460 var dyrt5 51:an skrev:
Vad är en rätt timkostnad eniigt dig, och vad skall den täcka för kostnader för företaget?Grizzlybjörnen123 skrev:
Jag utgår ifrån att det ingår en normal lönenivå och pensionsavsättning sociala avgifter, skatt, marginal för firman etc.
Bryt gärna ner kostnadstäckningen.
Jag förespråkar en något högre timpeng framför massor med påslag på material som kunden sen blir chockad över, eftersom det sällan verkar kommuniceras innan fakturan kommer. (Därav alla trådar om just detta i forumet)
Rätt ersättning är så det täcker omkostnaderna, inte mindre, inte mer. Det är inte ännu en möjlighet att stoppa ner handen och gräva i kundens plånbok.B Byggdjuret skrev:
Som sagt, om man kunnat göra det med 100% svarsfrekvens och transparens i deras offerter, så hade detta inte varit ett problem.B Byggdjuret skrev:
Vet inte om jag slår in öppna dörrar - men gömmer man bilkostnaderna i timkostnaden, kan SKV ha synpunkter och begränsa ett ROT- eller RUT-avdrag. Så jobbar man inte åt närmsta grannen skall man nog lägga in en distanskostnad på fakturan - så att de syns att man INTE bakat in bilkostnader etc. i timtaxan.B Byggdjuret skrev:
Jag är varken hantverkare eller ens företagare så jag har kanske en naiv syn på det här.B Byggdjuret skrev:
För mig som anlitar hantverkare ibland tycker jag att en bra och transparent prismodell vore att ta självkostnadspris för sånt som är rena kostnader (och då måste man förstås ta mer betalt än bara driftskostnad för bilkörningen; så småningom behöver ju bilen bytas ut), och tjäna pengar på arbetet (dvs timtaxan).
Arbetet för att köpa in material bör man förstås ta betalt för, men med en lägre timtaxa än man har för sitt "riktiga" arbete. Ju mer kvalificerat arbete desto högre timtaxa brukar vara normalt.
Påslag i procent på materialet tycker jag inte om. Det tar inte mer tid att köpa dyra grejer än billiga.
Helst vill jag förstås ha ett fast pris, men jag är då medveten om att jag kanske får betala mer än om jag betalade per timme. Det är en avvägning mellan pris och risk.
Senaste gången jag anlitade en hantverkare fick jag frågan om jag skulle köpa materialet eller om han skulle göra det. Jag tyckte att han skulle göra det eftersom han hade vägarna förbi lämplig affär och jag skulle vara tvungen att köra en längre sträcka. Jag räknade med att jag inte skulle tjäna så mycket på att köpa själv.
På fakturan stod förstås materialet med, men inget påslag och kvittot från inköpet var med som bilaga.
Varför får inte hantverkare tjäna pengar?A ati skrev:
Men du får tjäna pengar? Är skillnaden att hantverkaren tjänar pengar på dig?
Tror du att hantverkare lever ett rikt liv?
Bara för att de tar betalt?
Ja, effektiv arbetstid 15h i veckan, gratis frukost och kaffe och 40 papperslappar i handen. Men nu är det inte synonymt med ett rikt liv, det finns så mycket mer..B Byggdjuret skrev:
Ja men nu får man inte gratis frukost längre. Hur ska man nu klara av dagenE El-Löken66 skrev:
Debitera kunden, såklart!B Byggdjuret skrev:
Dagens lunch: 587kr.
Klart!
Staffan
1 behövs inte jag har redan lästN Nybygge_vid_kusten skrev:
2 absolut dock kanske lite mindre än på statarnas tid
3 jag förstår det se ovanstående svar men vänd på det
4 jag vet inte vad installationen ska kosta. Men jag kan kolla upp det om du vill?
5 misstänker att även du börjar rösta på SD nu då.....
Men lunchen är redan debiterad....Staffan2000 skrev:
Det får bli en ny post, ingen gratis frukost
490:-
Det här är ju ett klassiskt feltänk bland hantverkarna, även från andra, fast kanske åt andra hållet.A ati skrev:
Många hantverkare försvarar sin timpenning, materialpåslag och alla mer eller mindre underliga avgifter med att pengarna måste in.
Sen får man en lista på vad som ska täckas, det är bokföring för 10' i månaden, att bilen kostar 40' i månaden, att man utbildar sig för 10' i månaden (hinner man jobba då?), att försäkringen kostar 10' i månaden osv osv.
Om man har de där utgifterna så är man helt enkelt en urkass företagare.
