E Erik JS skrev:
Ja, som trådtiteln lyder. Jag velar något sjukt mycket. Har haft som mål att bo i hus sedan barnen föddes, men det blev aldrig av då vi inte hade råd att köpa något inom de centralare delarna och inte ville flytta ut från puls, kommunikationer och vänner.

Idag är barnen ganska stora och ekonomin ser helt annorlunda ut. Vi har väldigt högt lånelöfte, långt över genomsnittet och kan bosätta oss i dom finaste villaområdena.

Men jag får fan i mig kalla fötter när det börjar budas. Ett stort problem är att jag faktiskt trivs otroligt bra i lägenheten. Den är STOR, nära 120 kvm, jag bor högst upp, det är modernt, fräscht, stooor balkong, hiss direkt ner till varmgarage, tyst, inga problem i världen. Grannar syns knappt. Man är nästan helt anonym. Mycket centralt med närhet till ALLT. Detta gör beslutet svårare för mig. Hade det funnit något jag stört mig på kanske det hade varit lättare att ta steget.

Egentligen har vi inget direkt behov att flytta till hus, utan det skulle mer vara en lyxuppgradering föreställer jag mig. Kanske att man får mer frihet inne i själva huset att väsnas, ha fester osv, men hur ofta har man behov av det? Stor altan är najs, men den måste ju underhållas osv.

Jag får som sagt kalla fötter och börjar leta problem - finns inget varmgarage, får bara plats med 2 bilar, huvudvärk om saker går sönder och måste fixas, trädgård, otryggheten att inte bo högt upp, kanske få jobbiga grannar, osv, osv. Jag är rädd för att dra på mig problem när livet är så otroligt enkelt och fritt. Kan bara stänga dörren och dra iväg vart jag vill i världen, när jag vill utan att oroa mig för inbrott eller att gräset ska klippas eller vad det nu kan vara.

Är det någon annan som befunnit sig i samma sits och som ändå tagit steget? Googlade lite och hittade en tråd på Reddit som hette något i stil med "saker jag önskat att jag vetat innan jag köpte hus" och det var rätt många som hade ångrat sig eller hatade att bo i hus. Jag vill inte bli en av dom 😅

Det är ett jäkla projekt att köpa, sälja och flytta också, så jag vill minimera risken att göra misstag. Har flyttat mycket senaste åren för att till slut trivas i denna lägenhet.
Jag själv aldrig bott i lägenhet utan bor i enplansvilla som jag själv byggde( bokstavligen)
Och jag tycker att bygga eller köpa et hus måste du antingen ha en jättebra ekonomi eller vara så händig att göra allting själv.
Det är en livstil och frihet.
Du kan grilla när du vill😀
 
  • Gilla
klaskarlsson
  • Laddar…
ZNK ZNK skrev:
Livscykeln;
Student; Studentrun
Singelåren; Liten etta
DINKYåren; 2-3:a
Familjeåren upp till 18-20års barn; Villa
Post-barnen hemma; Sommarhus + Villa (för stor)
60års åldern; Villa + sommarhus (För stort 95% av tiden, för litet när barnens familjer kommer på högtider, haha)
75 uppåt; orkar inte underhålla allt, förfall
85 uppåt; åter i ett korridorsrum, men på ett ålderdomshem…
Låter fantastiskt, vad mer kan man begära 🤷🏻‍♂️
 
Jag längtar tillbaka till lägenhet.
Vi köpte ett äldre hus med massor med charm och folk bruka säga detta när de får se hur vi har det. Stor tomt är det också. Men vi har inte eller hade era ekonomiska muskler när vi köpte det så vi har inte råd att ta in hantverkare som kan behövas ibland. Våran ekonomi har blivit sämre efter husköpet. Det är ständigt underhåll och det är ac typen tråkigt arbete. Det ska målas om, takpannor blåst sönder, skorsten som ska muras. Om man vill underhålla sitt hus och verkligen hålla det så fint som det går kostar det pengar och massor av tid. Det är kul ibland att renovera och göra det fint men när det är ett Måste hatar jag det..
Jag gillar lugnet absolut och älskar att gå ut och vandra etc. Men saknar bekvämligheten med att bo i stan och känna pulsen också.
En del saker är givetvis sämre i lägenhet också. Det blir mindre spontanutflykter med motorcykeln. Däckbyte tar längre tid mm.
I ditt läge och vad jag vet nu hade jag bott kvar och köpt ett sommarhus.
 
