Generationsskifte av gård men förälder vägrar flytta

[Niklas Dan]

Min far skulle nog vara likadan och därför är jag glad att han bara bor i en sunkig stuga i Småland.

Jag skulle vänligt men bestämt föreslå hemmet för din far. Där kan du sätta upp bilder på fastigheten han ägt för det är du och ingen annan som skall äga den till 100%. Han får ge efter som jag ser det.

 

[AndersPS]

Så här skrev Davidbagare och det var ett Enkelt exempel på vad effekten av hans förslag skulle bli.
[IMG alt="Davidbagare"]https://www.byggahus.se/forum/data/avatars/s/328/328530.jpg?1668693446[/IMG]

Davidbagare​

#24
Hobbysnickare
· 582 inlägg
igår 08:00
"Kan inte du börja renovera gården mot avdrag på framtida köpeskilling då? Eller nån form av lösning där du kan börja renovera och att han ändå kan bo kvar tills han är redo att flytta vidare innan du tar över.

Allt med ett tydligt avtal då såklart."

Ja? Värdet blir alltså inte 0 som du påstod.

 

[Boan]

Tack!
Tyvärr är underhållet som sagt eftersatt på gården i dagsläget, men jag vill gärna se till att den återgår till ett gott skick. Min uppfattning är att han också såklart vill att gården ska förvaltas väl, men han har inte haft samma motivation och/eller möjlighet att göra detta.

Tack! Tidsaspekten är det som gör att jag också känner mig lite ”stressad” över situationen. Jag vill inte heller vänta i 20 år och sen inse att jag inte orkar ta tag i allt.
Jag ska fundera över hur jag ska lägga upp nästa diskussion.

det är ju det stora problemet med äldre i många fall inte klarar av det löpande underhållet som krävs på en gård, och då förfaller det och blir kapitalförstöring.

 

[Snigla]

Bakgrund:
Min far äger ensamt en mindre jordbruksfastighet med lite skog, åkermark, en stor ladugård, diverse äldre ekonomibyggnader, två större bostadshus, ett antal stugor i varierande standard nära resten av husen (samtliga inom 60 meter från bostadshusen). Jag har känslomässiga band till gården och platsen överlag då jag växt upp där. Det har i flera år varit min dröm att ta över gården, och jag har egentligen aldrig tänkt på något annat alternativ. Både på ett känslomässigt plan men även ekonomiskt då det finns stora möjligheter att försörja sig på gården genom hyresintäkter och eventuell odling mm. Jag skulle till exempel kunna jobba halvtid på ett vanligt jobb och spendera resten av tiden på gården, något som är otroligt lockande för mig då jag inte gillar hamsterhjulet.

Min far försörjer sig i dagsläget genom att hyra ut ena bostadshuset och stugorna. Det drivs alltså inget särskilt aktivt jordbruk eller liknande. Underhållet av fastigheten är relativt eftersatt och mycket behöver renoveras inom en snar framtid, främst utvändigt.

Vi har under några år pratat om att jag ska ta över gården (köpa), och min syster är inte intresserad av att köpa gården, men vill ha någon form av kompensation, som vi kommer komma överens om när det blir dags. Detta ser jag som ett mindre problem i ekvationen. Jag och farsan är på ungefär samma plan vad gäller köpeskilling så det är inte heller ett jättestort problem.

Problemet:
Min far har varit tydlig med att han vill bo kvar på gården helst tills han dör (tex bygga om en av stugorna till åretrunt-boende). Detta är något jag inte vill av personliga skäl inom familjen, bland annat pga relationen mellan farsan och mig, samt övriga i familjen. Jag vill känna att det är mitt ställe och att jag har kontroll över vilka som vistas där, samt göra förändringar utan att någon lägger sig i.
Han har dock bland annat föreslagit ett prisavdrag på 500tkr för att han ska få bo hyresfritt i exempelvis 5 år då han kommer bli pensionär. Efter det betala en lägre månadshyra.

