1 093 163 läst · 10 758 svar
1093k läst
10,8k svar
Saker som vi glömt bort att de har funnits
Då ber man om ursäkt och säger "Du har givetvis inte ringt fel. Vad kan jag hjälpa till med?" Sen kan man tyvärr inte hjälpa till med en enda sak när man får frågor. Till slut lägger nog felringaren på …K Kirre2 skrev:Vårt telefonnummer slutade på 00 och IKEA i Skärholmen och nån reklambyrå hade liknande nummer så det blev många felringningar till oss.
Intressantast var när det ringde en kvinna som skulle till reklambyrån och jag sa att då har du ringt fel nummer och hon sa att nej, det har jag inte alls! Vad svarar man på det?
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 18 326 inlägg
En bod är lättflyttad. Det skulle ju vara värre om de grävt ner sig i berget med hundratals meter gångar och salar som en tommib på speed.
Fast å andra sidan var timpenningen när man jobbade för försvarsmakten såsom värnpliktigt 96 öre timmen (jag fick 23 kr per 24 timmar).F fusion skrev:
Så biljetten kostade ca 10 timmars "arbete", och sett ur det perspektivet var det inte så billigt ...
Jag har heller inget minne av någon kostnad alls, hade någon frågat mig igår hade jag frankt sagt att man fick åka tåg gratis under permis på statens bekostnad när man gjorde värnplikt på den tiden.Keiller skrev:
Men å andra sidan kan jag verkligen ha glömt någon ev kostnad, det kanske kändes som gratis.
Jag nyttjade inte detta så mycket, 2-3 ggr skulle jag tro att det blev.
Så kan det också ha varit för mig, men i så fall levde systemet med gratis/billiga resor åtminstone fram till 1985.F fusion skrev:
Redigerat:
I början av 90-talet när jag gjorde lumpen fick man ett värnpliktskort som gav gratis resor med länstrafiken. I början fick vi vanliga tågbiljetter Östersund-Sundsvall och dom löste man in på stationen och fick 240:- i handen. Sen tog man gratisbussen hem istället och hade grundplåten till den helgens festande klar.
Efter ett tag upptäckte dom luckan i systemet och bytte biljetterna till nån rekvisition istället.
Efter ett tag upptäckte dom luckan i systemet och bytte biljetterna till nån rekvisition istället.
Sen behövde inte hemresorna i lumpen nödvändigtvis gå till hemorten. Man kunde få så kallade avvikelseresor till vilken plats i Sverige man ville. Det fanns kanske nån begränsning i hur ofta man fick det, men det var ganska vanligt att nåt gäng åkte t ex till Stockholm vid nån lite längre permission.
Själv brukade jag åka till släkten i Karesuando. Första gången jag skulle dit så förklarade man i vanlig ordning för dagbefälet att man inte ämnade åka till hemorten den helgen. Inga problem tyckte han, du får en tågbiljett till Kiruna och tar 'gratisbussen' till Karesuando.
- "Men då måste jag bo på hotell i Kiruna, för bussen går inte förr än på måndag morgon" svarade jag.
- "Hotell! Nä, det blir alldeles för dyrt! Du får ta en taxi." sa han då.
Sagt och gjort. Jag fick en tågbiljett och en taxirekvisition in-blanco som chauffören skulle fylla i. Taxichauffören (som för övrigt var min morbror som jag skulle hälsa på) fyllde i sträckan, 16 mil enkel väg plus lika mycket framkörning, och beloppet.
När jag lämnade tillbaks rekvisitionen efter avslutad permission sa dagbefälet med allt annat än vänlig ton:
- "Va faa-aan! Kunde du inte sagt att det var så långt??"
- "Du frågade ju inte..." svarade jag
Sen fick jag inga fler taxirekvisitioner.
Själv brukade jag åka till släkten i Karesuando. Första gången jag skulle dit så förklarade man i vanlig ordning för dagbefälet att man inte ämnade åka till hemorten den helgen. Inga problem tyckte han, du får en tågbiljett till Kiruna och tar 'gratisbussen' till Karesuando.
- "Men då måste jag bo på hotell i Kiruna, för bussen går inte förr än på måndag morgon" svarade jag.
- "Hotell! Nä, det blir alldeles för dyrt! Du får ta en taxi." sa han då.
Sagt och gjort. Jag fick en tågbiljett och en taxirekvisition in-blanco som chauffören skulle fylla i. Taxichauffören (som för övrigt var min morbror som jag skulle hälsa på) fyllde i sträckan, 16 mil enkel väg plus lika mycket framkörning, och beloppet.
När jag lämnade tillbaks rekvisitionen efter avslutad permission sa dagbefälet med allt annat än vänlig ton:
- "Va faa-aan! Kunde du inte sagt att det var så långt??"
- "Du frågade ju inte..." svarade jag
Sen fick jag inga fler taxirekvisitioner.
