Fru äger land, vi båda huset ---> Problem?

[Nötegårdsgubben]

Det bästa rådet är att ta kontakt med en jurist.

Det är ju å andra sidan knappt ett råd alls. Ungefär lika meningsfullt som Bengt Loords frågelåda om el, där allt slutar med att man ska kontakta en yrkesman. Ja, det kan och bör man förstås göra i vissa lägen, men mycket går att göra själv, och även om man inte kan göra något själv kan man ha sparat in mycket på att veta vilka tjänster det finns och vilken man sannolikt behöver.

Det är förstås mycket gissningar här, som det brukar, men TS verkar ta sig fram rätt bra tycker jag.

Lite mer allmänt:
Jag har svårt att förstå dem som ifrågasätter TS frus ekonomi. Det är väl inget konstigt att bådas resurser krävs för att man ska ha råd att bygga ett hus – det är ett stort företag.

Vad gäller banken:
Så länge som ni är solidariskt betalningsansvariga så spelar det dem ingen större roll om den ena äger 10 eller 50 %, de kan ändå gå efter den parten för hela skulden om de vill (sen får låntagarna regressa mellan sig själva.

Så ett rättvist fördelat ägande handlar om ert inbördes förhållande, inte relationen till banken.

 

[Bernt Ö97]

Tack Bernt, ja jo saklart. Och nej, ingen ska gora ansprak pa ngns arv/tillgangar. Och ingen ska behova betala for ngn annan. Poangen i denna traden.

Förtydligande: Om TS har delat ägande av fastigheten så har jag svårt att tro att banken ifrågasätter vem som äger mest. Således är TS frågeställning enbart relevant om de separerar och har svårt att komma överens om hur man delar gemensamma tillgångar.
En gåva från föräldrar (förskott på arv) är vanligt och att gåvan vilkoras med äganderättsförbehåll, kan vara mycket klokt med tanke på oförutsedda framtida händelser i en relation.
För mig känns det som att det redan nu är en dålig start på relationen om det är av högsta vikt att försäkra sig om värdet av en framtida värdeökning på sin partners insats i det gemensamma boendet.
Klingar varningsklockor, att gåvan är villkorad beror kanske på en anledning.

 

[Ralf_11]

Det är ju å andra sidan knappt ett råd alls. Ungefär lika meningsfullt som Bengt Loords frågelåda om el, där allt slutar med att man ska kontakta en yrkesman. Ja, det kan och bör man förstås göra i vissa lägen, men mycket går att göra själv, och även om man inte kan göra något själv kan man ha sparat in mycket på att veta vilka tjänster det finns och vilken man sannolikt behöver.

Det är förstås mycket gissningar här, som det brukar, men TS verkar ta sig fram rätt bra tycker jag.

Lite mer allmänt:
Jag har svårt att förstå dem som ifrågasätter TS frus ekonomi. Det är väl inget konstigt att bådas resurser krävs för att man ska ha råd att bygga ett hus – det är ett stort företag.

Vad gäller banken:
Så länge som ni är solidariskt betalningsansvariga så spelar det dem ingen större roll om den ena äger 10 eller 50 %, de kan ändå gå efter den parten för hela skulden om de vill (sen får låntagarna regressa mellan sig själva.

Så ett rättvist fördelat ägande handlar om ert inbördes förhållande, inte relationen till banken.

Tack Nötegårdsgubben, ok nu jag har klart for mig hur banken ser pa det. Stort Tack for din input!

 

[Ralf_11]

Förtydligande: Om TS har delat ägande av fastigheten så har jag svårt att tro att banken ifrågasätter vem som äger mest. Således är TS frågeställning enbart relevant om de separerar och har svårt att komma överens om hur man delar gemensamma tillgångar.
En gåva från föräldrar (förskott på arv) är vanligt och att gåvan vilkoras med äganderättsförbehåll, kan vara mycket klokt med tanke på oförutsedda framtida händelser i en relation.
För mig känns det som att det redan nu är en dålig start på relationen om det är av högsta vikt att försäkra sig om värdet av en framtida värdeökning på sin partners insats i det gemensamma boendet.
Klingar varningsklockor, att gåvan är villkorad beror kanske på en anledning.

Tack Bernt, men jag tror inte du ser problemet i fragan. Du verkar insnoad pa att jag ska fa ta del i gavan, vilket det inte handlar om. Och om relationen ar topp eller botten ar ocksa helt orelevant.