Lösningar?
Detta är några av alternativen jag ser:
1. Köper gården, låter farsan bo kvar i någon av de befintliga stugorna i närheten av bostadshusen mot avdrag på köpeskillingen, med medföljande bekymmer att kanske jag och/eller resten av familjen inte känner samma glädje/frihet att vistas där under uppskattningsvis 15-25 år
2. Samma som alternativ 1 med tillägget att jag inte flyttar dit utan väntar tills farsan drar vidare någon annanstans. Jag bor, så länge, någon annanstans i närheten och sköter endast om gården och tar nytta av gårdens inkomster. Nackdel med detta alternativ är att jag troligtvis ej kommer ha utrymme att belåna någon annan fastighet jag bor på under tiden.
3. Köper gården, bygger ett litet hus eller flyttar en av stugorna en bit bort på marken, ca 400 meter bort finns en lämplig plats som han kan bo på mot avdrag på köpeskillingen. Blir kanske ett tillräckligt avstånd för att jag ska kunna leva på gården som jag vill, risk finns att han ej går med på det dock, då det är ett sämre läge utan någon utsikt.
4. Skiter i affären helt och hållet tills gården blir ett arv, eller att han självmant flyttar därifrån (uppskattningsvis 15-25 år), med följden att gården är i mycket sämre skick än den redan är och mina "glansdagar" och motivation att renovera och förädla troligtvis är förbi.

Väldigt tacksam för seriösa råd och tips på lösning!

Det är inte helt ovanligt att de vill dö på gården de skött "i hela sina liv" (oavsett hur många år det kan ha varit..). Och din far verkar ju vilja samma sak..

.. och du verkar inte vilja dela gården (ens som boende) med honom. Så då skulle jag rekommendera dig att "skita i gården" tills den dagen din far själv tar upp att han vill flytta och sälja - eller att han trillar av pinnen.

Så länge han inte gjort "fel mot gården" så är det ju hans ställe, hans hem och trygghet. Det ändras inte alltid för man börjat bli äldre (blir snarare viktigare..).. och de flesta förtjänar att bo där.. så länge de vill! Även när de inte riktigt klarar av att ta hand om sig själva.. så kommer hemtjänsten dit och hjälper till (de vill oftast att de trillar av pinnen hemma, för det finns inte plats på äldreboenden osv ändå)

Man får väga fördelarna och nackdelarna mot varandra.. som det låter nu är din pappa en del av gården och det får du planera efter.. om du inte vill (oavsett skäl) bo på samma gård som din far - så är det bättre att du väntar ut honom.. än att riskera bli osams och inte få gården alls i slutänden (en säljare får alltid välja vem man säljer till.. inte alltid högstbjudande).

Inte lätt men det är hans gård och han har nog mer "band" till den än du..

(jag själv gjorde tvärtom, jag o maken köpte en gård och tog hit min pappa.. inte alltid lätt - men visste alltid att jag ville ta hand om honom /ha koll på honom när han blev pensionär/äldre)

 

[lunnabo]

Ja? Värdet blir alltså inte 0 som du påstod.

Du begriper fortfarande inte vad Davidbagare skrev!

 

[AndersPS]

Du begriper fortfarande inte vad Davidbagare skrev!

Antingen är det du eller jag som har missuppfattat vad @Davidbagare menar. Bäst är väl om han förklarar själv?

 

[lunnabo]

Antingen är det du eller jag som har missuppfattat vad @Davidbagare menar. Bäst är väl om han förklarar själv?

Det räcker med att läsa vad Davidbagare skrev för att förstå (utom för AndersPS).

 

[AndersPS]

Det räcker med att läsa vad Davidbagare skrev för att förstå (utom för AndersPS).

Du kanske kan förklara för mig istället?

 

[klaskarlsson]

Bakgrund:
Min far äger ensamt en mindre jordbruksfastighet med lite skog, åkermark, en stor ladugård, diverse äldre ekonomibyggnader, två större bostadshus, ett antal stugor i varierande standard nära resten av husen (samtliga inom 60 meter från bostadshusen). Jag har känslomässiga band till gården och platsen överlag då jag växt upp där. Det har i flera år varit min dröm att ta över gården, och jag har egentligen aldrig tänkt på något annat alternativ. Både på ett känslomässigt plan men även ekonomiskt då det finns stora möjligheter att försörja sig på gården genom hyresintäkter och eventuell odling mm. Jag skulle till exempel kunna jobba halvtid på ett vanligt jobb och spendera resten av tiden på gården, något som är otroligt lockande för mig då jag inte gillar hamsterhjulet.

Min far försörjer sig i dagsläget genom att hyra ut ena bostadshuset och stugorna. Det drivs alltså inget särskilt aktivt jordbruk eller liknande. Underhållet av fastigheten är relativt eftersatt och mycket behöver renoveras inom en snar framtid, främst utvändigt.

Vi har under några år pratat om att jag ska ta över gården (köpa), och min syster är inte intresserad av att köpa gården, men vill ha någon form av kompensation, som vi kommer komma överens om när det blir dags. Detta ser jag som ett mindre problem i ekvationen. Jag och farsan är på ungefär samma plan vad gäller köpeskilling så det är inte heller ett jättestort problem.

