Kommer huset vara värt mer när räntan går ner?

[Krilleman]

Flyttar ni till hyresrätt har ni förstås bränt pengarna,

Nej, med automatik inte ett måste om huspriserna fortsätter kraftigt nedåt.

 

[Bernt Ö97]

Vad baserar du det på?

Analysen av Boko57 ang ränta de närmaste åren är fullt rimlig, kanske t.o.m. låg
Klarar man inte det måste man sälja, annars gör banken det.
Verkligheten kan vara bister men blir inte bättre av att man "blundar"

 

[Mats-S]

Vad tycker ni?

Finns bara en sanning här, huset är värt exakt det som någon är villig att betala för det. Allt annat är bara önsketänkande och fantasier.

 

[Tinototem]

Hej!

Jag förstår din situation och kan känna igen mig till viss del i din uppgivenhet.

Vi köpte en tomt 2017, påbörjade bygget 2019 och flyttade in i början på 2021.
Bygget gick över budget med över 2m, vilket vi löste med ett högre lån och alla våra likvida tillgångar gick till att färdigställa byggnaden.

Innan årskiftet 2022 började vi förstå att marknaden skulle vända, fick panik, och gjorde allt för att få huset säljbart innan marknaden dött ut helt. Ett försäkringsärende skulle komma att fördröja vår annons.

Jag är praktiskt lagd och räknade mycket på alternativkostnader, ränteavdrag, var skulle vi bo istället under tiden.
Vi har lagt ned mycket jobb på huset och försökt påbörja ett nytt liv på en ny ort, men den framtida kostnaden kändes inte värt det. För mycket avkall skulle behövas göras. Jag skrev upp mig på kommunens bostadskö.

Sommaren kom och vi la ut en annons. Vi hade en del intressenter och besökare på visningarna men inga bud.
Ett mäklarbyte, en död marknad och 1.5 år senare bor vi fortfarande kvar med annonsen ute. Visningarna uteblir och fastigheten slukar fortfarande större delen av vår inkomst i kostnader för drift, bolån, markarbeten (murar, terasser, grus, never ending) och andra ideér. Vi är unga med två barn och saknar nämnvärt bohag från tidigare boenden. Huset måste inredas och tar våra inkomster i anspråk.

Om 1 år går bindningstiden för bolånet ut. Räntekostnaden ökar då med 400%. Som tur är har ett jobbyte samt amortering gjort att vi vid omförhandling kommer hamna på 69% belåning och under 4.5 spärren.

Med högre ränta och "hjälp" av lägre amortering kommer vi gå från 18tkr/mån till 33tkr (eller 26tkr/mån om vi jämkar). Det är en stor skillnad och jag har givit upp hoppet om att hitta en köpare, ännu mindre för ett bud som inte innebär förlust. 1.5 år gör att man hinner tänka och omvärdera en hel del. Kanske är det inte så farligt att betala 33tkr för att få bo i det huset man planerat bygga och byggt under 5 års tid. Allt blev inte som jag tänkt men jag har ändå byggt ett hus. Förmodligen kommer vi klara en kostnadsökning på 8tkr/månanden och det känns inte helt becksvart idag.

Känslan att jag "överköpt" mig låg ständigt över mig men jag har börjat släppa det, mycket tack vare vår goda inkomst, även om inte mycket blir över (redan idag). Jag räknar på alternativ men vad gör det så länge vi saknar intressenter. Vi får väl se hur det går.

Det jag vill säga är att du är inte ensam och det som kanske måste till är att "landa" i det nya läget och ta beslut utifrån det i ett lugnt tillstånd.

Med nyproduktion kan ni ha rätt till amorteringsfritt i 5 år. Vi har det själv så för att finansiera de poster snabbare som du själv tagit upp efter husbygget.

Det kanske också är en pusselbit till en fungerande vardagsekonomi under denna tid.

 

[din granne]

Hej!

Jag förstår din situation och kan känna igen mig till viss del i din uppgivenhet.

Vi köpte en tomt 2017, påbörjade bygget 2019 och flyttade in i början på 2021.
Bygget gick över budget med över 2m, vilket vi löste med ett högre lån och alla våra likvida tillgångar gick till att färdigställa byggnaden.

Innan årskiftet 2022 började vi förstå att marknaden skulle vända, fick panik, och gjorde allt för att få huset säljbart innan marknaden dött ut helt. Ett försäkringsärende skulle komma att fördröja vår annons.

Jag är praktiskt lagd och räknade mycket på alternativkostnader, ränteavdrag, var skulle vi bo istället under tiden.
Vi har lagt ned mycket jobb på huset och försökt påbörja ett nytt liv på en ny ort, men den framtida kostnaden kändes inte värt det. För mycket avkall skulle behövas göras. Jag skrev upp mig på kommunens bostadskö.

