Japp, där är vi nu! En jävla massa i lån med papper skrivna på ett hus i dagarna. Blir sjukt hög månadskostnad framöver, speciellt på vanlig knegar löner. Men värt varje krona för trygghet för barnen, bästa skolorna, nära till storstaden, inga hyres lägenheter och detta är vi ej ensamma om att tycka så priserna har inte gått ner ett skit här de senaste åren utan bara uppåt. ”White flight” är sinnesjukt uppenbar här, så ja, värt varje krona och snåla levande framöver i vetskap att mina barn inte kommer behöva gå i en skola med mindre framtidstänkande klientel.
Tanken med hus i mitt fall är ett ställe att bo i till man dör. Byggde nytt vid 33år och likbilen fixar nästa flytt.H Hybro skrev:Ja, jösses...skulle jag sälja nu, så kanske jag kunde få i vart fall 4 miljoner i dagens pengar?
Nu pojkar, nu pratar vi ekonomi
Minns heller inte att husen föll i värde då, så som du ger sken av.
Vill bara påpeka att jag gjorde husaffärena 85 respektive 95.
Kan man räkna hem husaffärer på samma sätt i dag?
Verkar lite risky.
Om man räknar hem det eller inte är inte så relevant för egen del. Barnen får ärva det skuldfritt och om det är värt 5 eller 50 miljoner då är inte relevant för andra än barnen
Nån ovan skrev: "Värt varenda krona".H Hybro skrev:
Många tycker förmodligen så.
Men reflektera över att detta kan inte gälla alla att leva så, och deffinitivt inte vid avstämning typ den 15:e i månaden.
Är förmodligen många som snart kommer att inse detta.
Visst förutsättningarna är olika...
Men jag tycker det är sanslöst våghalsigt många gånger.
Du minns inte att du i en annan tråd skrev att du prutade ner ett hus från 700' till 500' (ungefärliga siffor)H Hybro skrev:
Det gör man inte i en tid när priserna stiger kraftigt.
Nej det kan man ju inte och ja det är mer risky än när man har en rejäl inflation som den som var på 80-talet. I ärlighetens namn så var 80-talet ekonomi grunden till krisen som kom på 90-talet.H Hybro skrev:
Men då ä ju frågan vilket råd du vill ge till den som är 30-35 år och som precis bildat familj och vill ha något större i en storstad. Är rådet "Pruta ner med 40%"? Hade det varit möjligt de sista åren, eller hade de fått bo kvar i en etta alternativt förstås flytta ut från storstäderna?
Om du tror att det är så gemene man som köpt hus i storstad lever så är du nog ute och cyklar.H Hybro skrev:
Nej, du var verkligen med på tåget om du köpte hus 85.H Hybro skrev:
Men då i mitten av 80-talet var det inte så självklart att få lån och med räntor på 10-15%, men andra avdragsregler. Bankerna var ganska tuffa med vad du fick låna med hus som säkerhet och vad som krävde borgenär. Var tid har sina problem och man visste inget om tåg.
Hå, hå, ja, ja...
De var ju nåt nytt. Att jag skulle ge råd.
Pruta är en sak... Ett idogt budgivande för att spara varenda krona.
Men till saken var att jag sakligt presenterade vad min ekonomi tillät vid tillfället. Vilket banken tyckte var klokt.
Dessutom sänkte säljaren priset flera gånger, utan att någon köpare nappade. Inte ens jag.
Det gick t o m två veckor innan säljaren på nytt hörde av sig igen.
Våra löner var inte direkt höga vid tillfället relaterat till andra vid tillfället.
Det är skillnad i dag, när alla håvar in 100 000 varje månad.
För visst är det så, annars kan man väl inte bli beviljad lån på många miljoner, såvida man inte har säkerheter eller borgenärer stadda vid god kassa?
Ingen ska tro att banker är nån slags välgörenhetsorganisation. De ser alltid till att få tillbaks utlånade medel.
Väl medveten om detta anser jag att vårt beslut att då satsa var noga övervägt.
Absolut inget tvingande behov av köp. Vi hade annat på gång.
Det var inte fråga om regelrätt prutande. Det var heller inga andra intresserade vid tillfället.
Just så kan det komma att bli för många framöver, att det inte finns hugade spekulanter som bjuder över varandra om t ex räntan skenar.
Då får man som säljare ta verkningarna av tidigare beslut.
Att alla andra "gjorde så"... Hjälper inte.
De var ju nåt nytt. Att jag skulle ge råd.
Pruta är en sak... Ett idogt budgivande för att spara varenda krona.
Men till saken var att jag sakligt presenterade vad min ekonomi tillät vid tillfället. Vilket banken tyckte var klokt.
Dessutom sänkte säljaren priset flera gånger, utan att någon köpare nappade. Inte ens jag.
Det gick t o m två veckor innan säljaren på nytt hörde av sig igen.
Våra löner var inte direkt höga vid tillfället relaterat till andra vid tillfället.
