100k netto in varje månad? Så mycket har vi inte. Det hade krävt två löner på 73k vardera, alternativt en lön på nästan 180k.H HenrikHuslöse skrev:
Vår inkomstfördelning är snedfördelad vilket gör att mycket försvinner i marginalskatt. Skulle min sambo försöka avancera sin karriär hade arbetsbördan tvingat fram nannys vilket hade ätit upp eventuell uppsida.
Skatt räknas på allt. Alla förmåner. Inte bara bruttlön.
Jag fick en känsla TS tjänar dygt 70 och respektive något lägre. Det är väl där nånstans man ligger om man får låna 7-8 M och kan köpa för upp till 11 med vinst på 2-3 från tidigare affärer?H HenrikHuslöse skrev:
Det blir väl inga dryga 100?
Som ingenjör på industriföretag så är min bild att många av mina kollegor tjänar 50-75 om de har vanliga tjänster och är i åldern man har hemmavarande barn. Med skattens brytpunkt så tjänar inte ett sådant hushåll -extremt- mycket mer än tex någon som går skift på en industri, troligen mindre än snickare och liknande med egen firma om man räknar hela kalkylen och möjlighet till skatteplanering och svartjobb. Ett ingenjörspar med 55 var i lön köper enligt min erfarenhet sällan kåkar för 10 mille...Snarare 5-7.
Gymnasium är en viktig punkt. Bör finnas bra lokalt eller det inte är omöjligt att åka till andra...Clarken37 skrev:
Givetvis ökar antalet aktiviteter barnen kan göra, men de jag känner som bor på landet har barn som hittat saker att göra, både sport och annat. Är det inte totala glesbygden tror jag detta är ett ganska litet problem, det finns alltid lite klubbar att vara med i, dock inte akademilag. Om man inte redan nu VET att de vill satsa professionellt på en specifik sport kanske det är relevant, men ofta är det föräldrar som vill detta och oftast så blir det inga Zlatan av barnen ändå. Viktigast de har kul och inte hamnar i problem. I denna ekvation tror jag man ska lyfta ut vilka kommuner som har akademilag.
Om ekonomin är stretchad håller jag med om att man bör överväga noga innan man lånar upp ett par mille till. Säkert går att prioritera, men man måste vara villig att dra ned på resande, ätande ute, statusbil, klädshoppande osv.
Kommunerna som diskuterats har nedan skattesatser;
| Kommun | Total skattesats år 2024, (%) |
| Österåkers kommun | 28,98 |
| Solna kommun | 29,75 |
| Täby kommun | 29,93 |
| Lidingö kommun | 30,22 |
| Nacka kommun | 30,26 |
| Stockholms kommun | 30,36 |
| Sollentuna kommun | 30,50 |
| Danderyds kommun | 30,63 |
| Vallentuna kommun | 31,28 |
| Värmdö kommun | 31,36 |
| Järfälla kommun | 31,62 |
| Sundbybergs kommun | 31,63 |
| Vaxholms kommun | 31,68 |
| Upplands-Bro kommun | 31,78 |
| Upplands Väsby kommun | 31,80 |
| Huddinge kommun | 31,85 |
| Tyresö kommun | 31,88 |
| Salems kommun | 32,05 |
| Haninge kommun | 32,06 |
| Norrtälje kommun | 32,10 |
| Trosa kommun | 32,23 |
| Nyköpings kommun | 32,25 |
| Nykvarns kommun | 32,35 |
| Sigtuna kommun | 32,38 |
| Botkyrka kommun | 32,53 |
| Södertälje kommun | 32,53 |
| Knivsta kommun | 32,62 |
| Uppsala kommun | 32,85 |
| Gnesta kommun | 32,95 |
| Enköpings kommun | 33,05 |
| Flens kommun | 33,10 |
Enl Wikipedia är Norrort följande kommuner;
Solna, Lidingö, Danderyd, Sollentuna, Täby, Vaxholm, Österåker, Vallentuna och Upplands Väsby
Täby och Danderyd går bort pga de objekt som har en arkitektur och utformning samt ett ok pendlingsläge kommer ligga långt över budget. De objekt som ligger inom budget kommer ligga super-off i kommunen eller vara i dåligt skick. Kunde TS tänka sig ett mindre radhus så skulle det säkert gå att hitta.
