Då får man väl göra klart att man har för avsikt att låta ens egen jurist titta på det med om dom nu är så jävla dumma att dom tar det till en jurist. Det är ju inte så att första jurist som uttalar sig har tolkningsföreträde. Beroende på hur infekterad situationen är och vad man tror så kan man väl med fördel köpa en timma råd i frågan redan nu om man vill knyta till sig rätt jurist och inte riskera att de andra väljer just den.Okarlsson skrev:
Sant, men ibland blir det så att den som tar in juristen får lite mer rätt
Jag kan inte minnas att jag läst det i TS kommentarer. Bara dela upp fastigheten.D Daniel Holmqvist skrev:
Det gör man i så fall via klyvning, vilket alla delägare har rätt att begära då fastigheten är samfällt ägd.
Vilken delägare det vara månde kan även begära att hela fastigheten säljs, inte bara en del.
Jag hävdar fortfarande att en sådan fastighet har störst värde om den säljs som en enhet.
Man avtalar att i t.ex 20 år är allt som förut, vi nyttjar stället och säljer det därefter och delar köpeskillingen.
Ett sommarställe med 15m till grannar blir aldrig bra och oattraktivt för presumtiva köpare.
Jag sitter i samma situation och har sett på olika alternativ. Enklast och trevligast blir att ha det som det var när farfar ägde allt.
Så kontentan är, skit i vad de andra vill och använd stället så länge vi är överens.
Vill någon sälja så gäller lagen om samägande
Du la orden i munnen på dig själv!H Huzzbutt skrev:
Men vissa har tydligen den mentaliteten här inne; ”bara gilla läget, gå vidare”
T Thomas' skrev:
Du får uttrycka vad du själv tycker och tänker. Tex: "jag tycker att det Huzzbutt är fel för att (...)". Du behöver inte konstruera semantiska bulvaner, det är snarare trevligare om du rakt och rätt uttrycker din åsikt som just din åsikt.
Jag delgav dig min åsikt, tyckte jag var ganska tydlig på den saken.H Huzzbutt skrev:
F fsn skrev:
-Lantmäteriet bestämmer inte fastighetsindelning - de tar bara uppdraget att föra in den i kartor, och att sätta ut pinnar.T TräMaggan skrev:
-Vill någon sälja sin del - så är det dock sannolikt mest förmånligt för alla parter att sköta det utan att dela upp fastigheten.
-Det är inte ens säkert att en sådan avstyckning skulle gå igenom.
Det är ju stora tomter ni kommer att få, så ni kan nog komma överens. Själv har vi 3 stugor på 2500 kvm utan att vi stör varandra. Nej det är inte rättvist att dela marken mitt emellan stugorna. Självklart vill hon det för att slippa ha er för nära. Det kan en värderingsman upplysa henne om så anlita en sådan. Sedan får ni väl kompromissa t.ex om du tar den biten så tar jag den. Men lantmäteriet vill nog dra så raka linjer som möjligt. Tänk på att lägga till servitut så att alla tomter får del i strandlinjen och tillfartsvägar avlopp el mm. Sedan om inte alla vill dela upp den så hör med en jurist om det gamla avtalet gäller om att sälja till de andra för taxeringsvärdet eller om den måste ut på marknaden. Jag antar att det då blir hela fastigheten som säljs om den ej är uppdelad? Tråkigt läge i så fall.
Hopplöst att komma igenom detta så att alla blir nöjda. Alla kommer att argumentera efter sina egna förutsättningar. Det är ju inte så att de som säger en sak gör det trots att de tycker de har fel. Vanligen tycker man att man har rätt.
Den här typen av situationer kan för all framtid förstöra alla goda relationer inom en familj.
Vad din morfar skrev för decennier sedan spelar nog inte så stor roll om det inte är inskrivet i fastigheten eller reglerat i testamente. Fastighetsrätt är komplicerade saker.
Om syskonen är hyggligt överens går de (inte TS) gemensamt till en jurist som försöker hitta en lösning där alla är lika missnöjda.
Enklast är om TS köper ut övriga delägare. Att samäga fastigheter kan fungera hjälpligt i generation 1 efter köparen men sedan är det oftast kört. Speciellt om en större andel är spridda för vinden över klotet. Finns inte en chans att alla skulle se på samma sätt på saken då.
Ett känslomässigt argument kan vara att man kan tänka på att det är sina kusiner men bråkar med - men det hjälper föga i sakfrågan.
Du kommer ingenstans genom att kalla dina släktingar för giriga och gnidna. Med den ingången kommer du alltid att förlora...
Den här typen av situationer kan för all framtid förstöra alla goda relationer inom en familj.
Vad din morfar skrev för decennier sedan spelar nog inte så stor roll om det inte är inskrivet i fastigheten eller reglerat i testamente. Fastighetsrätt är komplicerade saker.
Om syskonen är hyggligt överens går de (inte TS) gemensamt till en jurist som försöker hitta en lösning där alla är lika missnöjda.
Enklast är om TS köper ut övriga delägare. Att samäga fastigheter kan fungera hjälpligt i generation 1 efter köparen men sedan är det oftast kört. Speciellt om en större andel är spridda för vinden över klotet. Finns inte en chans att alla skulle se på samma sätt på saken då.
Ett känslomässigt argument kan vara att man kan tänka på att det är sina kusiner men bråkar med - men det hjälper föga i sakfrågan.
Du kommer ingenstans genom att kalla dina släktingar för giriga och gnidna. Med den ingången kommer du alltid att förlora...
Saken är den att när man delar mitt mellan husen så får vi ju exakt samma avstånd till varandra..P PiaHelena skrev:
Jag skulle ju inte bebygga nära gränsen om den låg närmre hennes fastighet, men det skulle ge mig en buffertzon för att slippa ha människan sittandes i knäet typ..
Min första tanke var att om tomten är 11000m2 så kan alla ta 4000m2 var, sedan gör vi en DMZ mellan alla fastigheter, så att ingen kan säga sig ha grannen rätt inpå..
I sak har jag rätt, girighet är ett signum i den delen av släktträdet (tro mig!)Mats Engquist skrev:
att dessa individer även går och mäter upp något slags "önskestyckning" och placerar ut markörpinnar hejvilt över tomten - dvs även i blickfånget nedanför mitt eget hus, säger väl en del om nivån på det hela?