Skulle säga att detta är det viktigaste i tråden. Att ni faktiskt HAR en friggebod (eller komplementbyggnad) som tack vare sin ålder får stå kvar. Enligt reglerna hade ni inte fått bygga en sådan idag så var noga med att inte riva den helt utan bara renovera den. Så länge den står kvar får ni renovera men skulle ni riva den helt och bygga upp den exakt likadant är det ett nytt svartbygge och ska bort.harry73 skrev:
Mäklaren mäklar, säljaren säljer. Det är säljarens fastighet och säljaren är den som vet mest om den.SarB skrev:
Då har vi olika syn helt enkeltDet känns för mig väldigt märkligt att använda sig av en karta men vet inte är juridiskt gällande när ens profession är att sälja fastigheter. Att samtliga punkter inte finns på förrättningskartan osv är inte mäklarens bekymmer, men har denna använts som underlag får ju köpare och säljare bättre underlag och kan bli medvetna om att gränser är oklara osv.
Bättre om mäklaren kopierade från lantmäteriets registerkarta och bifogade texten "Tänk på att gränserna i kartan inte alltid stämmer överens med verkligheten och att de därför inte är juridiskt gällande", dvs samma som lantmäteriet. Jag tycker inte att mäklaren skall leka lantmätare och försöka ge sig in på att speca var gränsen exakt går, på samma sätt som mäklaren inte skall lova en massa saker om byggnadernas kondition.
Fast det allra bästa vore om säljaren skrev "området går från råsten 0,5meter hög som står 2,5 meter väster om stenmuren, och därefeter i rak linje NNV 23,5 m till hål i betong, ... "
Jag kan ta vår egen fastighet som exempel, den styckades av 1937 och där är alla rör utmärtka och uppmärkta. Skulle denna bifogats prospektet, hade tomten sett dubbetl så stor ut som den vore. Senare har nämligen en ny fastighet styckats av i ena änden (delades på två). Vilken tycker du mäklaren skall bifoga, ursprungliga tomtkartan med alla rör eller avstyckningskartan för grannfastigheten som ger två nya rör? Eller bägge?
Redigerat:
Det kan jag köpa, ett förtydligande om att registerkartan inte behöver stämma kan absolut vara gott nogM -MH- skrev:
Den dag jag säljer mitt hus, sätter jag en snöpinne eller liknande i gränsrören.
När jag köpte fastigheten (obebyggd) fanns det en pinne med plastpåse som flagga i alla gränsrör.
Gör man det, blir det svårt för köparen att hävda dolt fel. Annars är dolt fel något som man aldrig kan vara säkert på.
Men går det till rätten blir det dyrt (i alla fall för den som förlorar)
När jag köpte fastigheten (obebyggd) fanns det en pinne med plastpåse som flagga i alla gränsrör.
Gör man det, blir det svårt för köparen att hävda dolt fel. Annars är dolt fel något som man aldrig kan vara säkert på.
Men går det till rätten blir det dyrt (i alla fall för den som förlorar)
Med tanke på hur mycket man betalar för en mäklare, kan man ju tycka att man som säljare också borde ha råd att bekosta en mätningsingenjör som kommer och markerar ut tomthörnen med stakkäppar, till en kostnad på kanske 2000 kr.
Men till vilken nytta? Då har du betalar ett par tusen för att få ansvaret att det är helt korrekt och när det sen visar sig att det inte stämde så får DU betala köparen för en utfästelse.B b8q skrev:
Bättre då att folk som köper fastigheter för miljontals kronor ser till och läser på en gnutta innan och kollar upp vad det är man köper. Hur många skulle köpa ett kg potatis och bara anta att knölarna i påsen väger ett kg för att säljaren antog det och någon annan (mäklaren) hälsade att säljaren trodde 1kg?
Visst, det hade inte skadat om myndigheter sammanställt guider på exakt VAD man bör undersöka och exakt VAD man bör och inte bör utlova som säljare.
