Om Kilrain bemödigat sig att läsa innantill istället för att lägga till påstående som inte står hade det varit bättre.Kilrain skrev:
Fast det hade naturligtvis inte passat in lika bra i Kilrains tvärskra utsaga om "100 % olagligt".
Känns inte så schyst, kul för de spekulanter som åker 50 mil för att titta på en sommarstuga som de inte får köpa även om de lägger högsta budet.P Posselosse skrev:
Tycker ni verkligen det är ok att utnyttja folk på det sättet?
Däri ligger lite min åsikt också om att ha en falsk försäljning. Dessutom vad kommer mäklaren säga? På en mindre ort, kommer man kunna utnyttja mäklaren igen. Jag tror att många kommer att minnas försäljningen...P Parkeringsvakten skrev:
Men nu är det Semestertid. Planerar att glida över till brorsan med en Whisky flaska som vi delar på och så får vi se om det går att förhandla till sig något. Vi är ju inte totalt oense utan bara har detta problem olöst. Det har gått för lång tid nu tycker jag, något måste hända. Jag tackar för idéerna och förslagen så får jag återkomma när jag har en lösning som fungerar.
Tack och trevlig sommar.
Lycka till med whiskeyförhandlingen!V villbyggamer skrev:
Men generellt är det ju rätt absurt att han underkänner *sin egen* mäklares värdering.
Det känns lite som han är en av de där flat-earth killarna som gång på gång ställer upp experiment för att visa att jorden är platt bara för att bevisa att den är rund...
En liten varning angående din tanke på att låta honom ta del av vinsten om du gör en försäljning inom 5-10 år. Se till att han går med på att ta förlusten också om det visar sig gå åt andra hållet och att det arbete och material du har investerat under de 5-10 åren kompenseras.
I annat fall står du för all risk och han har en gyllene trisslott att hämta in utan att ens ha behövt köpa den först.
Kontentan av denna tråd är: dela aldrig ägarskap av fastighet genom arv eller testamente. Jag har liknande problem - ett barn vill ha fastigheten, den andra inte. Den som vill ha kommer inte kunna lösa ut syskonet pga att fastighetsvärdet på orten har skenat iväg.
Jag har löst det via testamente på ett speciellt sätt inom familjen (där vi alla tre är överens) men det är således bara en ägare till fastigheten när jag går bort.
Ordna era arvsskiften innan ni tar steget till evigheten!
Jag har löst det via testamente på ett speciellt sätt inom familjen (där vi alla tre är överens) men det är således bara en ägare till fastigheten när jag går bort.
Ordna era arvsskiften innan ni tar steget till evigheten!
Håller med. Är man frisk nog så är det toppen om man kan lösa fastighetsfrågor vid arvskiften så inte det behöver ”drabba” de efterlevande. Det är många känslor. Ofta rör det sig om stora belopp som man sällan/aldrig behöver ta beslut om under en livstid. Många syskon har blivit ovänner efter arvsdiskussioner. Vilket är jävligt ledsamt.yonna skrev:
Har själv delägt och aldrig upplevt det som nått bekymmer….. så alla ”lider” inte av det.
Fast jag och brorsan har iofs alltid varit överens om ägandet 😉 och hur det ska förvaltas men tyvärr blir det ofta lätt osämja när det är pengar / värde inblandat
Fast jag och brorsan har iofs alltid varit överens om ägandet 😉 och hur det ska förvaltas men tyvärr blir det ofta lätt osämja när det är pengar / värde inblandat
Ingen har föreslagit att han skall köpa ut för att sedan äga fastighetenSilly Bear skrev:
Mitt förslag är att ni ordnar till en försäljning där er fastighet säljs till högstbjudande. I försäljningsvillkoren kan ni skriva dom förutsättningar som ni vill ska vara uppfyllda för att lämna ett giltligt bud. Prova gärna med att skriva att buden ska lämnas "slutna" och med fri prövorätt från er sida. Då kan ni sedan i lugn och ro "sprätta upp" dessa budkuvert och se "värdet" på er gemensamma fastighet och bestämma om hur ni vill gå vidare.
Begär offentlig auktion enligt lagen om samägande. Bjud själv på auktionen. Det kommer att bli marknadspris och ärligt. Om du vinner så betalar du bara din brors del. Jag var tvungen att göra så själv med en delägd släktfastighet. Inte heller så stor kostnad för auktionen som hanteras av en advokat.V villbyggamer skrev:
Det finns två problem med lösningen att lägga ut till försäljning och ge brodern ”högsta budet”:
1. De som förespråkar det blandar ihop pris och marknadsvärde. Två helt olika saker. Pris är vad någon vill betala i en enskild transaktion. Marknadsvärde är ett teoretiskt genomsnittligt pris om objektet säljs upprepade gånger under samma förutsättningar.