  • Gilla
gaia och 3 till
  • Laddar…
D
E Erik JS skrev:
Ja, som trådtiteln lyder. Jag velar något sjukt mycket. Har haft som mål att bo i hus sedan barnen föddes, men det blev aldrig av då vi inte hade råd att köpa något inom de centralare delarna och inte ville flytta ut från puls, kommunikationer och vänner.

Idag är barnen ganska stora och ekonomin ser helt annorlunda ut. Vi har väldigt högt lånelöfte, långt över genomsnittet och kan bosätta oss i dom finaste villaområdena.

Men jag får fan i mig kalla fötter när det börjar budas. Ett stort problem är att jag faktiskt trivs otroligt bra i lägenheten. Den är STOR, nära 120 kvm, jag bor högst upp, det är modernt, fräscht, stooor balkong, hiss direkt ner till varmgarage, tyst, inga problem i världen. Grannar syns knappt. Man är nästan helt anonym. Mycket centralt med närhet till ALLT. Detta gör beslutet svårare för mig. Hade det funnit något jag stört mig på kanske det hade varit lättare att ta steget.

Egentligen har vi inget direkt behov att flytta till hus, utan det skulle mer vara en lyxuppgradering föreställer jag mig. Kanske att man får mer frihet inne i själva huset att väsnas, ha fester osv, men hur ofta har man behov av det? Stor altan är najs, men den måste ju underhållas osv.

Jag får som sagt kalla fötter och börjar leta problem - finns inget varmgarage, får bara plats med 2 bilar, huvudvärk om saker går sönder och måste fixas, trädgård, otryggheten att inte bo högt upp, kanske få jobbiga grannar, osv, osv. Jag är rädd för att dra på mig problem när livet är så otroligt enkelt och fritt. Kan bara stänga dörren och dra iväg vart jag vill i världen, när jag vill utan att oroa mig för inbrott eller att gräset ska klippas eller vad det nu kan vara.

Är det någon annan som befunnit sig i samma sits och som ändå tagit steget? Googlade lite och hittade en tråd på Reddit som hette något i stil med "saker jag önskat att jag vetat innan jag köpte hus" och det var rätt många som hade ångrat sig eller hatade att bo i hus. Jag vill inte bli en av dom 😅

Det är ett jäkla projekt att köpa, sälja och flytta också, så jag vill minimera risken att göra misstag. Har flyttat mycket senaste åren för att till slut trivas i denna lägenhet.
Skaffa kolonilott och lev ut dina mest perversa odlar- och byggdrömmar men utan pressen att behöva bo i skiten när det regnar in och möglet växer på fasaden pga avsaknad takfot.
 
Redigerat:
  • Gilla
Erik JS
  • Laddar…
K
E Erik JS skrev:
Ja, som trådtiteln lyder. Jag velar något sjukt mycket. Har haft som mål att bo i hus sedan barnen föddes, men det blev aldrig av då vi inte hade råd att köpa något inom de centralare delarna och inte ville flytta ut från puls, kommunikationer och vänner.

Idag är barnen ganska stora och ekonomin ser helt annorlunda ut. Vi har väldigt högt lånelöfte, långt över genomsnittet och kan bosätta oss i dom finaste villaområdena.

Men jag får fan i mig kalla fötter när det börjar budas. Ett stort problem är att jag faktiskt trivs otroligt bra i lägenheten. Den är STOR, nära 120 kvm, jag bor högst upp, det är modernt, fräscht, stooor balkong, hiss direkt ner till varmgarage, tyst, inga problem i världen. Grannar syns knappt. Man är nästan helt anonym. Mycket centralt med närhet till ALLT. Detta gör beslutet svårare för mig. Hade det funnit något jag stört mig på kanske det hade varit lättare att ta steget.

Egentligen har vi inget direkt behov att flytta till hus, utan det skulle mer vara en lyxuppgradering föreställer jag mig. Kanske att man får mer frihet inne i själva huset att väsnas, ha fester osv, men hur ofta har man behov av det? Stor altan är najs, men den måste ju underhållas osv.

