... under belånat värde, vad händer då? Jag borde veta med mina lån, men gör det inte. :) Kommer människor med skinnjackor och lustiga hattar att knacka på min dörr?

Säg att man köper ett hus för 3,3 miljoner, lånar 3 millar och efter ett halvår har värdet sjunkit till 2,6 miljoner (ca 20% ner). Inte för att jag tror det är sannolikt, men man vet aldrig.
 
Är inte det reglerat i ditt avtal med banken?
 
Tja, det står att de kan säga upp lånet om "säkerheten avsevärt försämras", men vad betyder det i praktiken? Gjorde bankerna så förra gången det small till på bomarknaden?
 
Så länge ni avser att bo kvar och kan betala räntekostnader tror jag inte att det kommer att hända något. Banken får ju då in det som de kräver för att låna ut pengarna.

Inte lika kul om man behöver sälja och står där med x kr i skuld efter att huset är sålt.
 
Under fastighetskrisen i början av 90-talet krävde bankerna utökad säkerhet i en del fall. Jag tror omfattningen var relativt begränsad. Men då såg också kreditväsendet helt annorlunda ut, och var till stor del "svenskt" och i avsevärda delar "statligt". I dag ser ägarstrukturen helt annorlunda ut varför man nog inte skall förutse samma agerande som då. Inslaget av internationella aktörer är mycket större.

De kan ju också kräva att en högre andel av lånen blir topplån, eftersom bottenlånet skall motsvaras av pantens värde.
 
Nej, för då står de med en förlust de måste realisera. Så länge du betalar räntorna så skiter banken i hur mycket huset är värt (förutsatt att du inte vill/måste lägga om dina lån då förstås). De tog en del hus, men det var för folk som inte kunde betala längre, och då kommer ju saken i ett helt annat läge.

På stratosfärisk nivå så har naturligtvis hela bankens lånestocks värde betydelse för vilken ränta banken för när den lånar upp pengar för att låna ut till dig. Eller rättare sagt, borde ha det. Hur det går när den inte har det inses lätt av det amerikanska exemplet när just stora mängder överbelånade fastigheter packades om så att det inte gick att se det och såldes av alldeles för dyrt till ovetande investerare.

Jag kan inte på rak arm drömma upp något scenario när det skulle ligga i bankens intresse att göra det av det skälet; men det har säkert hänt, därav skrivningen. :) (Kanske har att göra med om banken skulle gå så knackigt att någon annan vill ta över den?)
 
frjo7205 skrev:
Under fastighetskrisen i början av 90-talet krävde bankerna utökad säkerhet i en del fall.
Jaha, de hade jag aldrig hört talas om. Vet du några detaljer? Hade det som sagt bara att göra med att bankens kreditgivare ställde sådana krav?
 
När det var fastighetskris förra gången bodde jag i studentlägenhet, så mina minnesbilder av fastighetmarknaden från den tiden är något luddiga och luckiga. Men någon stor "repo"-våg var det väl ändå inte. Och det är nog som Lars-Stefan säger, vad skulle bankerna tjäna på att ta huset, så länge du kan betala räntan. Däremot kanske de kommer med påstötningar om att man ställer säkerhet (eller amorterar). Men vad kan de göra om man inga pengar har, öka räntan?

Jag är inte direkt orolig (för personlig del), det är nog räntebetalningen som kommer vara det stora orosmomentet de närmaste åren. Min dröm om att spara ihop lite pengar, jobba mindre och leva billigt tycks allt mer avlägsen.

Jobba, jobba, joooobba...:eek:
 
-MH- skrev:
När det var fastighetskris förra gången bodde jag i studentlägenhet, så mina minnesbilder av fastighetmarknaden från den tiden är något luddiga och luckiga.
Det var ett nybyggt område här i Partille som gick i stort sett helt och hållet på exekutiv auktion när det begav sig. Det visade sig att det dykt upp lika många köpare som det fanns hus, så de gjorde en snabb deal och förhandlade sig fram till vem som var intresserad av vad innan budgivningen kom igång. Ja menar, inte skall man väl hålla på att trissa upp priserna för varandra.

De kom ganska billigt undan... Den enes död... :-/
 
-MH- skrev:
vad skulle bankerna tjäna på att ta huset, så länge du kan betala räntan.
I en marknad där priserna faller fritt så tjänar banken på att ta huset nu i stället för sen, om det är troligt/uppenbart att du inte kommer att ha råd med dina lån i framtiden.
 
Instämmer med nyfniken.

