick nedåt, så då var det en ren vinst att plugga, i dag är det en ren förlust (om man bara räknar på boende alltså)
Men du ska få en ren konkret fråga....Person A och Person B börjar att spara till en kontantinsats. Båda sparar 5000 i månaden och behöver spara ihop 100 000. Under tiden person A sparar stiger priserna inte alls utan på 20 månader har han sparat ihop sin kontantinsats tar ett lån på 900 000 och köper sitt hus. När person B sparar stiger priserna med 10% per år. När han har sparat ett år har han alltså 60 000 i sparpengar, men huset kostar nu 1,1 miljon, 100 000 räcker alltså inte längre utan han måste spara ytterligare 10 000, efter 22 månader skulle han alltså ha sparat klar, men det var visst inte så utan priset fortsatte ju att stiga så det tar drygt 24 månader för honom att få ihop kontantinsatsen, Huset kostar nu 1,,21 miljon och han måste alltså låna 1,09 miljoner. Person A får alltså sitt hus snabbare och får en lägre lånekostnad än person B, och ändå hävdar du och många andra att det inte alls finns någon "orättvisa" här?
Fenomenet du pratar om kallas dålig framförhållning och har inget med akademisk utbildning att göra. Det är ju knappast så att ALLA som väljer att inte plugga på högskola/universitet springer och köper en bostadsrätt det första de gör när de får sitt första jobb. Själv lade jag mitt muckarbidrag och lite sparade slantar som insats på en etta på 26 kvm, som jag sålde efter min utbildning och hade då haft en boendekostnad på -1023 kr per månad under hela min studietid. (Det handlade dock mest om lathet eftersom jag inte haft framförhållning att ställa mig i bostadskö, dock det mest turliga jag gjort i lathetsväg... Jag tänker inte framstå som bror duktig.)jhenrikj skrev:
Men jag håller med om att det är svårare idag, eftersom det även för en liten etta krävs en kontantinsats på kanske 100'. Dock ger dagens regler en helt annan möjlighet att jobba extra under studietiden och därmed bygga upp ett sparkapital, den möjligheten fanns inte när jag pluggade, då fick man knappt titta mot ett jobb innan man kommit över gränsen. Allt har ju inverkan, man kan inte bara lyfta ut krav på höga kontantinsatser som svaret på allt ont. En student idag har enormt mycket större möjligheter att bygga upp ett sparkapital än vad vi hade.
Det känns som att diskutera med en betongvägg.
Angående # 2 så spelar det ingen roll att du tror att den kommer att öka, detta är inget man vet och definitivt inget som banken tänker kalkylera med. Om du är så säker på att det fortsätter att öka så köp något mindre som du har råd med så får du vara med på bostadsracet. Lägg undan pengar under tiden så har du sen din kontantinsats.
Appropå ditt påstående #3 så har du helt fel. Du är helt ute och cyklar om du tror att husfabrikanterna helt enkelt har 400.000 högre vinst idag än för 4 år sen. Helt fel!
Angående din konkreta fråga så får du faktiskt tänka om för nu börjar det bli larvigt. Kallar du ditt påstående orättvisa? Ja, då är det lika orättvist ifall priserna sjunker och Person B kunde köpa sitt hus billigare än Person A. Jag kallar det dock inte orättvisa. Med din inställning hoppas jag du ägnar dig åt fastighetsaffärer i framtiden eftersom är bombsäker på att de kommer att stiga och stiga och stiga.... Eller?
Angående # 2 så spelar det ingen roll att du tror att den kommer att öka, detta är inget man vet och definitivt inget som banken tänker kalkylera med. Om du är så säker på att det fortsätter att öka så köp något mindre som du har råd med så får du vara med på bostadsracet. Lägg undan pengar under tiden så har du sen din kontantinsats.
Appropå ditt påstående #3 så har du helt fel. Du är helt ute och cyklar om du tror att husfabrikanterna helt enkelt har 400.000 högre vinst idag än för 4 år sen. Helt fel!
Angående din konkreta fråga så får du faktiskt tänka om för nu börjar det bli larvigt. Kallar du ditt påstående orättvisa? Ja, då är det lika orättvist ifall priserna sjunker och Person B kunde köpa sitt hus billigare än Person A. Jag kallar det dock inte orättvisa. Med din inställning hoppas jag du ägnar dig åt fastighetsaffärer i framtiden eftersom är bombsäker på att de kommer att stiga och stiga och stiga.... Eller?