Det är skillnad i dag, när alla håvar in 100 000 varje månad.
För visst är det så, annars kan man väl inte bli beviljad lån på många miljoner, såvida man inte har säkerheter eller borgenärer stadda vid god kassa?
Ingen ska tro att banker är nån slags välgörenhetsorganisation. De ser alltid till att få tillbaks utlånade medel.
Väl medveten om detta anser jag att vårt beslut att då satsa var noga övervägt.
Absolut inget tvingande behov av köp. Vi hade annat på gång.
Det var inte fråga om regelrätt prutande. Det var heller inga andra intresserade vid tillfället.
Just så kan det komma att bli för många framöver, att det inte finns hugade spekulanter som bjuder över varandra om t ex räntan skenar.
Då får man som säljare ta verkningarna av tidigare beslut.
Att alla andra "gjorde så"... Hjälper inte.
Redigerat:
Oavsett så synes det mig vara skillnad att skuldsätta sig på några hundra tusen i stället för typ fler än 3 - 5 miljoner.
Eller har jag missat nåt?
Visst ja, det är ju 2023 och pengavärdet helt annat. Men likväl.
Eller har jag missat nåt?
Visst ja, det är ju 2023 och pengavärdet helt annat. Men likväl.
Redigerat:
Och rådet ...
Kan bara svara för mig, ingen annan.
Aldrig jag sätter mig i nåt liknande detta som jag upplever som mycket stora skulder i förhållande till min disponibla kassa.
Hellre söker jag mig till billigare boende, t ex ute på landet.
Det är inte så illa här som alla tycks tro.
Vill alltid ha kvar en reservutgång.
För jag kan aldrig tänka mig att nån långivare skänker efter några fodringar. Typ: du behöver inte betala nåt denna månad eller detta år.
Sen kan man ju fråga sig var långivarnas ansvar ligger. Finns det nåt sånt nuförtiden överhuvudtaget?
Räknar de flesta av dem på verkligt goda affärer i ställda säkerheter, alltså för utlån av pengar?
Du får låna i princip hur mycket som helst... bara ett litet förbehåll...
Kan bara svara för mig, ingen annan.
Aldrig jag sätter mig i nåt liknande detta som jag upplever som mycket stora skulder i förhållande till min disponibla kassa.
Hellre söker jag mig till billigare boende, t ex ute på landet.
Det är inte så illa här som alla tycks tro.
Vill alltid ha kvar en reservutgång.
För jag kan aldrig tänka mig att nån långivare skänker efter några fodringar. Typ: du behöver inte betala nåt denna månad eller detta år.
Sen kan man ju fråga sig var långivarnas ansvar ligger. Finns det nåt sånt nuförtiden överhuvudtaget?
Räknar de flesta av dem på verkligt goda affärer i ställda säkerheter, alltså för utlån av pengar?
Du får låna i princip hur mycket som helst... bara ett litet förbehåll...
Redigerat:
Det är absolut inget för att bo på landet, men en stor andel av befolkningen bor trots allt i storstäderna. Några väljer att flytta därifrån, andra att flytta dit. Vissa yrken kan man ha överallt, andra inte. Vissa kan välja att bosätta sig lite längre bort och få längre resväg, vilket har plus och minus. Jag tycker dock man får vara lite realistisk. Alla kan inte bryta upp livet och flytta ut på landet. Om så vore kan man fundera på vad som skulle hända med priserna på bostäder ute i landet om en miljon personer flyttade från storstäderna.H Hybro skrev:
Med tanke på på det förmånliga och märkliga ränteavdraget är det normalt sett inte ekonomiskt försvarbart att lösa sitt huslån förrän låneräntan långsiktigt överstiger 7%.
Är man likvid nog att lösa bolånet så spelar räntesatsen inte nån större roll. Räntan på sparmedel går ju upp likvärdigt med låneräntan. Man kan lätt sitta med en effektiv bolåneränta på runt 1 % i dagsläget när man räknar samman allt.B Byggare Nisse skrev:
Det jobbiga kan ju vara om man sitter helinvesterad på börsen och räntekostnaden går upp samtidigt som börsen dyker. Negativ avkastning på börsen samtidigt som man får ökade lånekostnader känns ju ganska öken. Men så länge man är införstådd med riskerna så...
Är man lika lång på börsen som man är med boendet så är det nog inga problem. Problemet idag är dom som tecknat sig för nyproduktion. Kul när man tecknade sig för en nyproducerad BR för 1-2 år sedan under då rådande omständigheter (ränta på 1,3% och haussade bostadspriser) och nu ska sälja sitt befintliga för att flyttaKilrain skrev:
. Dels får du idag en ränta som är en knivsudd högre än vad du hade räknat med när du skrev kontrakt. Dels kommer du kanske inte riktigt få "top dollar" när du säljer ditt nuvarande boende.Sett trenden på hemnet att många nyproducerade BR försöker krängas när det bara är några månader till inflytt. Rädda det som räddas kan..