Hjälp med råd om klagande granne på landet

[KristinaRT]

Med reservation för att vi bara har ena sidans version tycker jag att det låter som att grannen har problem med sig själv snarare än med era hundar. Om det som skrivs stämmer (dvs detta att grannen i praktiken förföljer er) är det ett tecken på att individen inte är helt normal. Det kan förstås vara en person som har svårt med sociala interaktioner och bara vill vara vän med er, men att förfölja någon/några är ett udda beteende.

Gissningsvis är klagomålet/kravet om tysthet efter 21.30 som du själv är inne på, något som handlar om att ”ge igen” eftersom ni sade till om hennes lösa hund. Antagligen tog personen mycket illa vid sig och känner att denna vill/behöver klaga på er (eftersom ni klagade på henne). Jag hade försökt tillgodose detta så långt det går utan att ge avkall på mina hundars välbefinnande.

I övrigt hade jag bara ignorerat personen. Tala inte med denna, ge henne inte uppmärksamheten hon sannolikt vill ha. Var vänlig och hälsa, men låt inte henne påverka er. Ta tillfället i akt att träna era hundar att ignorera henne och hennes hund. Låt inte dessa möten bli en stor sak. Just nu har ni förstorat upp allt och det är en stor sak. Minimera den!

 

[Andreas_kalmar]

Det stora problemen går ju att träna bort att hunden gör utfall och skäller på bilar och djur är ju smidigare att slippa. Men provocerande grannar har jag med dom är svårare att träna tyvärr jag har begränsat sikten för mina hundar så dom inte ser stora delar av vägen genom att sätta häck där

 

[BTR]

Hundar som skäller är väldigt störande, även om ni känner att grannen provocerar fram det.
Ni bör ansvara för era hundars beteende först och främst.

 

[Nissens]

Svårt att ha en jakt/vakt hund som inte som inte skäller
Mina hundar accepter inte att andra hundar kommer framrusande mot oss det ses som ett hot mot våran flock.
Har både jakt och vakt hund.
Vakthunden ska skälla och morra när den upptäcker någon som inte hör hemma i grannskapet.
Jakthunden ska skälla på vilt.

Trams, jag har haft jakthund i många år (Wachtel) de skäller aldrig i något annat sammang än jakt, och då endast när de driver.

Hundar som står o skäller hela dagarna mår inte bra. Ofta brukar ägarna säga att hundarna bara skäller när någon närmar sig, men det vet ju inte ägarna eftersom de inte är hemma och hör dem…

Mina grannar har sina hundar i en hundgård, det känns väldigt tråkigt att höra hundarna må så dåligt. De skäller oavbrutet hela dagarna…

 

[wildeside]

Trams, jag har haft jakthund i många år (Wachtel) de skäller aldrig i något annat sammang än jakt, och då endast när de driver.

Hundar som står o skäller hela dagarna mår inte bra. Ofta brukar ägarna säga att hundarna bara skäller när någon närmar sig, men det vet ju inte ägarna eftersom de inte är hemma och hör dem…

Mina grannar har sina hundar i en hundgård, det känns väldigt tråkigt att höra hundarna må så dåligt. De skäller oavbrutet hela dagarna…

Ganska stor skillnad mellan drivande och ställande jakthund.
Jag kan hålla med om hunden står och skäller hela dan så är det ett problem och hunden mår inte bra av det.
Mina hundar är inte ute om inte jag är hemma, antingen är dom med mej eller inomhus och jag ser/vet vad dom skäller på och dom skäller inte någon längre tid.
Att lyckas få min Laika att inte reagera när en älg eller vildsvin går ute på ängen 0-50 meter från tomten är inget jag lyckats med iaf, jag kanske är kass som hundförare inte vet jag.

Hur som så är det skillnad om hunden står och skäller hela dagarna eller om den reagerar instinktivt på vad som händer i närområdet och skäller en stund.

 

[ganten]

Uppväxt med en far som haft skällande jakthundar och det är verkligen olidligt att lyssna på.. Men prata med grannen om att den ska fortsätta ha hunden i koppel så lugnar nog era hundar ner sig. Om ni nu tar in hundarna via 8a behöver dem väl inte rastas förens morgonen igen så borde ju inte vara några problem att uppfylla grannens önskan om tyst efter 2130?

