Från innerstan till hus - blir man lyckligare?

[imported_Benno]

Med barn är det ganska trist att bo i stan (Sthlm söder) jämfört att ha egen trädgård med staket.
Vi flyttade med en ett- och en fyraåring och det var ett lyft för alla. Trädgårdsarbete och husunderhåll/renovering ingick förstås i paketet.
Om det blir bra eller inte beror förstås på många faktorer. Grannar, avstånd till civilisationen, skola/dagis och vad man har för egna behov för att stå ut med livet.

 

[Bart]

Skojar du. Lägenhet är för pensionärer som inte orkar skotta längre. Med våra snöfria vintrar är inte det heller ett problem längre.

Lägenhet inne i en storstad är ett straff lämpligt för klientelet i Kumlabunkern.

jag får ångest av bara tanken att behöva bosätta mig i en lägenhet i en större stad.

Nä, att flytta till villa utanför stan är det bästa beslutet du tagit. Välkommen till sitta-på-altanen-och-dricka-öl-och-tjöta-med-grannarna-klubben.

 

[samovar]

Och egen tvättstuga är guld värt om hemma har barn, samt egen ”gratis” p-plats som alltid är ledig

Just det med tvättstuga med torkrum är nog det enda jag saknar från att bo i lägenhet.
Men det beror såklart på vad man har för hus, vi har tyvärr ingen större tvättstuga.

 

[sinuslinus]

Bor man i lägenhet måste man ha tre gånger så många hobbyer för att inte få panik.

 

[pacman42]

Jag är så stressad inne i stan, visst det är trevligt ibland, men lugnet infinner sig när man kommer bort från ljud och folk.

 

[Staffan-N]

En sak till som gör en lite mer lycklig att bo i villa än att bo i lägenhet i ett flerfamiljshus:
Frånvaron av Arga lappen.

Sen jag skaffade eget hus har jag inte läst en enda arg lapp om "ludd i torktumlaren" eller "det ska vara tyst efter kl.22".

Husägarnas arga lappar är bara på ett annat plan. Skyltar med "privat väg!", gnälla till kommunen när grannen har byggt en friggebod för mycket, ojja sig över att träd släpper löv o.s.v. vissa människors behov av att gnälla verkar vara konstant, oavsett boendeform.

 

[imported_Benno]

Husägarnas arga lappar är bara på ett annat plan. Skyltar med "privat väg!", gnälla till kommunen när grannen har byggt en friggebod för mycket, ojja sig över att träd släpper löv o.s.v. vissa människors behov av att gnälla verkar vara konstant, oavsett boendeform.

Man kan välja boende utan grannar om man föredrar att slippa mänsklig kontakt. Det finns gott om hus ute i glesbygden.

 

[Keiller]

Har bott här i drygt 10 år utan att se en enda arg lapp.

Då bor du i ett bra område med bra folk som vet att sköta sig. Tyvärr är det inte så överallt.

 

[BirgitS]

Man kan välja boende utan grannar om man föredrar att slippa mänsklig kontakt. Det finns gott om hus ute i glesbygden.

Det skulle inte vara så gott om dem om alla som irriterar sig på grannar ville flytta till dem

Då bor du i ett bra område med bra folk som vet att sköta sig. Tyvärr är det inte så överallt.

Javisst är det så och jag är glad över att vi flyttade till en bra förening
I lägenheten vi bodde i som unga gnälldes det på ludd i torktumlaren men det var nog det enda.

Var sak har sin tid, vi trivdes bra i hus med barn men sen har det varit skönt att slippa så mycket måsten och i stället för att ha näsan i trädgården varje vår kunna vara ute och gå i naturen och verkligen njuta av våren.

 

[mrsnhp]

Hur underhållsfritt det blir beror på huset och dess skick samt materialval. Ett nytt eller totalrenoverat hus är förhoppningsvis ”underhållsfritt” så länge materialen håller, men förr eller senare slits något ut. Men en lägenhet är ju inte heller helt underhållsfri. Så småningom behövs stambyte, nya tätningslister i fönstren eller nytt kylskåp oavsett. Största skillnaden i underhållsbehov är att ett hus har en utsida och en tomt, vilket såklart innebär lite mer underhåll än om man bara ansvarar för insidan.

