Varför bör det premieras mer än själva lönen?F Fru Johansson1 skrev:
Usch vilka förutfattade meningar du har. Jag skulle nästan vilja kalla det äckligt rentav.
Dina antaganden är extremt farliga.
Du har inte den blekaste om vad jag bidrar med kontra min fru. Hon skulle inte har några problem att sätta dig på plats och förklara för dig vad jag bidrar med.
1930 ringde och berättade att de saknar en person.F Fru Johansson1 skrev:
För att generellt ligger betydligt mer arbete för en kvinna att tjäna mer…D Dr Benz skrev:
Jag har aldrig skrivit att det är alltid så men generellt ser det ut så! Bara att gratulera din fru om du är en man av heder!
Må så vara men att ducka för en verklighet för många är inte mycket bättre!D Dr Benz skrev:
Om den ena parten jobbar deltid och drar in mindre pengar är det rimligt att den personen gör mer hemma men även får lika mycket pengar att röra sig med. Men det är också rimligt att den som tjänar mindre, därmed har mindre pensionsavsättning, också skapar ett privat pensionssparande (som betalas från den gemensamma kassan) för att uppnå samma pension om man går skilda vägar. Givetvis baserat på att man efter man delat på sig är helt ansvarig för sin kommande pension, dvs då gör man inte gemensamt hushållsarbete utan får istället gå upp till heltid. Men så länge man bor tillsammans tycker jag målet ska vara att man delar på inkomster och utgifter.F Fru Johansson1 skrev:
Däremot kan det mycket väl vara så att man vill behålla nåt man hade när man träffades som sitt eget, tex ett torp, en motorcykel, segelbåt eller likande. Eller om man tex ärver ett torp så kanske man vill behålla det. Det vore fräckt av den ena parten att tvinga den andra att sälja nåt för att "dela på pengarna" - även om man kanske vill göra det för att man vill ha nåt annat istället... Driften av ev "egna" saker får dock tas ur "egna" fickpengar. Det är rimligt att båda försöker ha ungefär lika mycket "fickpengar" som man får använda som man vill utan att den andre har nåt att säga till om.
Om man är två hemma som delar på uppgifterna så tycker jag det är rimligt att man ska sträva efter att få lika mycket "fritid". Dvs om den ena jobbar, kanske har långa resor osv och den andra är hemma så ska man kunna säga att båda lägger ned arbetet tex kl 19 och har resten av kvällen som "fritid". Om en stiger upp klockan 5 och den andra klockan 9 är det rimligt att den som klev upp 5 får 4h tidigare ledigt på kvällen.
Sålänge inte en "syssla" är även fritidsintresset så bör allt jobb räknas in. Dvs både tömma diskmaskinen, kratta löv och tvätta bilen är hushållsarbete.
Är det frågan om att shoppa märkeskläder, beskära orkidéer eller tvätta veteranbilen så kan dessa aktiviteter knappast räknas som "hushållsarbete" då det nog mest är frågan om ett intresse och inte ett nödvändigt ont.
Jag lägger flera timmar i veckan på att köra barnen till träningar. Min fru plockar mer med tvätten. Båda är saker som behöver göras. Båda bör därmed räknas som hushållsarbete. Vi delar på utgifter och inkomster helt lika.
Pengar fördelas ju efter behov.
Hos mig har min sambo mycket högre lön. Men jag gillar och bränna pengar. Då går ju hennes pengar till mig men å andra sidan så kanske jag löser mer praktiskt hemma eller så. Det är ju helt beroende vad man har för egna behov. Går inte och ge ett exakt svar förutom är man 2 så är ju allt gemensamt om man är gift.
Hos mig har min sambo mycket högre lön. Men jag gillar och bränna pengar. Då går ju hennes pengar till mig men å andra sidan så kanske jag löser mer praktiskt hemma eller så. Det är ju helt beroende vad man har för egna behov. Går inte och ge ett exakt svar förutom är man 2 så är ju allt gemensamt om man är gift.