Våra hundar är inte särskilt skälliga, inte till den grad att de står och skäller långa stunder på något. Mesta dels är det knäpptyst härute. Även när grannens jakthund längre bort står i hundgården och skäller så sitter de oftast och lyssnar, vi har lärt våra killar att inte skälla tillbaka, visst att det kan hända någon gång ändå men säger vi till dom så lyder dom och blir tysta.
Vi tänker ju empatiskt om våra djur. Jag går aldrig och lägger mig kissnödig och vill absolut inte att mina hundar ska ligga hela natten och vara kissnödiga. Så vi tycker ju att de, precis som vi förtjänar att få gå på toaletten innan sovdags. Vår äldsta behövde både göra nr 1 och 2 igår kväll. Jag kan själv tänka hur dålig sömn jag hade fått.
Tycker det vore hemskt om detta ska bli lösningen, att våra hundar inte får gå på toaletten innan de ska sova.

 

[Nissens]

Våra hundar är inte särskilt skälliga, inte till den grad att de står och skäller långa stunder på något. Mesta dels är det knäpptyst härute. Även när grannens jakthund längre bort står i hundgården och skäller så sitter de oftast och lyssnar, vi har lärt våra killar att inte skälla tillbaka, visst att det kan hända någon gång ändå men säger vi till dom så lyder dom och blir tysta.
Vi tänker ju empatiskt om våra djur. Jag går aldrig och lägger mig kissnödig och vill absolut inte att mina hundar ska ligga hela natten och vara kissnödiga. Så vi tycker ju att de, precis som vi förtjänar att få gå på toaletten innan sovdags. Vår äldsta behövde både göra nr 1 och 2 igår kväll. Jag kan själv tänka hur dålig sömn jag hade fått.
Tycker det vore hemskt om detta ska bli lösningen, att våra hundar inte får gå på toaletten innan de ska sova.

Frågan är hur ni vet hur era hundar beter sig när ni inte är hemma. Det är ofta stor skillnad på hur de beter sig när matte/husse är hemma jämfört med när de är lämnade ensamma.

Mina grannar säger exakt som du och vägrar tro på att deras hundar skäller oavbrutet hela dagen när de är ensamma.

 

[heimlaga]

Jag håller med Kristina RT

Jag vill också tillägga att jag tror jag ser var det gick fel.
Normalt sett skulle ni ha bekantat er med varandra och så skulle hundarna ha bekantat sig med varandra. Det låter som om människan ville ta kontakt med er men av någon psykisk/social orsak inte klarade av det så hon började gå efter er. Alltihop låter som missriktade kontaktförsök som gick över styr. Genom att ni människor var och en från sin sida höll hundarna från varandra och signalerade osäkerhet så drog hundarna slutsatsen att motpartens hund/hundar är fiender och började skälla och vakta.
Nu har människan fått för sig att börja ge igen för att det gick galet.

 

[Krux]

Man ska vara medveten om att inte alla tycker om hundar.
Jag är skiträdd för hundar och hatar hundägare som har lösa hundar och säger: Han ska bara leka eller hälsa.
Jag funderar lite på hur jag ska få tyst på grannens hund. Gift? Hagelbössa?

Jag tar fullt ansvar för min hund och har/visar respekt för att folk är hundrädda men skulle jag vara dina granne och höra dig yppa ett ord om att skada min hund skulle det inte blir roligt för dig

 

[ganten]

Med reservation för att vi bara har ena sidans version tycker jag att det låter som att grannen har problem med sig själv snarare än med era hundar. Om det som skrivs stämmer (dvs detta att grannen i praktiken förföljer er) är det ett tecken på att individen inte är helt normal. Det kan förstås vara en person som har svårt med sociala interaktioner och bara vill vara vän med er, men att förfölja någon/några är ett udda beteende.

Gissningsvis är klagomålet/kravet om tysthet efter 21.30 som du själv är inne på, något som handlar om att ”ge igen” eftersom ni sade till om hennes lösa hund. Antagligen tog personen mycket illa vid sig och känner att denna vill/behöver klaga på er (eftersom ni klagade på henne). Jag hade försökt tillgodose detta så långt det går utan att ge avkall på mina hundars välbefinnande.

I övrigt hade jag bara ignorerat personen. Tala inte med denna, ge henne inte uppmärksamheten hon sannolikt vill ha. Var vänlig och hälsa, men låt inte henne påverka er. Ta tillfället i akt att träna era hundar att ignorera henne och hennes hund. Låt inte dessa möten bli en stor sak. Just nu har ni förstorat upp allt och det är en stor sak. Minimera den!

