Har precis köpt hus efter att bott i innerstaden många många år, senast på 80 kvm.
Har precis fått barn, har nu över 150 kvm med tomt och älskar det.
slipper grannar och brf:er, nu får man vara själv.
Har precis fått barn, har nu över 150 kvm med tomt och älskar det.
slipper grannar och brf:er, nu får man vara själv.
Bodde tidigare i lägenhet och kände igen mig i din beskrivning. Trivdes riktigt bra i lägenheten, relativt störningsfritt, gammal stil i lägenhetenoch nära till centrum.
Köpte villa, för livet är för kort för att bara bo i lägenhet. Villan ger större frihet, mindre risk för att störas av grannar, villatomt mm.
Om du köper ett 5-7år gammalt hus, så blir det (ofta) problemfritt boende. Som att bo i lägenhet, fast med uppsidan som med allt som villa ger. Om du inte gillar att klippa gräsmattan - köp en robot.
Jag tycker att du ska slå till. Annars så kommer du alltid fundera över husalternativet.
Köpte villa, för livet är för kort för att bara bo i lägenhet. Villan ger större frihet, mindre risk för att störas av grannar, villatomt mm.
Om du köper ett 5-7år gammalt hus, så blir det (ofta) problemfritt boende. Som att bo i lägenhet, fast med uppsidan som med allt som villa ger. Om du inte gillar att klippa gräsmattan - köp en robot.
Jag tycker att du ska slå till. Annars så kommer du alltid fundera över husalternativet.
Bo kvar o köp ett härligt lantställe, bästa av världar. Puls i stan o lugnt på landet.E Erik JS skrev:
Tillvaron och trivseln blev mycket bättre från lägenhet (65 kvm) till friköpt radhus (120 kvm boyta, 300 kvm tomt), delade uteparkeringar, egen plats i flerbilsgarage, samfällighet.
Flyttade till 90-tals hus för några år sen (141 kvm boyta, 31 kvm biarea, 1300 kvm tomt), ingen större skillnad i trivseln jämfört med radhuset. Visst, större ytor och mer avskildhet men mycket mer att fixa och underhålla, tycker inte trivseln ökade lika mycket som allt extrajobb det inneburit (renoveringar och underhåll). Dessutom kostar allt mer än det smakar, jämfört med radhuset. Du vill parkera bilen på en asfaltsplätt istället för grus, 150k tack. Du vill bajsa i en modern miljö i ditt stora badrum, 400 tkr tack. Du blir bländad av din vitmålade fasad och måste måla om till grått, 150k tack. Du förstår...
Ville bygga nytt men fanns inga tomter där vi ville bo. Trivs jättebra där vi bor idag men med utflugna barn i framtiden blir det definitivt lägenhet eller mindre parhus/radhus.
Nyrenoverat eller nybyggt hus på mindre tomt om man inte är hemmafixare, eller hus med renoveringsbehov men var då beredd på att bli "rånad" så fort nåt ska göras, såvida man inte gör allt eller en del av jobbet själv.
Med vanlig inkomst och vanlig ekonomi (säg medelklass), och utan intresse för hemmafix, så skulle jag sikta på ett smartplanerat, lagom stort parhus eller radhus med liten tomt, eller stor lägenhet. Nytt, renoverat eller åtminstone fullt funktionellt, välvårdat och beboeligt om det nu är utdaterat - så tar man tag i det när man vill och för att man vill, snarare än för att man måste. Bostadsrätt eller friköpt spelar ingen roll. Många som vill köpa friköpt istället för bostadsrätt för att slippa avgiften, räknar man på det så är det ofta ett nollsummespel i totalkostnad. Fördelen med bostadsrätt är bland annat, att gemensamma delar finansieras av kollektivet snarare än bostadsinnehavaren. Omläggning av tak pga läckage i friköpt radhus kostar bostadsinnehavaren säg 150 tkr, och samma radhus men i bostadsrättsform med 50 medlemmar kostar 3 tkr per medlem. Här hemma är vi inga ur och skur människor, och vi nyttjar trädgården i princip bara vid toppenväder, normalt maj-aug, hade haft mer värde vid varmare klimat för egen del men tyvärr. Betala 3 mille och 5 tkr/mån i driftskostnader för 90% trivsel, istället för 8 mille och 10 tkr/mån med 95% trivsel. För mellanskillnaden, köp en lägenhet i Spanien för 2 mille och lämna 3 mille på kontot som f*ck off buffert när du tröttnar på jobbet och vill lägga en skit på din chefs skrivbord med en post-it som säger "tack för mig".
