Då ska vi se, 1992 skrek man "vargen kommer", jag hade bara 2 år innan fått nytt arbete, men jag fick inte sparken.
Sedan kom it-kraschen, inte heller då fick jag sparken, trots nytt jobb 1 år tidigare. 2008 började man gapa igen, då lyckades jag klara mig också. Räntan stack iväg till 6-7%, inte heller denna gång vart jag tvingad till exekutiv auktion av mitt hus.
Nu verkar det vara i ropet igen, vargen kommer, men vänta nu, vilka är det som gapar? Är det dom i +10Msek-villor? Nej nej, till 99% är samma människor som minsann köper sin Volvo 740 cash, handlar med kontanter på ICA och åker utomlands till....Danmark vart femte år. Lite förenklat men men..
Vet ni förresten vilken räntemodell bankerna baserar sina bolånekreditiv på? Jag menar 3% sedan verkar det ju vara good night för alla på Värmdö om man ska tro resonemanget här!
Vet ni vad bankerna tjänar sina pengar på? Vissa verkar ju tro att bankerna vill ha tillbaka sina pengar redan innan man fått första avin. Hela affärsmodellen bygger på mellanskillnaden som du som kund får betala mellan bankernas upplånade kapital och det du betalar. Dom vill låna ut så mycket som möjligt, så länge som möjligt. Amortering, skuldkvot, kontantinsats är statens påhitt som bankerna inte är ett direkt fan av.
Jag blir lika road varje gång lån kommer på tal och man jämnställer lån med konsumtion, det säger tyvärr mer om personens intelligens än ekonomiskt sinnelag. Jag har i området där jag bor folk som är miljardärer, ja det kan låta skrytit men tyvärr är det fakta som jag inte kan ändra på. Men ja, dom åker leasingbilar, har lån på husen precis som oss vanliga dödliga. Varför? För att det är Ebberöds bank att handla ett hus eller en bil kontant när pengar är gratis och man kan investera pengarna i sånt som ger betydligt mer tillbaka än bankräntan.
Börsen snittavkastar 8-12%/år över tid beroende på vilket index man tittar på. Vad får ni för ränta på det ni "investerar" i er fastighet i form av amortering? 1,3%?
Sedan kom it-kraschen, inte heller då fick jag sparken, trots nytt jobb 1 år tidigare. 2008 började man gapa igen, då lyckades jag klara mig också. Räntan stack iväg till 6-7%, inte heller denna gång vart jag tvingad till exekutiv auktion av mitt hus.
Nu verkar det vara i ropet igen, vargen kommer, men vänta nu, vilka är det som gapar? Är det dom i +10Msek-villor? Nej nej, till 99% är samma människor som minsann köper sin Volvo 740 cash, handlar med kontanter på ICA och åker utomlands till....Danmark vart femte år. Lite förenklat men men..
Vet ni förresten vilken räntemodell bankerna baserar sina bolånekreditiv på? Jag menar 3% sedan verkar det ju vara good night för alla på Värmdö om man ska tro resonemanget här!
Vet ni vad bankerna tjänar sina pengar på? Vissa verkar ju tro att bankerna vill ha tillbaka sina pengar redan innan man fått första avin. Hela affärsmodellen bygger på mellanskillnaden som du som kund får betala mellan bankernas upplånade kapital och det du betalar. Dom vill låna ut så mycket som möjligt, så länge som möjligt. Amortering, skuldkvot, kontantinsats är statens påhitt som bankerna inte är ett direkt fan av.
Jag blir lika road varje gång lån kommer på tal och man jämnställer lån med konsumtion, det säger tyvärr mer om personens intelligens än ekonomiskt sinnelag. Jag har i området där jag bor folk som är miljardärer, ja det kan låta skrytit men tyvärr är det fakta som jag inte kan ändra på. Men ja, dom åker leasingbilar, har lån på husen precis som oss vanliga dödliga. Varför? För att det är Ebberöds bank att handla ett hus eller en bil kontant när pengar är gratis och man kan investera pengarna i sånt som ger betydligt mer tillbaka än bankräntan.
Börsen snittavkastar 8-12%/år över tid beroende på vilket index man tittar på. Vad får ni för ränta på det ni "investerar" i er fastighet i form av amortering? 1,3%?
Bästa inlägget!M Markarbetaren skrev:
För ungefär 10 år sedan kom min dåvarande chef och såg väldigt lycklig ut och berättade att han var skuldfri. Så långt jag känner både honom och frun hans så hade de alltid varit sparsamma och hårt arbetande med gott sinne för affärer. Tog in pengar överallt där det gick.M Markarbetaren skrev:
Nåja. Några dagar senare höll chefen föredrag för oss yngre anställda i baracken.