Precis så är det som du skriver. Eller vi har åtminstone också tänkt så, till en början. Jag som har en historia av ett destruktivt förhållande där det var mycket udda relation med manipulation, våld osv drar åt mig öronen väldigt när det är någon som beter sig udda. Och jag känner det påträngande och vill inte ha någon kontakt med henne, mer än normalt med grannar. Ju mer någon försöker närma sig mig, desto mer känner jag att jag inte vill. Jag är rädd att om man börjar prata mer med henne och börjar erbjuda gemensamma promenader osv. så kommer hon kanske inte låta en vara ifred. Och jag vill vara ifred, det var en stor anledning till att jag flyttade ut på landet. Både jag och sambon tycker om våra lugna promenader där vi kan njuta av varandras sällskap och bara få vara. Jag kan inte heller tycka att man ska behöva vara tvungen att "särbehandla" en granne. Det handlar inte om att vara otrevlig och stöta bort grannarna, vi har varit trevliga och hälsat osv, aldrig varit otrevliga. Vet dock inte om hon uppfattade min tillsägning som elak men vi var väldigt trötta på hennes lösa hund.
Och som nämnt innan hade vi god kontakt med förra familjen som bodde här och kunde stå och prata om allt och inget, hur bra som helst. Men där var det liksom naturligt att man lät sina grannar vara ifred. Vi kunde möta dom också längst vägen, de var ute mycket och gick med sin son i barnvagn, men man märkte liksom att det var slump att man stötte på dom. Det var absolut inte påträngande eller konstlade. Denna grannen märker vi tydligt att hon spanar efter oss och när hon ser att vi går förbi (vi måste gå förbi hennes hus, för andra håller leder ut mot stora vägen) och kommer senare ut. Och gör saker som vi uppfattar enbart är för att få uppmärksamhet.
Med tiden har vi förstått att det inte är normalt. Sambon har ju försökt att hitta förklaringar på händelser som att det är slumpen. Men nu är även han säker, när vi har gått väldigt udda tider, eller försökt gå så att hon inte ska se oss och kommer likväl ut efter oss ändå. Han är också övertygad att det inte är någon slump att vi möter henne varje dag oavsett tid på dygnet och har också tröttnat på att aldrig få gå i lugn och ro. Det är alltså omöjligt att slumpen inträffar såhär ständigt.

Ja vi kan ju inte säga 100% men det känns ju väldigt märkligt att ha bott här i 1 års tid, aldrig någon som klagar, förra grannarna sa att de nästan aldrig ens hörde våra hundar och när de skällde hördes det väldigt tyst och absolut inget som de hörde inifrån.
Vi förstår att det inte spelar någon roll, ett klagomål tar vi ju på allvar oavsett, vi vill ge alla respekt och det är inte roligt när en granne är missnöjd.

Tack för råd. Förut mötte vi henne nästan alltid på cykel, hennes hund sprang lös och ibland vände den och sprang efter oss. Men nu möter vi henne gåendes, med hunden kopplad, vilket är skönt för oss att veta att inte inte behöver ha någon annans hund inpå oss när vi är ute för att gå en avkopplande promenad.
Vi ska försöka träna bort denna irritationen som våra hundar byggt upp, det börjar ju redan när de ser kvinnan och hunden komma emot oss längst vägen långt bort, de blir spända med en gång och börjar skälla. Vi kan knappt kontrollera dom längre, mest den yngsta som tydligt vill skydda vårt privata utrymme närmst våra fötter så att säga. Det har blivit väldigt otrevligt.
Vill förtydliga igen att hundarna sköter sig fint vid möte med andra människor, hundar (det var en liten valp som en granne skaffat och den ville de klart gärna hälsa på men det var glada leksna skall) och även bilar.
De har väl blivit lite mer reagerande mot cyklister eller sådana som susar förbi på "rullskidor" eller vad det kallas. Men annars går det bra, det är enbart denna kvinnan som de blir helt tokiga på, speciellt när hon började tjoa och pipa i visselpipa efter sin hund när den inte lydde henne. Det har skruvat upp våra hundar väldigt.

