aof: Ja, ramlucka med masonitspegel skulle absolut passa. Du har rätt i att köksskåpen med skjutluckor är längre mot fyrtiotalet, men överfalsade släta skåp av masonit eller plywood är väldigt vanliga från och med trettiotalet. Sedan har naturligtvis mycket funnits parallellt.

Har hittat lite fler bilder:
trettiotalskok.jpg
(bilden tagen i ett timmerhus byggt i slutet av 1800-talet beläget i en avsides by i Arvidsjaurs kommun, kraftigt ombyggt, notera taket av spännpapp med avdelande lister! Skåpen är tillverkade i trä och är fernissade)
 
Fiins en artikel om hussvamp i förra eller förra numret av "Gör det själv".

Har själv lite erfarenheter av hussvamp genom en granne. Denne har hussvamp i sitt hus och har på egen hand gjort ett försök till sanering. Golv och golvbjälkar byttes ut och jag tror det tog ca 5-6 år så hängde golven igen. Hussvampen hade tagit kål på i stort sett allt. Man kan även se på väggarna att den har fått fäste där då ytan ser liksom krackelerad ut.

Artikeln du länkade till konichiwa girl var bra, dock lite motsägelsefull där författaren menar att man inte behöver ta bort allt angripet material men sedan varnar för att förvara angripet material i typ källare tillsamans med icke infekterat material där det kan få fart igen.

När jag såg aggresiviteten hos svampen blev jag själv livrädd och tog en hussvampsförsäkring hos Anticimex.
 
Snurre skrev:
Fiins en artikel om hussvamp i förra eller förra numret av "Gör det själv".

Har själv lite erfarenheter av hussvamp genom en granne. Denne har hussvamp i sitt hus och har på egen hand gjort ett försök till sanering. Golv och golvbjälkar byttes ut och jag tror det tog ca 5-6 år så hängde golven igen. Hussvampen hade tagit kål på i stort sett allt. Man kan även se på väggarna att den har fått fäste där då ytan ser liksom krackelerad ut.

Artikeln du länkade till konichiwa girl var bra, dock lite motsägelsefull där författaren menar att man inte behöver ta bort allt angripet material men sedan varnar för att förvara angripet material i typ källare tillsamans med icke infekterat material där det kan få fart igen.

När jag såg aggresiviteten hos svampen blev jag själv livrädd och tog en hussvampsförsäkring hos Anticimex.

Det fel din granne då troligtvis gjorde var att inte eliminera orsaken till problemet, vilket alltså inte är hussvampen utan det faktum att hussvampen inte kan få fäste om det inte är lämpligt fuktigt. Min svärfar har sanerat hussvamp från ett annat timmerhus som är i deras ägo. Där är svampen helt försvunnen, men de såg å andra sidan till att grunden är genomluftad och torr.
 
Skulle tro att så är fallet! Ja.
 
gogu skrev:
Golvvärmen syns ju inte så den förstör ju knappast själen på ett hus tycker jag. En del element är grymt fula dock medans det finns andra som är ganska vackra.
Å för att slänga lite bensin på glöden. Det är precis detta jag tycker INTE är byggnadsvård. Att bara se till skalet och inte till material och hantverk. För mig är det viktigt att man inte bara har en speghettivästernfasad som bara är just en - fasad.
Förra sommaren när vi la om vårt vasstak (en del bara - förr la man inte hela taket utan bara ett sti åt gången för man hade inte råd) stod jag och högg granslanor flata på två sidor för att få det på samma sätt som resten av taket - bytte enbart de slanor som behövdes och har därmed "läkt" från 150 år som blandas! Tog sk*tlång tid i jämförelse med att köpa färdigsågade "döda" på ByggMax - och blev inte billigare. Av samma anledning vill jag inte köpa fönster av teak (vilket inte heller syns) lägga leca i grunden (även om det är accepterat av andra och inte heller syns) osv
För mig är DETsjälva själen i huset och inte bara kulören på listerna...

