"Precis som du avslutar. Det handlar om att visa att det är skäligt pris. Inte att visa dina inköpspriser. Inköpspriserna har ingenting med skäligheten att göra. Det är inte så att Skanska behöver ha ett billigare försäljningspris för en balafix än en nystartad skutt som har högre inköpspriser. I teorin riskerar den nystartade skutten att sälja sitt material oskäligt dyrt om hen använder lika påslag som Skanska."
Det handlar om att i en rättslig prövning så har parterna att leta efter så tydliga stöd för sina yrkanden som möjligt. Om man då tänker att, det är endast priset som är det avgörande för värdering av skälighet (och således som kommer att avgöra vilket pris som fastställs i rätten, som det belopp som konsumenten ska betala), så finns för säljaren/entreprenören alltid möjlighet att hänvisa till s.k. gängse pris på marknaden, för nu och även senare.
Många gånger funkar det.. som sagts redan.. och har därmed uppenbart blivit något som finns i många människors "mindset" som det enda rekvisitet man talar om och förlitar sig på. Men som sagt, det kan vara en tillit som kan störas på sikt. Även du tycks glömma, så vitt jag läser här.. de övriga rekvisiten som faktiskt uttrycks och finns, som när som kan träda in vid prövning och vid en värdering i rätten.
Se exv. nedan, om det du säger:
"Exakt så. Kan kunden visa att liknande entreprenörer tar 50 kr för en balofix under liknande omständigheter som kundens entreprenör tagit 100 kr för lika Balofix så får entreprenören kämpa för att vinna målet. Men lyckas entreprenören visa skäligheten i just 100 kr för en balofix så är det givetvis den rättsliga instansen som i slutändan ska avgöra den faktiska skäligheten.
Eftersom det inte verkar vara direkt ovanligt med ”oskäliga påslag” så är nog risken stor att konsumenten hamnar i underläge."
So!? Som du ser; det faktum att man fn i praxis inte fått fram tydlig vägledning för "omsorg om kundens intressen" (som vi också berört, till viss del i tråden), betyder inte att oskäliga påslag är något riktmärke för det.. för att säkra upp saken. Det betyder endast, att fn är oddsen för att det i lägre rätter och Arn kan bli på det viset. ”
"Att det är entreprenören som egentligen har alla skyldigheter är vi rörande överens om. Jag brukar i många inlägg skriva att jag tycker Ktjl är för stark.
Men då är vi där igen. Vad händer när priset inte följer avtalet...
Återigen tror jag vissa aktörer satt detta i system. Att ha väldigt otydliga avtal.
Det blir nog väldigt lätt ord mot ord. Och än så länge har jag inte läst något utlåtande från Arn eller någon juridisk instans att det är hantverkarens skyldighet att ta fram ett fullständigt avtal där alla punkter i konsumentlagarna finns med. I princip räcker det med en handskakning eller Coronahälsning.
För vad händer som sagt när det fakturerade inte följer avtalet..."
Ja, det är en kärnfråga, och även muntliga avtal gäller ju, men det blir otydligt och otympligt, som sagt, och det finns fler rekvisit som kan komma gälla framgent, inte minst i frågan om ohemula prispålägg verkligen kan ses som "omsorg om kundens intresse" iakttagits. F.ö. är det också så, att just för att stimulera att skriftliga avtal skrivs, så har man lagt bevisbördan på entreprenören, inte beställaren.
Så, för att det är svårt att väga skälighet idag, och att man i underinstanser då tycks välja den väg som finns lättillgänglig - "gängse pris på marknaden" - betyder det inte nödvändigtvis att vägledning framgent inte skulle komma fram i praxis, utifrån andra rekvisiten som faktiskt föreligger och kan komma tillämpas.
"Jag tror den stora svårigheten för lagstiftaren är att hitta ett system som skulle fungera för båda parter med hänsyn till att det finns aktörer på båda sidorna som är oseriösa."
Att det finns svårigheter är då klart, men det tycks i all synnerhet ha blivit en slagsida just inom hantverksbranschen, att det ömsesidiga förtroendet är allt för lågt samtidigt som marknaden ser ut på ett visst överhettat sätt, inom vissa yrken.
