Gå in med belopp i annans boende

[peter_sweden]

Hej

A. vill hjälpa B. att kunna köpa en lägenhet då B. inte har tillräckligt med pengar. Vilka alternativ finns och för/nackdelar? De jag kan komma på är:
1. A. blir delägare i B.s lägenhet båda bidrar till kontantinsats. B. tar banklån på resten.
+ säkerhet finns i lägenheten
- Vad händer om B. vill flytta efter ett tag? Kan A. stoppa det?
- A. tar risk om pris går ner

2. A. lånar ut pengar till B. mot skuldebrev. B. blir ensam ägare
+ A. slipper prisrisk
- A. har ingen säkerhet för sitt lån

Några andra alternativ/aspekter?

 

[TypRätt]

Antar att om ni skrevet ett kontrakt som säger att vid försäljning skall alltid A få tillbaka sitt ingångna värde + inflationen (får väl anges hur den fås fram) samt kräver att amortering sker så att det byggs upp en marginal för ev prisras tar A en mindre risk. A kan ju då inte ta del av en ev värdeökning så inte direkt någon investering. Frågan är ju om A vill låsa fast sina pengar här för alltid eller om det ska finnas något krav på att betala tillbaka löpande? Om det senare är planen är det ju säkrare för båda om A inte är ägare då det antaget är knepigare att minska As ägande i lägenheten i takt med avbetalning än att bara reglera en skuld.

 

[Nötegårdsgubben]

Att A är medlåntagare på Bs lån är en annan modell. Kanske kan B faktiskt hantera kostnaderna även om lånevillkoren inte kan uppfyllas.

Att vara medlåntagare kombineras lämpligen med ett regressavtal mellan låntagarna, så att A kan tvinga till sig pengar från B om banken går på A för att få betalt.

Lite beror lösningen på vilket problem som ska lösas. Krävs en större kontantinsats hjälper förstås inte medlåntagarlösningen. Är det bankens kalkyl på vad B ”har råd” att låna kan det funka bra.

Förhållandet mellan A och B är inte heller oviktigt. Är B As barn är strikta, vattentäta avtal det viktigaste.

 

[fiskbuggaren]

A)

- vissa hyresvärdar (läs HSB) kräver att A blir (och förblir verkar det som) medlem i HSB och betalar för det medlemskapet.

 

[TypRätt]

Att A är medlåntagare på Bs lån är en annan modell. Kanske kan B faktiskt hantera kostnaderna även om lånevillkoren inte kan uppfyllas.

Att vara medlåntagare kombineras lämpligen med ett regressavtal mellan låntagarna, så att A kan tvinga till sig pengar från B om banken går på A för att få betalt.

Lite beror lösningen på vilket problem som ska lösas. Krävs en större kontantinsats hjälper förstås inte medlåntagarlösningen. Är det bankens kalkyl på vad B ”har råd” att låna kan det funka bra.

Förhållandet mellan A och B är inte heller oviktigt. Är B As barn är strikta, vattentäta avtal det viktigaste.

Varför då? Känns väl mindre viktigt än om det är en vän, sambo, sambos barn, alltså någon man lättare inte har samma relation till 10 år senare. Det enda som är av vikt i fallet med egna barn, i mitt tycke, är väl att syftet med hjälpen är tydlig. Ska A kunna ha tillgång till dessa senare i livet så behöver ju det finnas någon form av avbetalningsplan. Finns det fler barn är det ju viktigt att alla kan ges samma chans (att inte pengarna är slut/låsta hos B när C ska flytta ut). Tjafsas det senare om småslantar får man slå B o C över huvudet säga åt dem att skaffa lite vettiga prioriteringar. Jag utgår nu ifrån att det rör sig om några hundra tusen o inte miljoner.

 

[Nötegårdsgubben]

Varför då? Känns väl mindre viktigt än om det är en vän, sambo, sambos barn, alltså någon man lättare inte har samma relation till 10 år senare. Det enda som är av vikt i fallet med egna barn, i mitt tycke, är väl att syftet med hjälpen är tydlig. Ska A kunna ha tillgång till dessa senare i livet så behöver ju det finnas någon form av avbetalningsplan. Finns det fler barn är det ju viktigt att alla kan ges samma chans (att inte pengarna är slut/låsta hos B när C ska flytta ut). Tjafsas det senare om småslantar får man slå B o C över huvudet säga åt dem att skaffa lite vettiga prioriteringar. Jag utgår nu ifrån att det rör sig om några hundra tusen o inte miljoner.

F’låt. Jag missade ett inte i sista meningen.

 

[klimt]

Hej

A. vill hjälpa B. att kunna köpa en lägenhet då B. inte har tillräckligt med pengar. Vilka alternativ finns och för/nackdelar? De jag kan komma på är:
1. A. blir delägare i B.s lägenhet båda bidrar till kontantinsats. B. tar banklån på resten.
+ säkerhet finns i lägenheten
- Vad händer om B. vill flytta efter ett tag? Kan A. stoppa det?
- A. tar risk om pris går ner

2. A. lånar ut pengar till B. mot skuldebrev. B. blir ensam ägare
+ A. slipper prisrisk
- A. har ingen säkerhet för sitt lån

Några andra alternativ/aspekter?

