Ommålning och påstått förvanskningsförbud

[Abyaby]

Klart det kan vara. Det torde ju vara ett uppenbart faktum att det är precis detta lagens förvanskningsförbud m.m. handlar om. Sen kan man ha vilka personliga åsikter om det man vill. Vi får i sammanhanget skilja på om vi diskuterar hur reglerna faktiskt är eller hur vi skulle vilja att de skulle vara.

Om man försvar lagarna som är helt orimliga så måste det ju bero på att man själv står bakom dem.
Om man ser att dessa är helt orimliga så opponerar man sig självklart.
Att ha lagar är självklart nödvändigt för att förhindra brottslighet och lidande men att ha lagar som hindrar utveckling av samhället och som hindrar människor att få skapa är ju kontraproduktivt.
En kollega köpte ett gammalt hus som enligt besiktningen var helt utan mögel och angrepp.
Men när hen skulle göra huset beboligt visade det sig att det inte var lönt att isolera huset pga konstruktionen. Rådet blev riv och bygg nytt.
Det fick hon så klart inte.
Resultatet blir att människor, föreningar, kommuner står med hus som inte är beboliga. Enda vägen är då att vänta på att det ruttnar sönder och multnar bort.
Under den tiden bidrar det inte till någon glädje för någon vad jag kan se och därför blir det kontraproduktivt.

Efter at bokstavligen stått på knä med knäppta händer framför tjänstemännen gavs hen tillåtelse att riva men var då tvungen att bygga det helt identiskt hus. T.o.m. profilen på fönsterspröjsen skulle vara identiska.
Det är ju galenskap alltihop.

 

[cpalm]

Eftersom dessa lagregleringar i PBL är rena gummiparagraferna med rent subjektiva tyckandeelement så spelar det faktiskt roll vad vi skriver här.

Vi lever ju i ett demokratiskt samhälle, så det är klart att debatten spelar roll i ett större perspektiv.
Men i det enskilda ärendet här och nu lär man inte komma någonvart med att be kommunen äta skit eller kalla dem för grottmänniskor som vissa är inne på.

 

[Claes Sörmland]

Haha, nej det lär vara mer än kört.

 

[Maijckel]

När man läser @Falckman 's länk om Bernth framgår att Regeringsrätten vid tidigare tillfällen varit "ganska generös"

"En husägare som byggde ett hus som såg ut som en igloo fick exempelvis rätt. Och även ett hus som var rosa bland 260 gröna hus tilläts behålla sin färg. – Tendensen är att man har accepterat mer och mer, säger juristen (vid Boverket) Lars Brask."

Idag verkar MÖD ha sista ordet, och där fanns en ganska nylig dom

Där hittar man begrepp som att åtgärden (färgbytet) måste "påtagligt avvika från bebyggelemiljön" för att förbjudas.

MÖD körde i vart fall över byggnadsnämnden och godkände fasadändring från rött tegel till vit puts med motiveringen:

"MÖD anser vidare att åtgärden inte på något sätt skulle medföra en förvanskning av byggnaden eller bebyggelseområdet från kulturhistorisk eller annan synpunkt enligt 8 kap. 13 § eller 14 § PBL"

I och med att domen är från 2019 är den tillräckligt modern för att vara del av nuvarande rättsordning (jfr. 5 § Förvaltningslagen). Bygglovshandläggare får därmed inte vidta åtgärder som strider mot domen.

Jag svarar mig själv eftersom jag missade en viktig detalj i MÖD's dom.

Fasadändringen blev alltså godkänd (från rött tegel till vit puts) i område av särskilda kulturhistoriska värden, eller område som utgör "riksintresse".

I sådant område beslutade MÖD att bygglov för fasadändring måste sökas.

Men även om TS hus befinner sig i sådan miljö är det alltså ok att byta till en färg som redan finns i grannskapet, eller annan "normal" färg, eftersom nyansen då inte - som MÖD redovisar - "påtagligt avviker från bebyggelsemiljön".

 

[klaskarlsson]

Well, från mitt fönster ser jag:

* rött med vitt trim
* rött med blått trim
* ljusblått
* grått
* vitt
* tegel
* Mexitegel
* svart

Grannhuset är rött med vitt trim, med ett gult hus med vitt trim som andrahus på tomten, och ett rött garage med blått trim.

Så mycket för enhetlighet...

Det borde räcka för att ni skall få måla i någon av de färgerna iaf - förutsatt att husen är relativt "lika" (som i "vanligt villaområde")?

 

[cpalm]

Men även om TS hus befinner sig i sådan miljö är det alltså ok att byta till en färg som redan finns i grannskapet, eller annan "normal" färg, eftersom nyansen då inte - som MÖD redovisar - "påtagligt avviker från bebyggelsemiljön".