En själv som är hemmafixare och gör det mesta själv, och som dessutom tycker det är intressant och kul; har ordnad ekonomi, god buffert och låg belåning på knappt 30% / 2 mille; kan trots det, känna att jag ibland saknar radhuset då allt var så "lagom och tillräckligt bra".
Typ så min filosofi går.
Flyttade till 90-tals hus för några år sen (141 kvm boyta, 31 kvm biarea, 1300 kvm tomt), ingen större skillnad i trivseln jämfört med radhuset. Visst, större ytor och mer avskildhet men mycket mer att fixa och underhålla, tycker inte trivseln ökade lika mycket som allt extrajobb det inneburit (renoveringar och underhåll). Dessutom kostar allt mer än det smakar, jämfört med radhuset. Du vill parkera bilen på en asfaltsplätt istället för grus, 150k tack. Du vill bajsa i en modern miljö i ditt stora badrum, 400 tkr tack. Du blir bländad av din vitmålade fasad och måste måla om till grått, 150k tack. Du förstår...
Ville bygga nytt men fanns inga tomter där vi ville bo. Trivs jättebra där vi bor idag men med utflugna barn i framtiden blir det definitivt lägenhet eller mindre parhus/radhus.
Nyrenoverat eller nybyggt hus på mindre tomt om man inte är hemmafixare, eller hus med renoveringsbehov men var då beredd på att bli "rånad" så fort nåt ska göras, såvida man inte gör allt eller en del av jobbet själv.
Med vanlig inkomst och vanlig ekonomi (säg medelklass), och utan intresse för hemmafix, så skulle jag sikta på ett smartplanerat, lagom stort parhus eller radhus med liten tomt, eller stor lägenhet. Nytt, renoverat eller åtminstone fullt funktionellt, välvårdat och beboeligt om det nu är utdaterat - så tar man tag i det när man vill och för att man vill, snarare än för att man måste. Bostadsrätt eller friköpt spelar ingen roll. Många som vill köpa friköpt istället för bostadsrätt för att slippa avgiften, räknar man på det så är det ofta ett nollsummespel i totalkostnad. Fördelen med bostadsrätt är bland annat, att gemensamma delar finansieras av kollektivet snarare än bostadsinnehavaren. Omläggning av tak pga läckage i friköpt radhus kostar bostadsinnehavaren säg 150 tkr, och samma radhus men i bostadsrättsform med 50 medlemmar kostar 3 tkr per medlem. Här hemma är vi inga ur och skur människor, och vi nyttjar trädgården i princip bara vid toppenväder, normalt maj-aug, hade haft mer värde vid varmare klimat för egen del men tyvärr. Betala 3 mille och 5 tkr/mån i driftskostnader för 90% trivsel, istället för 8 mille och 10 tkr/mån med 95% trivsel. För mellanskillnaden, köp en lägenhet i Spanien för 2 mille och lämna 3 mille på kontot som f*ck off buffert när du tröttnar på jobbet och vill lägga en skit på din chefs skrivbord med en post-it som säger "tack för mig".
En själv som är hemmafixare och gör det mesta själv, och som dessutom tycker det är intressant och kul; har ordnad ekonomi, god buffert och låg belåning på knappt 30% / 2 mille; kan trots det, känna att jag ibland saknar radhuset då allt var så "lagom och tillräckligt bra".
Typ så min filosofi går.