En enskild sak som ändå märks tydligt är frågan om, vad omsorg om konsumentens intresse är värt egentligen.
Red: förtydligande, "det ömsesidiga förtroendet" i näst sista stycket.. avser förtroendet mellan konsument och entreprenör.
Det handlar om att i en rättslig prövning så har parterna att leta efter så tydliga stöd för sina yrkanden som möjligt. Om man då tänker att, det är endast priset som är det avgörande för värdering av skälighet (och således som kommer att avgöra vilket pris som fastställs i rätten, som det belopp som konsumenten ska betala), så finns för säljaren/entreprenören alltid möjlighet att hänvisa till s.k. gängse pris på marknaden, för nu och även senare.
Många gånger funkar det.. som sagts redan.. och har därmed uppenbart blivit något som finns i många människors "mindset" som det enda rekvisitet man talar om och förlitar sig på. Men som sagt, det kan vara en tillit som kan störas på sikt. Även du tycks glömma, så vitt jag läser här.. de övriga rekvisiten som faktiskt uttrycks och finns, som när som kan träda in vid prövning och vid en värdering i rätten.
Se exv. nedan, om det du säger:
"Exakt så. Kan kunden visa att liknande entreprenörer tar 50 kr för en balofix under liknande omständigheter som kundens entreprenör tagit 100 kr för lika Balofix så får entreprenören kämpa för att vinna målet. Men lyckas entreprenören visa skäligheten i just 100 kr för en balofix så är det givetvis den rättsliga instansen som i slutändan ska avgöra den faktiska skäligheten.
Eftersom det inte verkar vara direkt ovanligt med ”oskäliga påslag” så är nog risken stor att konsumenten hamnar i underläge."
So!? Som du ser; det faktum att man fn i praxis inte fått fram tydlig vägledning för "omsorg om kundens intressen" (som vi också berört, till viss del i tråden), betyder inte att oskäliga påslag är något riktmärke för det.. för att säkra upp saken. Det betyder endast, att fn är oddsen för att det i lägre rätter och Arn kan bli på det viset. ”
"Att det är entreprenören som egentligen har alla skyldigheter är vi rörande överens om. Jag brukar i många inlägg skriva att jag tycker Ktjl är för stark.
Men då är vi där igen. Vad händer när priset inte följer avtalet...
Återigen tror jag vissa aktörer satt detta i system. Att ha väldigt otydliga avtal.
Det blir nog väldigt lätt ord mot ord. Och än så länge har jag inte läst något utlåtande från Arn eller någon juridisk instans att det är hantverkarens skyldighet att ta fram ett fullständigt avtal där alla punkter i konsumentlagarna finns med. I princip räcker det med en handskakning eller Coronahälsning.
För vad händer som sagt när det fakturerade inte följer avtalet..."
Ja, det är en kärnfråga, och även muntliga avtal gäller ju, men det blir otydligt och otympligt, som sagt, och det finns fler rekvisit som kan komma gälla framgent, inte minst i frågan om ohemula prispålägg verkligen kan ses som "omsorg om kundens intresse" iakttagits. F.ö. är det också så, att just för att stimulera att skriftliga avtal skrivs, så har man lagt bevisbördan på entreprenören, inte beställaren.
Så, för att det är svårt att väga skälighet idag, och att man i underinstanser då tycks välja den väg som finns lättillgänglig - "gängse pris på marknaden" - betyder det inte nödvändigtvis att vägledning framgent inte skulle komma fram i praxis, utifrån andra rekvisiten som faktiskt föreligger och kan komma tillämpas.
"Jag tror den stora svårigheten för lagstiftaren är att hitta ett system som skulle fungera för båda parter med hänsyn till att det finns aktörer på båda sidorna som är oseriösa."
Att det finns svårigheter är då klart, men det tycks i all synnerhet ha blivit en slagsida just inom hantverksbranschen, att det ömsesidiga förtroendet är allt för lågt samtidigt som marknaden ser ut på ett visst överhettat sätt, inom vissa yrken.
En enskild sak som ändå märks tydligt är frågan om, vad omsorg om konsumentens intresse är värt egentligen.
