Det finns tillräckligt många lägenhetsägare som vill ha sommarstugor i närheten av stockholm för att priserna på dessa stugor ska vara högre än vad en normal villa kostar i övriga landet. Lägenhet plus sommarstuga blir helt enkelt för dyrt.

Sen handlar det ju om arbete och livskvalite. Det finns (fanns...) många jobb i stockholm och folk vill inte bo alltför långtifrån sina jobb. Sen upplever många husägare att de får högre livskvalite i sitt hus än om de skulle tränga in sig i en lägenhet.
 
Om det vore så väl att marknaden styr så hade det säker inte varit något problem. Men så är ju inte fallet i byggbranschen, inte i Stockholm i alla fall. Det har ju konkurrensverket redan konstaterat. Det är väl en sak att lägga ned en massa pengar på att bygga hus, men det är inte lika roligt att under resten av sitt liv betala räntor på pengar som man bara skänkt bort till någon byggherre eller byggmaterialförsäljare, på grund av bristande konkurrens.

Jag ids inte ge mig in i diskussioner om skatteutjämningspolitik och dylikt eftersom jag inte tycker att detta är rätt forum för det. Men visst borde politikerna till viss del stå till svars för priskarusellen i Stockholms län.

För övrigt kostar en lägenhet med bra läge också 2-3 miljoner i STHLM. Många vill dessutom inte ha dubbelt boende som det blir med sommarstuga.

Slutligen: Om man nödvändigtvis skall bli arg finns det väl bra mycket viktigare saker att reagera på?

 
Varför inte bo kvar i lägenheten och skaffa en stor, fin sommarstuga på lagom avstånd från sthlm?
Bygga hus och flytta ut tre mil från stan är det bästa jag gjort. Det törs jag säga utan att tveka.

Att varje dag ha tillgång till natur, luft och den enskildhet som ett eget hus kan erbjuda är en helt otrolig bonus. Det är liksom bara ett kliv så är man ute. Inget liv i porten. Inga grannar att störa eller bli störd av. Ett liv där man märker årstiderna. Tänker jag tillbaka på lägenhetslivet så fanns det egentligen bara vinter och sommar.

Jag är inte intresserad av att packa väskorna varje helg eller ledighet och sticka till landet. Jag vill ha det så här varje dag.
 
En sak till, blir lite irriterad på de som tänker bygga runt vår huvudstad, och är arga för att det är så dyrt. har man pengarna, bygg. Finns de inte så får man låta bli. Marknaden styr..
Förresten, det där jävla snacket kan du stoppa upp nånstans.
Klart folk blir frustrerade när de ser att deras livsdrömmar går åt pipan. Att bygga idag går att likna vid att stå vid en tågstation där tåget aldrig stannar. Det verkar bara gå fortare och fortare. Annat var det på -60 och 70-talet när tåget snällt stod och väntade...det var till och med så konduktören ropade in folk från busshållplatsen.

Nog med metaforer. Man kan inte rå för att man inte är född på 40-talet. Men man kan tycka att drömmen om ett eget hem ska gå att uppfylla iallafall.

Tack för ordet.

 
Det är tur att vi alla är olika - annars skulle vi alla slåss om lägenheter i stan eller herrgårdar på landet.

Har letat sommarställe i Stockholm med omnejd. Hade inte många krav men lyckades ändå inte finna något som gav oss en rimlig boendekostnad tillsammans med lägenheten i stan.

Önskar inte heller flänga fram och tillbaka mellan lägenhet och hus och är såååå glad att äntligen få rota sig någon stans.
Dessutom är det ett plus att slippa ifrån alla grannar som är oansvariga och struntar i "vårat" gemensamma hus. Nu är det helt upp till mig och min sambo hur vår omgivning skall se ut - i alla fall de närmsta 1000 kvm.

Så - de som vill bo litet eller i lägenhet är välkomna att göra det för min del. Vi andra kämpar på med bygget och alla orättvisor vi stöter på - och förhoppningsvis kan vi "lufta" allt här och få stöd av dem som sitter i samma situation.

//Anna
 
Ska man bli sur på någon för de höga tomtpriserna i stockholm tycker jag man ska rikta den surheten åt kommunpolitikerna. Det finns tillräckligt med mark i stockholms län för att varenda familj i Sverige ska kunna få en egen (stor) tomt. Det är bara för politikerna att föra in det i planeringen och sedan börja släppa tomter.
 
Det är förhållandevis lite pengar som går åt till lite extra kvadratmeter. Det som kostar är läget, alla dolda avgifter och grunden. Vi bygger c:a 236 kvm då vi tror att värdet ökar lite mer i förhållande till satsade pengar än om vi skulle bygga 70 kvm. (Vi bygger lösvirke).
Annars har jag tidigare bott i en studentlägenhet där jag sambon och två barn delat på ett rum på under 20 kvm. I andra rummet hade vi en inneboende. ;) Påminner lite grann om den där Monty Pythonsketchen. Inne i stan har man ofta en helt annan livsstil som inte kräver många kvadratmeter medan man gärna vill bo mera rymligt i villan.

mvh
Snåla David
 
Såg ett inslag i nyheterna ikväll, där en fastighetsägare till ett nyrenoverat hyreshus får rätt att ta ut ett m2-pris på 1100kr/år.