Ingen aning om var du bor men i de större städerna finns oftast hybrider mellan lägenhet och hus i form av townhouse eller BRF i villaliknande former och så vidare. Trädgårdarna är oftast små men man har ändå en trädgård att gå ut och grilla i eller njuta ett glas vin i när man kommer hem efter jobbet på sommaren. De är också oftast rymligare än en lägenhet. Ganska lite underhåll också för den delen.E Erik JS skrev:
Spontant känns det som du saknar lite luft utanför de fyra väggarna så att säga så försök hitta något som ger dig det men där du samtidigt slipper allt underhåll som medföljer. Nedan bild på townhouse i Göteborg (Örgryte), samt villaliknande BRF (Lunden) lummiga små trädgårdar på baksidan avskärmade från gatan. Båda är mycket centralt med gångavstånd till centrum.
Hyr ett hus under en månad så vet du efter det.E Erik JS skrev:
Ja alltså många av de fördelarna som kommer med vårt hus har ju att göra med att tomterna här är kanske 1500kvm och våra närmsta grannar aldrig syns till förutom typ när den ena klipper gräset. Växte upp i ett villakvarter norr om Stockholm med en sån liten tomt i vad som nog kan räknas som kedjehus. Även om man har ett eget hus så bor man ändå rätt när inpå folk. Har grannarna fest så hörs det ju visserligen inte genom väggarna men det hörs ändå. Plus att det säkert finns någon jävel som ska meka med sin motorcykel klockan 8 varje helg.E Erik JS skrev:
vi hade en fantastisk lägenhet men valde att flytta till hus. Anledningen var barnen! Hus för med sig frihet men även massa måsten. Svart hål ekonomiskt skrev någon, ja förr eller senare är det de. Jag har små barn och fördelarna väger över nackdelarna. Men när ungarna flyttar så är det tveksamt om vi bor kvar i hus. Själv hoppar jag på tågen som går. Vill inte en dag ångra att jag inte gjorde det där som jag alltid velat. Så kör! Men köp inte i panik, va kräsen och hitta objektet som du känner att du gör en bra affär på. Du har ju inte bråttom då du har det bra där du är.
Jag tror det är väldigt individuellt det där, man ska nog snarare fundera på vad är det man vill ha ut av ett boende, och sen se om det matchar bäst med lägenhet eller hus.
Själv är jag uppväxt i villa, först med mina föräldrar, sen nät dom skildes så borde jag kvar själv ett tag innan jag flyttade till en lägenhet där jag bodde 7(?) år, innan jag köpte ett hus med min dåvarande sambo, som jag löste ut för några år sedan och nu bor ensam i.
Vad saknar jag med lägenheten ? ..Det är få saker, men en är ju att "någon annan fixar", man behöver inte SJÄLV lösa att vattnet slutar funka (jag har egen brunn), eller att nån takpanna har pajat osv.
En annan sak är att det var så otroligt lätt att komma till exempelvis en biograf, eller restaurang, bussen gick precis utanför dörren och det tog inte många minuter, samma sak om man kom på att man behövde en liter mjölk klockan 23 på kvällen, fansn en jourbutik i huset brevid. ..och var man på kickoff med jobbet så kostade en taxi hem nån hundralapp typ. (jag bodde i sthlm innerstad)
Men jag är en person som gillar lugn, jag gillar saker, jag gillar MC, jag gillar bilar, mskinbearbetning, jag har hobbys som tar stor plats och potentiellt låter..
Jag sak inte säga att jag vantrivdes hela tiden i lägenheten, den hade sin charm, men i stort sett kände jag hela tiden att det var tillfälligt innan jag kunde bo som jag ville.
Har man inte behov (likt ovan) som tillfredsställs i ett hus så antar jag att nackdelarna lätt väger över, för mej är det tvärt om.
Sen är det ju ett mycket stort plus att vara händig om man bor i hus, det är inget måste men ska man ringa på nån för precis allt som händer blir det dyrt i längden.
Själv är jag uppväxt i villa, först med mina föräldrar, sen nät dom skildes så borde jag kvar själv ett tag innan jag flyttade till en lägenhet där jag bodde 7(?) år, innan jag köpte ett hus med min dåvarande sambo, som jag löste ut för några år sedan och nu bor ensam i.
