Claes Sörmland
Medlem
· Sörmland och stan
· 24 212 inlägg
Claes Sörmland
Medlem
- Sörmland och stan
- 24 212 inlägg
Den finns mest på detta forum som någon sorts principdiskussion med måttlig förankring i verkligheten. Det finns mängder med patienter som bor i hus utan hiss eller hus som är svåra att nå eller röra sig i om olyckan har varit framme. Då får man försöka löser det bäst man kan. Som allting annat här i livet.M Maledictus skrev:
Sen finns det incitament för kommuner att hålla äldre hemma så länge som möjligt eftersom särskilda boenden är så pass dyra. Där ligger den stora ekonomiska besparingen. Och denna underlättas av att så många privatbostäder som möjligt fungerar för den låga rörlighet som hör livets sista år till för många. Som en del av detta är det lämpligt att småhus kan göras tillgängliga från en parkeringsplats genom tomtens planering, ramper eller hissar. Det som tråden handlar om. Själva ramperna och hissen är småpengar i sammanhanget, det är personal och hyra på boendena som kostar för kommunerna.
Väck inte den björn som sover, nu kommer det att komma krav på ramper upp till hängrännor också.
Självbyggare
· Ljungdalen
· 110 inlägg
Jämförellsen haltar en hel del. Att rensa hängrännor eller kunna komma in i ett hus är två skilda saker.S SonnyListon skrev:
I frekvens och vad som kan begäras hjälp för. Rensa hängränna en gång om året eller bli inburen flera gånger om dagen.
Nej. Men då får jag väl skylla mig själv som inte byggt det?useless skrev:
Jag bor i ett en villa som är helt olämplig ur handikappssynpunkt (flera våningsplan+hög trappa till entré). Jag är ju medveten om det iom att jag köpt den själv. Antingen kan jag ju bygga en ramp dit idag, i förebyggande syfte, eller så får jag fixa det den dagen jag bryter benet. Alternativt flytta. Ett medvetet val och jag klandrar inte samhället för det eller kräver kommunen på.
Man får flytta men tills det är klart får man normalt boendehjälp av kommunen, t.ex. på korttidsboenden, om man inte kan få hjälp inom familjen/släkten, vilket förstås är betydligt bättre för den som råkat ut för något. Man ställs inte bara utanför sjukhuset.M Maledictus skrev:
Jag hoppas att du kommer orka hålla fast vid det den dag du är 85 år och har dåligt hjärta och därmed dålig ork att göra något alls.M Maledictus skrev:
Självbyggare
· Ljungdalen
· 110 inlägg
Du har rätt att få bostaden anpassad efter dina behov när de uppstår så den rätten tycker jag du ska använda om du vill bo kvar när du blir så sliten.
Jag får väl se till att ha sparat pengar så att jag kan anlita någon? Om jag är 85 bast och inte orkar någonting så finns det nog betydligt fler sysslor jag måste betala för. Kanske läge att flytta då?BirgitS skrev:
Problemet är att i det läget att man verkligen behöver flytta så har man inte heller längre någon ork att flytta. Det är tröttsamt och besvärligt att då både titta på alternativa bostäder och sköta om en flytt när ålder och/eller sjukdom har slagit till. Så länge man orkar att bo kvar vill de flesta fortsätta att bo lite till i det hus de älskar.M Maledictus skrev:
Var finner man statistik över samhällets reella kostnader på korttidsboende?Så att det blir ännu svårare att flytta sedan?
Jag hävdar fortfarande att om jag vill bo kvar i mitt egna hus så är det upp till mig, det borde inte kommunen ansvara för.
Claes Sörmland
Medlem
· Sörmland och stan
· 24 212 inlägg
Claes Sörmland
Medlem
- Sörmland och stan
- 24 212 inlägg
Det är också ditt ansvar. Sen finns det viss hjälp att få med anpassningar i ditt hus som du kan få hjälp med. T ex en hiss till trappan och handtag vid toaletten. Men förvänta dig inte för mycket. Krävs det för mycket så kommer kommunen att rekommendera dig att flytta till något mer anpassat.M Maledictus skrev:
Flytt, att få plats på äldreboende är svårare än att få plats på korttidsboende. Det är billigare för kommunen att hjälpa någon i hemmet med hemtjänst än vad det är med ett boende. Om vi bortser från mångas önskan att få dö i sitt hem.
För någon med utredd demens är det enklare, de har oftast sjukvårdspersonal som kan berätta när det är dags. Hemtjänst kommer jag inte ihåg hur många timmar någon kan få innan boende är billigare, men det är många. Bor du själv eller med make utan behov av hemtjänst är det så gott som omöjligt, även om du är ensam rädd och har ont. Sorgligt men sant.
Det är charaden och bristen på flexibilitet jag har problem med. Om kommunen ska kräva ramp så ska de också kräva att det byggs en ordentlig ramp. Ska de godkänna en ramp i plyfa som de inser kommer vara riven innan de är tillbaka på kontoret så skulle de lika gärna kunna godkänna att rampen enbart är inritad på situationsplanen.
Jag spenderade ett år med att försöka få bygglov för att bygga en passage mellan huvudbyggnaden och en komplementbyggnad. En av anledningarna att jag till sist gav upp var att kommunen krävde att tillgängligheten i passagen skulle lösas eftersom huvudbyggnadens entré ligger en halv meter över komplementbyggnadens entré.
Det finns nog ingen som kommer kunna övertyga mig om att det är befogat att sätta in en hiss eller trycka in tolv meter ramp i den passagen. Särskilt eftersom:
- Tomten inte är tillgänglig. Suterränghus med ingång från gång/cykelbanan. Ingen bilplats får byggas i anslutning till tomten och kommunen vägrar klassa om gångvägen.
- Ingång till tomten från den lägre våningen skulle ske från kommunens mark som sluttar c:a en halv höjdmeter. Kommunen har inga planer på att lösa tillgängligheten.
- Huset är inte tillgängligt och det kommer kräva stora renoveringar för att det ska bli det.
Med det sagt så finns det en oro för vad som skulle hända om någon av oss plötsligt skulle behöva ett handikappanpassat hus. Den slutsats jag kommit fram till är att vi då inte kommer kunna bo kvar.
Jag spenderade ett år med att försöka få bygglov för att bygga en passage mellan huvudbyggnaden och en komplementbyggnad. En av anledningarna att jag till sist gav upp var att kommunen krävde att tillgängligheten i passagen skulle lösas eftersom huvudbyggnadens entré ligger en halv meter över komplementbyggnadens entré.
Det finns nog ingen som kommer kunna övertyga mig om att det är befogat att sätta in en hiss eller trycka in tolv meter ramp i den passagen. Särskilt eftersom:
- Tomten inte är tillgänglig. Suterränghus med ingång från gång/cykelbanan. Ingen bilplats får byggas i anslutning till tomten och kommunen vägrar klassa om gångvägen.
- Ingång till tomten från den lägre våningen skulle ske från kommunens mark som sluttar c:a en halv höjdmeter. Kommunen har inga planer på att lösa tillgängligheten.
- Huset är inte tillgängligt och det kommer kräva stora renoveringar för att det ska bli det.
Med det sagt så finns det en oro för vad som skulle hända om någon av oss plötsligt skulle behöva ett handikappanpassat hus. Den slutsats jag kommit fram till är att vi då inte kommer kunna bo kvar.