Han hade lånat pengar till en kombinerad industri- och bostadsfastighet i slutet på 80-talet. 1990 när allting stannade så blev hans företag också utan arbete några månader. Han hade ett större arbete på kommande men det brydde sig banken inte i. Direkt han låg efter med betalningen sattes företaget i konkurs och då blev det också privatkonkurs för honom själv. Banken tog fastigheten och allt lösöre och sålde för en struntsumma att snabbt få in pengar men försäljningsvärdet som gick att få mitt i värsta krisen täckte inte skulden. Sedan dess hade han och frun gnetat på och alla inkomster utom ett absolut minimum hade gått åt till att amortera och betala ränta på fastigheten som banken sålde 1990 eller -91.
Han sade att tack vare att han fick skuldsanering som innebar att skulden skrevs ned och det sattes en tidsgräns så klarade han det. Annars hade han inte någonsin kommit ur det.
Han och frun gifte sig ganska många år senare och de hade äktenskapsförord så alla pengar de någonsin hade haft (och det var inte mycket) var hennes. Allt han arbetade ihop på 20 år gick till lånet.
Bankerna gjorde allmänt så.
Direkt när någon inte kunde amortera enligt planen sattes de i konkurs och egendomen slumpades bort. Det var bankernas sätt att snabbt få in pengar för att rädda sitt eget skinn.
Många håller på och amorterar hela sin inkomst på förlorade fastigheter än i dag.
Bara för att du inte drabbades betyder det inte att det inte har hänt.
Och ja....jag hör till klientelet som kör skuldfri 80-talsbil och handlar kontant i mataffären och åker på resa över gränsen till Sverige ibland med övernattningar hos bekanta.
Fast jag tror du har blandat ihop orsak och påföljd.
Man kan ju också tänka att om ni NU sparade 20 000 kronor i månaden - så skulle ni rätt snart ha en bra insats till ert nya boende. Ni skulle därigenom på sikt få en lägre boendekostnad och mer pengar kvar....L Husjakt2021 skrev:
Ja det står ju i avtalet med banken, att pantbrev utgör säkerhet för lånet. Jag har aldrig skrivit att inte huset säljs på exekutiv auktion när man inte betalar. Jag tror du har missförstått hela mitt resonemang. Beträffande det du skriver så har jag sett precis samma sak på nära håll. Min frus släktingar har genomlidit detta med personlig konkurs osv. Hon hade inkassokrav när vi träffades och hade en helt annan syn på ekonomi. Allt detta löste jag för henne, inga stora summor men jag insåg att om vi skulle bygga bo så kunde det bli problem.H heimlaga skrev:
Mycket i livet handlar om risk/reward. Detta diskuteras flitigt inom investeringskretsar. Tar man aldrig några risker i livet så blir det en ganska tråkig tillvaro och chansen att man någonsin ska få någon krydda i tillvaron är relativt liten. Oavsätt vad vi ska göra så innefattar det en risk. Vågar man inte bjuda upp den där snygga fröken till dans, eller våga gå på den där intervjun till det bättre jobbet osv. så kan man ju aldrig vinna något. Sedan kan man ju självklart huvudlöst kasta sig in i saker utan eftertanke, men då brukar det sluta med platt fall. Man måste göra en noggrant kalkylerad riskbedöming.
Jag vet många av mina arbetarkollegor som köper trisslotter, spelar på eurojackpot, är med i postkodlotteriet osv. Om detta gör dom lyckligare så är det inget jag ska ta ifrån dom. Jag dock försökt resonera med dom, om chansen att vinna, då jag har lite matematisk utbildning, kontra andra investeringar. Men det är svårt. För 6 år sedan var det en av kollegorna som vann 100,000 på en Trisslott, det blev tårta och ett väldigt ståhej på firman. Jag som aldrig spelar på Lotto eller köper Trisslotter till mig själv iaf., hade 10st såna "vinster" förra året, men jag har som sagt en annan ekonomisk filosofi.
Personligen är jag inte född rik, mina föräldrar har aldrig ägt en aktie i sina liv, "spara först och handla sedan" har varit det stående mantrat hemma.
Det var ett litet sidospår och mest en replik till Heimlaga.