Vad saknar jag med lägenheten ? ..Det är få saker, men en är ju att "någon annan fixar", man behöver inte SJÄLV lösa att vattnet slutar funka (jag har egen brunn), eller att nån takpanna har pajat osv.
En annan sak är att det var så otroligt lätt att komma till exempelvis en biograf, eller restaurang, bussen gick precis utanför dörren och det tog inte många minuter, samma sak om man kom på att man behövde en liter mjölk klockan 23 på kvällen, fansn en jourbutik i huset brevid. ..och var man på kickoff med jobbet så kostade en taxi hem nån hundralapp typ. (jag bodde i sthlm innerstad)
Men jag är en person som gillar lugn, jag gillar saker, jag gillar MC, jag gillar bilar, mskinbearbetning, jag har hobbys som tar stor plats och potentiellt låter..
Jag sak inte säga att jag vantrivdes hela tiden i lägenheten, den hade sin charm, men i stort sett kände jag hela tiden att det var tillfälligt innan jag kunde bo som jag ville.
Har man inte behov (likt ovan) som tillfredsställs i ett hus så antar jag att nackdelarna lätt väger över, för mej är det tvärt om.
Sen är det ju ett mycket stort plus att vara händig om man bor i hus, det är inget måste men ska man ringa på nån för precis allt som händer blir det dyrt i längden.
Vi hade liknande situation som er - minus hemmavarande barn. Bodde i stor, nybyggd lägenhet med gångavstånd till det mesta. Däremot så hade jag ett fritidshus tillsammans med mamma. Men för några år sedan fick vi feeling för hus efter att alltid ha bott i lägenhet tidigare.
Tro vi kollade på åtminstone 40-50 hus utan att hitta rätt, då vi var hyfsat kräsna på många punkter. Vi ville ha minimalt med underhåll, tomt på minst 1500 kvm, närhet till vatten och tyst, dvs inga stora vägar, tåg eller t-banor i närheten. Vi ratade alla villaområden med likadana hus i långa rader.
Av en ren tillfällighet hittade vi till slut ett hus och en tomt som uppfyllde alla våra krav, endast 3 år gammalt och lagom stort för våra behov, nämligen knappt 200 kvm. Eftersom huset är såpass nytt så har vi mycket låg energiförbrukning och där huset kräver minimalt med underhåll. Vi har sjöutsikt och vår tomt på 1600 kvm gränsar till ett naturreservat. 20 min till innerstaden med bil.
Hursomhelst så säger vi ofta till varandra att husköpet var det bästa beslut vi någonsin tagit. Underbart med massor av space, gratis parkering och väldigt låga driftskostnader. Men framför allt är det helt fantastiskt att kunna plantera blommor, pyssla i trädgården och bara kunna gå ut och sätta sig med en kopp kaffe i trädgården. Eller gå ned på 5 min till sjön och bada eller Suppa på sommaren. På vintern kan man åka skridskor på sjön eller långfärdsskidskor i naturreservatet.
Visst finns det några minussidor, att behöva skotta uppfarten när det snöat några decimeter är väl måttligt charmigt. Och om något går sönder så måste man ju själv betala. Visst kostar det pengar att lägga sten, ta in elektriker eller vvs:are. Men som vi ser det så uppväger fördelarna nackdelarna många gånger om.
Vi bestämmer själva vilka träd och blommor vi ska plantera, vilket skiffer vi ska lägga på uteplatsen eller om vi vill måla om huset i annan färg någon gång. Vi kan föra oväsen mitt i natten om andan faller på. Och ingen BRF eller hyresvärd lägger sig i vad vi gör. Vi har jättetrevliga grannar som är precis lagom sociala utan att vara påträngande.
Vi gör precis så mycket/lite med hus och tomt som vi vill, men det är klart att det underlättar en hel del om man har ekonomi att anlita hantverkare vid behov.
Så mitt tips är att villaägande inte nödvändigtvis behöver vara så jobbigt om man väljer ett hus som passar en själv.
Följ era drömmar!