Sommaren kom och vi la ut en annons. Vi hade en del intressenter och besökare på visningarna men inga bud.
Ett mäklarbyte, en död marknad och 1.5 år senare bor vi fortfarande kvar med annonsen ute. Visningarna uteblir och fastigheten slukar fortfarande större delen av vår inkomst i kostnader för drift, bolån, markarbeten (murar, terasser, grus, never ending) och andra ideér. Vi är unga med två barn och saknar nämnvärt bohag från tidigare boenden. Huset måste inredas och tar våra inkomster i anspråk.

Om 1 år går bindningstiden för bolånet ut. Räntekostnaden ökar då med 400%. Som tur är har ett jobbyte samt amortering gjort att vi vid omförhandling kommer hamna på 69% belåning och under 4.5 spärren.

Med högre ränta och "hjälp" av lägre amortering kommer vi gå från 18tkr/mån till 33tkr (eller 26tkr/mån om vi jämkar). Det är en stor skillnad och jag har givit upp hoppet om att hitta en köpare, ännu mindre för ett bud som inte innebär förlust. 1.5 år gör att man hinner tänka och omvärdera en hel del. Kanske är det inte så farligt att betala 33tkr för att få bo i det huset man planerat bygga och byggt under 5 års tid. Allt blev inte som jag tänkt men jag har ändå byggt ett hus. Förmodligen kommer vi klara en kostnadsökning på 8tkr/månanden och det känns inte helt becksvart idag.

Känslan att jag "överköpt" mig låg ständigt över mig men jag har börjat släppa det, mycket tack vare vår goda inkomst, även om inte mycket blir över (redan idag). Jag räknar på alternativ men vad gör det så länge vi saknar intressenter. Vi får väl se hur det går.

Det jag vill säga är att du är inte ensam och det som kanske måste till är att "landa" i det nya läget och ta beslut utifrån det i ett lugnt tillstånd.

2Mkr över budget är ju inget konstigt om man har en budget på 20-30Mkr.

 

[Fideliox]

Det verkar fortfarande finnas ett stort antal svenskar som har råd med både solsemester och leasa bil för 3-4000 i månaden, så jag tror inte inflationen kommer gå ner i första taget.

Många lånar väl till semestern eller tar på avbetalning? Knappt nån som tecknar ny leasing längre, bara existerade avtal som löper ut. Lär finnas gott om begagnade elbilar med runt 5000 mil på mätaren om ett år eller två! 🤑

Själv också förstagångsköpare av hus. Köpte på absoluta toppen i augusti förra året. Verkligen gött att pröjsa 15 000kr i ränta varje månad.

 

[Liljeros]

Många lånar väl till semestern eller tar på avbetalning? Knappt nån som tecknar ny leasing längre, bara existerade avtal som löper ut. Lär finnas gott om begagnade elbilar med runt 5000 mil på mätaren om ett år eller två! 🤑

Själv också förstagångsköpare av hus. Köpte på absoluta toppen i augusti förra året. Verkligen gött att pröjsa 15 000kr i ränta varje månad.

Men att leasingen minskar borde väl tala för att suget för begagnade bilar ökar?

Gällande räntan så kan man ju alltid försöka muntra upp sig med vad alternativkostnaden hade varit. Ska man hyra en lite nyare lägenhet med 4-5 rum idag så får man räkna med dryga 20.000kr och då bor jag faktiskt hellre i eget hus för dom pengarna...

 

[Mromalley]

Vi köpte ett hus förra året för 7 000 000 kr med 85% belåning. Idag uppskattar mäklare att huset är värt mellan 5 500 000 - 6 000 000 kr. Får mäklaren rätt så bränner vi alltså upp all vår kontantinsats, om vi skulle sälja idag. Huset är det inget fel på, tvärtom så är det superfint och nytt. Men rent praktiskt funkar det inte för oss. Vi kan eventuellt sitta kvar ett år till men inte längre än så. Räntan och amorteringen är ca 24 000kr/mån, vilket inte heller är så kul.

Många verkar tro att bostadsmarknaden gått ner pga den högre räntan och att den därmed också skulle återhämta sig i samband med att räntan går ner igen. Vi har suttit kvar i huset med detta i baktanke men funderar nu på om det inte bara önsketänkande.

Vad tycker ni?

Jag undrar hur ni tänkte när ni köpte huset? Räntan är väl bara på 4-5%? Den kan ju fort bli mycket högre än vad den är idag? Många menar även att det är närmare en normalränta.