Problemet:
Min far har varit tydlig med att han vill bo kvar på gården helst tills han dör (tex bygga om en av stugorna till åretrunt-boende). Detta är något jag inte vill av personliga skäl inom familjen, bland annat pga relationen mellan farsan och mig, samt övriga i familjen. Jag vill känna att det är mitt ställe och att jag har kontroll över vilka som vistas där, samt göra förändringar utan att någon lägger sig i.
Han har dock bland annat föreslagit ett prisavdrag på 500tkr för att han ska få bo hyresfritt i exempelvis 5 år då han kommer bli pensionär. Efter det betala en lägre månadshyra.

Lösningar?
Detta är några av alternativen jag ser:
1. Köper gården, låter farsan bo kvar i någon av de befintliga stugorna i närheten av bostadshusen mot avdrag på köpeskillingen, med medföljande bekymmer att kanske jag och/eller resten av familjen inte känner samma glädje/frihet att vistas där under uppskattningsvis 15-25 år
2. Samma som alternativ 1 med tillägget att jag inte flyttar dit utan väntar tills farsan drar vidare någon annanstans. Jag bor, så länge, någon annanstans i närheten och sköter endast om gården och tar nytta av gårdens inkomster. Nackdel med detta alternativ är att jag troligtvis ej kommer ha utrymme att belåna någon annan fastighet jag bor på under tiden.
3. Köper gården, bygger ett litet hus eller flyttar en av stugorna en bit bort på marken, ca 400 meter bort finns en lämplig plats som han kan bo på mot avdrag på köpeskillingen. Blir kanske ett tillräckligt avstånd för att jag ska kunna leva på gården som jag vill, risk finns att han ej går med på det dock, då det är ett sämre läge utan någon utsikt.
4. Skiter i affären helt och hållet tills gården blir ett arv, eller att han självmant flyttar därifrån (uppskattningsvis 15-25 år), med följden att gården är i mycket sämre skick än den redan är och mina "glansdagar" och motivation att renovera och förädla troligtvis är förbi.

Väldigt tacksam för seriösa råd och tips på lösning!

Nr 1: Och så fixar du relationen.
Var också tydlig med att du har visioner och planer för gården och kommer vilja göra förändringar, och om han senare invänder så är det ju din gård och du bstämmer: Vilket kan bli jobbig(are) i relationen, men inte ngt annat.

Det är ju dock jobbigt om din familj inte drar jämt med din far, det måste du ju också fixa: Dom måste ju trivas dör ni bor.

 

[Beckborg]

Så här skrev Davidbagare och det var ett Enkelt exempel på vad effekten av hans förslag skulle bli.
[IMG alt="Davidbagare"]https://www.byggahus.se/forum/data/avatars/s/328/328530.jpg?1668693446[/IMG]

Davidbagare​

#24
Hobbysnickare
· 582 inlägg
igår 08:00
"Kan inte du börja renovera gården mot avdrag på framtida köpeskilling då? Eller nån form av lösning där du kan börja renovera och att han ändå kan bo kvar tills han är redo att flytta vidare innan du tar över.

Allt med ett tydligt avtal då såklart."

Om gården är värd 2 Mkr o renoveras för 2 av TS, så bör värdet vara 4, men med en skuld till TS a 2 Mkr. Vid ett skifte, löses skuld och tillgångarna delas. Tex mellan arvingar vid dödsfall.

 

[Daggan Maggan]

Låt honom bo kvar i lugn och ro. Det är hans gård. Du får vänta tills han är borta.

 

[lunnabo]

Om gården är värd 2 Mkr o renoveras för 2 av TS, så bör värdet vara 4, men med en skuld till TS a 2 Mkr. Vid ett skifte, löses skuld och tillgångarna delas. Tex mellan arvingar vid dödsfall.

Ja det skulle man kunna hoppas på att pengarna som investerar i renovering ökar värdet med lika mycket.
Det är dock inte alls säkert att så är fallet.

Själva frågan enligt Davidbagare beskrivning så skulle varje investerad krona Dras av från ursprungliga värdet och så fungerar ju inte heller verkligheten.

 

[Nissens]

Låt honom bo kvar i lugn och ro. Det är hans gård. Du får vänta tills han är borta.

Menar du att TS skall strunta i att pappan vill sälja?
Konstig inställning.

 

[Dowser4711]

Om TS läser detta så vill jag påminna om en annan risk för framtiden:
Demens.