Kom igen, hugg tillbaks :)
 
frolsson skrev:
Å för att slänga lite bensin på glöden. Det är precis detta jag tycker INTE är byggnadsvård. Att bara se till skalet och inte till material och hantverk. För mig är det viktigt att man inte bara har en speghettivästernfasad som bara är just en - fasad.
Förra sommaren när vi la om vårt vasstak (en del bara - förr la man inte hela taket utan bara ett sti åt gången för man hade inte råd) stod jag och högg granslanor flata på två sidor för att få det på samma sätt som resten av taket - bytte enbart de slanor som behövdes och har därmed "läkt" från 150 år som blandas! Tog sk*tlång tid i jämförelse med att köpa färdigsågade "döda" på ByggMax - och blev inte billigare. Av samma anledning vill jag inte köpa fönster av teak (vilket inte heller syns) lägga leca i grunden (även om det är accepterat av andra och inte heller syns) osv
För mig är DETsjälva själen i huset och inte bara kulören på listerna...

Kom igen, hugg tillbaks :)
Det var duktigt gjort =)

Tycker inte att installera golvärme är att bygga en speghettivästernfasad. Om alla materiel i och hantverk i övrigt är "byggnadsvårdsmässiga"

Man hade ju inte ens element förr i tiden så det är ju lika fel det isåfall i vissa hus. Är det mer OK för att det har existerat längre eller?

Hehe tror att denna diskussion inte riktigt hör hemma i denna tråd.....Så låt oss kanske nöja oss med att vi alla har lite olika åsikter om vad som är ok att göra(skulle heller aldrig vilja ha teak fönster....)

Intressant dock att höra motiveringarna bakom varför nåt anses ok eller inte.
 
Av samma anledning tog jag inte bort spåntaket;) fast jag fick ju i o f s ta till masonit men jag var inne på att laga det men insåg att med mina kunskaper och tid skulle taket inte bli färdigt innan vintern. Tråkigt med folk som inte hugger:D
 
frolsson skrev:
Å för att slänga lite bensin på glöden. Det är precis detta jag tycker INTE är byggnadsvård. Att bara se till skalet och inte till material och hantverk. För mig är det viktigt att man inte bara har en speghettivästernfasad som bara är just en - fasad.
[...]
För mig är DETsjälva själen i huset och inte bara kulören på listerna...

Kom igen, hugg tillbaks :)
Jag antar ju då att det blir jag som får hugga tillbaka.
Jag anser inte att det blir en fasad för att man väljer att ersätta en stock, med en stock som sågats istället för huggits.

Anledning 1: Man ser vilket material som har bytts ut. Och eftersom tidigare byten har kunnat ses på liknande sätt har det varit guld värt i vår husundersökning, där vi försökt få rätsida på skador, känsliga punkter och så vidare.
Anledning 2: Byggnadstekniskt och konstruktionsmässigt fungerar det alldeles utmärkt.
Anledning 3: I övrigt är allting rätt. Rätt sorts material och rätt utförande. Det enda "felet" är alltså att stockarna har sågats och inte huggits. Att avfärda det som icke byggnadsvårdsmässigt är i mitt tycke att bry sig om en framför allt kosmetisk skillnad.

Sen tycker jag att det är rätt idiotiskt att avfärda material som leca och, förmodar jag, cellulosaisolering som har alla rätt egenskaper för att fungera i ett gammalt hus utan att förstöra det. Sågspån i all ära, men man vill inte ha det liggande direkt på marken...
 
frolsson skrev:
Å för att slänga lite bensin på glöden. Det är precis detta jag tycker INTE är byggnadsvård. Att bara se till skalet och inte till material och hantverk. För mig är det viktigt att man inte bara har en speghettivästernfasad som bara är just en - fasad.
Förra sommaren när vi la om vårt vasstak (en del bara - förr la man inte hela taket utan bara ett sti åt gången för man hade inte råd) stod jag och högg granslanor flata på två sidor för att få det på samma sätt som resten av taket - bytte enbart de slanor som behövdes och har därmed "läkt" från 150 år som blandas! Tog sk*tlång tid i jämförelse med att köpa färdigsågade "döda" på ByggMax - och blev inte billigare. Av samma anledning vill jag inte köpa fönster av teak (vilket inte heller syns) lägga leca i grunden (även om det är accepterat av andra och inte heller syns) osv
För mig är DETsjälva själen i huset och inte bara kulören på listerna...