Har visserligen inte stoppat in morgonsnusen i skrivande stund, vilket kan påverka mitt humör, men jag blir så otroligt fruktansvärt less på att höra hur många som nyligen glidit räkmackan fram, belånat sig över öronen, lever långt över sin egentliga förmåga, nu klaga över kostnader och känna sig tvungna att sälja.

Att bankerna slänger pengar på folk är väl deras egna risk att ta. Men är svenskar oförmögna att tänka själv? Klarar man inte 4-5% för all framtid, med en vettig ekonomi ändå, så har man lånat och levt över sin förmåga.

//Arg på inflations och pristrissande självgrandiositet

 

[Adam Robertsson]

Jag undrar hur ni tänkte när ni köpte huset? Räntan är väl bara på 4-5%? Den kan ju fort bli mycket högre än vad den är idag? Många menar även att det är närmare en normalränta.

Har visserligen inte stoppat in morgonsnusen i skrivande stund, vilket kan påverka mitt humör, men jag blir så otroligt fruktansvärt less på att höra hur många som nyligen glidit räkmackan fram, belånat sig över öronen, lever långt över sin egentliga förmåga, nu klaga över kostnader och känna sig tvungna att sälja.

Att bankerna slänger pengar på folk är väl deras egna risk att ta. Men är svenskar oförmögna att tänka själv? Klarar man inte 4-5% för all framtid, med en vettig ekonomi ändå, så har man lånat och levt över sin förmåga.

//Arg på inflations och pristrissande självgrandiositet

Ja du är inte den enda självgoda mannen här som inte ser det här som problematiskt. Vi sitter alla i samma båt och majoriteten av passagerarna har anpassat sig efter en annan normalränta än på 4-5%. I vårt fall handlar det inte om att vi inte har råd. Vi har råd med ränta på 7% och går då ändå runt med mat på bordet. Men det är inget roligt liv. Vem behöver man rösta på för att få moderna åtgärder på ett modernt problem? Jämförelser om ett ”normalläge” som är närmare 40 år gamla är rätt ointressanta.

Sedan överväger vi att sälja av praktiska skäl inte för att vi inte har råd att bo kvar. Men då blåser vi hela vår kontantinsats.

 

[Fideliox]

Men att leasingen minskar borde väl tala för att suget för begagnade bilar ökar?

Gällande räntan så kan man ju alltid försöka muntra upp sig med vad alternativkostnaden hade varit. Ska man hyra en lite nyare lägenhet med 4-5 rum idag så får man räkna med dryga 20.000kr och då bor jag faktiskt hellre i eget hus för dom pengarna...

Så är det. Men nu har ju bostadsbyggabmbdet upphört. Och folk i min ålder(30år) som är en stor kull som nu skaffar barn och hus kommer göra att det blir fortsatt brist långt framöver. Skenande elpriser gör ju också att driften blir dyrare och energibesparande åtgärder nödvändiga vilket man kanske inte har råd med.

Är övertygad om att bostadspriserna kommer studsa uppåt om 3-5 år. Då gör man en omvärdering så att belåningsgraden sänks.


Nu gav vi "bara" 3.7 miljoner dock, skulle tro att runt 3 miljoner är svensson pris?

 

[klaskarlsson]

Ingen kan se in i framtiden men frågan för mig är vad som ger mig mest pengar kvar i plånboken efter 1-2 år?

Sitta kvar i huset och hoppas på att marknaden vänt och komma ut break even eller med mindre förlust.

Eller ta smällen nu och spara in förlusten på 1-2 år?

Huruvida husety kommer vara värt 7 mkr inom 2-3 år är omöjligt att säga.
Räntan kommer troligen inte ha gått ned, även om den kanske inte heller är högre, men efterfrågan och köpkraft kan ju ändå ha gått upp.

Tyvärr ligger väl ett hus för 7mkr (5-6 idag) lite i "mellanklassen": Dvs det är inte för de rikaste (som alltid har pengar av ngn anledning), men lite för dyrt för "medelsvensson": Dvs två bra löner, i dagens ränteläge.

Men på sikt tror jag nog ni kan komma ut break even: Tar det 5 år, 10 år - det vet ju ingen.

 

[Adam Robertsson]

Så är det. Men nu har ju bostadsbyggabmbdet upphört. Och folk i min ålder(30år) som är en stor kull som nu skaffar barn och hus kommer göra att det blir fortsatt brist långt framöver. Skenande elpriser gör ju också att driften blir dyrare och energibesparande åtgärder nödvändiga vilket man kanske inte har råd med.

Är övertygad om att bostadspriserna kommer studsa uppåt om 3-5 år.

Studsa uppåt från en rejäl nedgång då eller studsa uppåt som att den återhämtar sig?

Antar du främst tänker på bostadsrätter och villor i Stockholm?