I ett hus tvingas du välja allt själv och se till att det blir gjort, men å andra sidan får du också välja allt själv och se till att det blir gjort. Ingen förening eller hyresvärd som lägger sig i nånting och bestämmer när/hur saker ska fixas. Istället för att tjata på hyresvärden om att deras hantverkare inte dyker upp kan man ringa hantverkaren direkt och undra varför dom inte dyker upp. Eller till och med välja en bra hantverkare som dyker upp på utsatt tid

En del gör huset till sin hobby, andra bor i det och är nöjda så. Du behöver inte kunna en massa och snickra en massa själv om du inte vill, det går alltid att hälla pengar på problemen som uppstår om man ser till att ha en budget till det.

 

[pacman42]

Hur underhållsfritt det blir beror på huset och dess skick samt materialval. Ett nytt eller totalrenoverat hus är förhoppningsvis ”underhållsfritt” så länge materialen håller, men förr eller senare slits något ut. Men en lägenhet är ju inte heller helt underhållsfri. Så småningom behövs stambyte, nya tätningslister i fönstren eller nytt kylskåp oavsett. Största skillnaden i underhållsbehov är att ett hus har en utsida och en tomt, vilket såklart innebär lite mer underhåll än om man bara ansvarar för insidan.

I ett hus tvingas du välja allt själv och se till att det blir gjort, men å andra sidan får du också välja allt själv och se till att det blir gjort. Ingen förening eller hyresvärd som lägger sig i nånting och bestämmer när/hur saker ska fixas. Istället för att tjata på hyresvärden om att deras hantverkare inte dyker upp kan man ringa hantverkaren direkt och undra varför dom inte dyker upp. Eller till och med välja en bra hantverkare som dyker upp på utsatt tid

En del gör huset till sin hobby, andra bor i det och är nöjda så. Du behöver inte kunna en massa och snickra en massa själv om du inte vill, det går alltid att hälla pengar på problemen som uppstår om man ser till att ha en budget till det.

Och min 80-åriga granne, hon gör ingenting själv på huset utan hur in folk till allt.

 

[mrsnhp]

Och min 80-åriga granne, hon gör ingenting själv på huset utan hur in folk till allt.

Min mans mormor började i 75-årsåldern ta in svärsonen och barnbarnen till mycket och hantverkare till resten Innan dess gjorde hon mycket själv, inklusive dränera om huset. Med spade och muskelkraft. Ja, huset hade källare

 

[maria01]

jag tror på vilket typ av hus man köper, köpa hus i villa område och vara nära grannar kan vara jävligt jobbigt med specielt om man inte har barn själv ungar som skriker hoppar studsmatta från 6 på morgonen till 12 på kvällen hela sommaren. eller grannar som ska klaga på det minsta

sen är det skillnad på vad typ av lägenhet man har en 1800 tals kvart är ofta väldigt tyst man hör inte grannarna alls är min erfarenhet

känner ett par som har flyttat tillbaka till östermalm efter 3 år i villaområde dom stog inte ut helt enkelt på grund av det jag skrev

 

[Fario]

Intressant tråd.
Men vad menas med ”på landet”?

Jag kan inte låta blir att tänka på vårt mindre hus som är på landet. Hästar och traktorer. Där har vi vägavgifter, schemalagda arbetspass med underhåll av väg och allmänning samt avgifter av olika slag…
Vårt fasta hus (sjuttiotalshus) är på mindre ort i villaområde, där kan man säga att vi sköter oss själva men samtidigt är det lätt att hamna i fällan att man skall dra upp maskrosor och kratta löv för att visa upp en acceptabel bild mot grannar.
Vi trivdes bra med central lägenhet i större stad.
Jag vill nog säga att det handlar inte nödvändigtvis om att bo i hus eller inte utan trivsamheten beror väldigt mycket på var man bor.

 

[mrsnhp]

jag tror på vilket typ av hus man köper, köpa hus i villa område och vara nära grannar kan vara jävligt jobbigt med specielt om man inte har barn själv ungar som skriker hoppar studsmatta från 6 på morgonen till 12 på kvällen hela sommaren. eller grannar som ska klaga på det minsta

sen är det skillnad på vad typ av lägenhet man har en 1800 tals kvart är ofta väldigt tyst man hör inte grannarna alls är min erfarenhet

känner ett par som har flyttat tillbaka till östermalm efter 3 år i villaområde dom stog inte ut helt enkelt på grund av det jag skrev

Man får ju vara noga med val av läge för villan, precis som man får vara noga med val av lägenhet Man vänjer sig vid grannbarn på studsmatta och gräsklipparkören på söndagarna, däremot hade jag svårt för att vänja mig vid bilbränder utanför lägenheten och folk som sköt fyrverkerier från balkongen under. Grannen ovanför som tappade allt från fimpar till mässingsljusstakar ner på vår balkong var också lite svår.