Kom igen, hugg tillbaks :)
Så högt som du sätter ribban så kan byggnadsvård bara vara en angelägenhet för ett fåtal eldsjälar, medan förstörelsen av gamla hus och miljöer fortsätter i stor skala när människor med mycket pengar och otillräckliga kunskaper inspireras av livsstilsmagasin och gör det själv-program. Ett välproportionerat fönster i teak, när det väl är målat, är betydligt bättre än alla dessa glasade spaltöppningar numera tas upp i de gamla lerstensväggarna. Jag tycker man bör välja sina strider!
 
Redigerat:
Jag kan väl tycka att det är bra att det finns den kategorin av byggnadsvårdare också. Tack vare eldsjälar finns ju en del gamla hem bevarade i om man nu ska säga orginalskick. Jag hamnar nog lite mitt emellan , och hämtar mycket inspiration av just eldsjälarnas arbete.
 
frolsson skrev:
Å för att slänga lite bensin på glöden. Det är precis detta jag tycker INTE är byggnadsvård. Att bara se till skalet och inte till material och hantverk. För mig är det viktigt att man inte bara har en speghettivästernfasad som bara är just en - fasad.
Förra sommaren när vi la om vårt vasstak (en del bara - förr la man inte hela taket utan bara ett sti åt gången för man hade inte råd) stod jag och högg granslanor flata på två sidor för att få det på samma sätt som resten av taket - bytte enbart de slanor som behövdes och har därmed "läkt" från 150 år som blandas! Tog sk*tlång tid i jämförelse med att köpa färdigsågade "döda" på ByggMax - och blev inte billigare. Av samma anledning vill jag inte köpa fönster av teak (vilket inte heller syns) lägga leca i grunden (även om det är accepterat av andra och inte heller syns) osv
För mig är DETsjälva själen i huset och inte bara kulören på listerna...

Kom igen, hugg tillbaks :)
Nu det mer utsövda och genomtänkta inlägget.
Det här kallar jag antikvarisk byggnadsvård och restaurering. Som Sommartorparn säger, en angelägenhet för ett fåtal eldsjälar. Absolut inte en angelägenhet för människor som mig och min make, som planerar att bo permanent i vårt hus. Jag tror absolut att det är bäst att byta lika mot lika så långt det är möjligt, men man måste också vara öppen för att det kanske inte är det bästa alternativet alla gånger, eller att man måste kompromissa med sina principer. Välja sina strider, som Sommartorparn säger. Jag vet inte hur många avvägningar vi har gjort med vårt hus, varav tidsfaktorn naturligtvis har varit av en ganska avgörande betydelse i vissa fall. Det ska bli vårt hem på heltid, med vintrar som kan bli så kalla som -40 grader. Vi lånar en hel del pengar för att restaurera och renovera. Och som de byggnadsvårdare vi är står vi ut med höjda energikostnader för att vi väljer att inte göra om vår mullbänksgrund och isolera med cellplast, men någon måtta får det vara. Hade det varit ett sommarboende vore frågan naturligtvis annan, och då skulle vi göra andra val. Var sak har sin plats.

Jag tycker att det är väldigt trångsynt att säga att man "bara ser till skalet" - och väldigt nedlåtande att antyda att vi som väljer det endast bryr oss om färgen på listerna - för att man väljer fönster i teak eller leca i grunden. Nu förmodar jag att det även avser cellulosaisolering, som ju är en modern isolering det också. Det är inte bara att se till skalet om man väljer ett isoleringsmaterial (leca, cellulosa) som passar väl in med grundens/stommens egenskaper och som inte gör någon skada. Att isolera kan ju i vissa fall vara nödvändigt. Föreslå till en husägare här uppe i mitten av Lappland att han inte behöver isolera sin mullbänksgrund någonting och han kommer att avfärda dig som en gröna vågen-mupp som springer omkring i plyschoverall (begrepp lånat från bloggen Livet på Bergagården) och inte har någonting vettigt att säga. Spåntak? Jättevackert. Men det är pannplåten som har räddat landsbygdens hus här uppe, och om någon frågade mig vad de skulle göra med sin ladugård som stod och förföll skulle jag rekommendera det senare (men, som aliback, behålla det gamla spåntaket som undertak).

