Sambolagen, frågor om två scenario

[patriklarsson]

Här blir det givtvis en del tyckande.

Men som jag tänker så är det rimligt att man genom samboavtal/äktenskapsförord reserverar det kapital man har med sig in i förhållandet, OM det är stor skillnad mellan parterna.

Däremot så bör man (min personliga åsikt) normalt dela lika på ev. värdeökning på den gemensamma bostaden. Den part som ev. inte är delägare står annars helt utanför "bostadskarriären". Och i de flesta familjer bidrar båda parter efter förmåga, inte nödvändigtvis bara i form av pengar. Så värdeökningen bör man se som resultatet av det gemensamma livet. Inte som en avkastning på insatt kapital.

Att om jag betalar ex. 1 milj i kontantinsats, sambon som kanske just avslutat studier, hög lön, inget kapital sätter inte in någon kontantisats. Vid en separation bör miljonen betalas ut, sedan delar man på resten.

Det finns ju också möjlighet att dessa personer inte blir sambos och lever separat, den person med en miljon kan då investera i en egen fastighet och ta del av ev värdeökning medan den utan kapital trots Sveriges bästa utbildning inte kan det.
Det finns även möjlighet att den först fattigare partnern senare, efter att ha sparat ihop pengar erbjuder sig att skänka en summa till sin partner i gengäld mot att få en del av bostaden, ett nytt samboavtal och ev ägandeandel.
Alternativt på sidan om skaffar en egen bostad, ex sommarstuga med ev samboavtal och tar del av värdeökning på denna, eller hyr ut den till turister.
Tar man över en procentuell del av fastighet tar man ju också över värdeökningen för den delen.

 

[hempularen]

Som sagt tyckande. Vill man inte ens "investera" en del av avkastningen från det gemensamma boendet, så kanske det är bäst att man förblir singel.

 

[patriklarsson]

PS skulle ex min särbo erbjuda mig x hundra tkr så att jag kan lösa ut privata bolån och sedan skriva en rättvis ägandedel och ev samboavtal vore det för mig ingen jätteskillnad sedan vid en ev separation med lånefri bostad.
Då skulle jag behöva ta nya lån för att kunna bo kvar själv.
Eller hur resonerar ni kring detta, någon som skaffat partner med befintliga fastigheter?
Tråden handlade ju eg om en polare till mig som redan är sambo nu o vill köpa en brf själv, därav frågor om sambolagen.

 

[patriklarsson]

Som sagt tyckande. Vill man inte ens "investera" en del av avkastningen från det gemensamma boendet, så kanske det är bäst att man förblir singel.

Förstår inte riktigt vad du menar, du vill alltså skänka bort hälften av värdeökningen under tiden ni bott tillsammans, genom att reservera ingående belopp och detta med hänsyn till att ni då delat på samtliga kostnader under tiden?
För det kan ju i själva verket handla om allt från en värdeminskning till en totalrenoverad kåk med 2,5ggr värdet.
Då anser jag att det spelar in vem som stått för vad under tiden men detta kommer inte sambolagen eller en bodelning att reglera, det kan man möjligen komma överens om ändå.
Alternativt uppdatera samboavtal/ägandedel med tiden.

Min åsikt är dock att detta vore betydligt enklare om man skippade sambolagen och samboavtal helt och enbart går efter ägandedel.
Gör man uppdateringar löpande så finns det också mindre risk att någon blir lurad.
Sen vet jag inte vad kostnaderna är för att ändra detta jämfört med hur det fungerar med ett samboavtal som eg inte kostar någonting alls?

 

[Falckman]

Vad tjänar landet på sambolagen om alla frånskriver sig bodelning där ena betalar mer än den andra genom ett samboavtal?