Varför skulle det inte stämma om jag beställer en gränspåvisning menar du? Då utgår ju mätningsteknikern från lantmäteriförrättningens siffror och inte från någon dålig digital registerkarta eller Hitta.seTomtom79 skrev:
B b8q skrev:
Du nämnde bara en mätningsingenjör vilket kan ge vilka resultat som helst. En gränspåvisning är väl inte heller rättsligt hållbar utan bara om det utförs av Lantmäteriet. Gäller framförallt när man inte kan hitta originalmarkeringarna vilket ju bör vara i princip enda anledningen till att GÖRA en sådan. Hittar man inga så slår de ner en käpp i marken där det BORDE vara men denna käpp är helt utan rättsverkan, bara en väldigt bra uppskattning.B b8q skrev:
Ska man göra något som är rättsligt hållbart så ska Lantmäteriet utföra det och då kostar det bra mycket mer.
Jag har jobbat mycket med mätningsingenjörer och mätningstekniker som inte är anställda av lantmäteriet. men gemensamt för dem alla är att de plockar ut förrättningsakter och beräknar var gränspunkterna ska hamna, om det inte framgår av markeringar i terrrängen eller av koordinaterna. De "slår inte ner en käpp där det borde vara".
För övrigt är inte heller Lantmäteriets gränspåvisningar några rättsligt bindande markeringar.
I fall där gränserna är bedömda som osäkra av lantmäteriet, så markerar man ingenting utan hänvisar kunden till att kontakta lantmäteriet för att göra en gränsutredning/fastighetsbestämning - men DET blir betydligt dyrare och det lär ingen kosta på sig för en fastighet man ändå ska lämna.
Dessutom så vill man kanske underhålla diken. Ta bort grenar med mera som inkräktar på vägen om det kommer större transporter med mera. Här dikade man upp för ett par år sen och vägområdet sträcker sig nu 1,5 meter från respektive vägkant där det ligger ett dike. De regnigare vintrarna ger behov av bättre vattenavrinning.tio_Pepe skrev:
När jag köpte min fastighet gick jag runt med mäklaren och kollade att alla gränsrör fanns.
När jag 'ändå skulle kolla var brunn/avlopp var så var det ett par minuter till att gå runt och titta det.
Jag hade iofs läst på BH under en längre period under tiden jag letade hus,. Och fått en hel del bra insikter och råd.
När jag 'ändå skulle kolla var brunn/avlopp var så var det ett par minuter till att gå runt och titta det.
Jag hade iofs läst på BH under en längre period under tiden jag letade hus,. Och fått en hel del bra insikter och råd.
"slår inte ner en käpp där det borde vara". Var kanske otydligt. Men jag menar exakt det du skriver. Man beräknar och mäter och sätter en käpp där det BORDE ha funnits en gränsmarkering (om den inte har hittats och således försvunnit).B b8q skrev:
Förfarandet är ganska normalt och utförs av kommuner på löpande band. Dock är det rättsligt sett meningslöst och gör säljaren utfästelser utifrån denna mätning så är det säljaren som står för risken. Visst, säljaren kan sen i sin tur kräva mätingenjören eller kommunen på ersättning men varför sätta sig i den positionen? Bättre då att uppmana köparen att kontrollera allt som är viktigt för den och inte göra några utfästelser om något man absolut vet och kan stå för själv!
Då skulle jag sätta en grön pinne i gränsrören och en röd pinne där jag tror att de andra gränspunkterna är. Samtidigt skulle jag uppmana köparen att undersöka gränspunkternas exakta läge i samband med besiktningen. Och även om jag skulle beställa en inmätning själv, skulle jag göra tydligt att de inmätta punkter inte är exakt och juridiskt bindande och att köparen får beställa inmätning om den exakta gränsen är viktig för hen.M -MH- skrev:Lyckliga dig, 4 av 6 gränsrör är bortgrävda för mig.