På min blogg har jag mellan 80 och 200 besökare per dag. Och det innebär att jag vill vara öppensinnad, resonerande och förklarande och försöka undvika att vara snobbig. Om jag får någon nyfrälst byggnadsvårdare att välja nytillverkade fönster efter gamla proportioner från Qvesarum, istället för att köpa nya Mockfjärdsfönster i aluminium skulle jag jubla. Inte säga att de gör fel, skapar en kuliss och inte sysslar med byggnadsvård.
 
Jag ville spetsa till de för att få era tankar också.
Hoppas det framgick men meningen var inte att säga att ni gör fel eller att ni skall skämmas över era val. Vad jag ville få fram var att min gräns går där.

Eftersom vägen är mitt mål snarare än att det måste gå fort (dubbla boenden) så kan jag ha lyxen att lägga mer tid på vissa detaljer - kanske också därför jag lagt ribban "högre"/rabiatare?

Jag är tacksam att alla ni finns - som sagt så räddar de flesta av oss hus för framtiden.
 
frolsson skrev:
Jag ville spetsa till de för att få era tankar också.
Hoppas det framgick men meningen var inte att säga att ni gör fel eller att ni skall skämmas över era val. Vad jag ville få fram var att min gräns går där.

Eftersom vägen är mitt mål snarare än att det måste gå fort (dubbla boenden) så kan jag ha lyxen att lägga mer tid på vissa detaljer - kanske också därför jag lagt ribban "högre"/rabiatare?

Jag är tacksam att alla ni finns - som sagt så räddar de flesta av oss hus för framtiden.
Det finns ju olika faktorer som spelar in när man väljer var "ribben" ska läggas (pun intended).
Tiden är en - visst spelar det roll. Vi har också dubbla boenden men kan inte betala på både lån och hyra hur länge som helst, och vissa saker måste göras under sommaren. Jag kan ju inte påstå att vi går särskilt fort fram i alla fall, jämfört med en "normal" renovering. Ett annat är läget, förutsättningarna är naturligtvis inte desamma i alla delar av landet. Ett tredje är hur huset ska utnyttjas. Har man det som fritidshus är behoven antagligen inte lika stora av isolering och energieffektivitet och bekvämligheter som dass, dusch och vedpanna. Jag skulle inte kunna jämföra mig med antikvarien Pernilla som verkligen restaurerar sitt hus (läs "Följ en restaurering" på http://www.hallahus.se).
 