Tanken är som sagt att det ska fungera ungefär som vid äktenskapsskillnad. Samhället tjänar ungefär samma moraliska värden (om än inte i riktigt samma utsträckning eftersom samboegendom omfattar betydligt mindre saker än giftorättsgods) som när gifta par skiljer sig utan äktenskapsförord. Ett exempel är som sagt att den ekonomiskt svagare parten får del i bostad som införskaffats för samboende. Om detta sätts i kontexten av den jämställdhetsdebatt som fördes under 1990-talet och början av 2000-talet (för att inte tala om idag eller särskilt för säg 10 år sedan) är alltså en "vinst" för samhället att effekterna av en klassisk kvinnofälla minskas och att en något mer jämställd fördelning av ekonomiska resurser mellan män och kvinnor uppnås. En annan "vinst" är att samhället moraliskt sanktionerar samborelationen och ger den en status som påminner om äktenskapet. Vill man vara lite fritänkande i kulturdebatten skulle man kanske kunna se det som ett resultat av den utmaning mot de borgerliga och mer konservativa samhällsidealen som initierades av 68-vänstern. Någon ekonomiskt vinst för samhället finns egnetligen inte, sambolagen är inte konstruerad så att den ersätter diverse bidrag etc. Den svagare parten blir inte försörjd av den starkare (jämför med den klassiska föreställningen om underhållsbidrag, även om det extremt ovanligt i Sverige [så länge vi inte talar om underhåll för barn vid ojämn fördelning av vårdnaden etc.]), snarare handlar det om att man delar på t.ex. en försäljning av en lägenhet. Teoretiskt kan kanske något bostadsbidrag eller liknande underhållsstöd försvinna p.g.a. en bodelning enligt sambolagen, men det är i sammanhanget marginellt.

Den stora vinsten är snarare moralistisk för samhället än någon ekonomisk sådan. Äktenskapsbalken tillkom 1987 och ersatte då den äldre giftermålsbalken, under en lång tid innan dess hade rätt omfattande arbeten med äktenskapsrätten skett. Sambolagen var ett led i denna förändring och tillkom samtidigt.

Eftersom så många tydligen enligt flera, känner till svensk lag och sambolagen så tecknar självklart ALLA ett samboavtal som inte delar exakt lika på samtliga inköp, vad är då vitsen med lagen?

Utan att ha någon statistik så är min erfarenhet att det är lite olika. Många verkar istället bara t.ex. köpa en lägenhet 50/50, är det stor diskrepans mellan hur mycket som läggs in i köpet verkar avtalet vara vanligare. Vitsen med lagen är att en part ska kunna vägra skriva under ett samboavtal och därmed få vad lagstiftaren tycker denne har rätt till. Lagstiftaren har ändock gett en möjlighet för folk att kompromissa eller runda lagen, men det ska i så fall ske genom ett medvetet agerande där man på samma sätt som vid ett äktenskapsförord avtalar bort sin rätt. Sett ur statens perspektiv tvingar alltså lagen fram en rimligare fördelning av ägodelar så länge folk har vett nog att inte avtala bort den rätten. Du har säkert hört talas om folk som inte vill gifta sig om ena parten nämner äktenskapsförord (kanske vanligare i utlandet förvisso), lagen ger en sambo samma möjlighet.

Om den ena partnern går in och betalar bostaden till 100% samt bekostar alla möbler osv, vad är skillnaden med respektive utan ett samboavtal, jämfört med att hyra en lägenhet eller ett hus för den ANDRA partnern?

Skillnaden är att den andra parten inte är beroende av sitt ex på samma sätt. Den får reda pengar i handen och kan gå vidare mitt sitt liv och t.ex. lägga pengarna på en ny bostad eller något annat denne föredrar.

Av vilken anledning skall den andra partnern sedan dessutom gynnas ytterligare genom sambolagen jämfört med att bo själv?

För att lagstiftaren anser att det är rättvist. Varför har vi massa olika bidrag och utjämningssystem i det här landet? Eftersom att lagstiftaren tycker att det finns någon form av inneboende orättvisa i ekonomiska skillnader mellan folk och folk.

Vad exakt är det som är rättvist med att behöva ge den andra partnern hälften av vinsten och möbler vid en separation/bodelning?

Samma slags rättvisa som att en äkta make har rätt till hälften av giftorättsgodset. Moralen om skilsmässor går långt tillbaka och bygger delvis på lite olika tankar, men den mer moderna ligger främst i att i en relation antas bägge parter bidra lika mycket, oaktat vem som tjänar mest och bägge ska därför få lika mycket när relationen upphör. Tidigare handlade det mer om att frånskilda änkor som varit hemmafruar ska ha sin försörjning tryggad om maken vill byta ut frugan mot någon annan. Samt kanske även en idé om att det är moraliskt fel att skilja sig och om man gör det får man banne mig ändå ta sitt ansvar och försörja sin tidigare livskamrat, det var nämligen ett löfte inför gud som gällde tills döden skiljde folk åt. Numera handlar det snarare om att mannen inte ska få behålla villan för att han jobbade i sin firma och köpte ett dyrt hus medans kvinnan försakade sin karriär och tog hand om barnen. Det må låta klyschigt, men det är (åtminstone delvis) i ljuset av en dylik debatt lagen tillkom.