Det finns många potentiella problem som kan uppstå, hur man bedömer risken beror nog på vilken relation som gäller mellan A och B. Det viktiga är att A förstår riskerna och att relationen är så viktig att det överväger. Varianterna av metod 1 , delägarskap på något sätt är komplicerat och det finns många risker, till exempel de som nämns . Metod 2 är tydligare och enklare att hantera. Risken är den som nämns , att B inte betalar och A har ingen säkerhet. Så gör detta endast om relationen är viktig och om A har goda marginaler i sin ekonomi och kan hantera en förlust.

 

[peter_sweden]

I det här fallet handlar det inte om barn så det kan inte betraktas som gåva eller förskott på arv.

A. vill hjälpa B. men med så lite risk som möjligt. Kanske om A. köper in sig i lägenheten men där de avtalar om att vid försäljning ska A. få insats + ränta men att hela vinsten/förlusten tas av B?

Problem med detta kan väl bli om A. behöver pengar innan B. vill sälja.

 

[klimt]

I det här fallet handlar det inte om barn så det kan inte betraktas som gåva eller förskott på arv.

A. vill hjälpa B. men med så lite risk som möjligt. Kanske om A. köper in sig i lägenheten men där de avtalar om att vid försäljning ska A. få insats + ränta men att hela vinsten/förlusten tas av B?

Problem med detta kan väl bli om A. behöver pengar innan B. vill sälja.

Om du väljer denna typ av lösning blir det komplicerat. Ni bör anlita en jurist för att få ett korrekt avtal. I praktiken blir det ett gemensamt ägande. Det innebär att om B av något skäl inte betalar kostnader så tar A över ansvaret. Det är tveksamt om ni kan skriva ett avtal att A:s insats är säkrad och att B tar hela risken vid förlust. I och för sig gynnas ju B på motsvarande sätt vid vinst. Om ni äger bostaden gemensamt, som du föreslår, kan den ene ägaren när den vill (även mot den andre ägarens vilja) begära försäljning av bostaden. Om ägarna då är oense blir det komplicerat och kan leda till ett förfarande som ger lägre försäljningspris. Så man bör vara mycket försiktig beträffande samägande av bostad. Tänk också på att förutsättningarna kan ändras , genom arbetslöshet, sjukdom, giftemåloch så vidare.

 

[peter_sweden]

Om du väljer denna typ av lösning blir det komplicerat. Ni bör anlita en jurist för att få ett korrekt avtal. I praktiken blir det ett gemensamt ägande. Det innebär att om B av något skäl inte betalar kostnader så tar A över ansvaret. Det är tveksamt om ni kan skriva ett avtal att A:s insats är säkrad och att B tar hela risken vid förlust. I och för sig gynnas ju B på motsvarande sätt vid vinst. Om ni äger bostaden gemensamt, som du föreslår, kan den ene ägaren när den vill (även mot den andre ägarens vilja) begära försäljning av bostaden. Om ägarna då är oense blir det komplicerat och kan leda till ett förfarande som ger lägre försäljningspris. Så man bör vara mycket försiktig beträffande samägande av bostad. Tänk också på att förutsättningarna kan ändras , genom arbetslöshet, sjukdom, giftemåloch så vidare.

Ett skuldebrev blir förstås enklare men eftersom B. inte har några större tillgångar är det frågan hur mycket det är värt i praktiken.

 

[klimt]

Ett skuldebrev blir förstås enklare men eftersom B. inte har några större tillgångar är det frågan hur mycket det är värt i praktiken.

Du har helt rätt , det har lågt värde i praktiken. Därför bör du bara göra detta om du känner starkt för den du lånar till och om det är pengar som du kan förlora. Men ett samägande har också risker. Du kan nog få en timmes timmes en jurist till rimlig kostnad för att klarlägga förutsättningarna mer konkret än vad vi kan här på detta forum.

 

[Jonatan79]

Enklast är att pengarna lånas ut och det lämnas pant i bostadsrätten som säkerhet. Banken får pant nr 1 och långivaren nr 2. Liten risk beroende på hur mycket egen insats låntagaren går in med.

 

[peter_sweden]

Enklast är att pengarna lånas ut och det lämnas pant i bostadsrätten som säkerhet. Banken får pant nr 1 och långivaren nr 2. Liten risk beroende på hur mycket egen insats låntagaren går in med.

Hur funkar det med bolånetak, amorteringskrav etc om det är en privatperson som lånar ut och inte en bank?

 

[Jonatan79]

Det är upp till parterna själva.

 

[peter_sweden]

Det är upp till parterna själva.

Ok så man bryter inte mot någon lagregel om man lånar ut mer än bolånetaket (85 %)?