 

[klaskarlsson]

Så är det. Men nu har ju bostadsbyggabmbdet upphört. Och folk i min ålder(30år) som är en stor kull som nu skaffar barn och hus kommer göra att det blir fortsatt brist långt framöver. Skenande elpriser gör ju också att driften blir dyrare och energibesparande åtgärder nödvändiga vilket man kanske inte har råd med.

Är övertygad om att bostadspriserna kommer studsa uppåt om 3-5 år.

Kan hålla med om att efterfrågan torde finnas där (på många orter iaf).
MEN: Hur är det med köpkraften ?
Tyvärr har ju marknaden anpassat sig till det låga ränteläget med rätt dyra objekt: Om nu folk inte har råd så har man ju inte råd...även om amn egentligen skulle vilja byta upp sig/köpa hus osv.

Man kan bo i en trea med två barn. Det är inte kul och inte den standard vi vant oss vid. Men man överlever...så frågan är vad folk prioriterar i et högre kosntads- och ränteläge och hur det påverkar bopriserna.

Svårt med spåkulor: Jag tror, och hoppas, att vi inte får något ras (vilket skulle kunna ske om arbetsmarknaden skulle vika också), utan att den sättning/utplaning vi nu ser kanske bara håller i sig lite längre.
Egentligen är ju idealsituationen att bopriserna hålls relativt stabila: Den rusning som vi har sett på 2010-talet är inte sund...

 

[Boende45]

Jag undrar hur ni tänkte när ni köpte huset? Räntan är väl bara på 4-5%? Den kan ju fort bli mycket högre än vad den är idag? Många menar även att det är närmare en normalränta.

Har visserligen inte stoppat in morgonsnusen i skrivande stund, vilket kan påverka mitt humör, men jag blir så otroligt fruktansvärt less på att höra hur många som nyligen glidit räkmackan fram, belånat sig över öronen, lever långt över sin egentliga förmåga, nu klaga över kostnader och känna sig tvungna att sälja.

Att bankerna slänger pengar på folk är väl deras egna risk att ta. Men är svenskar oförmögna att tänka själv? Klarar man inte 4-5% för all framtid, med en vettig ekonomi ändå, så har man lånat och levt över sin förmåga.

//Arg på inflations och pristrissande självgrandiositet

Den fantastiskt goda bostadsräkmackan har vi glidit på i ca 25 år nu med mycket korta pauser.

Jag har på mina 3 senaste arbetsplatser varit med om hur medelålders vid fikabordet berättat för de yngre i 25-30 års åldern hur viktigt det är att snabbt påbörja sin bostadskarriär. Vilket fram till 2020 varit ett fantastiskt bra råd.

Det är också långt fler som tjänat miljoner på att bo än som förlorat en enda krona under samma tid.
Själv har boendet gjort mig till dollarmiljonär och jag är långt ifrån ensam.

Vad boräntan står i om 3 år är det ingen som vet.

Se gärna ett äldre avsnitt av Ekonomibyrån från sommaren 2022 med en fullständigt fel boränteprognos från en tidigare finansminister.

 

[Liljeros]

Kan hålla med om att efterfrågan torde finnas där (på många orter iaf).
MEN: Hur är det med köpkraften ?
Tyvärr har ju marknaden anpassat sig till det låga ränteläget med rätt dyra objekt: Om nu folk inte har råd så har man ju inte råd...även om amn egentligen skulle vilja byta upp sig/köpa hus osv.

Man kan bo i en trea med två barn. Det är inte kul och inte den standard vi vant oss vid. Men man överlever...så frågan är vad folk prioriterar i et högre kosntads- och ränteläge och hur det påverkar bopriserna.

Svårt med spåkulor: Jag tror, och hoppas, att vi inte får något ras (vilket skulle kunna ske om arbetsmarknaden skulle vika också), utan att den sättning/utplaning vi nu ser kanske bara håller i sig lite längre.
Egentligen är ju idealsituationen att bopriserna hålls relativt stabila: Den rusning som vi har sett på 2010-talet är inte sund...

Jag tror en utmaningen ligger i att kostnadsläget för att bygga nytt hus ligger ganska högt och ska man betala några 100.000kr för tomten alla fall och sen lite hus och markarbeten på det så landar man alla fall närmare 4 miljoner. Det är en väldigt stor del av Sverige där man inte får igen 4 miljoner för en villa, tror inte det är tider nu att folk chansar.Det finns såklart orter där husen fortfarande är dyrare men då får man betala mer för tomten istället. Man kan få upp ett hus betydligt billigare men precis som med privatleasing av bilar så är det nyckelfärdigt som gäller för dom flesta och då blir det ganska dyrt.