Varför anser andra EU länder att en sambolag inte behövs?
Jag tolkar den enbart som orättvis för den som bekostar mer än hälften.

Varför anser Irland att ett par måste ha 5 års betänketid innan en skilsmässa kan gå igenom, samtidigt som det i Sverige är 6 månaders betänketid om barn finns med i bilden? Olika samhällen har olika samhällsmoral helt enkelt. I Sverige gillar vi inte en ojämn ekonomisk fördelning, men är inte särskilt imponerade av äktenskapets helgd. I andra länder är det mer åt andra hållet...

Jo det har framgått att du tycker det är orättvist, givet din inställning torde den bästa lösningen för dig vara att inte ingå någon samborelationen innan du fått till ett samboavtal om att ingen egendom över huvud taget ska betraktas som samboegendom. Alternativt inte ha någon samborelation, eller bara ha sånt i utlandet. Jag tycker det beror helt på situationen om det är orättvist eller inte. Om en part t.ex. varit motsvarande en hemmafru är det givet att boet ska delas. Men jag anser att det ska uppnås inom äktenskapsbalkens ramar snarare än sambolagens. Om det däremot snarare rör sig om två personer med väldigt olika ekonomiska standarder som bor ihop men i övrigt har sina egna karriär etc. är jag inte lika imponerad, då tycker jag man antingen får gifta sig (utan äktenskapsförord) eller utgå från att mitt är mitt och ditt är ditt. Därför gillar jag inte heller sambolagen, men ser ingen större fara med den heller.

Det kanske finns människor i många länder som vill bo ihop och dela på bostadens kostnader, utan att för den sakens skull dela på fastigheten.

Dessa människor ska inte ha en samborelation i Sverige eller ingå ett samboavtal helt enkelt.

I andra länder behöver de heller inte fundera på att skriva ett samboavtal eftersom det redan står i ett fastighetsregister vem/vilka som är ägare och till vilken del, samt vem som köpt möbler genom betalningar/kvitton, precis så skulle det lika gärna kunna fungera här.

Så fungerar det också här. Samboegendom innebär att oaktat vem som äger en bostad med vilka andelar så ska den delas (om övriga villkor i sambolagen är tillämpliga). Återigen, ägande och bodelning är inte samma sak. Om exempelvis du och din sambo äger erat gemensamma hus med hälften var och sedan separerar kan du begära bodelning, men det kommer i praktiken inte innebär någon förmögenhetsöverföring eftersom fastigheten redan ägs med häften var. Vad gäller möbler är det samma sak där, har dom betalats hälften var så innebär bodelningen ingen förmögenhetsöverföring i praktiken... Hade det däremot varit så att den ena parten ägt huset själv hade en bodelning gett större resultat. Det fungerar alltså precis på det sätt du beskriver, med tillägget att när folk inte delar på saker 50/50 så finns sambolagen där för att helt enkelt korrigera fördelningen.

Vad gäller argumentet att den ena partnern inte senare vill ändra ägandedel, hur ska man veta det flera år tidigare?
Skriver man ett samboavtal gäller ju samma sak, den ena eller andra kanske inte vill förnya det heller flera år senare?

Det är ju själva poängen med lagen, det ska inte behövas ändras några ägarandelar, den ena parten ska kunna vara trygg med att ha rätt till hälften av samboegendomen ändå. Om undantag till detta ska göras måste bägge parter avtala om saken. Tanken är alltså att man inte behöver veta vad den andra parten vill flera år senare, den saken är redan löst genom lagstiftningen, man behöver inte bry sig i vad den andra parten eventuellt tycker helt enkelt. Om man så önskar kan man dock ta hänsyn till det, genom att ingå ett samboavtal eller helt enkelt inte kräva någon bodelning utan göra upp i godo på tu man hand (vilket min högst anekdotiska erfarenhet baserad på min omgivning säger är det vanligaste förfarandet).

Vad gäller ett avtal så är det giltigt tills bägge parter antingen säger upp det eller ändrar det. Med andra ord kan inte en part ensidigt häva ett samboavtal.

 

[patriklarsson]

Återigen, ägande och bodelning är inte samma sak. Om exempelvis du och din sambo äger erat gemensamma hus med hälften var och sedan separerar kan du begära bodelning, men det kommer i praktiken inte innebär någon förmögenhetsöverföring eftersom fastigheten redan ägs med häften var. Vad gäller möbler är det samma sak där, har dom betalats hälften var så innebär bodelningen ingen förmögenhetsöverföring i praktiken...

