Moderna vet jag inte, min mormors bror (sladdis, så betydligt yngre än mormor) hade en sån pistol med ollonskott som ser ut som ekollon i metall. Det var ungefär det coolaste jag sett / prövat som typ 10-åring. Om den var gammal eller ny redan då vet jag ej.GoC skrev:
Förutom knallpulverpistoler oavsett vad man kallar dem så köpte vi också svarta AK5(?)-kopior i plast på den årliga stora knallemarknaden i trakten. Med nån mekanism som skulle imitera automateld. Tror inte de skulle få säljas idag...
Edit: Efter en snabb googling var det nog en M16-kopia, kommer ihåg det där handtaget ovanpå.
Redigerat:
Jonas Persson
Intresserad
· Stockholm
· 2 691 inlägg
Jonas Persson
Intresserad
- Stockholm
- 2 691 inlägg
När vi är inne på "vapen"; slangbella, ärtrör och pilbåge
Slangbellan byggde man av två spikar som bockats och sammanfogats till ett Y genom att linda enkeltrådig elkabel runt dem hela vägen. Mellan spetsarna satt en vanlig gummisnodd. Ammunition var samma kabel som klippts i korta bitar och bockats till ett U. En relativt harmlös tingest.
Ärtrör, det ack så svåråtkomliga svarta räfflade plaströret som fanns på en viss sorts klädgalgar var bäst. Hade man ett var det bara att blåsa gröna eller gula ärtor på varandra.
Pilbågen var en böjd gren med ett snöre. Pilar var om man hade tur vanliga 5 mm blompinnar. Men de gick sönder och mer eller mindre krokiga pinnar ersatte dem.
Slangbellan byggde man av två spikar som bockats och sammanfogats till ett Y genom att linda enkeltrådig elkabel runt dem hela vägen. Mellan spetsarna satt en vanlig gummisnodd. Ammunition var samma kabel som klippts i korta bitar och bockats till ett U. En relativt harmlös tingest.
Ärtrör, det ack så svåråtkomliga svarta räfflade plaströret som fanns på en viss sorts klädgalgar var bäst. Hade man ett var det bara att blåsa gröna eller gula ärtor på varandra.
Pilbågen var en böjd gren med ett snöre. Pilar var om man hade tur vanliga 5 mm blompinnar. Men de gick sönder och mer eller mindre krokiga pinnar ersatte dem.
Ärtrör körde vi VP-rör och tejpade fast ett avklippt finger från en gummihandske. I med ammon (rönnbär oftast) och dra bakåt.
Hur många tillverkades och såldes?Handyman 1 skrev:
Har själv aldrig sett någon ute i verkliga världen.
Vet inte men min bror köpte två. Vet inte om han har kvar de dock.KnockOnWood skrev:
http://www.sportfack.se/artiklar/artiklar/20080521/cykeln-som-sprack/
Det blir 14.000 exemplar. Innan året är slut går företaget bakom Itera i konkurs och produktionen tas över av Procordia. De försöker i ytterligare två år att få fart på försäljningen, bland annat genom att hotta upp cykeln med stadigare styre och pakethållare i stål, men det är hopplöst. 1985 är sagan slut och Itera går i graven.
för egen del har jag sett två stycken i trafik. En lärare på grundskolan 7-9 hade en sådan cykel, sedan såg jag en i Lund på 90-talet. Plast!!!!!!! övertro på denna produkt!
OT: Finns dock plast som är mycket bra. I vårt hus har vi fyra lyktstolpar där huven är av genomskinlig plast och är över 30 år gammal. Inte en spricka, krackelering eller gulnad.
FredrikR skrev:
93-94 Motorola Personal Phone, NMT, sprakade och var svindyrt att ringa på.
Bra täckning i Boden och skjutfälten runtom...
Inte så mycket finesser som Messenger och Facebook, laddbart batteri var tillbehör.
Motorola MicroTac 5200 fungerade också bra i Boden 93-94, även på campingplatserna när man beställde pizza med utkörning för att koket misslyckats.
1946
Svenska folkets sexvanor. Det var något det.nino skrev:
Kommer speciellt ihåg alstret "jag onanerade med svärmors trosor i tvättstugan"! Kanske något för Björn Ranelid skalda över?
Staffans
Det är inte mycket jag längtar tillbaka till, även om jag med snart 30års distans skulle vilja besöka Boden för att se om man känner igen nåt nu, men...N Nyikåk skrev:
Maten i fält minns jag som väldigt väldigt bra, kanske för att man var trött och slut och vatten och luft hade smakat gott, men jag tror fler av mina lumparkompisar skulle säga samma sak.
Sen att vi "lånade" bestick från Tre Renar och åt i soppåsar i snuskburken, för att slippa diska är en annan sak...
Ja man kommer som bara ihåg dom roliga grejernaDet är inte mycket jag längtar tillbaka till, även om jag med snart 30års distans skulle vilja besöka Boden för att se om man känner igen nåt nu, men...
Maten i fält minns jag som väldigt väldigt bra, kanske för att man var trött och slut och vatten och luft hade smakat gott, men jag tror fler av mina lumparkompisar skulle säga samma sak.
Sen att vi "lånade" bestick från Tre Renar och åt i soppåsar i snuskburken, för att slippa diska är en annan sak...
Låg på I13 när BA05 övade där, inte så kul att gå upp vid 05 och ställa iordning SAABmål, sen ambulansjour tills kvällen kom, plocka ihop tryckluftstankarna och iväg för att fylla luft så det fanns till nästa dag...