Antar att det är denna dom du pratar om?
https://www.domstol.se/globalassets...jooverdomstolen/avgoranden/2019/p-9365-18.pdf

Det är ju korrekt att MÖD konstaterar att den vita nyansen inte "påtagligt avviker från bebyggelsemiljön" i det aktuella fallet.
Men tolkningen att det därmed allmänt kan sägas att det är okej att "byta till en färg som redan finns i grannskapet, eller annan "normal" färg" är din egen antar jag? Hittar iallafall inte det resonemanget i domen...

Sen kan man (som ett i sammanhanget relevant sidospår) konstatera att denna dom innehåller ett exempel på den tyvärr alltför vanliga bristen på sakligt resonemang i dessa PBL-relaterade domar, som gör dem rätt värdelösa som rättspraxis. I frågan om förvanskningsförbudet skriver MÖD:

"MÖD anser vidare att åtgärden inte på något sätt skulle medföra en förvanskning av byggnaden eller bebyggelseområdet från kulturhistorisk eller annan synpunkt enligt 8 kap. 13 § eller 14 § PBL."

"MÖD anser" utan något som helst bakomliggande resonemang duger inte som domskäl från högsta instans enligt min åsikt. Hur tänker de att detta skulle ge någon som helst vägledning till underliggande instanser?

 

[Claes Sörmland]

Jag håller med om att det är taffligt. Men så här är det i varje instans. Jag har läst protokollen från byggnadsnämnden i min kommun under några år och underlagen som tjänstemännen levererar är som regel just detta:

"Bygglovsenheten bedömer att det är på X sätt."

Ingen motivering i övrigt men man tar upp lagstödet, d v s stödet att man får göra bedömningen enligt lag. Men vad den i sak grundar sig på är inte möjligt att utläsa. Byggnadsnämndens politiker bifaller beslutet utan förtydligande eller diskussion.

I grund och botten är det bara tyckande man drar ur röven utan sakskäl. Eller som det ofta heter på kommunpolitiska: "Vi måste lite på medarbetarnas professionella bedömning." Men en sådan bedömning borde ju grunda sig ju på sakskäl som kan artikuleras i offentligheten av en kvalificerad person, inte på att man okvalificerat råkar ha ramlat in på en anställning och känner något.

 

[Maijckel]

Antar att det är denna dom du pratar om?
[länk]

Det är ju korrekt att MÖD konstaterar att den vita nyansen inte "påtagligt avviker från bebyggelsemiljön" i det aktuella fallet.
Men tolkningen att det därmed allmänt kan sägas att det är okej att "byta till en färg som redan finns i grannskapet, eller annan "normal" färg" är din egen antar jag? Hittar iallafall inte det resonemanget i domen...

Sen kan man (som ett i sammanhanget relevant sidospår) konstatera att denna dom innehåller ett exempel på den tyvärr alltför vanliga bristen på sakligt resonemang i dessa PBL-relaterade domar, som gör dem rätt värdelösa som rättspraxis. I frågan om förvanskningsförbudet skriver MÖD:

"MÖD anser vidare att åtgärden inte på något sätt skulle medföra en förvanskning av byggnaden eller bebyggelseområdet från kulturhistorisk eller annan synpunkt enligt 8 kap. 13 § eller 14 § PBL."

"MÖD anser" utan något som helst bakomliggande resonemang duger inte som domskäl från högsta instans enligt min åsikt. Hur tänker de att detta skulle ge någon som helst vägledning till underliggande instanser?

Det är samma dom.

Jag gissar att du möjligen "stirrar dig blind" i PBL?

Om man först läser egendomsskyddet i RF, sedan förvaltningslagen, och först efter det läser PBL så tycker jag slutsatserna blir enklare att förstå.

 

[Maijckel]

Jag håller med om att det är taffligt. Men så här är det i varje instans. Jag har läst protokollen från byggnadsnämnden i min kommun under några år och underlagen som tjänstemännen levererar är som regel just detta:

"Bygglovsenheten bedömer att det är på X sätt."

Ingen motivering i övrigt men man tar upp lagstödet, d v s stödet att man får göra bedömningen enligt lag. Men vad den i sak grundar sig på är inte möjligt att utläsa. Byggnadsnämndens politiker bifaller beslutet utan förtydligande eller diskussion.

I grund och botten är det bara tyckande man drar ur röven utan sakskäl. Eller som det ofta heter på kommunpolitiska: "Vi måste lite på medarbetarnas professionella bedömning." Men en sådan bedömning borde ju grunda sig ju på sakskäl som kan artikuleras i offentligheten av en kvalificerad person, inte på att man okvalificerat råkar ha ramlat in på en anställning och känner något.

Det är av denna anledning jag undrar hur många tjänstemän (och kvinnor) i landet som förstått innebörden av legalitetsprincipen i förvaltningslagen (som visserligen infördes 2018). Det här "tyckandet" duger inte längre...

 

[cpalm]

Men så här är det i varje instans.

Javisst, det är likadant i hela kedjan. Men jag tycker man kan förvänta sig mer av högsta instans.

Särskilt påtagligt är det i planärenden där förslagen går på utställning och remiss och det ofta inkommer en stor mängd sakliga synpunkter i ärendet. Som sedan bara viftas bort i en mening med att kommunen/länsstyrelsen/MÖD "anser" något annat.