När det gäller hur alla kan ha råd med hus så är det väl så att alla måste anpassa sig till rådande läge. Priserna styrs av tillgång-efterfrågan. Och dessa faktorer styrs till stor del av "pengaläget", inte definerat av just räntan, utan tillgång på kapital. Men visst har räntans nivå en stor del i det. Jag tror att den prisökningen på bostäder som vi sett sedan slutet av 90-talet hade varit där ändå, även om räntan hade legat på en högre bana. Det är ju lite så att om grannen säljer sitt hus för 2 eller 4 miljoner har ju ganska liten betydelse för den som köper det, för hen har ju i sin tur i majoriteten av fallen sålt något som ökat, procentuellt, lika mycket i värde om affärerna görs i samma eller liknande regioner. Det blir ju lite som att hoppa från tuva till tuva, tråkiga är dock att klyftorna mellan dom som inte äger sin bostad och dom som gör det, ökar otroligt.
Renoverare
· Stockholm
· 18 213 inlägg
Enda hederliga sättet att bli rikP Pin skrev:Lotterier är en extra skatt för den som inte kan matematik och statistik
Bara om man tror att man ska bli rik. Det kan ju finnas ett värde i själva upplevelsen att skrapa en trisslott eller att Bingolotto blir roligare att titta på om man har köpt en lott, och då är det ju ingen större skillnad mot att lägga pengarna på cigaretter, sprit eller ett åkband på Gröna Lund eller vad man nu har för andra fritidsnöjen. (Ja, förutom att det finns en extremt liten chans att man faktiskt vinner något på lotterna då.)P Pin skrev:Lotterier är en extra skatt för den som inte kan matematik och statistik
Renoverare
· Stockholm
· 18 213 inlägg
Då är det ju roligare med lyxfällan. Haha vilka stolpskott de har med.P Pin skrev:Jag kommer att tänka på filmen Fucking Åmål. De sitter och tittar på Bingolotto och som svar på varför de ska se på skiten när de inte ens har köpt någon lott svarar mamman att det ju är så kul att se på när andra vinner.
Men det programmet kan inte vara på riktigt.
Jag tror att det är okända skådisar som axlar rollerna som "Slösa". För inga kan vara så urbota korkade!
Staffan
...var det inte så att de som köpte hus på 70-talet inte så ofta köpte huset kontant, jag tror faktiskt det var färre på den tiden som var riktigt rika än dagens stora halvrika övre medelklass... Däremot, många hade som nämnts mycket hög marginalskatt, sambeskattning av hushållet, räntorna var höga, inflationen var hög, löneökningarna var höga. Som jag förstår var det mycket mer reglerat hur och vem som fick låna och villkoren därikring.
Jag har förstått det som att lyckades man låna jäkligt mycket så fick man förvisso betala mycket per månad, men skattekonsekvensen och inflationsläget gjorde att lånen åts upp mycket snabbare än vad nån normalt amorterar idag plus man slapp skatta bort pengarna utan istället hamnade de i husvärdet. Så de som kunde/vågade låna och tjänade hyggligt bra kunde köpa hus som ökade i värde, medan lånen minskade i realvärde. Därav kunde man bli med hus som ganska snart hade inga eller mycket små lån. Men som sagt, i det läget var det ju idiotiskt att INTE ha lån då man faktiskt skattemässigt som jag förstår tjänade på att ha lån, skattelättnaden var större än låneräntan så tog man ett lån och sen köpte nåt som inte förmögenhetsbeskattades (typ konst eller vissa sorters aktier) så var det en ren vinst att ha lån.
Dessutom byggdes massor av nytt som var sponsrat med skattepengar på olika sätt - både för att bygga och med hjälp av möjligheter till förmånliga lån, så nybyggnationen var väl också sett till detta billig, det gamla beståndet av bostäder var "omoderna" och undervärderade. När verkligheten hann i fatt så var "miljonprogrammet" inte så roligt efter några år, samtidigt som citynära boende i gamla sekelskifteshus (de som inte revs) där man uppgraderat så att man hade modern el, värme, vvs osv var inte så dåligt jämfört med betong- och pappväggar i förorten.
Efter baksmällan från miljonprogrammet och alla hemska rivningar, på det att den fasta växelkursen övergavs så ändrades villkoren totalt. Samtidigt så kom perioder där byggandet var rätt lågt, kombinerat med både IT och finasbubblorna och på det en ganska kraftig invandring som även den störde tillgång och efterfrågan på det att många invandrade hamnade kring storstäderna samtidigt som att jobben på landsbygden försvann.