Expanderar man från norrort har vi Spånga och där ligger Solhem som har otroligt fin arkitektur. Det är bra pendling och nära till stan, men ligger nära sådana områden TS helst vill vara långt borta från. Sundbyberg är också trevligt, det är faktiskt på konceptet köpa skor och äta lite att jämföra med Enköping och Norrtälje. Duvbo är fint. Båda dessa är lite som Gamla Enskede (som väl gick bort pga söder om stan), väldigt fin arkitektur. Bromma finns ju också, men där är väl de citynära delarna för dyra, kvar är de delar som ligger vid flygplatsen och de är ungefär som Spånga i läge.
Solna är ok om man vill bo i lägenhet, finns väl några få villor, men jag tror man kan räkna bort det?
Då har vi Vaxholm - superfint. Men pendlingen. Näe?
Österåker och Vallentuna. Samma sak med pendlingen men kanske bättre än ett urkass läge i Täby trots allt? Det är OK att ha en av de mindre husen i ett bra läge, men det är mindre kul att ha en av de finaste husen i ett dåligt läge.
Kvar är då Sollentuna och Upplands Väsby.
Jag har själv gjort detta övervägande när vi flyttade hit till Sollentuna. Klart att jag hellre bott i Stocksund men det fanns liksom inte på kartan med en modest lön. Men faktiskt, i de lägen i Täby vi haft råd med hade jag inte velat bo pga det inte funkat med min vardag.
Ska jag vara ärlig så tror jag att du ska begränsa dig till "topplägen" precis vid tåget då pendlingstid är viktig. Speciellt om det är roslagsbanan och du ska nånannanstans i city sen.
Verkar som det är Täby Kyrkby och Viggbyholm som är aktuella då eller vid stationerna i Vallentuna, Österåker (men finns det mycket sekelskifte där?) eller börja titta i Sollentuna.
Redigerat:
Jag tjänar klart mer än 70k i månaden mem sambon mycket mindre. Jag har också bra förmåner med privat sjukförsäkring till hela familjen och mycket annat.J JohanLun skrev:
Sambon skulle kunna göra mer karriär men då vi saknar all form av hjälp av föräldrar etc så skulle barnen inte hinnas med och vi hade fått ta in en hel del hjälp. Det hade i princip ätit upp diffen i inkomst.
Gymnasium, möjligheter till aktiviteter etc för barnen har jag och sambon olika inställning till. ”Andra verkar ju kunna bo i område X” ”det där löser sig sen” är ursäkterna. Att bara ha ett gymnasium på rimligt avstånd som dessutom är känt för att vara kasst tycker jag inte känns rätt för barnen. Då är det bättre att bo i ett radhus med massor av närliggande toppgymnasium som jag ser det.
Man kan vilja satsa på en sport utan att bli professionell. Bor man i tex Åkersberga och barnet är totalt överlägsen och vill spela i ett bättre lag måste vi börja skjutsa miltals vägar 5 dagar i veckan. Bor man i Täby eller annan närförort finns massor av sådana möjligheter lokalt
TS skrev av 2% blev 40. Rent matematiskt måste 100% då vara 2000. Det går ihop med resten av TS uppgifter om en har 140 och den andra 30. Då har de strax över 100 netto i månaden.J JohanLun skrev:
Jag skrev drygt 2% men ser nu att jag räknade på 2,4% eftersom det var diffen mot en specifik kommun.H HenrikHuslöse skrev:
Vår gemensamma beskattningsbara inkomst ligger lite över 1.5 msek (ink alla förmåner) men fördelningen är som sagt väldigt sned vilket driver ned nettot pga marginalskatten.
Ah, ok, ja det är en rejäl skillnad i lön då då.H HenrikHuslöse skrev:
Nyfiken på vilken branch TS är i.
Finans eller juridik? Det är givetvis lite mer osäkert om man har så skilda löner, om TS mot all förmodan blir sjuk eller arbetslös så är det omöjligt för dennes respektive att dra runt hushållet. Men kanske finns ett sparande och försäkringar som hanterar det...
Jag känner igen det där att lösa allt själv, vi har haft det liknande. Vi har båda fått ta ned ambitionerna för att kunna prioritera barnen.