Dessutom finns en viss drivkraft i börsföretag - och banker är inga undatag - att rensa bordet från dåliga nyheter och kunna ta allt det negativa på en gång. Sådant KAN leda till åtgärder som kanske inte är långsiktigt rationella. Jämför med hur exempelvis Ericsson och ABB agerade runt 2001-2003. Detta hände också bl a i jordbrukssektorn under depressionen i USA på 30-talet. (Det var bl a det som ledde till att Fannie och Freddie skapades, för att skapa rimligare kreditgivare).
 
I en marknad som faller fritt lär de ha väldigt svårt att bl av med husen när de har tagit dem. Visst, de kanske vill realisera sin förluster, men att sitta med en massa hus i fallan marknad låter inte riktigt bra det heller... :)
 
Tja, det hände i mycket stor skala vad gäller kommersiella fastigheter på 1990-talet. Bankerna tvingades bilda egna fastighetsbolag för att hantera alla "återtagna" fastigheter (Bl a det som nu är Dilligentia och Castellum startade så).

Marknad är psykologi och aktörer tenderar att agera följa john. Samma mekanismer som leder till spekulation i prisuppgång leder till spekulation i prisnedgång.
 
frjo7205 skrev:
Instämmer med nyfniken.

Dessutom finns en viss drivkraft i börsföretag - och banker är inga undatag - att rensa bordet från dåliga nyheter och kunna ta allt det negativa på en gång. Sådant KAN leda till åtgärder som kanske inte är långsiktigt rationella. Jämför med hur exempelvis Ericsson och ABB agerade runt 2001-2003. Detta hände också bl a i jordbrukssektorn under depressionen i USA på 30-talet. (Det var bl a det som ledde till att Fannie och Freddie skapades, för att skapa rimligare kreditgivare).
Ja, fast Ericsson gjorde ju *inte* det. Istället så skar man bort företaget bit för bit under lång tid. (Från 107000 anställda till idag 63000). Nortel gjorde det rakt av. De halverade personalstyrkan på ett bräde istället.

Och Fannie May och Freddie Mac hade som jag förstår det mer med att undvika att situationen med spekulationshysteri uppstod igen från första början, så att andra bankdumheter inte skulle dra med sig hela bostadssektorn också. Det verkar ha fungerat sådär... ;-)

Men depressionen är förstås ännu idag ett kärt omtvistat ämne; andra anser att det ledande problemet med jordbruksfastigheter under "the dustbowl" var kortsiktiga "moderna" jordbrukstekniker som inte var hållbara men som kunde suga ut kortsiktiga vinster. Under en sådan extraordinär händelse så havererar naturligtvis kreditsystemet eftersom ingen bank kan förutse att värdet på någon som tidigare varit stabilt och enkelt förutsägbart plötsligt stjälps över ända och blir värdelöst. Panik.

Nu har vi inte riktigt den situationen i Sverige, inte ens under bankkrisen i början av nittiotalet var man lika spekulativa på småbostadsmarknaden. Nu har jag iofs Handelsbanken som var så dj-a konservativa att de inte drogs med den gången. De är lite djärvare idag; men räntan är ändå inte i närheten av det max de ville att jag skulle vara kapabel att betala innan de gav mig lånet till bottenrekordnotering.
 
Redigerat:
frjo7205 skrev:
Tja, det hände i mycket stor skala vad gäller kommersiella fastigheter på 1990-talet. Bankerna tvingades bilda egna fastighetsbolag för att hantera alla "återtagna" fastigheter (Bl a det som nu är Dilligentia och Castellum startade så).

Marknad är psykologi och aktörer tenderar att agera följa john. Samma mekanismer som leder till spekulation i prisuppgång leder till spekulation i prisnedgång.
Ja, marknaden för kommersiella fastigheter i Sverige fick en rejäl smäll när aktiespekulationen i slutet på 80-talet gick över till affärsfastighetsmarknaden. Detta var något man redan varit med om i utlandet och där gjorde man mycket försiktigare värderingar (bla baserat på sådana tråkiga siffror som hur mycket byggnaden skulle kunna dra in i hyra). MEN, det skall påpekas att man under den tiden bla spekulerade i att ökningstakten inte skulle sjunka under 27% om året, och belånade och investerade därefter. På en sådan marknad så är det inte det minsta förvånande att vid första tecken på nedgång så väljer banken att springa så fort de kan.

Det finns inga som helst tecken på att det skulle vara så illa ställt med den svenska bolånemarknaden. Och det var väl den vi pratade om?
 
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.