Vi ska jobba på det du sa, att försöka sluta tänka på det, minimera allt och jobba på att våra hundar ska kunna möta henne och hennes hund utan problem. Och även det du sa om att tillgodose hennes klagan så mycket det bara går, självklart utan att tumma på våra hundars välbefinnande

Om du eller någon annan har tips och råd över hur vi ska träna bort detta agget de byggt upp specifikt mot denna kvinnan och hennes hund så mottages det gärna. Jag har problem med mina handleder och vi får blåsor på händerna bägge två av detta "dragkaos". Vi har godis men i detta läget är de inte det minsta intresserade av godis.

 

[ganten]

Det stora problemen går ju att träna bort att hunden gör utfall och skäller på bilar och djur är ju smidigare att slippa. Men provocerande grannar har jag med dom är svårare att träna tyvärr jag har begränsat sikten för mina hundar så dom inte ser stora delar av vägen genom att sätta häck där

Hundar som skäller är väldigt störande, även om ni känner att grannen provocerar fram det.
Ni bör ansvara för era hundars beteende först och främst.

Vill förtydliga att våra hundar inte skäller mot henne eller hennes hund när vi är hemma. Vi har en häck så de har ingen sikt på framsidan mot hennes hus. Dessutom är vi oftast i trädgården på baksidan. Så problemet är enbart när vi möter henne och hennes hund. Våra hundar gör inte mycket ljud ifrån sig.
Våra hundar reagerar inte så mot någon eller något annat.
Det är som att våra hundar är beredda på att hennes hund ska komma mot oss när vi möter dom.
Och det är inte heller så nära, detta är landsbygd så att hennes hus är ju ändå en bit ifrån vårt, så våra hundar störs inte alls av t.ex. henne när hon är ute i sin trädgård.

 

[Krux]

VARNING FÖR MYCKET TEXT!

Hejsan,

Vi vill berätta vår situation och höra vad andra tänker och tycker för att få lite råd. Skriver utförligt för att skapa mer tydlighet över situationen.

Jag och sambon bor ute i skogen med våra 2 hundar. Vi har grannar, de flesta på lite längre avstånd. Men vi har ett hus lite snett mittemot vårat som ägaren hyr ut.
De förra hyresgästerna var ett par som hade en liten son på 3 år. Vi kom mycket bra överens och de var helt reko, lätta att prata med och väldigt enkla och trevliga.
Våra hundar vaktar och har ganska mycket jakt i sig, så de skäller på förbipasserande bilar osv. Och även om de t.ex. hör ett rådjur som "skriker" i skogen. Dock så har vi inte hundarna i hundgård utan de är ute med oss när vi är ute och på kvällarna släpper vi ut dom korta rundor för att kissa av sig innan läggdags. Det kan då hända att de skäller på något som de hör i skogen, i alla fall något till några skall innan vi hinner säga till dom att vara tysta.
Vi pratade mycket med dessa grannar och frågade dom om dom någon gång stört sig på våra hundar, när de skällt osv. men de sa att de knappt hörde våra hundar och absolut inte när familjen var inomhus, så det var absolut inget som störde dom och inget dom reagerat på.

Nu flyttade dom tyvärr pg.a. orimliga krav från husägaren och där har flyttat in en annan kvinna med en hund.
Sedan hon flyttade in har det blivit märkligt.
Första månaderna var det inget konstigt, men sen är det som att hon har stenkoll på när vi går ut och promenerar med våra hundar och hur länge. För i princip varje gång vi gick ut så kom hon bakefter med sin hund ca 15 min efter, med sådan exakthet att vi mötte henne på tillbakavägen vid ungefär samma ställe varje gång.
Hon hade sin hund lös, den gick oftast fint men den kom också emot oss flera gånger. När hennes hund inte lydde så hade hon hundvisselpipa som hon blåste i för att kalla tillbaka sin hund som tydligt ville leka med våra hundar. Men våra hundar uppskattade inte detta närmandet och blev stressade av visslandet och allt som hände runtomkring och självklart av den lösa hunden, det blir kaos och blåsor på händerna av våra koppel (våra hundar är alltid kopplade). De har byggt upp ett agg mot denna hunden och kanske kvinnan också. Så fort de ser grannen eller hunden när vi är ute och går så blir våra hundar tokiga. Den yngsta har morrat och gjort utfall mot hunden någon gång när den sprungit emot oss.
Det har blivit en kamp för oss att gå ut med våra hundar, även mentalt då vi ganska säkert vet att vi kommer möta henne.
Kan också nämna några gånger som det var extra märkligt. En gång var hon redan ute med sin hund, hon cyklade om oss när vi gick hemåt. Vi var nog inte mer än 2 min från huset, nästan hemma. När vi kommer tillbaka har hon dragit ut massa träningsredskap på sin framsida och står i riktning mot oss och lyfter en skivstång. Vi reagerar på detta och skojar lite att hon måste haft eld i baken för att hinna allt detta på den korta tiden. Jag säger till min sambo att hon antagligen vill visa upp sig, men han tror inte det. När vi kommit in med hundarna så går jag till fönstret för att se om hon står kvar. Då har hon flyttat sig och står nu i andra sidan av trädgården och tittar rätt in mot vårt hus.
En annan gång står hon ute och tittar efter oss när vi kommer gåendes hemåt. När vi nästan är framme så ser hon oss och tar då sin hund till en äng som ligger precis bredvid vårt hus och börjar träna sin hund som också är lös. Även då sprang hunden mot oss.
Så lite sådana små konstigheter har också hänt.

