Problemet med gamla lägenhetshus är inte att få hål i väggen. Det är snarare svårare att få något att fästa i väggen. Man får ha rejäla pluggar eftersom vissa hål tenderar att smula sönder. Jag har borrat merparten av hålen i min lägenhet utan att ha slagfunktionen igång. Med en bra lång plugg sitter det till slut men det är lite meckigt.

/John
 
Mikael_L
Låter som lättbetong ...
 
Mikael_L skrev:
Låter som lättbetong ...
Eller 30-tals betong. Båda känns lätt igen på sin benägenhet att om man borrar utan slag och borren kommr inom synhåll för en grusbit så glider den glatt i sidled och man får ett brett hål på annan plats än önskat.

Bra slag gör hålen smalare och närmre tänkt läge. Smalast möjliga skruv som är acceptabel i pluggen ökar chansen att det håller (ofta är problemet med pluggen att den roterar oc tuggar sönder väggen när man skruvar). Fastfix eller liknande medger ett val av en mindre plugg och bibehållen styrka men man måte blåsa ut hållet från damm först.

Skall det vekrligen sitta fast i en sådan vägg är ankarmassa och gängad stång en starkare lösning.

--- Mats ---
 
Mikael_L
Ja 30-tals-betong har jag ingen erfarenhet av, för där jag kommer ifrån byggdes det inga hus på den tiden ... :surprised: eller ja, inga av betong iaf . :)
 
Mikael_L skrev:
Ja 30-tals-betong har jag ingen erfarenhet av, för där jag kommer ifrån byggdes det inga hus på den tiden ... :surprised: eller ja, inga av betong iaf . :)
Inte säker på att det är ett officiellt uttryck, fått det från en vaktmästare. :)

--- Mats ---
 
Mikael_L
Om det finns någon officiell benämning på den betongen har jag ingen aning om.
Men visst har jag hört talas om den risiga betongen i mycket gamla betonghus. Dock har jag aldrig fått äran att borra i den. :)
 
Jag har än så länge inte borrat i lättbetongväggarna (det är tegel i ytterväggarna), för det jag kommer skruva upp först är badrumsskåp och jag är lite nervös för att borra i kakelplattorna. Vill öva lite först med att borra i något annat.

Är nöjd med 10.8 V skruvdragaren, men förstår inte riktigt hur man ska använda de olika momentlägena än.
 
iJenny skrev:
Jag har än så länge inte borrat i lättbetongväggarna (det är tegel i ytterväggarna), för det jag kommer skruva upp först är badrumsskåp och jag är lite nervös för att borra i kakelplattorna. Vill öva lite först med att borra i något annat.

Är nöjd med 10.8 V skruvdragaren, men förstår inte riktigt hur man ska använda de olika momentlägena än.
Att borra i kakelplattor är inte i närheten av samma sak. Skall du vara riktig säker på att lyckas skall du använda ihåliga vattenkylda diamantförsedda borr, och börja med att borra snett in för att få borret att greppa i till exempel undersidan av det tänkta hålet, för det finns ingen spets på de borren.

Momentlägena: Ställ den på lägsta läget, kör tills den börjar "klicka". Sitter det för löst, höj ett hack. Upprepa tills det sitter fast. Om du kom så långt att skruven drog av gängorna, eller drog sönder materialet så den roterar, lägg på minnet att med så klen skruv i sådant material skall du aldrig ha så högt moment. :)

--- Mats ---


--- Mats ---
 
iJenny skrev:
Jag har än så länge inte borrat i lättbetongväggarna (det är tegel i ytterväggarna), för det jag kommer skruva upp först är badrumsskåp och jag är lite nervös för att borra i kakelplattorna. Vill öva lite först med att borra i något annat.

Är nöjd med 10.8 V skruvdragaren, men förstår inte riktigt hur man ska använda de olika momentlägena än.
Tanken med momentlägena är att när ett visst moment (eller motstånd typ) har uppnåtts så slår maskinen av sig alternativt bara "rappar" utan att skruva vidare. Teoretiskt så betyder detta att du har möjlighet att spänna alla skruva lika hårt, vilket teoretiskt betyder att de kommer lika djupt. I verkligenheten tycker åtminstone jag att det inte funkar så jättebra...dels är själva momentfunktionen inte så exakt och även med samma momentinställning så kan det moment då maskinen slår av variera rätt så mycket, dels (kanske viktigare) så är materialet du skruvar i sällan homogent, och det betyder att samma moment inte drar i alla skruvarna lika långt i verkligheten. Personligen föredrar jag därför att köra på max moment o reglera med pekfingret. Men så är jag också en petig hobbysnickare, proffsen kanske gör annorlunda?
 