 

[nybyggarn3]

Det har sagts förut men jag säger det igen. Jag ser ingen annan bra lösning än att TS köper halva fastigheten av sin fru till marknadsvärde. Eftersom TS inte har de ekonomiska förutsättningarna att pynta för köpet får ett skuldebrev upprättas. Vid eventuell separation regleras skulden, t.ex. genom att exfrun köper ut TS eller att fastigheten säljs.

Om inte frugan vill vill skiljas från att ha tomten som enskild egendom finns inga förutsättningar att bygga ett gemensamt hus på fastigheten.

Det är iaf min åsikt.

 

[Ralf_11]

Det har sagts förut men jag säger det igen. Jag ser ingen annan bra lösning än att TS köper halva fastigheten av sin fru till marknadsvärde. Eftersom TS inte har de ekonomiska förutsättningarna att pynta för köpet får ett skuldebrev upprättas. Vid eventuell separation regleras skulden, t.ex. genom att exfrun köper ut TS eller att fastigheten säljs.

Om inte frugan vill vill skiljas från att ha tomten som enskild egendom finns inga förutsättningar att bygga ett gemensamt hus på fastigheten.

Det är iaf min åsikt.

Tack nybyggarn3, later vettigt ja.

 

[Alfredo]

Förtydligande: Om TS har delat ägande av fastigheten så har jag svårt att tro att banken ifrågasätter vem som äger mest.

Fast här skulle väl hustrun fortsätta att ensam äga fastigheten, eller?

 

[Bernt Ö97]

Fast här skulle väl hustrun fortsätta att ensam äga fastigheten, eller?

Självklart "äger" hustrun sin del av fastigheten, precis som gåvan från föräldrarna stipulerar.
Däremot vid ev belåning bryr sig inte banken om hur stor del som ägs av resp. part. Hela (eller del av) fastigheten står som säkerhet för eventuella lån beroende på belåningsgrad.

 

[Alfredo]

Självklart "äger" hustrun sin del av fastigheten, precis som gåvan från föräldrarna stipulerar.

Men hela tanken var väl att hustrun även fortsättningsvis ska äga (utan fnuttar) 100 procent av fastigheten eller har jag helt missförstått upplägget. TS skriver "Om vi då säljer, hur regleras vad landet är värt (hennes) och vad huset ar värt (som jag bör ta del av såväl ökning som minskning)?"

Det är väl byggnaden som de kommer att äga tillsammans?

 

[krillek]

... och även lösa ut mig ur vårt hus som vi även äger gemensamt - som antagligen de flesta gör. Är även det konstigt?

Det beror väl lite på när/hur ni köpt och finansierat huset. Om det är på någotsånär lika villkor, alltså delad kontantinsats, står för hälften av lånen var så är det självklart inget konstigt.

 

[Bernt Ö97]

Men hela tanken var väl att hustrun även fortsättningsvis ska äga (utan fnuttar) 100 procent av fastigheten eller har jag helt missförstått upplägget. TS skriver "Om vi då säljer, hur regleras vad landet är värt (hennes) och vad huset ar värt (som jag bör ta del av såväl ökning som minskning)?"

Det är väl byggnaden som de kommer att äga tillsammans?

Om hustrun "äger" 100 % av tomten beror på hur stor gåvan är och värdet på tomten. Givetvis " äger" hustrun sin del av hela fastigheten och värdet på insatsen från gåvan är enbart hustruns (enskild egendom).
Om man söker milimeterrättvisa ska man kanske överväga att ta in en värderingsman och få tomten och huset värderat separat. Och återigen vid eventuell bodelning. Overkill enligt min mening
Det enklaste är att vid eventuell separation värdera hela fastigheten och dela lika efter avdrag för enskild egendom, det kan finnas annan enskild egendom till bådas fördel/nackdel.
Jag ser ingen rimlig anledning att hustruns gåvopengerar ska relateras till en viss del av fastigheten. Vid bodelning hanteras alla tillgångar/skulder i en klump. Enskild egendom avräknas och återstoden delas.
Spekulationer om framtida värdeökning/värdeminskning på endera mark eller byggnad för att få "sin" andel av värdeökning/värdeminskning verkar i mitt tycke otidsenligt. En parrelation mår bäst av långsiktighet och förtroende för varandra.

 

[Alfredo]

Om hustrun "äger" 100 % av tomten beror på hur stor gåvan är och värdet på tomten.

Vi måste missförstå varandra helt!

Det första TS skriver är "Min fru äger det land vi nu ska bygga ett hus". Är det inte helt klart att hustrun redan äger fastigheten till 100 procent och att de avser att hustrun ska fortsätta som ensam ägare av fastigheten?

 

[Bernt Ö97]

Vi måste missförstå varandra helt!