Nu är jag inte tillräckligt bevandrad för att uttala mig om det finns något medvetet skäl till detta fenomen, men någonstans känns det som att man medvetet undviker att råka skapa konkret praxis på området.

 

[cpalm]

Jag gissar att du möjligen "stirrar dig blind" i PBL?

I just detta fall stirrar jag bara på själva domen och försöker återfinna de slutsatser du nämner.

 

[Abyaby]

Jag håller med om att det är taffligt. Men så här är det i varje instans. Jag har läst protokollen från byggnadsnämnden i min kommun under några år och underlagen som tjänstemännen levererar är som regel just detta:

"Bygglovsenheten bedömer att det är på X sätt."

Ingen motivering i övrigt men man tar upp lagstödet, d v s stödet att man får göra bedömningen enligt lag. Men vad den i sak grundar sig på är inte möjligt att utläsa. Byggnadsnämndens politiker bifaller beslutet utan förtydligande eller diskussion.

I grund och botten är det bara tyckande man drar ur röven utan sakskäl. Eller som det ofta heter på kommunpolitiska: "Vi måste lite på medarbetarnas professionella bedömning." Men en sådan bedömning borde ju grunda sig ju på sakskäl som kan artikuleras i offentligheten av en kvalificerad person, inte på att man okvalificerat råkar ha ramlat in på en anställning och känner något.

Vad beträffar multipla fasadfärger blir ju områden där detta påträffas ofta kallade pittoreska och huspriserna är höga.
Dit vill vi svenskar åka, äta en glass och njuta av atmosfären och dit vallfärdar turister från andra länder där de tar bilder av sig själva med drömlika leenden framför husen.
Jag tänker på Vadstena centrum, Smögens hamn, Karlskrona centrum, Askersund centrum, Lunds centrum där rosa, gula gröna, röda blåa hus står tätt tillsammans och alla besökare känner sig glada över att få se något vackert.
Danmark har Nyhavn vilket är en världskänd adress som används av Danskarna som en tillgång när de vill bjuda danskar och turister på något njutningsbart.
Samtidigt som man får avslag på sin önskan i ett villaområde med motiveringen ”hur skulle det se ut om alla målade sina hus i olika färger ”.

 

[Claes Sörmland]

Nu är jag inte tillräckligt bevandrad för att uttala mig om det finns något medvetet skäl till detta fenomen, men någonstans känns det som att man medvetet undviker att råka skapa konkret praxis på området.

Det är definitivt en kultur i svensk förvaltning, man fattar beslut men redogör inte för skäl. En del av denna kultur handlar om att rädsla, att skydda sig mot vidare diskussion och att få kritik. Och detta är sen gammalt, offentlighetsprincipen har skapat en kultur där man inte skriver ned sakskäl, överväganden och liknande. Man har många och långa möten där frågan diskuteras muntligt och man för inte minnesanteckningar - de blir ju så lätt allmän handling. Email har ju delvis stört detta arbetssätt eftersom folk tenderar att jobba enskilt och pladdra på väl öppet med medarbetarna i email som sen är allmän handling. Men förvaltningarna har börjar lära sig att detta är riskfyllt och inte minst GDPR används nu som skäl för att inte diskutera saker i email.

 

[Maijckel]

I just detta fall stirrar jag bara på själva domen och försöker återfinna de slutsatser du nämner.

Du får ställa dig frågan: "Hur ska det allmänna, eller kanske snarare en person vid myndighetsutövning, mot bakgrund av dels egendomsskyddet och dels förvaltningslagen komma till annan slutsats"?

 

[Claes Sörmland]

Vad beträffar multipla fasadfärger blir ju områden där detta påträffas ofta kallade pittoreska och huspriserna är höga.
Dit vill vi svenskar åka, äta en glass och njuta av atmosfären och dit vallfärdar turister från andra länder där de tar bilder av sig själva med drömlika leenden framför husen.
Jag tänker på Vadstena centrum, Smögens hamn, Karlskrona centrum, Askersund centrum, Lunds centrum där rosa, gula gröna, röda blåa hus står tätt tillsammans och alla besökare känner sig glada över att få se något vackert.
Danmark har Nyhavn vilket är en världskänd adress som används av Danskarna som en tillgång när de vill bjuda danskar och turister på något njutningsbart.
Samtidigt som man får avslag på sin önskan i ett villaområde med motiveringen ”hur skulle det se ut om alla målade sina hus i olika färger ”.

Nu vill nog de flesta småhusbyggare måla sitt nya hus i vitt, askgrått och svart. Om jag inte helt har läst min samtids medmänniskor fel. Jag tycker det är trist men vem är jag att sätta mig över deras dröm? På tal om askgrått så vårdar jag ett eternithus utan färgkladd på. Jag är nog i minoritet om förträffligheten i detta men det är mitt bidrag till byggnadsmångfalden. Något måste ju bli kvar av 50-talet när 70- och 80-talisterna vitmålar allt.