Jag får som sagt kalla fötter och börjar leta problem - finns inget varmgarage, får bara plats med 2 bilar, huvudvärk om saker går sönder och måste fixas, trädgård, otryggheten att inte bo högt upp, kanske få jobbiga grannar, osv, osv. Jag är rädd för att dra på mig problem när livet är så otroligt enkelt och fritt. Kan bara stänga dörren och dra iväg vart jag vill i världen, när jag vill utan att oroa mig för inbrott eller att gräset ska klippas eller vad det nu kan vara.

Är det någon annan som befunnit sig i samma sits och som ändå tagit steget? Googlade lite och hittade en tråd på Reddit som hette något i stil med "saker jag önskat att jag vetat innan jag köpte hus" och det var rätt många som hade ångrat sig eller hatade att bo i hus. Jag vill inte bli en av dom 😅

Det är ett jäkla projekt att köpa, sälja och flytta också, så jag vill minimera risken att göra misstag. Har flyttat mycket senaste åren för att till slut trivas i denna lägenhet.
Läs vad själv har skrivit. Det framstår som uppenbart att du inte vill flytta till hus.
 
  • Gilla
Erik JS och 1 till
  • Laddar…
A
E Erik JS skrev:
Ja, som trådtiteln lyder. Jag velar något sjukt mycket. Har haft som mål att bo i hus sedan barnen föddes, men det blev aldrig av då vi inte hade råd att köpa något inom de centralare delarna och inte ville flytta ut från puls, kommunikationer och vänner.

Idag är barnen ganska stora och ekonomin ser helt annorlunda ut. Vi har väldigt högt lånelöfte, långt över genomsnittet och kan bosätta oss i dom finaste villaområdena.

Men jag får fan i mig kalla fötter när det börjar budas. Ett stort problem är att jag faktiskt trivs otroligt bra i lägenheten. Den är STOR, nära 120 kvm, jag bor högst upp, det är modernt, fräscht, stooor balkong, hiss direkt ner till varmgarage, tyst, inga problem i världen. Grannar syns knappt. Man är nästan helt anonym. Mycket centralt med närhet till ALLT. Detta gör beslutet svårare för mig. Hade det funnit något jag stört mig på kanske det hade varit lättare att ta steget.

Egentligen har vi inget direkt behov att flytta till hus, utan det skulle mer vara en lyxuppgradering föreställer jag mig. Kanske att man får mer frihet inne i själva huset att väsnas, ha fester osv, men hur ofta har man behov av det? Stor altan är najs, men den måste ju underhållas osv.

Jag får som sagt kalla fötter och börjar leta problem - finns inget varmgarage, får bara plats med 2 bilar, huvudvärk om saker går sönder och måste fixas, trädgård, otryggheten att inte bo högt upp, kanske få jobbiga grannar, osv, osv. Jag är rädd för att dra på mig problem när livet är så otroligt enkelt och fritt. Kan bara stänga dörren och dra iväg vart jag vill i världen, när jag vill utan att oroa mig för inbrott eller att gräset ska klippas eller vad det nu kan vara.

Är det någon annan som befunnit sig i samma sits och som ändå tagit steget? Googlade lite och hittade en tråd på Reddit som hette något i stil med "saker jag önskat att jag vetat innan jag köpte hus" och det var rätt många som hade ångrat sig eller hatade att bo i hus. Jag vill inte bli en av dom 😅

Det är ett jäkla projekt att köpa, sälja och flytta också, så jag vill minimera risken att göra misstag. Har flyttat mycket senaste åren för att till slut trivas i denna lägenhet.
Vi sitter i villa och det är verkligen för och nackdelar.