Bor du där i 10 år, betalar du (om inte du drabbas av hyreshöjningar...) 11000/m2.
Det kan du bygga ett bra hus för! Tillkommer ränta på lånesumman dock.

Så att bo i eget hus är att investera i sig själv och sin egen ekonomi.

Men, med den tomtbrist som det är runt Stockholm är jag glad för alla som väljer att bo kvar i stan!
 
Man vågar väl inte säga det högt - men hur klarar man av att spara en till enochenhalv miljon netto på 20 år med en normal inkomst och boendes i en lägenhet?

Samtidigt surar man när man upptäcker att hela "vinsten" på villan äts upp den dag man flyttar in i en lägenhet på 2 rum & kök ...

Ekvationen går liksom inte ihop.
 
Rent praktiskt skulle man klara sig på 70 kvm och säkert ha det ganska bra. Att räkna med tillökning i familjen etc vet jag inte om man bör. Nuförtiden är man ganska mobil och kan flytta till något större när den tiden kommer.
Men jag ser inte hur man kan ska kunna spekulera med så små boendeytor, dvs tjäna en hacka på det egna bygget.

mvh
David
 
Det finns i mina ögon en avgörande anledning till att bygga större än precis vad man råkar behöva för stunden. Det är värdet på tomten. Om en tomt i Stockholm är värd en till en och en halv miljon och man smäller upp en kåk på 70 m2, så får man knappt tillbaks insatsen vid försäljning eftersom så få vill bo på så liten yta när det gäller eget hus. Det skall ligga väldigt bra till för att man skall betala uppemot två miljoner för 70 m2.

Till och med minsting husen i Bromma och Enskede är i praktiken dubbelt så stora även om det rör sig om inredda källare. De ligger med T-banan inpå knuten ( alltså bra kommunikationer som inte kräver att man har bil ) i för övrigt trevliga områden. De kostar runt två miljoner.

Att senare bygga ut blir nästan lika dyrt som att riva och bygga nytt så det är oftast inget gångbart alternativ.

Detsamma gäller givetvis åt andra hållet också. För stort blir svårsålt det med.
 
Jag förstår inte diskussionen :-/
Vad är det för fel att vilja ha det stort ?

Är det inte en smaksak, precis som att vilja bo på landet eller mitt i stan?

Allt handlar om prioriteringar tycker jag :-/
 
Ni glömmer faktiskt att samhällsstrukturen har förändrats på senare år. Det är inte helt ovanligt idag att någon som tex har utflugna barn, kanske tillika utflugen mer eller mindre äkta hälft, köper villa. Dessutom finns det idag en hel del människor som lever ensamna av ena eller andra anledningen och som ändå vill bo i hus. Villor med ytor under 100 kvm kommer vara än mindre svårsålda i storstadsområdena.

Jag tror definitivt på jureits filosofi att bygga 'smått'. Tyvärr finns det alltför få alternativ till minimalistiskt boende i villa idag. 70 kvm behöver inte betyda så väldigt litet om förråd, vindsutrymme och garage finns.

Förresten letar min 28-åriga dotter litet hus i storstad i ögonblicket, glatt påhejad av förälder. Hon får bra betalt för sin bostadsrätt och hon har fast, välbetalt jobb. Egentligen ingen ekonomiskt dum idé att gräva ner 6 års studielån i ett litet gatuhus.
 
Jag skulle aldrig bygga om jag hela tiden tänkte hur mycket jag får för huset när det säljs. Bygger för att bo där resten av mitt liv.
Vi har inga barn men bygger ändå två extra sovrum ifall storken nån dag råkar flyga över vårt hus. Men blir det inga barn så får hundarna lyxrum!!! ;) Man måste för fasiken få leva! Kan inte tänka mig att flytta tillbaka till stan och lägenheten. Trivs som handen i handsken i skogen. Som tur är, är vi alla olika och vissa älskar stan också. Jag jobbar och tjänar pengar för att kunna unna mig detta, andra kanske köper bilar, reser mm istället.

Tack för ordet!
 
C skrev:
Jag skulle aldrig bygga om jag hela tiden tänkte hur mycket jag får för huset när det säljs. Bygger för att bo där resten av mitt liv.
Jag håller med. Men det är inte fel att fundera på vad som händer om man säljer huset efter något år. Det kan ju dyka upp oväntade saker som gör att man blir tvingad att sälja. Den eventuella vinsten kan man kanske vara utan i ett sådant läge men man vill åtminstone få tillbaka alla pengarna man lagt ut.
 
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.