Vi har provat att gå ut udda tider och tänkt att vi kanske olyckligtvis har samma tider vi går ut med våra hundar. Försökt att gå ut från vår baksida, för att hon inte ska se oss gå förbi hennes hus. Dock så kan hon se oss gå över fältet om hon står och tittar i fönstret.
Men det spelar ingen roll, för hur vi än har gjort så får vi inte gå ifred. Hon kommer ut ändå, även om vi förskjutit våra promenader med flera timmar.
Vi känner ju att hon har full rätt att vara ute när hon vill. Och vill hon gå precis samma tider som vi så kan vi inte förbjuda henne. Det är bara väldigt ansträngande och våra lugna promenader finns inte mer.
Däremot så har kände vi att vi åtminstone behövde säga till om hennes lösa hund, för oss var det inte hållbart att ha en hund rusandes mot oss när vi försöker gå.
Så för inte så länge sedan var hon åter igen ute på fältet med sin hund när vi kom tillbaka från vår runda och den kom springandes emot oss och våra hundar fick spel. Jag fick då skrika till henne (för det var ett sådant liv på samtliga hundar att vi inte hörde varann, total kaos) att det inte fungerar, att vi inte orkar med att hennes hund kommer emot oss. Hon svarade ingenting.
Men efter det lugnade hon ner sig, vi stötte inte på henne på någon vecka. Men sedan började det igen, dock har hon nu hunden kopplad.
Detta var några veckor sedan och hon har nu bott här i snart ett år.

Så idag när vi var ute och jobbade i skogen så kom hon fram till min sambo och klagade på våra hundar. Hon påstod sig vakna av att våra hundar skäller sent på kvällen och kan inte somna om. Så hon vill att det ska vara tyst efter 21.30.
Jag personligen tror att detta är hämnd över att vi sagt ifrån och att hon inte längre känner att hon får ha sin hund lös. Att bo här i ett år utan att ha något problem. Men nu när vi sagt till henne så kommer hon och slänger detta tillbaka till oss.

Vi kommer förstås försöka att hålla våra hundar tysta när vi tar ut dom dessa korta kisstunder i trädgården om kvällarna. Men här är ljud från djur och det är svårt att hålla hundarna helt tysta. Något skall kommer garanterat komma och vi ser det som en omöjlighet att ha helt tyst på dom.
Det är en granne längre bort som också har jakthund, men den är ute om kvällarna/nätterna och ibland hör vi den skälla och våra hundar kan få för sig att skälla tillbaka.
Hundarna brukar vara duktiga och bli tysta när vi säger till dom. Och vid de tillfällena där dom inte lyder, då tar vi in dom omedelbart. Så vi låter absolut inte våra hundar stå ute och skälla om kvällarna och vi har dom inne från 20 tiden ungefär. Men vi känner att vi måste få ta ut hundarna så att de får kissa av sig.
Kan tillägga att vi tar ut hundarna en och en på kvällarna just för att det ska vara lugnt.

Hur hade ni ställt er till allt detta? Vad tycker ni? Vad ska man göra? Vi är nyfikna på vad andra anser om detta.

