Med andra ord tror du inte på rättigheter utan på idéen om att makt är rätt, även om du kallar det för en "social konstruktion" som är grundläggande för ett fungerande samhälle. Jag däremot är inte rättspositivist och anser därför att en sats moraliska värde (t.ex. att stöld är fel för att det kränker äganderätten) inte kan påverkas av maktens inställning utan måste vara universellt och evigt. Jämför med den klassiska debatten mellan Hart och Fuller i efterspelet av andra världskriget och Nürnbergrättegångarna (förintelsen och diverse övriga brott mot mänskligheten som Nazityskland gjorde sig skyldig till var nämligen helt sanktionerade av lagsystemet och alltså lika lagligt som skatt är i ditt tidigare exempel).P pmd skrev:
Som sagt, ditt resonemang håller, men endast om du är rättspositivist. Tror du på rättigheter är det svårare att argumentera för skatt.
Hur mycket var det? Kom ihåg att staten fick tillbaka större delen av pengarna genom att sälja banker den tagit över under bankkrisen.H heimlaga skrev:
Jag tycker dock att staten inte ska ägna sig åt sånt. Kommersiella bolag som kommer på obestånd ska gå i konkurs eller säljas till någon som är bättre på att driva dem.
Rättigheter finns bara om en majoritet av medborgarna i ett samhälle är överens om dem. Så ja, jag "tror" inte på rättigheter, utan på människors förmåga att bygga samhällen.F Falckman skrev:
Hur skulle rättigheter kunna finnas om det inte finns ett samhälle?
Vem skulle ha hittat på universella och eviga rättigheter? Jag har redan avfärdat sagoväsen, så vi kan lämna sådana därhän.
Det finns konkurrerande moralsystem i världen, men jag är inte moralrelativist. En del moralsystem är bättre än andra. Varför det är så är ett ämne för en mycket lång diskussion och flera avhandlingar.
Alla lagar som stiftas är inte automatiskt giltiga.F Falckman skrev:
Jag vill modifiera detta påstående lite. Det kan tänkas finnas genetiska skäl till att äganderätt uppstår. Inte bara människor har begrepp som mitt och ditt (även om det är betydligt luddigare hos de flesta andra arter), men jag tror inte att det finns någon art som kan formalisera dessa begrepp i närheten av lika bra som människan.P pmd skrev:
Det var ju otroligt att det slutade utan brakförlust.P pmd skrev:
Håller principiellt med, men är det banker, järnvägar, elbolag, kärnkraftverk eller bolag där arbetslöshet och skatteeffekter kostar mer om bolaget går omkull... Och bolaget kom på obestånd inte för att det i grunden var olönsamt utan för att ledningen gjort allvarliga misstag eller en global konjunktursvacka så tror jag ändå det kan vara motiverat.P pmd skrev:
Men då tycker jag, om man kan tro att ledning fått högre löner och bonusar eller bolaget har tagit risker och haft stora utdelningar, att man kan återta detta. Ledning har ansvar att driva bolag långsiktigt, därför har de 10 eller ibland 100 gånger högre ersättning än en vanlig tjänsteman. Då är det också rimligt att man tar det ansvaret om firman blir bankrutt.
Att staten INTE skulle gå in å rädda systemviktiga banker skulle kosta landet så oändligt mycket mer. Det vore idioti att inte garantera betalningssystemets funktioner.P pmd skrev:
Kan faktiskt inte komma på en enda gång i modern tid att nån civiliserad stat låtit en systemviktig bank gå i KK.
Närmast var väl Lehman i 2007-08 men den ansågs inte tillräckligt viktig.
Dessutom var det en investmentbank å inte en retail bank.
Att rädda övriga Branscher mot jobb slutade väl staten redan på 70 talet.
Under covid gjordes vissa insatser. Man gör ibland också andra satsningar, vägar, utbildning osv för att underlätta för företag på mindre orter som jag förstår.Z Zodde skrev:
Men näe, inte ta över som med bankerna har jag hört talas om. Det var väl uppe när saab konkursade men avfärdades. Franska staten har väl hållit sämre bilföretag under armarna, kinesiska bygger helt på det. Så unikt i världen vore det inte, men min åsikt är nog att el, järnväg och el inte bara skulle utan borde staten eller kommunen ha ägande i. Men inte vanliga företag som inte är system viktiga.
Under 90-talskrisen räddade staten många banker. Under krisen 2008 gick både EU och enskilda stater in med enorma subventioner och konstgjort nedpressade räntor för att rädda finansmarknaden. Under coronan delade de flesta staterna ut företagsstöd i någon form. Senast hade ni elprisstödet i Sverige. För att inte tala om alla indirekta företagsstöd i form av subventionerade villkor i olika former. Till exempel den lägre skattesatsen för kapitalinkomst infördes som en subvention riktad till företag och investerare när det var kristid. Allt från gratis tomt och gratis avloppsanslutning till måttbeställda kryphål i skattelagstiftningen. Hur var det nu med de där serverhallarna i Sverige.........
Ni som inte tror på det kan ju läsa på.
Hur bra företagens socialskydd skall vara är i slutändan en politisk fråga som vi röstar om i varje riksdagsval så jag tänker inte springa där med pekpinnar just nu.
Vad jag däremot absolut inte tål är när samma investerare/företag förväntar sig både sänkt eller obefintlig skatt för de rika och för företagen och ett starkt socialskydd för samma företag. Jag kallar det socialskydd för strängt taget är det just så det är.