Fördelar;

slipper jobbiga grannar vägg i vägg
Man kan öppna balkongdörren och låta barnen springa ut och in. Bada och sola på tomten. (Kanske 2-3 månader av 12)
Gott om plats, inga förvaringsproblem.
Lätt att ha gäster, kan sova över i gästrum
Du får lugnt och tyst.
Om grannarna har barn kan barnen lätt leka med grannarna

Nackdelar;
Ett jäävla jobb med saker som ska fixas. Är det inte ens hobby att spika på ett hus tar det över ens liv (gäller ej nybygge)
Ett jääävla jobb med tomten. Ska läggas massor av både tid och pengar. Är det inte ens hobby att kratta och klippa tar skiten över ens liv
Dyrare än lgh pga av underhållet
Du får en jobbig pendling om du inte jobbar i närområdet
Du ser i princip inte en människa på gator annat än joggare eller hundpromenerare, alla du ser sitter i bilar.
Det är mörkt och svart stora delar av året.
De flesta (finare) villaförorter i Stockholm är dominerade av pensionärer eller 55+. Så att ha andra barn i husen runt kan man ofta glömma

I 99% av alla villaförorter i Stockholm finns inte ett smack. Vi har EN pizzeria och en sunkig thai i vårt lokala centrum samt en dålig ICA vi aldrig handlar i. Visst har vi ett stort köpcentrum att åka till men då blir det bil. Vi har inget vatten nära, inga trevliga grönområden (visst urskog men inget annat)
Det finns absolut ingenting att göra i närområdet vilket leder till att varje gång man sätter foten utanför tomten blir det ett evigt bilkörande.

Gillar du folk eller att ha cafeer och restauranger med mer i närområdet och inte gillar att alltid åka bil till allt så flytta INTE till villa.

Du kan dock få något mellanting som är fantastiskt om du har en makalös budget. En stor villa i Alvik tex. Men då måste du helst ha en budget på runt 20 msek
 
  • Gilla
Erik JS och 2 till
  • Laddar…
Köp en lyxig husbil, så kan du åka runt och prova olika ställen i landet och se om det kanske är ett fritidshus du borde köpa? Parkerar du på rätt ställe kan du säkert uppleva känslan av stor "altan" och förmodligen ha en rejäl fest också. Flytta inte ifrån din lägenhet, för det vill du inte!
 
  • Gilla
Erik JS och 1 till
  • Laddar…
E Erik JS skrev:
Ja, som trådtiteln lyder. Jag velar något sjukt mycket. Har haft som mål att bo i hus sedan barnen föddes, men det blev aldrig av då vi inte hade råd att köpa något inom de centralare delarna och inte ville flytta ut från puls, kommunikationer och vänner.

Idag är barnen ganska stora och ekonomin ser helt annorlunda ut. Vi har väldigt högt lånelöfte, långt över genomsnittet och kan bosätta oss i dom finaste villaområdena.

Men jag får fan i mig kalla fötter när det börjar budas. Ett stort problem är att jag faktiskt trivs otroligt bra i lägenheten. Den är STOR, nära 120 kvm, jag bor högst upp, det är modernt, fräscht, stooor balkong, hiss direkt ner till varmgarage, tyst, inga problem i världen. Grannar syns knappt. Man är nästan helt anonym. Mycket centralt med närhet till ALLT. Detta gör beslutet svårare för mig. Hade det funnit något jag stört mig på kanske det hade varit lättare att ta steget.

Egentligen har vi inget direkt behov att flytta till hus, utan det skulle mer vara en lyxuppgradering föreställer jag mig. Kanske att man får mer frihet inne i själva huset att väsnas, ha fester osv, men hur ofta har man behov av det? Stor altan är najs, men den måste ju underhållas osv.

Jag får som sagt kalla fötter och börjar leta problem - finns inget varmgarage, får bara plats med 2 bilar, huvudvärk om saker går sönder och måste fixas, trädgård, otryggheten att inte bo högt upp, kanske få jobbiga grannar, osv, osv. Jag är rädd för att dra på mig problem när livet är så otroligt enkelt och fritt. Kan bara stänga dörren och dra iväg vart jag vill i världen, när jag vill utan att oroa mig för inbrott eller att gräset ska klippas eller vad det nu kan vara.