Vi har en Excel. Där lägger vi in våra inkomster och alla gemensamma utgifter (hus, bil, barn, pengar till Icakontot), men även annat som vi delar solidariskt (läkare, mediciner, tandläkare, a-kassa). Sedan räknas detta ihop och dras från den gemensamma inkomsten. Det som blir över delas på hälften och de pengarna får man göra vad man vill med. Har gjort så i snart 20 år och aldrig bråkat om pengar.
I vårt hushåll tjänar jag flera hundra procent mer än hustrun, dock är alla pengar våra gemensamma och disponeras fritt av båda. Självklart prioriterar vi fasta räkningar och återkommande utgifter före nöje och resor. ”Mitt” och ”ditt” tycker jag inte passar i ett äktenskap, men vad jag förstår är TS sambo trots att kallar partnern ”frugan” så kanske andra regler gäller…
Man kan också avstå sin premiepension till förmån för sin partner. Jag tjänar mer än min fru, som dessutom arbetar deltid och för att jämna ut får hon min premiepension sedan ett antal år tillbaka.J JohanLun skrev:
Absolut, arbetsinsatser inom hushållet vägs samman! Allt ska göras och fördelas jämt, oavsett om det avser läxläsning, matlagning eller skruva lampor.J JohanLun skrev:
Men i många förhållanden är det inte jämställd, långt ifrån och jag vill bara belysa att många kvinnor lägger betydligt mer tid än män i det tysta! Många kvinnor kanske inte ens själva fattar det och det är tragiskt!
Men, det största problemet är inte hushållet utan lön för lika arbete! En kvinna behöver många gånger jobba betydligt hårdare än en man för att få likvärdig lön, särskilt i mansdominerade yrken! En man bär 100 kilo och får beröm, en kvinno 100 kilo och blir hånad, -”Orkar du inte mer”Ännu värre, kvinnan bär 105 kilo och hon får gliringar om att hon är en pojkflicka…
Ja, jag är svart och vit men frågan behöver lyftas så att hela samhället lever i 2024 och inte bara vissa!
snarare du som behöver komma in i 2024 och hänga med i de dagsaktuella frågorna. idag kvoteras det in friskt och kompetens kommer i andra hand.F Fru Johansson1 skrev:
Att stå och hytta med näven och säga att det inte är jämställt hemma bland hushållssysslor utan att ens kunna hänvisa till något som helst bevis visar bara att du är fast i en tidsålder som har passerat, frågor och områden finns absolut kvar, Men om du ska visa en sann patriotisk anda så häng med istället för att missa bussen.
Då lever vi i olika världar för detta är min verklighet på daglig basis (när det gäller min arbetsplats)Tommty skrev:
Men visst, jag kanske arbetar med bottenskrapet av mänskligheten, vem vet…
Detta gäller inte bara man och kvinna. Utan olika yrken eller arbetsplatser. Eller svenskt eller utländskt namn.F Fru Johansson1 skrev:
Jag har helt sonika accepterat att det ÄR orättvist. Är man missnöjd så får man försöka byta till något som är mer betalt.
Tyvärr är det också väldigt styrt av vilka egenskaper chefen värderar. I de fall chefen faktiskt är lönesättande. Där jag jobbar så har chefen ganska lite att säga till om, då det är HR som sätter ett par procentsatser som sen delas in i grupper. Vad jag vet så påverkas det inte alls om man är man, kvinna eller utlandsfödd. Däremot vilken lön man fick när man började, det spelar förstås roll, iom att ökningen är en procentsats. Däremot kan ju chefen bestämma om man får den högre procentsatsen eller den lägre. Men skillnaden är rätt liten.
statistik vet, finns mängder av detta inom jämställdhet i hemmet.F Fru Johansson1 skrev:
Arbetsplatsen är för dig en personlig verklighet, där nästa person likväl kan säga tvärtom. Det finns sämre platser och det finns bättre platser, så kommer det ALLTID att vara oavsett hur många regler och jämställdhetsåtgärder som görs.
Skall det argumenteras så skall det argumenteras för helheten, majoriteten, det stora hela och inte 1 arbetsplats. (givetvis finns det mer än 1 arbetsplats som har diskriminering, slaveri, racism o.s.v. så ni fattar nog min poäng)