25 756 läst · 379 svar
26k läst
379 svar
Är du för eller emot tatueringar?
Jo, där skulle jag sticka ut som en trasig tumme.AndersMalmgren skrev:
Men ni är säkert jättetrevliga, min uppfattning är att folk är det för det mesta. Du har ju dessutom samma efternamn som jag, så helt förlorad kan du inte vara.
Fairlane
Medlem
· Stockholms Län
· 12 142 inlägg
Fairlane
Medlem
- Stockholms Län
- 12 142 inlägg
Tatueringar är inget för mig, men jag stör mig inte direkt på om andra har, även om jag inte är förtjust i när ansikten, händer, hals etc är tatuerade. Jag kan tycka det är snyggt med en liten, men less is more.
Jobbmässigt så varierar det väldigt vad man jobbar med hur accepterat det är skulle jag påstå, men också i vilken ålder man är. Jag har varit på en arbetsplats där man inte tog med en av teknikerna på kundbesök, han fick jobba på ärenden på kontoret. Han hade ringar i näsan och sådana där öronsmycken som gör jättehål i öronen (ingen aning om vad det heter). Fördomsfullt javisst, men helt klart påverkades hans karriär.
Som motpol så hade ett företag jag tidigare arbetat på hittat ett företag man var intresserad av att köpa upp. Det var en liten firma med 5 killar som utvecklat en produkt som passade bra in hos oss. Man hörde av sig till företaget och bestämde sig för att ses, så två personer från vårt Londonkontor åkte ut till deras kontor någon vecka senare. När de ringde på dörren kom en av killarna (ägarna) och öppnade i klänning. Jag har fått historien berättas för mig av en av de två som var där. Han blev lite överraskad kan man väl säga, men försökte att inte visa något. Resten av killarna på kontoret hade också klänning. Det slutade med att man kom överens och vårt företag köpte upp dem. Man insåg helt enkelt att det här var 5 riktigt vassa personer. Detta var för cirka 20 år sen.
Jobbmässigt så varierar det väldigt vad man jobbar med hur accepterat det är skulle jag påstå, men också i vilken ålder man är. Jag har varit på en arbetsplats där man inte tog med en av teknikerna på kundbesök, han fick jobba på ärenden på kontoret. Han hade ringar i näsan och sådana där öronsmycken som gör jättehål i öronen (ingen aning om vad det heter). Fördomsfullt javisst, men helt klart påverkades hans karriär.
Som motpol så hade ett företag jag tidigare arbetat på hittat ett företag man var intresserad av att köpa upp. Det var en liten firma med 5 killar som utvecklat en produkt som passade bra in hos oss. Man hörde av sig till företaget och bestämde sig för att ses, så två personer från vårt Londonkontor åkte ut till deras kontor någon vecka senare. När de ringde på dörren kom en av killarna (ägarna) och öppnade i klänning. Jag har fått historien berättas för mig av en av de två som var där. Han blev lite överraskad kan man väl säga, men försökte att inte visa något. Resten av killarna på kontoret hade också klänning. Det slutade med att man kom överens och vårt företag köpte upp dem. Man insåg helt enkelt att det här var 5 riktigt vassa personer. Detta var för cirka 20 år sen.
Renoverare
· Stockholm
· 18 213 inlägg
Skotskt bolag kanske?Fairlane skrev:Tatueringar är inget för mig, men jag stör mig inte direkt på om andra har, även om jag inte är förtjust i när ansikten, händer, hals etc är tatuerade. Jag kan tycka det är snyggt med en liten, men less is more.
Jobbmässigt så varierar det väldigt vad man jobbar med hur accepterat det är skulle jag påstå, men också i vilken ålder man är. Jag har varit på en arbetsplats där man inte tog med en av teknikerna på kundbesök, han fick jobba på ärenden på kontoret. Han hade ringar i näsan och sådana där öronsmycken som gör jättehål i öronen (ingen aning om vad det heter). Fördomsfullt javisst, men helt klart påverkades hans karriär.
Som motpol så hade ett företag jag tidigare arbetat på hittat ett företag man var intresserad av att köpa upp. Det var en liten firma med 5 killar som utvecklat en produkt som passade bra in hos oss. Man hörde av sig till företaget och bestämde sig för att ses, så två personer från vårt Londonkontor åkte ut till deras kontor någon vecka senare. När de ringde på dörren kom en av killarna (ägarna) och öppnade i klänning. Jag har fått historien berättas för mig av en av de två som var där. Han blev lite överraskad kan man väl säga, men försökte att inte visa något. Resten av killarna på kontoret hade också klänning. Det slutade med att man kom överens och vårt företag köpte upp dem. Man insåg helt enkelt att det här var 5 riktigt vassa personer. Detta var för cirka 20 år sen.