2. Det finns inget som hindrar brodern att ringa några bekanta som agerar bulvaner och budar upp huset till stjärnorna. Olagligt, ja. Omöjligt att bevisa, ja. Förekommer frekvent, ja. Dålig idé, ja. Dessutom kommer mäklaren vilja ha en slant. Om du inte förhandlar sig till att han får stå för hela mäklararvodet.
Hur ska man då agera? Grundproblemet är samägandet som sådant. Det ska undvikas så långt det är möjligt. Svårt i detta fall men mitt råd är förhandling, förhandling, förhandling. Nackdelen för brodern är att värdet sjunket med tiden om huset inte underhålls. Därför bör han ha ett intresse av att inte låta det förfalla - konsekvensen av en utdragen tvist. Ett argument för att överlåta till marknadsvärde och inte ”högsta bud” är att det är mer värt för brodern att få kontanter. Du bör alltså ha ett något större värde låst i huset än värdet av kontanter som brodern får. I vart fall är det inte rimligt att brodern ska kompenseras utifrån ett högsta pris vid en enskild transaktion. Anledningen är att brodern blir likvid. Ett hus är svårt att omsätta över en natt, därtill förenat med transaktionskostnader. Cash is king. Det är ett vedertaget synsätt vid generationsskiften av samägda skogs- och jordbruksegendomar.
Sedan har ni aspekten med syskonrelationen. Vad den har för pris kan ni bara svara på men lösningen är återigen förhandla/samtala med broder. Försök få fram vad han har för mål, och var öppen med dina. Finns antagligen en orsak till varför han vill ha ett visst belopp. Får du svar på det kanske du kan hjälpa honom med målet.
Ett sista alternativ är att bita i det sura äpplet och sälja och dela på överskottet. Rent och ”rättvist” Samtidigt blir det ingen konflikt med brodern. Du får ta pengarna och köpa något eget.
1. De som förespråkar det blandar ihop pris och marknadsvärde. Två helt olika saker. Pris är vad någon vill betala i en enskild transaktion. Marknadsvärde är ett teoretiskt genomsnittligt pris om objektet säljs upprepade gånger under samma förutsättningar.
2. Det finns inget som hindrar brodern att ringa några bekanta som agerar bulvaner och budar upp huset till stjärnorna. Olagligt, ja. Omöjligt att bevisa, ja. Förekommer frekvent, ja. Dålig idé, ja. Dessutom kommer mäklaren vilja ha en slant. Om du inte förhandlar sig till att han får stå för hela mäklararvodet.
Hur ska man då agera? Grundproblemet är samägandet som sådant. Det ska undvikas så långt det är möjligt. Svårt i detta fall men mitt råd är förhandling, förhandling, förhandling. Nackdelen för brodern är att värdet sjunket med tiden om huset inte underhålls. Därför bör han ha ett intresse av att inte låta det förfalla - konsekvensen av en utdragen tvist. Ett argument för att överlåta till marknadsvärde och inte ”högsta bud” är att det är mer värt för brodern att få kontanter. Du bör alltså ha ett något större värde låst i huset än värdet av kontanter som brodern får. I vart fall är det inte rimligt att brodern ska kompenseras utifrån ett högsta pris vid en enskild transaktion. Anledningen är att brodern blir likvid. Ett hus är svårt att omsätta över en natt, därtill förenat med transaktionskostnader. Cash is king. Det är ett vedertaget synsätt vid generationsskiften av samägda skogs- och jordbruksegendomar.
Sedan har ni aspekten med syskonrelationen. Vad den har för pris kan ni bara svara på men lösningen är återigen förhandla/samtala med broder. Försök få fram vad han har för mål, och var öppen med dina. Finns antagligen en orsak till varför han vill ha ett visst belopp. Får du svar på det kanske du kan hjälpa honom med målet.
Ett sista alternativ är att bita i det sura äpplet och sälja och dela på överskottet. Rent och ”rättvist” Samtidigt blir det ingen konflikt med brodern. Du får ta pengarna och köpa något eget.
Det är ju ingen bra lösning alls, eftersom TS vill renovera och då lär öka värdet rejält. Och det är väl det presumtiva framtida värdet brorsan går på, men han lär ju inte pynta något för renoveringen som ska göras.L Liljeros skrev:
När vi köpte ut en fastighet så erbjöd vi en summa, ville man inte sälja erbjöd vi att få köpa vår andel till motsvarande värde. Orsaken var att det behövdes större renovering och utbyggnad, men bara vi hade möjlighet att göra det inom överskådlig tid. Fastigheten blev vår och ett i mina ögon rättvist upplägg.