Det är jag med på men om fastigheten ägs 100/0 och möbler betalats av samma personen så blir ju utfallet tämligen orättvist om man bott ihop knappt ett år, saknar barn osv.
Därför anser jag att man isf bör skriva ett samboavtal, och då fyller inte sambolagen längre någon funktion.

Hade det däremot varit så att den ena parten ägt huset själv hade en bodelning gett större resultat. Det fungerar alltså precis på det sätt du beskriver, med tillägget att när folk inte delar på saker 50/50 så finns sambolagen där för att helt enkelt korrigera fördelningen.

Och varför ska den korrigeras?
Det kanske finns relationer där det vore rättvist och finns också många relationer där det vore lika orättvist att dela 50/50, det kan vara så att bägge arbetar, inga barn är inblandade osv men att den ena hade besparingar och därför betalat det mesta. Det uppmuntrar ju även till att belåna fastigheter.
Vilken jävla rätt har just Sverige att bestämma ett utgångsläge på 50/50 är rättvist, något som i princip inte existerar någon annan stans?

Det är ju själva poängen med lagen, det ska inte behövas ändras några ägarandelar, den ena parten ska kunna vara trygg med att ha rätt till hälften av samboegendomen ändå.

Det vore väl underbart om man bara kunde flytta in i en betald kåk, med en rik partner utan att spendera en krona och ändå förvänta sig hälften vid en separation. Snacka om omvänd feminism och orättvisa.

Om undantag till detta ska göras måste bägge parter avtala om saken. Tanken är alltså att man inte behöver veta vad den andra parten vill flera år senare, den saken är redan löst genom lagstiftningen, man behöver inte bry sig i vad den andra parten eventuellt tycker helt enkelt.

Om man så önskar kan man dock ta hänsyn till det, genom att ingå ett samboavtal eller helt enkelt inte kräva någon bodelning utan göra upp i godo på tu man hand (vilket min högst anekdotiska erfarenhet baserad på min omgivning säger är det vanligaste förfarandet).

Eller låta ägandeandelen styra fördelningen? Finns det någon annan skillnad/nackdel mellan att låta den styra framför samboavtal eller sambolagen som inte har med moral att göra?

Vad gäller ett avtal så är det giltigt tills bägge parter antingen säger upp det eller ändrar det. Med andra ord kan inte en part ensidigt häva ett samboavtal.

Att skriva och förnya samboavtal är alltså i princip gratis och vad kostar det att ändra ägandeandelar för en fastighet, om någon vet? Hur görs detta? I fastighetsregistret alltså.

 

[Fairlane]

Imponerande att växa upp i Sverige, gå i svensk skola, leva sitt liv i Sverige, men inte känna till sambolagen och samtidigt känna till alla lagar i alla andra länder...

 

[patriklarsson]

Imponerande att växa upp i Sverige, gå i svensk skola, leva sitt liv i Sverige, men inte känna till sambolagen och samtidigt känna till alla lagar i alla andra länder...

Vem menar du? Har känt till sambolagen länge men inte helt dess omfattning eller haft behov av att göra det.
Inte förren nu när min polare vill köpa bostad själv.
Känner heller inte till mycket lagar i utlandet, ex Tyskland där jag varit kanske hundra gånger, mer än att bostäder för ogifta regleras genom ägandeandel, vilket jag tycker är helt rimligt om man inte är gifta och bra.

 

[Anna_H]

Låt säga ena partnern går in med 100% då denne har detta kontant. Den andre har inga pengar alls, ex student.
Vid separation skall partner ha 50% av värdet, klarar sig en tid att skaffa ny bostad ta hand om ev barn osv.
Staten betalar inga bidrar.
Om dock ett samboavtal skrivs där köparen äger 100%, blir studenten utan bostad och pengar, med barn och staten har en skyldighet att genom bidrag ta hand om dessa personer.
Skillnaden är i det fallet samboavtal eller ej.
Nu tycker ju jag dock att man inte ska gå in med 0% och i detta läge skaffa barn. Men det förekommer. Får man barn kan man ändra ägandeandel i ett land utanför Sverige. Man kan även ändra ett samboavtal här. Men här uppfyller inte ägandeandel något speciellt syfte.

Nej, studenten blir inte utan pengar, studenten har studielån och om den förälder som betalat bostaden inte vill ta hand om sina barn ska hen även betala underhåll för barnen, det gör inte staten. Det täcks in av helt andra regelverk än sambolagen.

