Finns det brf-radhus i din stad/omgivning? Med kanske bara en trappa till övervåning? Kan vara ett alternativ.
Då slipper du iaf oroa dig för tak, fasad, dränering mm men har ändå en uteplats som är privat.
Då slipper du iaf oroa dig för tak, fasad, dränering mm men har ändå en uteplats som är privat.
Jag har nyss flyttat från lägenhet med fyra trappor utan hiss, grannen mitt emot var en 90-årig dam med dålig syn, men hon knatade upp och ner för trapporna. Även med tvätt och mat (i ryggsäck). Så länge man är frisk håller ju trapporna i god form, problemet är om något sker så att du inte längre klarar av att gå i trappan en tid. I den åldern är det sannolikt så att du aldrig kommer tillbaka i form igen, så inget boende jag skulle satsa på om jag var i din ålder.H Hella1 skrev:
Vad gäller barnen är det väl krasst så att om de är myndiga och inte studerar på gymnasium eller komvux har ni inte längre försörjningsplikt gentemot dem. Det ansvaret går över till dem själva och i andra hand samhället om de är oförmögna.
Så, sälj villan, köp en lämpligt stor lägenhet åt er själva och se till att barnen ställer sig i kö till billigast möjliga boende. Kankse får de flytta till annan ort, men de är vuxna och kommer fixa det. Att ni skulle bo i köket medan de har varsitt rum är absurt, möjligen kanske de kan sova på soffan under en övergångsperiod.
H Hella1 skrev:
Men barnen var ju också vuxnaH Hella1 skrev:
Jag blir så lätt nyfiken, förlåt frågorna nedan!
Hur gamla är egentligen barnen?
Har de gått klart någon yrkesutbildning?
Annars är det väl läge att de börjar på en sådan, och med hjälp av studiebidrag och studielån ordnar sitt/sina egna boenden?
Det första man gjorde som ung, när man började kunna stå på egna ben, var väl att flytta hemifrån för att komma undan föräldrarnas beskydd och börja leva sitt eget liv.
Instämmer till fullo!H hapazard skrev:
De är 23 och 25. Förklaring till att de bor hemma handlar om autism bl a.KnockOnWood skrev:
Men barnen var ju också vuxna
Jag blir så lätt nyfiken, förlåt frågorna nedan!
Hur gamla är egentligen barnen?
Har de gått klart någon yrkesutbildning?
Annars är det väl läge att de börjar på en sådan, och med hjälp av studiebidrag och studielån ordnar sitt/sina egna boenden?
Det första man gjorde som ung, när man började kunna stå på egna ben, var väl att flytta hemifrån för att komma undan föräldrarnas beskydd och börja leva sitt eget liv.
Instämmer till fullo!
Kan för lite om sådana rättigheter. Sen har inte den äldre betalat oss något o då måste i rättvisans namn den yngre få slippa lika länge som den äldre gjort det. Ungdomarna är så fina och goa, men kämpar med diagnoser och mående. Vi vill bära fram dem för att underlätta allt tungt de lever med. Jag sover gärna i en kökssoffa. Det gjorde min morfar också när jag var barn. Mycket känsliga, rättänkande ensamma ungdomar som vi skulle göra vad som helst för.H hapazard skrev:
Bostadsrätt är rätt! Sista lägenheten utan hiss är fel!
Om trappor och hissar:
En vän (nu 76 år gammal) till mig blev för några år sedan utkastad av sin partner, och måste skaffa sig ett eget boende.
Det blev en trea på andra våningen i ett litet, relativt nybyggt, hus med två lägenheter i markplan och två en våning upp, med en rätt jobbig spiraltrappa upp.
När gubben började bli för gammal och fick svårt att gå ordnade han med kommunen att han skulle få en trapphiss installerad.
(Han är mycket pådrivande mot alla slags myndigheter, och får oftast sin vilja igenom)
Så trapphissen installerades i vintras till en kostnad för kommunen på ca 130.000 för handikappanpassning.
Men hur fick fastighetsägaren bygga så?Det är alltså en hyreslägenhet, ingen bostadsrätt.
Vi får ju inte ens bygga ett enfamiljshus utan att allt är åtkomligt från rullstol.
Och hur gör man i ett fyravåningshus utan hiss???
En vän (nu 76 år gammal) till mig blev för några år sedan utkastad av sin partner, och måste skaffa sig ett eget boende.
Det blev en trea på andra våningen i ett litet, relativt nybyggt, hus med två lägenheter i markplan och två en våning upp, med en rätt jobbig spiraltrappa upp.
När gubben började bli för gammal och fick svårt att gå ordnade han med kommunen att han skulle få en trapphiss installerad.
(Han är mycket pådrivande mot alla slags myndigheter, och får oftast sin vilja igenom)
Så trapphissen installerades i vintras till en kostnad för kommunen på ca 130.000 för handikappanpassning.
Men hur fick fastighetsägaren bygga så?Det är alltså en hyreslägenhet, ingen bostadsrätt.
Vi får ju inte ens bygga ett enfamiljshus utan att allt är åtkomligt från rullstol.
Och hur gör man i ett fyravåningshus utan hiss???
Mig veterligen så anpassar "åkrännan" efter förutsättningarna i det tänkta området.H Hella1 skrev:
Kolla lite bilder på.
https://duckduckgo.com/?q=trapphiss...nt/uploads/2016/06/FullSizeRender-900x675.jpg
Var medveten om att det inte alls är säkert att kommunen betalar. Olika i olika kommuner, de kan kräva att ni flyttar till ett boende som går att anpassa. Och när det är bostadsrätt är chansen liten att kommunen bidrar..
De kan få försörjningsstöd så det täcker hyra och lite till, det gör det att det blir mycket lättare för dig och din make då ni inte behöver täcka deras boendekostnader genom att skaffa större boende än ni två behöver själva.H Hella1 skrev:
Du tycker uppenbarligen inte att barnen är mogna att flytta hemifrån och bo själva än, men tänk om de aldrig blir det. Hur länge ska ni försörja dem, och förse dem med mat och husrum? Så väldigt många mer år kommer ni inte klara det. Bättre då att ta tag i problemet nu när ni ändå vill göra förändringar.