Tro vi kollade på åtminstone 40-50 hus utan att hitta rätt, då vi var hyfsat kräsna på många punkter. Vi ville ha minimalt med underhåll, tomt på minst 1500 kvm, närhet till vatten och tyst, dvs inga stora vägar, tåg eller t-banor i närheten. Vi ratade alla villaområden med likadana hus i långa rader.
Av en ren tillfällighet hittade vi till slut ett hus och en tomt som uppfyllde alla våra krav, endast 3 år gammalt och lagom stort för våra behov, nämligen knappt 200 kvm. Eftersom huset är såpass nytt så har vi mycket låg energiförbrukning och där huset kräver minimalt med underhåll. Vi har sjöutsikt och vår tomt på 1600 kvm gränsar till ett naturreservat. 20 min till innerstaden med bil.
Hursomhelst så säger vi ofta till varandra att husköpet var det bästa beslut vi någonsin tagit. Underbart med massor av space, gratis parkering och väldigt låga driftskostnader. Men framför allt är det helt fantastiskt att kunna plantera blommor, pyssla i trädgården och bara kunna gå ut och sätta sig med en kopp kaffe i trädgården. Eller gå ned på 5 min till sjön och bada eller Suppa på sommaren. På vintern kan man åka skridskor på sjön eller långfärdsskidskor i naturreservatet.
Visst finns det några minussidor, att behöva skotta uppfarten när det snöat några decimeter är väl måttligt charmigt. Och om något går sönder så måste man ju själv betala. Visst kostar det pengar att lägga sten, ta in elektriker eller vvs:are. Men som vi ser det så uppväger fördelarna nackdelarna många gånger om.
Vi bestämmer själva vilka träd och blommor vi ska plantera, vilket skiffer vi ska lägga på uteplatsen eller om vi vill måla om huset i annan färg någon gång. Vi kan föra oväsen mitt i natten om andan faller på. Och ingen BRF eller hyresvärd lägger sig i vad vi gör. Vi har jättetrevliga grannar som är precis lagom sociala utan att vara påträngande.
Vi gör precis så mycket/lite med hus och tomt som vi vill, men det är klart att det underlättar en hel del om man har ekonomi att anlita hantverkare vid behov.
Så mitt tips är att villaägande inte nödvändigtvis behöver vara så jobbigt om man väljer ett hus som passar en själv.
Följ era drömmar!
Det är enklare att ångra något du gjort, än något du önskade att du hade gjort. Livet är inte perfekt, däremot skall man ta tillfället i akt & pröva på så mycket saker man har möjlighet till. En chans är allt man i slutändan får.E Erik JS skrev:
Jag har själv flyttat till hus & ångrar det många gånger men i slutändan är det värt det. Mitt råd är tänk inte så mycket, ibland måste man vara köra på!
Livscykeln;
Student; Studentrun
Singelåren; Liten etta
DINKYåren; 2-3:a
Familjeåren upp till 18-20års barn; Villa
Post-barnen hemma; Sommarhus + Villa (för stor)
60års åldern; Villa + sommarhus (För stort 95% av tiden, för litet när barnens familjer kommer på högtider, haha)
75 uppåt; orkar inte underhålla allt, förfall
85 uppåt; åter i ett korridorsrum, men på ett ålderdomshem…
Student; Studentrun
Singelåren; Liten etta
DINKYåren; 2-3:a
Familjeåren upp till 18-20års barn; Villa
Post-barnen hemma; Sommarhus + Villa (för stor)
60års åldern; Villa + sommarhus (För stort 95% av tiden, för litet när barnens familjer kommer på högtider, haha)
75 uppåt; orkar inte underhålla allt, förfall
85 uppåt; åter i ett korridorsrum, men på ett ålderdomshem…
Jag är uppvuxen i en stor villa i medelstor svensk stad på 90-talet. Bodde man inte i hus var man "fattig", arbetarklass eller skilda föräldrar. Helt otänkbart att jag inte skulle bo i villa.E Erik JS skrev:
Spola fram 25 år. 2 barn, 2 karriärer i storstad och ett tempo på 120% jämfört med föräldrarnas. Bor i lägenhet och hinner knappt med det! Rätt val. Yes. 😉