I mina ögon sätter sig de där skattesänkningsprofeterna på samma nivå som professionella socialbidragstagare som ligger hemma i soffan och spelar på telefonen i stället för att arbeta även när hyggligt avlönat arbete och finns och hälsan tillåter och som tycker att det är deras rättighet att leva hela livet på bidrag utan att någonsin försöka betala tillbaka.
När jag var sjuk levde jag på bidrag utan att skämmas för det. Nu när jag kan arbeta och någorlunda rimligt avlönat arbete finns så arbetar jag så hårt jag kan och privatiserar en del av vinsten och betalar tillbaka en del till stat och kommun i form av skatt. Inte gnäller jag på skatten för det. Den skall betalas för att sjukvård och bidrag skall finnas och dem har jag ju själt behövt tidigare i livet. Jag fick när jag behövde och ger när jag kan.
Jag tycker att de rika och deras storföretag borde vara tillräckligt hederliga för att göra som jag. Alternativt avstå från alla statliga och kommunala förmåner. Inräknat skatterabatten på kapitalinkomst och möjligheten att flytta vinsten till ett annat land.
Ni som inte tror på det kan ju läsa på.
Hur bra företagens socialskydd skall vara är i slutändan en politisk fråga som vi röstar om i varje riksdagsval så jag tänker inte springa där med pekpinnar just nu.
Vad jag däremot absolut inte tål är när samma investerare/företag förväntar sig både sänkt eller obefintlig skatt för de rika och för företagen och ett starkt socialskydd för samma företag. Jag kallar det socialskydd för strängt taget är det just så det är.
I mina ögon sätter sig de där skattesänkningsprofeterna på samma nivå som professionella socialbidragstagare som ligger hemma i soffan och spelar på telefonen i stället för att arbeta även när hyggligt avlönat arbete och finns och hälsan tillåter och som tycker att det är deras rättighet att leva hela livet på bidrag utan att någonsin försöka betala tillbaka.
När jag var sjuk levde jag på bidrag utan att skämmas för det. Nu när jag kan arbeta och någorlunda rimligt avlönat arbete finns så arbetar jag så hårt jag kan och privatiserar en del av vinsten och betalar tillbaka en del till stat och kommun i form av skatt. Inte gnäller jag på skatten för det. Den skall betalas för att sjukvård och bidrag skall finnas och dem har jag ju själt behövt tidigare i livet. Jag fick när jag behövde och ger när jag kan.
Jag tycker att de rika och deras storföretag borde vara tillräckligt hederliga för att göra som jag. Alternativt avstå från alla statliga och kommunala förmåner. Inräknat skatterabatten på kapitalinkomst och möjligheten att flytta vinsten till ett annat land.
Det är väl något man fortfarande praktiserar, finns ju hur många exempel som helst, alla de här "gröna" satsningarna är ju dopade med stöd av offentliga medel. Går de bra får staten tillbaka sina lån och investerarna tar vinsterna, går det dåligt står skattebetalarna där med notan.J JohanLun skrev:
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 17 965 inlägg
Det gjorde den faktiskt inte i Sverige. Redan statliga Nordbanken fick mer statliga pengar och staten tog över och lade ner Götabanken – de tidigare ägarna fick ingenting för sina aktier.H heimlaga skrev:
Övriga banker refinansierade sig med hjälp av nyemissioner. Kapitaltäckningsgarantin och något borgensåtagande från staten hjälpte till för att skapa trygghet, men på det stora hela var det spararna som räddades, inte ägarna.
Mig veterligen skedde det inte här. Man kan absolut tycka att räntorna var för låga, samtidigt är Riksbankens första uppgift att hålla inflationen i schack, och någon sådan fanns inte.H heimlaga skrev:
Ja, men staten var också repressiv och förbjöd mycket näringsverksamhet att verka på rimliga villkor. I ganska stor grad var stöden kompensation för det.H heimlaga skrev:
Japp. Påminner lite om covidstöden då prischocken kom av statliga sanktioner mot Ryssland. Därtill användes pengar som enskilda och företag redan betslat in i överföringsavgifter mellan elområdena. Pengar som togs in för att förbättra det statliga monopolnätet, men istället betalades tillbaka för att staten inte var förmögen att använda pengarna och bygga bort flaskhalsarna.H heimlaga skrev:
Sista vändan var dock delvis rena bidrag.
Ja, den typen av korporativism är svåruthärdlig, jag håller med. Alltså när stat och kommun först sätter upp hårda regler, sen i stängda rum ändå tillåter vissa att göra det som är generellt förbjudet.H heimlaga skrev:
Sådana regler borde istället lättas och makt över näringslivet tas ifrån politikerna. Hala förhandlare ska inte kunna köpa sig kommunal förtur.
Tar ju ett tag innan lycksökarna får rösta i riksdagsval, i kommunerna är de däremot en viktig grupp om man kan lära dem hur man gör för att rösta, dvs att ta rätt valsedel. I Malmö bedriver kommunen sådan verksamhet, gissa vilka det är som lär ut hur det går till..F fribygg skrev:
Vad är ”konstgjort nedpressade räntor”?H heimlaga skrev:
Att centralbanker skulle sänka räntor (räntor som påverkar hela samhället/hela ekonomin ) för att rädda EN bransch är självklart helfel.
Det var Quantitative Easening man drev med, penningpolitiska åtgärder för att främja likviditeten.
Götabanken blev Gota Bank 1990. 1993 slog bankstödsnämnden ihop Gota med Nordbanken som man också tagit över.
Nordbanken var börsnoterat å otroligt nog fick aktieägarna några tior per aktie ( minns inte exakta beloppet) när staten tog över (aktierna borde nollats ut som de gjorde i Norge) Några tior var dock mycket lägre än kursen nåt år tidigare så nåt stöd till de rika var det inte snack om.