Det första TS skriver är "Min fru äger det land vi nu ska bygga ett hus". Är det inte helt klart att hustrun redan äger fastigheten till 100 procent och att de avser att hustrun ska fortsätta som ensam ägare av fastigheten?

Vid en framtida bodelning värderas samtliga tillgångar/skulder. Det görs ingen skillnad på hus, tomtmark, bilar/ båtar spelskulder, banktillgodohavanden mm.
Enskild egendom dras av från tillgångarna och resten delas lika. Det fins ingen garanti att det fins tillgångar kvar att fördela.
Äktenskapsförord kan reglera detta på annat sätt.

 

[Nötegårdsgubben]

Man kan av praktiska skäl inte göra som du föreslår @Bernt Ö97 eftersom att huset då antingen blir hustruns, hamnar på ofri grund eller den enskilda egendomen kontamineras – dvs. blandas upp i det gemensamma boet och slutar vara enskild. Det är helt enkelt inte så lätt att man bara efteråt kan se bakåt och reda ut vad som är vems, utan det får praktiska konsekvenser här och nu.

Lösningen på det hela är, som skrevs redan i något av de första svaren att TS lämpligen köper in sig i fastigheten med en revers. Denna lösning har genom ett antal inlägg från TS visat sig funka, då det inte är marken i sig som är det viktiga i svärföräldrarnas gåva, utan att den var just till deras dotter, och inte till henne och TS.

Edit: en halv mening hade fallit bort.

 

[Bernt Ö97]

Man kan av praktiska skäl inte göra som du föreslår @Bernt Ö97 eftersom att huset då antingen blir hustruns dvs. blandas upp i det gemensamma boet och slutar vara enskild. Det är helt enkelt inte så lätt att man bara efteråt kan se bakåt och reda ut vad som är vems, utan det får praktiska konsekvenser här och nu.

Lösningen på det hela är, som skrevs redan i något av de första svaren att TS lämpligen köper in sig i fastigheten med en revers. Denna lösning har genom ett antal inlägg från TS visat sig funka, då det inte är marken i sig som är det viktiga i svärföräldrarnas gåva, utan att den var just till deras dotter, och inte till henne och TS.

Man kan av praktiska skäl inte göra som du föreslår @Bernt Ö97 eftersom att huset då antingen blir hustruns dvs. blandas upp i det gemensamma boet och slutar vara enskild. Det är helt enkelt inte så lätt att man bara efteråt kan se bakåt och reda ut vad som är vems, utan det får praktiska konsekvenser här och nu.

Lösningen på det hela är, som skrevs redan i något av de första svaren att TS lämpligen köper in sig i fastigheten med en revers. Denna lösning har genom ett antal inlägg från TS visat sig funka, då det inte är marken i sig som är det viktiga i svärföräldrarnas gåva, utan att den var just till deras dotter, och inte till henne och TS.

Man kan av praktiska skäl inte göra som du föreslår @Bernt Ö97 eftersom att huset då antingen blir hustruns dvs. blandas upp i det gemensamma boet och slutar vara enskild. Det är helt enkelt inte så lätt att man bara efteråt kan se bakåt och reda ut vad som är vems, utan det får praktiska konsekvenser här och nu.

Lösningen på det hela är, som skrevs redan i något av de första svaren att TS lämpligen köper in sig i fastigheten med en revers. Denna lösning har genom ett antal inlägg från TS visat sig funka, då det inte är marken i sig som är det viktiga i svärföräldrarnas gåva, utan att den var just till deras dotter, och inte till henne och TS.

Som jag uppfattat är avsikten med gåvan att tomten (värdet) ska förbli i hustruns ägo som enskild egendom, inget ytterligare avtal behövs om det klart framgår att gåvan är enskild egendom.
Vid bodelning under/efter äktenskap delar man sedan lika på gemensamma tillgångar/skulder avräknat för enskild egendom, om inte äktenskapsförord säger annat. Men man bör respektera givaren vilja och intention.
Kan inte bli enklare.
Konsekvensen är då att båda parter parter tillför tillgångar (olika mycket) till det gemensamma boet och sedan delar lika Vid eventuell separation. En av grunbultarna i ett äktenskap.
Att det i framtiden kan uppstå värdeökning/värdeminskning i det gemensamma boet är en del av livets verkligheter i ett äktenskap som man dessutom ansvarar för gemensamt.
Värdeökning/ värdeminskning är helt beroende av båda parters framtida insatser, pengar, arbete, underhåll mm, och är gemensamma ansvar som inte kan/bör värderas i efterhand Vid en separation.. dela lika!
Vid samboförhållande uppstår en annan fördelningsprincip som kan regleras med samboavtal.