Mats Bengtsson skrev:
Att borra i kakelplattor är inte i närheten av samma sak. Skall du vara riktig säker på att lyckas skall du använda ihåliga vattenkylda diamantförsedda borr, och börja med att borra snett in för att få borret att greppa i till exempel undersidan av det tänkta hålet, för det finns ingen spets på de borren.
Jag håller inte riktigt med. Jag har borrat massor av 4-6mm hål i kakel utan problem med antingen bosch multiborr, med speciella kakelborr (dock utan diamant eller vattenkylning) samt med vanliga betongborr.

Där finns ett par problem med att borra i kakel.

A) Dels vill det gärna spricka:

1) vilket betyder att det kan vara trevligt att borra antingen i fogen (om man bara behöver ett litet hål - är borren större än fogen tycker dock jag att det är säkrare att borra en bit in på kakelplattan, annars blir det lätt så att "vingarna" på borret slår i kanten på båda kakelplattorna, vilket jag oftare har haft problem med än nar man borrar "rakt på" i mitten av en platta....vet dock att många inte håller med mig så du får nog tigga lite överblivna kakelplattor o träna lite först o bilda dig din egen uppfattning).

2) Vilket också betyder att man borrar utan slag, trots att man använder betongborr eller liknande.


B) Dels är det väldigt hårt:

Vilket betyder att borret kommer att skära väldigt lite per varv och bli väldigt varmt. Därför måste borret kylas, tex genom att du var 10 sekund eller så stoppar, och doppar borret någon sekund i ett glas med vatten.

Och att du kör med låg hastighet.


C) Dels är det väldigt glatt, och borren vill gärna vandra iväg:

Ett tips som jag tycker är lite sådär är att klista maskeringstejp över ditt kryss (då ser du fortfarande krysset) och sen borra. Tanken är att ytan på maskeringstejpen är trögare än kaklet, vilket ska motverka att borret vandrar.

Ett annat tips är att försiktigt skapa ett litet hål eller markering med en dremel och ett diamantslipstift.


Sen kan det naturligtvis vara så att de diamantborr som Mats pratar om är ännu bättre än de borr jag har använt, det har jag ingen aning om (även om jag misstänker att så nog kan vara fallet). Men har du betongborr, lite spillbitar att öva på och tålamod så rekommenderar jag dig att köa med det.
 
Daniel_N skrev:
Jag håller inte riktigt med. Jag har borrat massor av 4-6mm hål i kakel utan problem med antingen bosch multiborr, med speciella kakelborr (dock utan diamant eller vattenkylning) samt med vanliga betongborr.

Där finns ett par problem med att borra i kakel.

A) Dels vill det gärna spricka:

1) vilket betyder att det kan vara trevligt att borra antingen i fogen (om man bara behöver ett litet hål - är borren större än fogen tycker dock jag att det är säkrare att borra en bit in på kakelplattan, annars blir det lätt så att "vingarna" på borret slår i kanten på båda kakelplattorna, vilket jag oftare har haft problem med än nar man borrar "rakt på" i mitten av en platta....vet dock att många inte håller med mig så du får nog tigga lite överblivna kakelplattor o träna lite först o bilda dig din egen uppfattning).

2) Vilket också betyder att man borrar utan slag, trots att man använder betongborr eller liknande.


B) Dels är det väldigt hårt:

Vilket betyder att borret kommer att skära väldigt lite per varv och bli väldigt varmt. Därför måste borret kylas, tex genom att du var 10 sekund eller så stoppar, och doppar borret någon sekund i ett glas med vatten.

Och att du kör med låg hastighet.


C) Dels är det väldigt glatt, och borren vill gärna vandra iväg:

Ett tips som jag tycker är lite sådär är att klista maskeringstejp över ditt kryss (då ser du fortfarande krysset) och sen borra. Tanken är att ytan på maskeringstejpen är trögare än kaklet, vilket ska motverka att borret vandrar.

Ett annat tips är att försiktigt skapa ett litet hål eller markering med en dremel och ett diamantslipstift.


Sen kan det naturligtvis vara så att de diamantborr som Mats pratar om är ännu bättre än de borr jag har använt, det har jag ingen aning om (även om jag misstänker att så nog kan vara fallet). Men har du betongborr, lite spillbitar att öva på och tålamod så rekommenderar jag dig att köa med det.
:) Det var en av de snällaste "håller inte med" jag sett. Bra text du skrev, håller med om det du skriver, men påpekar att det är jobbigt att byta en kakelplatta om man borrar och misslyckas efter den sitter där.

Som du själv skriver:

De vill gärna spricka, borren blir varm och måste kylas med vatten och tar lång tid, borren vill vandra iväg så man börjar med att skrapa ett litet hål eller markering.

Egentligen allesammans skälet till att jag säger att om man ska vara riktigt säker skall man ta de vassa diamantförsedda, vattenkylda borren och börja med att använda dem för att skapa en liten markering i till exempel hålets undersida (med det lutade diamantfösedda borret istället för att köpa en Dremel).