Det är ju fantastiskt ni i dessa trådar som tjänar såpass bra och har köpt ett såpass billigt boende att ni kan göra er skuldfria. Tyvärr tror jag det inte är situationen för de flesta. Och det ändrar heller inte faktumet att det blir svårare och svårare för unga att komma in på marknaden och riskerna ökar.
Många upplever det positivt, att de blir rika när bostäderna ökar i värde. En rikedom bara på pappret som inte kan nyttjas förrn man flyttar. Om man inte ökar sina lån för att få loss pengar. Jag ser inte nåt självändamål att det ägda boendet ska utgöra en bank för att kunna belåna konsumtion.
Därav måste utbudet av bostäder öka så att priserna på de bostäder som finns inte skenar... Det är nog enda rimliga vägen till en bättre bostadsmarknad. Givetvis så måste reglerna kring belåning också vara rimliga, för de har ju hjälpt till att blåsa upp bubblan - men hade tillgången på bostäder (eller möjligheten att bygga nya bostäder till rimliga priser) funnits så hade det nog ändå inte blivit denna brutala ökning av priserna...
Jag har förstått det som att lyckades man låna jäkligt mycket så fick man förvisso betala mycket per månad, men skattekonsekvensen och inflationsläget gjorde att lånen åts upp mycket snabbare än vad nån normalt amorterar idag plus man slapp skatta bort pengarna utan istället hamnade de i husvärdet. Så de som kunde/vågade låna och tjänade hyggligt bra kunde köpa hus som ökade i värde, medan lånen minskade i realvärde. Därav kunde man bli med hus som ganska snart hade inga eller mycket små lån. Men som sagt, i det läget var det ju idiotiskt att INTE ha lån då man faktiskt skattemässigt som jag förstår tjänade på att ha lån, skattelättnaden var större än låneräntan så tog man ett lån och sen köpte nåt som inte förmögenhetsbeskattades (typ konst eller vissa sorters aktier) så var det en ren vinst att ha lån.
Dessutom byggdes massor av nytt som var sponsrat med skattepengar på olika sätt - både för att bygga och med hjälp av möjligheter till förmånliga lån, så nybyggnationen var väl också sett till detta billig, det gamla beståndet av bostäder var "omoderna" och undervärderade. När verkligheten hann i fatt så var "miljonprogrammet" inte så roligt efter några år, samtidigt som citynära boende i gamla sekelskifteshus (de som inte revs) där man uppgraderat så att man hade modern el, värme, vvs osv var inte så dåligt jämfört med betong- och pappväggar i förorten.
Efter baksmällan från miljonprogrammet och alla hemska rivningar, på det att den fasta växelkursen övergavs så ändrades villkoren totalt. Samtidigt så kom perioder där byggandet var rätt lågt, kombinerat med både IT och finasbubblorna och på det en ganska kraftig invandring som även den störde tillgång och efterfrågan på det att många invandrade hamnade kring storstäderna samtidigt som att jobben på landsbygden försvann.
Det är ju fantastiskt ni i dessa trådar som tjänar såpass bra och har köpt ett såpass billigt boende att ni kan göra er skuldfria. Tyvärr tror jag det inte är situationen för de flesta. Och det ändrar heller inte faktumet att det blir svårare och svårare för unga att komma in på marknaden och riskerna ökar.
Många upplever det positivt, att de blir rika när bostäderna ökar i värde. En rikedom bara på pappret som inte kan nyttjas förrn man flyttar. Om man inte ökar sina lån för att få loss pengar. Jag ser inte nåt självändamål att det ägda boendet ska utgöra en bank för att kunna belåna konsumtion.
Därav måste utbudet av bostäder öka så att priserna på de bostäder som finns inte skenar... Det är nog enda rimliga vägen till en bättre bostadsmarknad. Givetvis så måste reglerna kring belåning också vara rimliga, för de har ju hjälpt till att blåsa upp bubblan - men hade tillgången på bostäder (eller möjligheten att bygga nya bostäder till rimliga priser) funnits så hade det nog ändå inte blivit denna brutala ökning av priserna...
Åter igen, upprepning av mig, att dra likhetstecken mellan att belåna en fastighet med konsumtion, det är din tolkning av din omvärld. Att frigöra ”dött” kapital till 1% årlig nettokostnad för att investera i något som gör att du kan casha dina miljonskulder efter några år om så önskas, är vad jag skulle kalla för öppet mål. Men visst finns det folk som belånar huset för att åka till Thailand, köpa ny bil osv. Men det brukar ganska snart straffa sig.J JohanLun skrev: