Z Zodde skrev:
Man har enorma intäkter i USD och EUR från försäljning av olja och naturgas.D Dilato skrev:
Med dagens växelkurs finns inte NOK för att kunna växla till sig NOK. Således stiger då växelkursen som en raket, om man skulle försöka sig på det.
Då skulle importvaror bli mycket billigare och alla exportföretag gå i kk. Och det vill man då inte riktigt. (Till stor irritation för alla väljare med hjärtat till vänster som vill konsumera upp oljeinkomsterna för sin eget nöjes skull).
Man har två alternativ:
A) låta USD & EUR ligga på bankkonton och inflateras bort.
B) investera i utländska bolag.
Man har valt B. Och så låter man viss avkastning gå in som en extra inkomst i statsbudgeten. Ett ganska bra arrangemang.
Motsäger inte vad du skriver men växelkursen har i sig aldrig varit tema (bortsett från nu då den är för svag enl alla inkl Norges Bank).D daVinci skrev:
Oljebolagen köper NOK för att betala norsk oljeskatt. Detta neutralisers i stor utsträckning då oljefonden köper utländska valuta för i stort sett motsvarande belopp.
Sen har staten direkt ägande i vissa oljefält å får intäkter i USD som öht aldrig växlas.
Man kan tycka att köpa valuta (sälja NOK) på så svag NOK kurs inte är helt logiskt.
Varför inte valutasäkra typ 1% av fondens utländska tillgångar, NOK försvagningen stoppar upp å behöver inte vara huvudorsaken till att centralbanken envist behåller räntan på hög nivå när omvärlden sänker.
Alt A har aldrig varit tema. Frågan är nu om man ska få investera inonoterade utländska bolag.
Utländska fastigheter öppnade man upp för för nåt decennium sen.
Definiera "inte har råd med".D djac skrev:
Livet består inte av anvisningar nej, men av olika skäl så är det inte alla som kan bosätta sig på cykelavstånd till jobbet.
Med det resonemanget skulle det allmänna inte behöva hålla med busslinjer heller.
Ska vi säga så?
Ja, det har du rätt i att det är en definitionsfråga, -anser sig ha råd, är kanske bättre uttryck?K karlmb skrev:
För mig går väl gränsen vid om man är avhängig subventionerat bränsle, reseavdrag, eller får göra avkall på andra glädjeämnen för att hålla huset varmt osv.
Jag tror det är orealistiskt att alla ska kunna bo på företagets tomt, någon form av förflyttning får man nog räkna med, hur den sker är inte viktigt, det är först när den blir längre som det blir en belastning ekonomiskt, om den är rimlig blir det inte så dyrt att ta bilen och kanske finns det bussar. Många människor reflekterar över sånt här när de väljer bostad så tanken är inte så radikal som det framstår i denna tråden.
Problemet med ditt resonemang är att om du tar bort reseavdragen så cementerar du arbetsmarknaden och fastighetsmarknaden på ett liknande forna Kina.D djac skrev:
Livslånga anställningar och boende i statligt anordnade bunkers.
Det är helt inte realistiskt i ett högskatteland som Sverige.
Då skulle vi ha skattetryck som USA isåfall, men det tror jag en del här inne inte tror på.
Men gärna för mig.
Nu har ju inte USA så låga skatter men i övrigt haltar resonemanget komplett. Att andra skulle betala för mitt resande känns bara overkligt.K karlmb skrev:
De flesta jag känner, inklusive jag själv, överväger praktikaliteter som arbete, skola, samhälle, boende, skolor, sjukvård och allt annat en normal människa behöver, både när jag sökt jobb och skrivit på för en bostad, aldrig låtit mig bli överraskad, det ligger inte för mig att vara aningslös.
Jag kan hålla med om det. Men ett större misstag var att dela SJ i SJ och Banverket. Samspelet mellan infrastruktur och trafikutövare inom spårtrafik är så intimt att det bäst hanteras inom samma organisation. Jag gjorde en utvärdering av uppdelningen på uppdrag av Världsbanken. Det var svårt att få tillgång till underlag; SJ sekretessbelade allt som hade med ekonomi att göra. Men det vi fick fram pekade rätt tydligt på att det mesta hade blivit sämre.P pmd skrev:
Om sjukvården inte vore offentligt finansierad så skulle jag givetvis köpa en sjukförsäkring. Därtill nödd och tvungen om jag inte ville riskera att behöva betala just de stora summor för sjukvård som du anspelar på.lilytwig skrev:
Man vad har det med mitt, ditt och andras resande att göra?
Eller så är det kanske inte brist på samhällsplanering utan för mycket samhällsplanering som är orsaken?T TommyC skrev:
Det är knappast så att folk i allmänhet byter jobb för sällan i Sverige. Så jag tror att dina farhågor är en kraftig överskattning av vad som skulle hända om reseavdragen avskaffades. Det är ju så, att den största delen av reseavdragen går till höginkomsttagare i förorterna runt våra storstäder.K karlmb skrev:
Den som bor nära jobbet har billiga resor men dyrt boende. Den som bor längre bort har billigare boende med dyrare resor. Varför ska det ena subventioneras, men inte det andra?K karlmb skrev:
Vem har pratat om överraskning?D djac skrev:
Förr kunde man ofta jobba 10-20 år på samma ställe och kärnfamiljen var stark så att säga.
Då gick det relativt lätt att inrätta tillvaron optimalt. Samtidigt fanns det inte de flyttskatter vi har nu.
Detta gör sammantaget att det är svårt att peka finger och påstå att "du ju har valt att bo så där".
Därför att verkligheten är betydligt mer komplicerad än så.B bjorn.abelsson skrev:
Dessutom är en villa i förort A kanske lika dyr som i förort B. Skillnaden är bara hur långt det är till jobbet.
Så har jag det. Den enda belysning som finns på den gatstump jag bor vid är strålkastarna på mitt garage. De lyser upp så det räcker. Ända ut på vägen.
I geografiskt stora länder, som USA, flyttar man mer, tror jag. Attraktiva arbetsplatser finns ibland för långt bort för att det ska vara rimligt att pendla.pacman42 skrev:
De fria rörligheten i EU borde ha drivit upp flyttviljan, kan man tycka, men språkbarriärer finns förstås fortfarande kvar.
Jäkla britter!