Ni skulle inte kunna köra iväg och gå någon annan stans så ni i lugn och ro kan få gå och kunna träna med era hundar utan störmoment som stressar upp dem. Då kanske ni kan lyckas bättre med att försöka träna bort beteendet grannen stressat fram . Bara för en tid alltså så får ni lite andrum med

 

[Andreas_kalmar]

Lättaste sättet att lösa problem med hundmöten är att höja ribban och öka kravet på hunden innan den reagerar då den typen av problem oftast grundar sej i osäkerhet

 

[ganten]

Frågan är hur ni vet hur era hundar beter sig när ni inte är hemma. Det är ofta stor skillnad på hur de beter sig när matte/husse är hemma jämfört med när de är lämnade ensamma.

Mina grannar säger exakt som du och vägrar tro på att deras hundar skäller oavbrutet hela dagen när de är ensamma.

Ibland när vi arbetar ute med maskiner så vill vi inte ha hundarna med oss, dom vill gärna vara med så om vi är ute längre och jobbar så kan de börja skälla och yla när de är inne. Går vi ut och ställer oss vid hennes tomt så hörs det ingenting dit, jo man kan höra om vi har våra fönster eller dörrar öppna.
Men vi har våra hundar inomhus när vi inte är hemma. Och då är garanterat alla dörrar och fönster stängda, vi åker aldrig iväg utan att stänga och låsa. Och det hörs omöjligt oavsett om det är skällande eller ylande, absolut inte ända bort till grannen. Då hörs skogens fågelkvitter högre.
Går vi ut på vägen så hör vi inte hundarna, mer än ytterst lite.
Så att hon skulle höra det ända bort till sitt hus är helt omöjligt och då är hon närmsta granne. Detta är alltså landsbygd så husen ligger ju glest med stora tomter emellan.
Våra förra grannar sa till oss under en midsommar när vi var iväg längre att de gått förbi vårt hus och hört att hundarna ylat. Men att det hördes så pass lite att de var tvungna att stanna upp och lyssna. De undrade mest om hundarna ville ha passning någon gång för de tyckte synd om dom.
Vi jobbar mestadels hemifrån dessutom så det är inte ofta som vi åker iväg från våra hundar en längre tid, men som sagt det är absolut inget som hörs till någon granne. Och vi har aldrig fått klagomål för det, inte ens denna kvinnan har nämnt det någon gång.

 

[ganten]

Ni skulle inte kunna köra iväg och gå någon annan stans så ni i lugn och ro kan få gå och kunna träna med era hundar utan störmoment som stressar upp dem. Då kanske ni kan lyckas bättre med att försöka träna bort beteendet grannen stressat fram . Bara för en tid alltså så får ni lite andrum med

Lättaste sättet att lösa problem med hundmöten är att höja ribban och öka kravet på hunden innan den reagerar då den typen av problem oftast grundar sej i osäkerhet

Vi har funderat på att åka iväg och gå med våra hundar, skulle självklart kunna göra det. Men att behöva åka iväg varje dag och gå någon annan stans känns inte som något hållbart i längden. Känns inte så roligt.
Beteendet som våra hundar har mot henne och hennes hund är enbart mot dom. Vi möter andra grannar ibland, här är också en del turister om somrarna och det är inga problem. Vissa vill komma fram och klappa och då får dom det. Även andra hundmöten går bra, den äldre ignorerar och den yngre kan ta några skall sedan är det bra. Våra hundar är allmänt omtyckta i grannskapet, som det verkar i alla fall.
Detta är något som är specifikt mot henne och hennes hund, antagligen framförallt mot hennes hund. Vi har märkt att våra hundar inte tyckt om när den hunden sprungit emot oss och varit lös (vi har inte heller tyckt om det. Vi uppskattar inte lösa hundar som kommer emot oss), sprungit runt oss. Sedan också att det stressat på att hon stått och ropat och visslat i visselpipa, det har nog också stirrat upp det ännu mer. Vi har hållit våra hundar kopplade, alltid, skulle aldrig falla oss in att ha dom lösa så. Så vi har hållit dom kort, i och med att den yngsta speciellt har gjort utfall när hunden kommit nära. Sedan har vi försökt fortsätta gå, men det är väldigt svårt när 2 hundar stretar emot av all kraft. Sambon håller i vår yngre som är mer robust och stark men även han har svårt att kontrollera honom när han är så förbannad. Den äldre som jag håller är lugnare och inte heller så arg på den hunden, mer irriterad eller hur man ska förklara.

Har ni några tips på vad man skulle kunna prova med nästa gång vi möter henne? Godis är de helt ointresserade av i detta läget. Fungerar annars smidigt vid möten att ge belöning vilket vi också gör