Tycker det är fult.
Men jag skulle aldrig påpeka att någon är ful för deras val. Och inte välja bort att äta nånstans där någon är tatuerad.
Jag skulle dock välja bort en partner som skulle haft tatueringar i ansikte eller händer.
Hur folk ser ut är ju inte min ensak. Det är dock många tatuerade som inte accepterar att jag tycker det är fult om man kommer in i en sån här diskussion.
Men jag skulle aldrig påpeka att någon är ful för deras val. Och inte välja bort att äta nånstans där någon är tatuerad.
Jag skulle dock välja bort en partner som skulle haft tatueringar i ansikte eller händer.
Hur folk ser ut är ju inte min ensak. Det är dock många tatuerade som inte accepterar att jag tycker det är fult om man kommer in i en sån här diskussion.
Renoverare
· Stockholm
· 18 213 inlägg
Renoverare
· Stockholm
· 18 213 inlägg
Det var väl deras dress code.Fairlane skrev:Tatueringar är inget för mig, men jag stör mig inte direkt på om andra har, även om jag inte är förtjust i när ansikten, händer, hals etc är tatuerade. Jag kan tycka det är snyggt med en liten, men less is more.
Jobbmässigt så varierar det väldigt vad man jobbar med hur accepterat det är skulle jag påstå, men också i vilken ålder man är. Jag har varit på en arbetsplats där man inte tog med en av teknikerna på kundbesök, han fick jobba på ärenden på kontoret. Han hade ringar i näsan och sådana där öronsmycken som gör jättehål i öronen (ingen aning om vad det heter). Fördomsfullt javisst, men helt klart påverkades hans karriär.
Som motpol så hade ett företag jag tidigare arbetat på hittat ett företag man var intresserad av att köpa upp. Det var en liten firma med 5 killar som utvecklat en produkt som passade bra in hos oss. Man hörde av sig till företaget och bestämde sig för att ses, så två personer från vårt Londonkontor åkte ut till deras kontor någon vecka senare. När de ringde på dörren kom en av killarna (ägarna) och öppnade i klänning. Jag har fått historien berättas för mig av en av de två som var där. Han blev lite överraskad kan man väl säga, men försökte att inte visa något. Resten av killarna på kontoret hade också klänning. Det slutade med att man kom överens och vårt företag köpte upp dem. Man insåg helt enkelt att det här var 5 riktigt vassa personer. Detta var för cirka 20 år sen.
Maria T
Släktforskare
· Stockholm
· 3 200 inlägg
Maria T
Släktforskare
- Stockholm
- 3 200 inlägg
Kluven är jag till tatueringar - när/där jag växte upp var det (nästan bara) sjömän och kåkfarare som var tatuerade. Oavsett om det var luffarprickar eller ett ankare på underarmen, så sa det något om personen.
Tycker det är lite sorgligt när 20-åringar tatuerar in namnet på "sitt livs kärlek" på väl synligt ställe, eller de som gaddar hals, ansikte och händer.
Det var inte alltför många år sedan som flyg- och bankpersonal samt poliser inte fick ha synliga tatueringar (har inget årtal att gå efter men har bekanta i nämnda yrken.)
Så. Jag lät tatuera min ena fot och ankel efter att jag fyllde 40, detta på en ö i söderhavet där bläcket hamras in för hand. Väldigt oskönt.
Något år senare fick min andra fot en blomma, som minner mig om min pappa och gör mig glad varje dag. Lätt att gömma med strumpor och skor
Nu funderar jag på ev två små (2-3 centimeter) tecken på insidan av handlederna, men det är ännu på idéstadiet.
Tycker det är lite sorgligt när 20-åringar tatuerar in namnet på "sitt livs kärlek" på väl synligt ställe, eller de som gaddar hals, ansikte och händer.
Det var inte alltför många år sedan som flyg- och bankpersonal samt poliser inte fick ha synliga tatueringar (har inget årtal att gå efter men har bekanta i nämnda yrken.)
Så. Jag lät tatuera min ena fot och ankel efter att jag fyllde 40, detta på en ö i söderhavet där bläcket hamras in för hand. Väldigt oskönt.
Något år senare fick min andra fot en blomma, som minner mig om min pappa och gör mig glad varje dag. Lätt att gömma med strumpor och skor
Nu funderar jag på ev två små (2-3 centimeter) tecken på insidan av handlederna, men det är ännu på idéstadiet.