Är det någon annan som befunnit sig i samma sits och som ändå tagit steget? Googlade lite och hittade en tråd på Reddit som hette något i stil med "saker jag önskat att jag vetat innan jag köpte hus" och det var rätt många som hade ångrat sig eller hatade att bo i hus. Jag vill inte bli en av dom 😅

Det är ett jäkla projekt att köpa, sälja och flytta också, så jag vill minimera risken att göra misstag. Har flyttat mycket senaste åren för att till slut trivas i denna lägenhet.
Det är nog viktigt att du inte bara tar din gamla längtan som en "sanning" rakt av.
Diskutera med din ev partner och väg för- och nackdelar

En stor skillnad är just att du måste tycka om att pyssla om ditt hus. En byggnad är i ständigt förfall, trädgården skall hållas i trim, och då och då kommer större projekt som man måste tat ag i eller leja bort (men större kosntader som följd)

Så jag skulle säga att den springande puntken är om du gillar att pyssla, bygga och dona i trädgården: Annars låter kanske lägenhet som ett bättre konscept för dig ?
Och så kan ni i stälelt satsa pengarna på att åka på semster, kanske hyra en "stuga på västkusten" eller så om ni längtar till den idylliska sommaren (som inträffar typ 2v om året när man har hus ;) )
 
  • Gilla
Appendix och 2 till
  • Laddar…
E Erik JS skrev:
Ja, som trådtiteln lyder. Jag velar något sjukt mycket. Har haft som mål att bo i hus sedan barnen föddes, men det blev aldrig av då vi inte hade råd att köpa något inom de centralare delarna och inte ville flytta ut från puls, kommunikationer och vänner.

Idag är barnen ganska stora och ekonomin ser helt annorlunda ut. Vi har väldigt högt lånelöfte, långt över genomsnittet och kan bosätta oss i dom finaste villaområdena.

Men jag får fan i mig kalla fötter när det börjar budas. Ett stort problem är att jag faktiskt trivs otroligt bra i lägenheten. Den är STOR, nära 120 kvm, jag bor högst upp, det är modernt, fräscht, stooor balkong, hiss direkt ner till varmgarage, tyst, inga problem i världen. Grannar syns knappt. Man är nästan helt anonym. Mycket centralt med närhet till ALLT. Detta gör beslutet svårare för mig. Hade det funnit något jag stört mig på kanske det hade varit lättare att ta steget.

Egentligen har vi inget direkt behov att flytta till hus, utan det skulle mer vara en lyxuppgradering föreställer jag mig. Kanske att man får mer frihet inne i själva huset att väsnas, ha fester osv, men hur ofta har man behov av det? Stor altan är najs, men den måste ju underhållas osv.

Jag får som sagt kalla fötter och börjar leta problem - finns inget varmgarage, får bara plats med 2 bilar, huvudvärk om saker går sönder och måste fixas, trädgård, otryggheten att inte bo högt upp, kanske få jobbiga grannar, osv, osv. Jag är rädd för att dra på mig problem när livet är så otroligt enkelt och fritt. Kan bara stänga dörren och dra iväg vart jag vill i världen, när jag vill utan att oroa mig för inbrott eller att gräset ska klippas eller vad det nu kan vara.

Är det någon annan som befunnit sig i samma sits och som ändå tagit steget? Googlade lite och hittade en tråd på Reddit som hette något i stil med "saker jag önskat att jag vetat innan jag köpte hus" och det var rätt många som hade ångrat sig eller hatade att bo i hus. Jag vill inte bli en av dom 😅