Dessutom är det så att det där du läste hos en jurist om att folk i allmänhet inte känner till sambolagen inte stämmer, du har missuppfattat texten. Det de menar är att folk inte känner till I DETALJ hur lagen fungerar. Men en överväldigande majoritet vet att den finns och de flesta vet även på ett ungefär hur den fungerar.

Din oro för att en massa rika människor ska bli utfattiga pga att de köpt bostad ihop med en fattig student och glömt att skriva samboavtal är alltså helt missriktad. Du behöver inte vara orolig.

 

[Anna_H]

Varför? Jag ser det som högst sannolikt till att hitta på en lag som andra länder saknar, för att efterlikna äktenskap och gå emot folks fria vilja.

Sverige har hittat på många lagar som andra länder saknar. Strandskydd tex finns inte i jättemånga länder. Inte heller lag mot barnaga. I vissa länder är det till och med fullt lagligt att slå sin fru, och lärare har laglig rätt att slå skolelever. Och några länder har lagstadgad vänstertrafik.

Det innebär inte att det borde vara lagligt i Sverige. Tvärtom är jag lite stolt över att vi har många lagar i Sverige som inte finns elelr inte är lika starka i andra länder och som skyddar de svagare i samhället.

 

[Anna_H]

För att det är grunden till sambolagens uppkomst.
Detta är en översittarlag påhittad av staten för att lasta över sina problem ja.

Du har missuppfattat grunden till lagen.
Ja, staten (eller rättare sagt kommunerna) sparar nog lite pengar på att lagen finns. Men det är inte en översittarlag för att spara pengar, det är en lag MOT översitteri, där män har kunnat utnyttjar kvinnor som gratis hushållerskor och sedan lämnar dem på bar backe när de dör eller vill "skiljas".

Det finns alltså en hel del äldre kvinnor som lever i miserabla samboförhållanden för att de inte har ekonomiska förutsättningar att lämna det. Du kan nämligen inte gå till socialen och be om pengar och bostad hur som helst, då kommer du att få höra att du borde ha ordnat en försörjning och en bostad innan du bestämde dig för att lämna.

 

[Anna_H]

Det har jag redan skrivit, grundskolan, mäklare, tidningar.

Vilken tur att det informeras där då!
Märkligt att du missat det.

 

[Anna_H]

Jag har hela tiden sagt att man gärna får vara ogift samboende utan sambolag, vilket inte går i just Sverige. Vad är det du inte hänger med på?

Du hängde inte med på att det är väldigt lätt att skriva ut ett papper och skriva under så gäller inte sambolagen. Detta trots att flera av oss redan skrivit detta till dig flera gånger. Sambolagen är som du ju mycket väl vet inte en tvingande lag.

 

[Anna_H]

Tråden handlade ju eg om en polare till mig som redan är sambo nu o vill köpa en brf själv, därav frågor om sambolagen.

Om man köper en bostadsrätt själv som inte är tänkt för gemensamt boende, dvs de flyttar inte ihop i den, så gäller inte sambolagen. Det har vi ju redan gått igenom, den tråden är väl avslutad för länge sedan?

 

[patriklarsson]

Nej, studenten blir inte utan pengar, studenten har studielån och om den förälder som betalat bostaden inte vill ta hand om sina barn ska hen även betala underhåll för barnen, det gör inte staten. Det täcks in av helt andra regelverk än sambolagen.

Vad dillar du om, det är inget måste att ta studielån, inte ej säkert du blir beviljat det om du missköter dina studier.
Varför skulle en förälder betala bostad åt vuxna barn? Vi pratar om myndiga vuxna människor.

Dessutom är det så att det där du läste hos en jurist om att folk i allmänhet inte känner till sambolagen inte stämmer, du har missuppfattat texten. Det de menar är att folk inte känner till I DETALJ hur lagen fungerar. Men en överväldigande majoritet vet att den finns och de flesta vet även på ett ungefär hur den fungerar.

Jaha och det vet naturligtvis du?

Din oro för att en massa rika människor ska bli utfattiga pga att de köpt bostad ihop med en fattig student och glömt att skriva samboavtal är alltså helt missriktad. Du behöver inte vara orolig.

Jag har inte sagt att jag är orolig för att någon ska bli utfattig.
Din syn verkar vara att om en rikare människa behöver betala för en fattigare människa, är det på inget sätt synd om den rikare människan då den klarar sig ändå, vilket inte är rättvisa.
Rättvisa är bra förutsättningar för alla och det finns det gott om i Sverige.
Det kommer alltid finnas screws ups, som skiter i allt och de förtjänar heller inte andras pengar.