Hej! har inte varit så tillgänglig under helgen men desto roligare blir det att se att det är sånt liv i tråden. Var skall ribban ligga? Jag för egen del så kan jag inte ge ett tydligt svar. Varför jo:
1. Huset har i grunden ett kulturhisatoriskt värde som varierar från fall till fall. Kan hur pass unikt ett hus arkitektur är, hur god representant huset är för sin byggnadstyp eller liknande, ålder etc. När man renoverar eller restaurerar ett hus så åläggs utföraren ett ansvar som bör stå i proportion till "kulturhusvärdet".
2. Beroende på vilken ingång man har till byggnadsvårdande åtgärder så kommer man att välja olika vägar. Allt handlar mer eller mindre om att minimera förlusten i punkt 1. Vissa föredrar att man renoverar "ärligt" så att det syns vad som är tillagt till huset, vilket jag personligen kan tycka är tillämpbart i hus med mycket högt kulturellt värde. Andra föredrar att charmen skall bibehållas, dvs använder moderna material och "kulissar sig fram", något som jag tycker kan vara ärligt i vissa fall. Ett exempel där jag själv valt att göra en kuliss på är då jag valt att återbygga en planlösning. Den förstörelse av orginalmaterial i huset som det skulle innebära att timmra ned huset vägt mot att återställa med en regelstomme gör ju att valet blir självklart (eller är det inte? Jag vet inte men det är ett ställningstagande). En sista väg är att göra full "byggnadsvårdande restaurering", man återställer med exakt likvärdiga material som satt initialt i huset. Här försöker åt minstonde jag så långt som möjligt hitta orginaldelar, likvärdiga delar från samma tidsålder som övrig inredning, i vissa fall plocka bort senare tillägg som i min värld är "tidsdiffusa". med tidsdiffusa menar jag alla dessa allmogedetaljer som produceras idag men som inte har någon riktig tidsförankring i utseende. Allmogelister får låta sig vara exempel. Här kan man göra missar med, då likvärdigt inte alltid kommer innebära att det blir som förrut. Exempelvis har jag satt in en pardörr som tidsmässigt passade in till salen (där jag återuppsatte väggen mot hallen). Senare visar det sig att orginaldörren fanns i bygden, i detta fall en enkeldörr (om än större variant). Dörren kan jag få tillgång till nu och då kommer jag säkert köpa den och använda den på annat håll. lägga till den i huspärmen och förklara läget, dock ej byta ut den fast jag vet att den är orginal. Sen kan man såklart snacka om ostkupemodeller och liknande så som "byggnadsvård i praktiken" gör men för mig är det ungefär dessa tre nivåer det handlar om. Museal restaurering bör inte diskuteras, då det alltför oftas tas som motargument av de som tror att man måste ut och klippa all el/skita på stock för att man byggvårdar.
3. Hur huset utnyttjas, fast det känns klockrent avklarat...
4. Att välja material utifrån underhållsprincipen att de kan underhållas dvs att inte ny pålagda material förstör underliggande konstruktion eller liknande. Exempel på detta är plastfärgerna, moderna glaserade betongpannorna m.m. Här är risken med en tät färg att förruttnelsen accelereras, med pannor att man behöver förstärka konsruktionen, utseendet krockar med ursprungstanken... Hit kan man nog även lägga platta på mark i timmerkåkar, en konstruktion som förstört många timmerhus... Rätt utförd så är den hållbar men den är en drastisk konstruktionsändring som märkbart torde påverka punkt 1. Går i valet och kvalet själv då jag har väldigt tidiga betongpannor (kanske så tidiaga som 30-tal, taket har dock lagts om senare men då har pannorna återanvänts) på mitt tidigare plåtlagda tak. Dessa har jag inte hittat ersättare till och inom ett par år torde det vara dags att bytas, de blir trots allt tunnare och tunnare med tiden. Likson eternit bör man här ta ställning till om kulturhistoriskt värde adderas för senare tillkomna material?
5. Att gilla hantverk är nästan ett måste om man skall byggvårda istället för renovera... (fundera på skillnaden, kanske är det att man frågar fler än byggmax, beijer om hur man skall gå tillväga och kanske läser på innan, vad vet jag?)
6. Till sist så är oftast det viktigaste att huset bebos, för att överhuvudtaget kunna vårdas...

Har inte korrekturläst, men det kan ju bara leda till vidare debatt, särskilt om jag råkar syftningsfela...
 
Redigerat:
Trettiotalet är i praktiken en enda estetisk härdsmälta.

Funkis fick folk att häpna och skratta, och blev sannerligen inte var mans egendom över en natt. Den nya tiden sipprade ändå in över tröskeln. Man upphörde lägga grund av natursten. Snickarglädjen försvann när man reparerade sina hus. Innerdörrarna skulle ha en enda stor "spegel" eller - ännu hellre - vara helt släta. Perspektivfönster blev högsta status. Glasverandor började omsider kännas lite sunkiga. Pärlspånt åkte ut. In ramlade masonit.

HSB:s arkitekter utvecklade hela stadsdelar i ädlaste funkis. Höjdhagen i Gustavsberg är ett typexempel. Under samma period byggde SJ-anställda egenhändigt valda kataloghus från Borohus på egnahemstomter i Solna. Begrunda kontrasten!

http://www.lansmuseum.a.se/byggnadsvard/visabild.cfm?in_bildnr=LD98-0092&in_idnr=13

http://www.solna.se/templates/Page_solna_submenu____19599.aspx
 
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.