Jag vet att det är omöjligt att uttala sig om människor efter en tråd på internet, men du och din sambo verkar ha en sak gemensamt, ni vet vad ni vill och verkar inte särskilt kompromissvilliga. Tråkigt då att ni inte vill samma sak. För din sambo finns det bara en sorts hus som är rätt, för dig finns det bara ett sorts område som är rätt. I vemndiagrammets skärmingspunkt har ni inte råd. Så jag har sagt det innan, kompromissa om kraven eller tjäna mer. Det förstnämnda är för de flesta enklare att genomföra, men jag vet också folk som inte kommer vidare och blir kvar i boende där ingen är nöjd. Jag har kompisar som hamnat i supersnygg villa alldeles för långt ut, andra som hamnat i 70-talsvilla de inte vill ha, men nära den service de vill ha. De med 70-talsvillan flyttar nog så fort sista ungen är borta, men huset har fyllt en funktion och de har ändå trivts. Det finns inget rätt eller fel, men Stockholm är dyrt och det finns många med rejält höga inkomster att konkurrera mot. Kanske ni behöver lite tid att smälta att ni inte har råd med drömhuset (det har nästan ingen) och först då kan ni börja skala av krav ni kan vara utan. Lycka till!
Jag har dubbla liv och sjukförsäkringar av just den anledningen. Blir väldigt många miljoner till sambon om jag blir klippt av en buss.J JohanLun skrev:Ah, ok, ja det är en rejäl skillnad i lön då då.
Nyfiken på vilken branch TS är i.
Det är givetvis lite mer osäkert om man har så skilda löner, om TS mot all förmodan blir sjuk eller arbetslös så är det omöjligt för dennes respektive att dra runt hushållet. Men kanske finns ett sparande och försäkringar som hanterar det...
Jag känner igen det där att lösa allt själv, vi har haft det liknande. Vi har båda fått ta ned ambitionerna för att kunna prioritera barnen.
Blir jag sjuk kan sambon rätt lätt öka på sin karriär och lön (förutsatt att jag kan ta barnen lite mer)
Hur mycket lån har ni på nuvarande boende, om ekonomin är stretchad? Med den inkomsten skulle jag inte vilja låna mycket mer än 7MSEK. Med insats på 2-3 blir det ju 9-10. Iom den ojämna inkomsten tävlar ni i samma liga som "alla andra" akademikerpar bestående av ingejörer, jurister, ekonomer och läkare. Många ligger väl som jag skrev mellan 50-90, ibland jämnt, ibland drar en in mer. Då är det nog att stryka de där dyraste kommunerna. Tyvärr. Om du tror du hamnar med fattiglappar om du flyttar till tex Sollentuna kan jag garantera att vårt hushåll som inte ligger så mycket under ditts bruttoinkomst ofta känner mig "fattig" när jag besökt många grannars hus som är större och bättre renoverade. Många av husen kostar norr om 10 och många lägger mycket pengar på renovering. Backspegels kommentar är mycket bra. Kan ni inte öka inkomsten är det bara att justera förväntningarna.
En grej som faktiskt kan vara relevant. Att växa upp i ett område där villorna kostar 25M och barnen åker till alperna och bahamas flera gånger per år och man själv får begagnade skidor och åker utomlands vart tredje år är inte så kul för barnen. Det gör också att man själv kan få lite mindervärdeskomplex. Dvs det finns ett syfte i sig att inte bo i ett snobbområde om man själv är rätt normal. Förstår att du kanske redan är där med kollegorna som kanske har en respektive som drar in lika mycket och då kan landa i de finkommuner du siktar på...
Jag tycker du ska överväga att släppa upp din sambo redan nu och tagga ned lite själv. Min fru jobbade som advokat när vi fick barn, hade hon fortsatt som det hade jag fått stå tillbaka helt. Men säkert hade vi haft en helt annan ekonomi. Nu tjänar hon ungefär som mig som är en vanlig ingenjör.
Och risken att bli utbränd är rätt stor med den typen av jobb, då får man inga försäkringar som går in.
Det är också mycket bättre att din respektive får tjäna upp till brytgränsen (jag förstod som hon tjänade mindre än det?).