Även om ni kommer till någon uppgörelse nu så finns det alltid en risk att han med tiden bilr dement.
Min egen far blev dement efter ett antal hjärnblödningar. Men inte tillräckligt dement för att läkarna ville omyndigförklara honom (Det heter inte omyndigförklara längre,jag vet)

Det ställde till en hel del problem då han insisterade på att bo kvar hemma, samtidigt som han vägrade ta mot hjälp från hemtjänsten.Tur nog kunde han inte helt vägra dem tillträde, då vår mor även behöver dem 3-4ggr/dag, så de kunde göra delar av det som var gemensamt.
Han krävde samtidigt att vi barn skulle hjälpa honom med allt som "inte fungerade", vilket var det mesta då han från att ha varit en intelligent ingenjör blev överlistad av fjärrkontrollen på TV'n.
Det som jag beskriver här är ju dock mest allmänna problem som kan uppstå för alla och mest påverkade relationen med honom.
De bitar som är mer relevanta kommer här:
I ett tidigt stadium så höll han med om att det var en bra ide att min syster flyttade in på övervåningen. Framförallt var det bra i början då det var pappa som hade tagit hand om hushållet, så även om de hade larm hos hemtjänsten så skötte han om mamma.
Men rätt snart så började han ha åsikter om *allt* hon gjorde. Hon fick inte flytta en möbel, för det hade alltid varit så och skulle alltid vara så.Det gällde framförallt på övervåningen, dit han inte längre kunde ta sig...
Han försökte även styra och ställa kring den gamla sommarstugan som min syster hade övertagit 15 år tidigare.

Han försökte i omgångar sälja huset, anlita hantverkare och så vidare.
Skönt nog så märkte de flesta att han inte var tillräknelig och kollade av med mamma eller oss barn innan något gjordes, men juridiskt sett så hade han fått göra betydligt mer (så egentligen så var ju det fel gjort av dem)

Hade han drivit en gård och fortfarande bott kvar i närheten hade det slutat i en total katastrof (och/eller ättestupa...) trots att vi hade en rätt bra relation innan hans hjärnblödningar.

Med det sagt, det *kan* fungera bra med generationsboenden och ni kan hitta någon bra lösning på det hela nu, men det är inte någon garanti för framtiden.

 

[kortis]

Om TS läser detta så vill jag påminna om en annan risk för framtiden:
Demens.

Även om ni kommer till någon uppgörelse nu så finns det alltid en risk att han med tiden bilr dement.
Min egen far blev dement efter ett antal hjärnblödningar. Men inte tillräckligt dement för att läkarna ville omyndigförklara honom (Det heter inte omyndigförklara längre,jag vet)

Det ställde till en hel del problem då han insisterade på att bo kvar hemma, samtidigt som han vägrade ta mot hjälp från hemtjänsten.Tur nog kunde han inte helt vägra dem tillträde, då vår mor även behöver dem 3-4ggr/dag, så de kunde göra delar av det som var gemensamt.
Han krävde samtidigt att vi barn skulle hjälpa honom med allt som "inte fungerade", vilket var det mesta då han från att ha varit en intelligent ingenjör blev överlistad av fjärrkontrollen på TV'n.
Det som jag beskriver här är ju dock mest allmänna problem som kan uppstå för alla och mest påverkade relationen med honom.
De bitar som är mer relevanta kommer här:
I ett tidigt stadium så höll han med om att det var en bra ide att min syster flyttade in på övervåningen. Framförallt var det bra i början då det var pappa som hade tagit hand om hushållet, så även om de hade larm hos hemtjänsten så skötte han om mamma.
Men rätt snart så började han ha åsikter om *allt* hon gjorde. Hon fick inte flytta en möbel, för det hade alltid varit så och skulle alltid vara så.Det gällde framförallt på övervåningen, dit han inte längre kunde ta sig...
Han försökte även styra och ställa kring den gamla sommarstugan som min syster hade övertagit 15 år tidigare.

Han försökte i omgångar sälja huset, anlita hantverkare och så vidare.
Skönt nog så märkte de flesta att han inte var tillräknelig och kollade av med mamma eller oss barn innan något gjordes, men juridiskt sett så hade han fått göra betydligt mer (så egentligen så var ju det fel gjort av dem)

Hade han drivit en gård och fortfarande bott kvar i närheten hade det slutat i en total katastrof (och/eller ättestupa...) trots att vi hade en rätt bra relation innan hans hjärnblödningar.

Med det sagt, det *kan* fungera bra med generationsboenden och ni kan hitta någon bra lösning på det hela nu, men det är inte någon garanti för framtiden.

Ja det går inte att investera något utan att man äger för det som de gamla tyckte en månaden är annorlunda andra.
Och faktiskt så är det inte heller ovanligt att okända arvingar dyker upp.