Mitt borr är mycket dyrare, metoden är lik, ingendera vägen är helt riskfri. Det går att göra med vanliga borr, precis som du skriver, man får bara vara ännu försiktigare.

--- Mats ---
 
Mikael_L
Daniel_N skrev:
... Personligen föredrar jag därför att köra på max moment o reglera med pekfingret. Men så är jag också en petig hobbysnickare, proffsen kanske gör annorlunda?
Ungefär så tänker och gör jag med.
Men ibland, vid upprepad likadan dragning ställer jag ändå in momentet, men då med lite för hårt moment. För det är irriterande att då och då inte få ner skruven helt.

Men samtidigt ger detta ett visst skydd, när man är på sin 382:a skruv och börjar bli lite lagom less, ouppmärksam och tankarna börjar gå åt vad för mat man ska köpa, så går skruven iaf inte rätt genom materialet.
Missen blir bara en liten miss, ingen katastrof.
 
Mikael_L skrev:
Ungefär så tänker och gör jag med.
Men ibland, vid upprepad likadan dragning ställer jag ändå in momentet, men då med lite för hårt moment. För det är irriterande att då och då inte få ner skruven helt.

Men samtidigt ger detta ett visst skydd, när man är på sin 382:a skruv och börjar bli lite lagom less, ouppmärksam och tankarna börjar gå åt vad för mat man ska köpa, så går skruven iaf inte rätt genom materialet.
Missen blir bara en liten miss, ingen katastrof.
Det var rackarns, två i rad och jag erkänner jag är förvånad. De enda gånger jag är på max moment är när jag borrar och den inte orkat runt, eller de ytterst få gånger jag skruvat och den inte orkat runt, samt givetvis när jag använder en gipsbit för att dra skruv i gips (humm, efterkonstruktion, till och med där har jag moment på, men ställt högt nog). Jag gör med andra ord totalt precis mitt emot.

Jag har default momentet inställt på "1", vilket med tanke på att jag kör den stora 14.4an väldigt ofta räcker för små skruvar. Om inställt moment är bara aningen för lågt, kommer den att "knacka" i skruven om jag märker att den inte gick in som jag ville och därför envist låter den hamra på. Är ganska sällan över 4an, mycket sällan över 7an.

Har sett Norm jobba, och sett att han inte verkar använda moment, och alltid undrat varför.

Tänker alltid på momentet som både en säkerhet (jag kommer inte att råka dra sönder brädan för att tankarna vandrade), och en flagga (om en skruv inte går i som de andra med samma moment är antingen brädan sned, eller skruven snett i, eller jag har träffat en kvist).

Följdfråga: Om Ni nu kör utan moment, kör Ni i gengäld med låg fart, eller Ni hinner reagera även på hög skruv-fart?

--- Mats ---
 
Mats Bengtsson skrev:
Följdfråga: Om Ni nu kör utan moment, kör Ni i gengäld med låg fart, eller Ni hinner reagera även på hög skruv-fart?

--- Mats ---
Låg fart precis på slutet. Här är festools borstlösa motor mkt trevligt, har en riktigt bra mjuk gång som är jättelätt att anpassa. Ju viktigare att skruven blir helt exakt, desto tidigare blir det lägre fart.

Jag har precis köpt en slagskruvdragare om kommer säkerligen att använda den till en massa skruvande, kanske främst vid byggande, och inte så mkt vid snickeri (tror jag) och där sitter ju också momentinställningen i pekfingret.

När jag kör gips så blir det med gipsdragare som ju har mekanisk djupinställning. En sådan gipschuck finns också att köpa till festools dragare.
 
Mikael_L
Jag ska erkänna att jag är absolut inte konsekvent.

Ibland kör jag med momentinställning ibland inte. Ibland med högväxel ibland med låg på lika stora skruv. Framförallt vid någon enstaka skruv så ids jag inte "fippla" utan det ändras i inställningarna bara ifall det inte fungerar.

Irriterad på mig själv blir jag då jag upptäcker att jag håller på och borrar med små dimensioner på lågväxeln ... :mad:

Men det är framförallt faktumet att skruvarna går i så olika lätt som gör att jag inte riktigt tycker momentinställning fungerar så där klockrent. Men som sagt, ofta ställer jag in det, men typ ett hack för högt, när jag upprepar samma sorts dragning.

Men visst blir det en större risk att dra för långt.

edit: Precis som daniel skriver, ett bra krypläge är alltså viktigt, därför brukar jag trycka på just den egenskapen när det jämförs dragare.

Jag kör också gipsautomat, så vid gipsmontering blir det inte så ofta skruvdragre...
 
Redigerat:
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.