Det handlar inte om orättvisa eller diskriminering. Det handlar om otur.
Alla som vill köpa idag utsätts för samma kreditkrav, därvav ingen orättvisa och ingen diskriminering. Att det sen råkar vara en lite jobbig period att komma in på bostadsmarknaden för att kreditkraven just nu är högre är bara otur och kan knappast ses som något annat.
Alla som vill köpa idag utsätts för samma kreditkrav, därvav ingen orättvisa och ingen diskriminering. Att det sen råkar vara en lite jobbig period att komma in på bostadsmarknaden för att kreditkraven just nu är högre är bara otur och kan knappast ses som något annat.
Prova att gå till www.[B]varbergssparbank[/B].se om det är några som har lokalkunskap och känner till de faktiska förhållandena så är det lokalbankerna.
Annars så måste jag hålla med, är tomten osåld efter 2 år så är den inte värd priset. pruta!
Annars så måste jag hålla med, är tomten osåld efter 2 år så är den inte värd priset. pruta!
Du svarar fortfarande inte på min fråga...har person A och B fått samma förutsättningar för att nå samma mål? Nej, och då är det per definition inte rättvist. Vad jag säger är att vi som har varit utanför racet när priserna skenat får svårare att spara ihop pengar. Men det är helt klart du som är betongväggen som inte fattar att det verkligen är så. Inte ens mitt exempel ovan får dig att fatta att när priserna stiger så blir det dyrare än när de inte stiger och de som har oturen att försöka spara ihop när priserna stiger får svårare att nå sitt mål än för de hade turen att spara när priserna minskar eller ligger still. Hade det varit frågan om att tjejer får betala dubbelt så mycket för mjölk i butiken än killar så hade det varit ett jäkla liv, trots att det är ett exempel på samma sak, olika personer får betala olika mycket för samma vara.HusByggarTomten skrev:
Och ja, jag är tämligen övertygad om att på lång sikt kommer bostadspriserna alltid att öka, precis som börsen på lång sikt alltid går uppåt. Däremot kanske inte på så korta perioder så att det lönar sig att köpa och sälja fastigheter. Du kanske måste sitta på ett hus 15-20 år, och nåt ska du ju har att leva på under tiden oxå....
Och när det gäller den där vinsten, du tror att det finns företag som har som mål att göra samma procentuella vinst varje år? Dags att vakna upp och inse verkligheten då. Vi har som mål hos oss att öka från ett noll resultat 2008 till 12% vinst inom 3 år, 3% i år, 7% nästa år och 12% om tre år...För att klara detta finns det bara två saker att göra, effektivisera och att höja våra priser, och så länge marknaden fortfarande handlar så går det bra att höja priserna, svårare än så är det inte.
Vad vi tror om framtiden är totalt intressant för min huvudfråga...så sluta häng upp dig på den och koncentrera dig bara på Person A och Person B, oavsett vad som än händer med vem, så länge den ena får ett hus billigare än den andra så är det nån form av orättvisa. Om du anser att två personer ska betala olika pris för samma sak utan nån egentlig synbar anledning, ja då begriper jag att du inte kan förstå vad jag menar.
Har redan varit där...banktjänstemannen visste inte ens var stället låg ens när hon tittade på kartan....klart jag ska pruta, men jag kan ju inte ge mig in i en budgivning över tomten utan att ha finansieringen för densamma klar, eller?mr. burns skrev:
Jag kan döpa om rubriken till den otursdrabbade generationen om det skulle få folk att må bättre, jag kan mycket väl köpa att det är ett bättre ordval. Ni har häng upp er på att jag känner mig diskriminerad av banken vilket alltså inte är fallet, utan bara av de faktiskta omständigheterna att inklivströskeln har blivit så mycket högre...frhe skrev:
Om person A och B utsatts för olika krav för att få lån eller köpa hus idag så hade det handlat om orättvisa. Men du kan ju inte kalla det orättvisa om kraven skiljer pga att det gått 10 år emellan..??? Det finns ju en massa andra faktorer som skiljer, inte minst låneklimatet, som gör att det inte kan kallas orättvisa utan bara handlar om att det gått tio år.jhenrikj skrev:
Du borde kalla tråden för "En generation med otur" - men även detta skulle vara missvisande eftersom det inte är en generation som har otur med lånemarknaden utan alla som just nu vill köpa/bygga hus.