Det hände/händer att det ”kopplades” fel ibland, alltså att den som ringer slår rätt telefonnummer men på något sätt kopplar telefonstationen samtalet till fel abonnent.K Kirre2 skrev:Vårt telefonnummer slutade på 00 och IKEA i Skärholmen och nån reklambyrå hade liknande nummer så det blev många felringningar till oss.
Intressantast var när det ringde en kvinna som skulle till reklambyrån och jag sa att då har du ringt fel nummer och hon sa att nej, det har jag inte alls! Vad svarar man på det?
På 90-talet var det en granne som skulle ringa, lyfte luren och kom in mitt i ett samtal mellan två andra personer, den ena bodde två hus bort i området bakom å den andra i ett annat område 700 meter ifrån.
Vår granne lade på luren å väntade ett litet tag å lyfte luren igen, kom fortfarande in i samma samtal, gjorde så några gånger, till slut så var han tvungen att säga något.
De två som pratade med varandra blev väldigt paffa, som tur var så kände alla tre till varandra.
Jonas Persson
Intresserad
· Stockholm
· 2 691 inlägg
Jonas Persson
Intresserad
- Stockholm
- 2 691 inlägg
Den rutten har även uppförsbacke och ingen hemlängtan. Inte undra på att det är längre. Spenderade en vinter där under andra halvan av 80-talet och vi fick åka krontåg med sovvagnar från 40/50-talet. Flyg var det varannan vecka. Lät bra på papret, men i praktiken var det värdelöst.
Mer än 50% av flygveckorna var det helgtjänstgöring, bra planerat.
Om du flög gick planet sent och du kom till Arlanda runt midnatt och till sängen efter ett. På söndagen var du tvungen att åka efter 15.00 då planet gick så tidigt att du var på luckan 21.00.
Med tåg kom du fram på lördag morgon efter en trist fredagskväll i Boden och var hemma runt 08.00 på lördag, på söndag gick tåget vid 21 vill jag minnas.
Så flyg gick fortare, men tiderna gjorde att helgerna blev korta.
Ett eller två år senare fick man åka nattbuss. Värdelöst och med livet som insats då de körde som idioter enligt de jag känner.
Mer än 50% av flygveckorna var det helgtjänstgöring, bra planerat.
Om du flög gick planet sent och du kom till Arlanda runt midnatt och till sängen efter ett. På söndagen var du tvungen att åka efter 15.00 då planet gick så tidigt att du var på luckan 21.00.
Med tåg kom du fram på lördag morgon efter en trist fredagskväll i Boden och var hemma runt 08.00 på lördag, på söndag gick tåget vid 21 vill jag minnas.
Så flyg gick fortare, men tiderna gjorde att helgerna blev korta.
Ett eller två år senare fick man åka nattbuss. Värdelöst och med livet som insats då de körde som idioter enligt de jag känner.
Ja, det är ju faktiskt kortare än 77mil från Hudik till Boden bilvägen, men jag undrar om man helt enklet utgick från SJ's uppgiter om avstånd med tåg, Norra Stambanan är ju inte direkt rak. 77mil minns jag var det besked jag fick av vår adjutant. Det var en bekant från Söderhamn som låg på F21 i Luleå som fick flyga (c 3-4 mil längre med tåg än Boden). Ibland fick de flyga boskapsklass med Hercules.N Nyikåk skrev:
En del från Göteborg tog ändå nattåget de helger de inte fick flyga, kom fram till Gbg kl 13 på lördag och fick väl åka tillbaka liknande tid på söndagen.Jonas Persson skrev:Den rutten har även uppförsbacke och ingen hemlängtan. Inte undra på att det är längre. Spenderade en vinter där under andra halvan av 80-talet och vi fick åka krontåg med sovvagnar från 40/50-talet. Flyg var det varannan vecka. Lät bra på papret, men i praktiken var det värdelöst.
Mer än 50% av flygveckorna var det helgtjänstgöring, bra planerat.
Om du flög gick planet sent och du kom till Arlanda runt midnatt och till sängen efter ett. På söndagen var du tvungen att åka efter 15.00 då planet gick så tidigt att du var på luckan 21.00.
Med tåg kom du fram på lördag morgon efter en trist fredagskväll i Boden och var hemma runt 08.00 på lördag, på söndag gick tåget vid 21 vill jag minnas.
Så flyg gick fortare, men tiderna gjorde att helgerna blev korta.
Ett eller två år senare fick man åka nattbuss. Värdelöst och med livet som insats då de körde som idioter enligt de jag känner.
I början kom jag hem till Hudik kl 08 på lördag morgon, via Ljusdal , den gamla goda tiden då Dellenbanan fortfarande gick. Återresa kl 20 på söndag kväll, Boden 07:00, det man förundras över såhär efteråt var punktligheten, kan bara minnas 2 gånger tåget var försenat till Boden, idag är den mycket sämre