Blir man lika lurad privat? köper mjölk för 50kr/litern, klipper sig för 3000 spänn osv
Det verkar som att en del tycker att man kan bestämma sig för vilken lön man ska ha (och tar i), sen bara låter utgiftssidan läcka hur mycket som helst, tänker att det typ är ens rättighet.
Ty det är ju ändå någon annan som ska betala.
Sanningen är väl att det finns typ en ganska normalt pressad omkostnadsbild som bör utgöra grunden för var en normal timpenning hamnar.
Sen finns det de företagarna som klarar det hela bättre, de lyckas få bättre täckning, lägre utgifter osv. De kan ju använda detta som konkurrens-medel och ta marknadsandelar genom bättre pris, eller så kan de tjäna mer kosing helt enkelt. Kanske höja lönerna och därigenom få bättre personal som ytterligare förstärker resultatet.
Det finns saker man kan göra med överskottet förutom en extra Thailandsresa varje år.
För de som lyckas sämre då?, Tja, de ska väl så småningom gå i konkurs, enligt ekonomisk teori, i alla fall om de misslyckas mycket dåligt. De kan kompensera i viss mån med t.ex. lägre lön etc.
Men på sikt bör de drabbas.
Men vid högkonjunktur fungerar marknadskrafterna inte riktigt, vilket vi ser.
Det mest hårresande beteendet jag har läst hantverkare vittna om här på forumet är att de måste fakturera 100% arbetstid för varje arbetsdag. Så om ett jobb tar 5 h och de inte hinner klämma in ett till den dagen så blir det tre "hittepå"-timmar på fakturan för att täcka upp.Mikael_L skrev:
Det här är ju ett klassiskt feltänk bland hantverkarna, även från andra, fast kanske åt andra hållet.
Många hantverkare försvarar sin timpenning, materialpåslag och alla mer eller mindre underliga avgifter med att pengarna måste in.
Sen får man en lista på vad som ska täckas, det är bokföring för 10' i månaden, att bilen kostar 40' i månaden, att man utbildar sig för 10' i månaden (hinner man jobba då?), att försäkringen kostar 10' i månaden osv osv.
Om man har de där utgifterna så är man helt enkelt en urkass företagare.
Blir man lika lurad privat? köper mjölk för 50kr/litern, klipper sig för 3000 spänn osv
Det verkar som att en del tycker att man kan bestämma sig för vilken lön man ska ha (och tar i), sen bara låter utgiftssidan läcka hur mycket som helst, tänker att det typ är ens rättighet.
Ty det är ju ändå någon annan som ska betala.
Sanningen är väl att det finns typ en ganska normalt pressad omkostnadsbild som bör utgöra grunden för var en normal timpenning hamnar.
Sen finns det de företagarna som klarar det hela bättre, de lyckas få bättre täckning, lägre utgifter osv. De kan ju använda detta som konkurrens-medel och ta marknadsandelar genom bättre pris, eller så kan de tjäna mer kosing helt enkelt. Kanske höja lönerna och därigenom få bättre personal som ytterligare förstärker resultatet.
Det finns saker man kan göra med överskottet förutom en extra Thailandsresa varje år.
För de som lyckas sämre då?, Tja, de ska väl så småningom gå i konkurs, enligt ekonomisk teori, i alla fall om de misslyckas mycket dåligt. De kan kompensera i viss mån med t.ex. lägre lön etc.
Men på sikt bör de drabbas.
Men vid högkonjunktur fungerar marknadskrafterna inte riktigt, vilket vi ser.
Det värsta är att de verkar totalt oförstående när detta ifrågasätts: "Jag måste ju få fakturera en full dag" motiveras det med.
Nej, det är ingen rättighet för en företagare att ha full beläggning. Fråga taxiåkare...inte f*n justerar de sina taxor beroende på hur många kunder de har under en dag. Är det en seg dag med bara ett fåtal körningar så blir inkomsten lägre. De har ju ingen möjlighet att justera taxan eller lägga till extra mil eftersom betalningen sker direkt i bilen. Ingen människa hade åkt taxi ifall betalningen fungerade som hantverkarnas faktureringsmodell. En resa skulle då kunna kosta vad som helst, beroende på hur många körningar chauffören fått just den dagen man råkade behöva ta en taxi.
Precis.P Paxman skrev:
Och ännu dummare är det ju att försöka få jobb en ”långsam dag”. Jobba på de dagar det finns jobb istället.
Om jag säljer glass på stranden, ska jag då jaga kunde när det ösregnar, eller jobba lite extra när kön är lång när solen skiner en söndag i juli?