Det är ett jäkla projekt att köpa, sälja och flytta också, så jag vill minimera risken att göra misstag. Har flyttat mycket senaste åren för att till slut trivas i denna lägenhet.
Näää inte ska ni flytta om ni trivs där ni bor! men samtidigt måste man se lite annars på hus än när man tittar på en lägenhet. En lägenhet är relativt svår att förändra i förhållande till ett hus och ev andra byggnader på tomten, dvs saknar man något till lägenheten så kan det bli väldigt svårt att få det som man vill oavsett vilken börs man har, ett hus med andra byggnader kan man Alltid förändra relativt enkelt, kan man dessutomgöra mycket själv så kan det både bli billigt och ge en god känsla för en själv - jag är uppvuxen i hus och bodde sedan länge i lägenhet för att allt var så enkelt. Med hus uppstår ALLTID problem förr eller senare , men, hus ger ALLTID möjligheter du aldrig har i en lägenhet förutsatt att man gillar projekt. Ett hus är mer ett ständigt pågående projekt över lång tid vare sig det är nybyggt eller gammalt. Fördelen med att bygga nytt hus är att du kan göra allt som du vill på en gång, men det är surt om det inte blir som man tänkt sen... fördelen med att köpa ett äldre är att man ofta kan avgränsa projekten efter budget och ork.
Jag är tillbaka i hus igen numera och det är ändå en extremt stor frihet i hus, huset är dock 70 år och med det dyker en del problem upp som inte finns i nya hus, utrymmesmässigt är det magiskt med hus, uthus, garage och även om inget av ovannämnda byggnader är perfekta för mig så äger jag friheten att göra de till perfekta vilket är mycket svårare i ett lägenhetsboende med garage. Ska kanske tillägga att under de åren jag bodde i lägenhet så skötte jag samtidigt om en jordbruksfastighet med 2 fritidshus samt några ekonomibyggnader, och det finns ingen gräns för hur mycket som går att lägga på ett hus, men rätt ofta så är det inte egentligen tiden som är problemet utan det är vad man prioriterar. Jag har inte några stora behov att hänga framför TV eller att pilla på telefonen då jag ändå har skärmtid hela tiden på jobbet utan har lite olika projekt igång mest hela tiden både där jag bor och på min jordbruksfastighet. Är du ointresserad av att göra saker själv så är hus både jobbigt och onödigt.
 
  • Gilla
Erik JS och 1 till
  • Laddar…
E Erik JS skrev:
Ja, som trådtiteln lyder. Jag velar något sjukt mycket. Har haft som mål att bo i hus sedan barnen föddes, men det blev aldrig av då vi inte hade råd att köpa något inom de centralare delarna och inte ville flytta ut från puls, kommunikationer och vänner.

Idag är barnen ganska stora och ekonomin ser helt annorlunda ut. Vi har väldigt högt lånelöfte, långt över genomsnittet och kan bosätta oss i dom finaste villaområdena.

Men jag får fan i mig kalla fötter när det börjar budas. Ett stort problem är att jag faktiskt trivs otroligt bra i lägenheten. Den är STOR, nära 120 kvm, jag bor högst upp, det är modernt, fräscht, stooor balkong, hiss direkt ner till varmgarage, tyst, inga problem i världen. Grannar syns knappt. Man är nästan helt anonym. Mycket centralt med närhet till ALLT. Detta gör beslutet svårare för mig. Hade det funnit något jag stört mig på kanske det hade varit lättare att ta steget.

Egentligen har vi inget direkt behov att flytta till hus, utan det skulle mer vara en lyxuppgradering föreställer jag mig. Kanske att man får mer frihet inne i själva huset att väsnas, ha fester osv, men hur ofta har man behov av det? Stor altan är najs, men den måste ju underhållas osv.

Jag får som sagt kalla fötter och börjar leta problem - finns inget varmgarage, får bara plats med 2 bilar, huvudvärk om saker går sönder och måste fixas, trädgård, otryggheten att inte bo högt upp, kanske få jobbiga grannar, osv, osv. Jag är rädd för att dra på mig problem när livet är så otroligt enkelt och fritt. Kan bara stänga dörren och dra iväg vart jag vill i världen, när jag vill utan att oroa mig för inbrott eller att gräset ska klippas eller vad det nu kan vara.

Är det någon annan som befunnit sig i samma sits och som ändå tagit steget? Googlade lite och hittade en tråd på Reddit som hette något i stil med "saker jag önskat att jag vetat innan jag köpte hus" och det var rätt många som hade ångrat sig eller hatade att bo i hus. Jag vill inte bli en av dom 😅

Det är ett jäkla projekt att köpa, sälja och flytta också, så jag vill minimera risken att göra misstag. Har flyttat mycket senaste åren för att till slut trivas i denna lägenhet.
Bo kvar! Hus kräver mycket mer arbete än man anar.
 
  • Gilla
Erik JS
  • Laddar…
E Erik JS skrev:
Ja, som trådtiteln lyder. Jag velar något sjukt mycket. Har haft som mål att bo i hus sedan barnen föddes, men det blev aldrig av då vi inte hade råd att köpa något inom de centralare delarna och inte ville flytta ut från puls, kommunikationer och vänner.

Idag är barnen ganska stora och ekonomin ser helt annorlunda ut. Vi har väldigt högt lånelöfte, långt över genomsnittet och kan bosätta oss i dom finaste villaområdena.