Så det är inte bara det att du står för en betydande del av inkomsterna utan även för 100% av det ekonomiska sunda förnuftet. Din sambo verkar leva lite i en naiv bubbla. Det är självklart att du inte skall vara primärförsörjare och samtidigt sätta dig i en kukig pendlingssituation som du redan nu har identifierat som ohållbar. Jag pendlade själv med bil i ca 3-4år, det var ren ”myspendling” med ca 1h bil i vardera riktning. Hatade det från andra veckan tills jag kom bort från skiten. Har även haft uppdrag där jag pendlat mer än 1,5h enkel väg med både bil och tåg så har jag alltid varit inne på att ligga över på plats istället, jobba som en gris och köra tre dagar på plats men det funkar inte alltid och är naturligtvis bara kortsiktiga lösningar i några veckor.
sätt dig inte i pendling, äg ditt eget liv. Om det är ojämn fördelning idag med barnen och inkomsterna så blir du ännu mer låst och inrutad med längre pendling. Du tar troligtvis inte en lugn morgon och lämnar inte in på dagis kl 08:45 om du vet att du har 1,5h pendligstid till jobbet.
Jag har flera bekanta som vuxit upp som du nämner i det sista stycket och har rejäla komplex för det.J JohanLun skrev:
Den stora skillnaden mellan mig och sambon är att hon ser sitt hus och dess utseende som helt avgörande för hennes välbefinnande. Jag tycker att ett hus från 70-80 tal är väldigt trist men knappast något jag mår psykiskt dåligt av att bo i. Sambon är beredd att offra varsomhelst för ”rätt” hus. Området är sekundärt. Jag är mycket mer rationell och ser till helheten.
Problemet är att hon är smått miserabel över att bo i ”fel” hus. Det går ut över allt. Vårt förhållande, barnen, etc etc
Jag hör vad du säger men som du förstår så får jag noll kredd för pengarna jag drar in. Däremot hur dålig jag är på att hämta/lämna och på hur mycket jag är borta får jag skit för konstant. Jag har förslagit att gå ned i tjänst och tjäna hälften så mycket men ha massa tid med barnen men det är inte godkänt någonstans.F fsn skrev:
Att jag identifierat ett problem i förväg får alltid svaret ”du vet inte förrän du provat på riktigt”. En mening som i princip sätter hela skolsystemet ur spel
Vårt nuvarande val är optimerat för min pendling samt övriga preferenser (minus huset i sig) med den budget vi har. När jag upplyser om att jag kommer behöva vara borta betydligt mer i många av de hus hon föreslår tycker hon det är värt det för att hon får ”rätt” hus. Men också att jag är ”orättvis” som ”lägger upp det hela så”
Redigerat:
Vad bra att du lärt dig något, dock borde du sett i tråden att det inte alls hus från den tiden som är aktuella för TS.T TommyC skrev:
Sätt dig då inte i skuld för ett boende som ni inte älskar och egentligen inte har råd med, ska ni nödvändigtvis flytta bör det ju vara till nått du (eller hon) klarar på en inkomst om förhållandet eller de goda inkomsterna tar slut.
Kompromissen är väl att du tummar lite på området, hon accepterar att det blir ett hus i ungefär rätt stil men inte den där instagramvillan, du går ner några timmar i tid och hämtar ibland.
Det är faktiskt rätt viktigt för rättvisan att inte en är hemma och en jobbar. Jag tycker du ska peppa henne att satsa på jobbet och ta mer ansvar hemma. Som du antyder är hennes uppoffring en del i att du kan göra karriär.
Men framförallt vill jag nog igen trycka på att jag tror ditt hushåll med nuvarande inkomst kommer känna att ni inte hör hemma i Danderyd.
Man blir inte garanterat skjuten och våldtagen i de kommuner som kommer lite längre ner på din lista. Det finns skit även i de dyrare kommunerna. Så lite släpp sargen där tror jag. Det är otroligt många som tjänar betydligt mer som bor i dessa områden. Annars skulle som sagt inte husen säljas för 10-12 mille...
Det är faktiskt rätt viktigt för rättvisan att inte en är hemma och en jobbar. Jag tycker du ska peppa henne att satsa på jobbet och ta mer ansvar hemma. Som du antyder är hennes uppoffring en del i att du kan göra karriär.
Men framförallt vill jag nog igen trycka på att jag tror ditt hushåll med nuvarande inkomst kommer känna att ni inte hör hemma i Danderyd.
Man blir inte garanterat skjuten och våldtagen i de kommuner som kommer lite längre ner på din lista. Det finns skit även i de dyrare kommunerna. Så lite släpp sargen där tror jag. Det är otroligt många som tjänar betydligt mer som bor i dessa områden. Annars skulle som sagt inte husen säljas för 10-12 mille...