Red: förtydligande, "det ömsesidiga förtroendet" i näst sista stycket.. avser förtroendet mellan konsument och entreprenör.
Redigerat:
Det är konsumenten som skall ges tillräckligt underlag för sin bedömning av om priset är skäligt , omKrille-72 skrev:
detta inte sker gäller vad konsumenten anger . NJA 2016 s.1011 .
Som jag påtalat tidigare gäller vid småhusentreprenad vad konsumenten påstår är avtalat enl. KtjL 51§
tills entreprenören visar andra skäliga omständigheter för konsumentens bedömning av avtalet.
Denna lagparagraf kan analogt användas i avseende ord mot ord avtal (muntligt, handskak, Corona )
avseende tjänst enl. KtjL .Det är alltid den som påstår som har bevisbördan , dock anses entreprenören
ha en överordnande skyldighet/kunskap att leverera ett skäligt avtal med konsument.
Om priset inte är förhandlat gäller den tvingande avtalsvillkorslagen . Om det under tjänsten visar
sig att entreprenören inte har de kunskaper som det kan anses att han tillförsäkrat konsumenten
eller det framgår att entreprenören inte är seriös gäller avtalslagen 31 - 36 § .
Alla EU:s länder har harmoniserande konsumentlagar ( som i Sverige ) vilket innebär att alla EU:s
länder har funnit dem väl fungerande för alla parter . Att det inte fungerar väl i Sverige kan inte bero
på den svagare parten (konsumenten ) .
För säkerhets skull bör alla konsumenter spela in muntliga avtal , är ok när du deltar och behöver
inte uppges före samtalet.
Haha, det påminner om när jag för många år sedan och första gången mötte en ny kund - och förklarade att det måste finnas en viss balans mellan avtalsparternas skyldigheter och rättigheter. Nej nej, sådana avtal skall inte jag ha - jag skall ha avtal där jag har alla fördelar och min motpart alla nackdelar. Hm, sade jag, det går att skriva sådana avtal - men dom fungerar inte i praktiken. Så vill du ha sådana avtal - får du nog vända dig till någon annan. Han är fortfarande min kund.RACS skrev:
.”Men som sagt, det kan vara en tillit som kan störas på sikt. Även du tycks glömma, så vitt jag läser här.. de övriga rekvisiten som faktiskt uttrycks och finns, som när som kan träda in vid prövning och vid en värdering i rätten.”
Givetvis kan saker och ting förändras. Tolkningar framförallt. Som jag skrivit tidigare är Ktjl redan idag väldigt stark. Lite andra prejudikat till konsumentens fördel riskerar att göra det ännu svårare att anlita en seriös entreprenör.
Det är en svår balansgång.
”So!? Som du ser; det faktum att man fn i praxis inte fått fram tydlig vägledning för "omsorg om kundens intressen" (som vi också berört, till viss del i tråden), betyder inte att oskäliga påslag är något riktmärke för det.. för att säkra upp saken. Det betyder endast, att fn är oddsen för att det i lägre rätter och Arn kan bli på det viset. ”
Du har mitt fulla stöd. Oskäliga påslag ska bort. Oskäliga påslag drabbar även mig som entreprenör fast det inte har något med frågan att göra. ELER?
Det är klart att det drabbar även mig. Om jag har ett visst påslag inom min yrkeskategori så kommer nästa hantverkare som lämnar priser till mig med 4 dubbelt påslag så reagerar även jag. ( Vi pratar om materialpåslag).
Jag väljer då att ta in ytterligare priser och upptäcker att det är liknande påslag.
Vad gör man då? Helt plötsligt är det gängse påslag på material...
Vem står i frontlinjen och ska försvara priserna? Jo, den som är TE.
Med risk att bli offentligt hängd i en snara så skulle jag vilja påstå att bygg idag har för dåliga påslag på sitt eget material. Men tack vare att tex. El, Vent, rör etc har bättre påslag och bygg ofta är TE så fungerar det ändå enligt principen ”många bäckar små”.
Jag försvarar inte otydlighet. Tvärtom försöker jag lära konsumenter att fundera över varför priserna skiljer sig åt....
Hur gick det med fakturan?