Men jag får fan i mig kalla fötter när det börjar budas. Ett stort problem är att jag faktiskt trivs otroligt bra i lägenheten. Den är STOR, nära 120 kvm, jag bor högst upp, det är modernt, fräscht, stooor balkong, hiss direkt ner till varmgarage, tyst, inga problem i världen. Grannar syns knappt. Man är nästan helt anonym. Mycket centralt med närhet till ALLT. Detta gör beslutet svårare för mig. Hade det funnit något jag stört mig på kanske det hade varit lättare att ta steget.

Egentligen har vi inget direkt behov att flytta till hus, utan det skulle mer vara en lyxuppgradering föreställer jag mig. Kanske att man får mer frihet inne i själva huset att väsnas, ha fester osv, men hur ofta har man behov av det? Stor altan är najs, men den måste ju underhållas osv.

Jag får som sagt kalla fötter och börjar leta problem - finns inget varmgarage, får bara plats med 2 bilar, huvudvärk om saker går sönder och måste fixas, trädgård, otryggheten att inte bo högt upp, kanske få jobbiga grannar, osv, osv. Jag är rädd för att dra på mig problem när livet är så otroligt enkelt och fritt. Kan bara stänga dörren och dra iväg vart jag vill i världen, när jag vill utan att oroa mig för inbrott eller att gräset ska klippas eller vad det nu kan vara.

Är det någon annan som befunnit sig i samma sits och som ändå tagit steget? Googlade lite och hittade en tråd på Reddit som hette något i stil med "saker jag önskat att jag vetat innan jag köpte hus" och det var rätt många som hade ångrat sig eller hatade att bo i hus. Jag vill inte bli en av dom 😅

Det är ett jäkla projekt att köpa, sälja och flytta också, så jag vill minimera risken att göra misstag. Har flyttat mycket senaste åren för att till slut trivas i denna lägenhet.
Låter inte som att du vill eller bör bli en husägare om man läser delen med "huvudvärk om saker går sönder och måste fixas, trädgård, otryggheten att inte bo högt upp" att fixa, renovera, laga saker och exempelvis arbeta i trädgård är ju halva grejen med varför hus är underbart men gillar du inte att göra saker, helst själv, så bör man köra lägenhet eller testa på med exempelvis radhus som är lite av en hybrid.

Kör på bekvämligheten och stanna i lägenheten, det kan ju såklart ändras senare i livet och då är det bara köra!
Lycka till!
 
  • Gilla
Erik JS
  • Laddar…
Jag trivs med att bo i hus, trots totalt ohändig och ointresserad av att fixa och dona.
Däremot om det handlade om ett hus i ett normalt villakvarter hade jag tusen gånger hellre bott i lägenhet.
 
  • Gilla
Erik JS
  • Laddar…
Bara bestämma sig och börja kolla objekt. Allt hänger på pengar, läget och hustyp. Skaffa en bild av vad som önskas så när objektet dyker upp beslutet inte blir svårt att ta.
För mig tog det 5 år att hitta rätt.😂
 
  • Gilla
Erik JS
  • Laddar…
Har du inga problem med grannarna så bo kvar för guds skull. Köperdu hus å kan du ge dig f-n på att du hamnar bredvid grannen från helvetet 😁
 
  • Haha
  • Gilla
Arne_Planka och 2 till
  • Laddar…
Måste du fråga har du inte råd..
(Pratar inte bara om pengar utan även tid och mental styrka och allt annat som kostar men som är svårare att räkna på)

Nej du skall inte ha hus. Vi känner inte dig och kan inte guida dig i en så pass stor sak.

Personligen älskar jag hus och har alltid gjort. Jag har det i mig. Sen får jag fixa VÄLDIGT mkt själv (vägrar betala någon för sämre utfört arbete och bli rånad samtidigt), Vilket jag iofs inte har något emot. När man lyckas bygga färdigt och eller lösa ett problem så växer man som person.

Min fru längtar dock ibland till den tråkiga tryggheten med lägenhet. Men jag ser inga fördelar.

Min Borg!
 
  • Gilla
Erik JS och 1 till
  • Laddar…
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.