Spännande kontrast att många anser att historien är så osannolik att den måste vara påhittad. Samtidigt finns andra som försvarar med näbbar och klor att det är det mest naturliga i världen och att grabben självklart måste få ha lite roligt.
De största dumheterna här är inte föräldrarna som låter 4/5-åringen bränna runt i en 30 tons grävmaskin. De största dumheterna är de som skrivit i denna tråd som med alla möjliga fåniga, hemska och skrämmande argument försvarar det hela.
Jag har tappat räkningen på alla dumheter men här är några jag vill kommentera.
"det är ok så länge han ser till att andra barn håller sig utanför maskinens arbetsområde"
Herregud säger jag bara. "Maskinens arbetsområde"? En 5-åring? En 5-åring som svingar en pinne har inget
begrepp om pinnens arbetsområde och vem som kan träffas. Men en 30-ton:are är inget problem?
"Om han har bra finmotorik och bra kontroll så är det lugnt"
Många hakar upp sig på att det är tekniskt möjligt för ett barn att köra en stor maskin.
Självklart är det det. De flesta i den åldern kan hantera gas/broms/svängar/spakar utan problem.
Det har absolut INGENTING med saken att göra. NADA.
"min lilla gulleplutt fick ratta en minigrävare och det gick minsann bra".
Alla ni som på nåt sätt jämför med att ert barn fick testköra eller sitta i ert knä - läs historien igen för att se vad det handlar om. Det handlar om att barnet systematiskt tillåts utsätta sig själv och andra för livsfara, där föräldrarna omöjligen har uppsikt.
> "Om han är mogen för sin ålder så är det ok"
Hur tänkte ni egentligen här? En mogen 4-åring är som en 5-åring. En mogen 5-åring är som en 6-åring.
En 5-åring i en 30-ton:are är alltså tveksamt, men för en 6-åring så skulle det alltså vara helt lugnt?
> "4-åringar har visst konsekvenstänk".
Hela den här historien mynnar ut i konsekvenstänk. Vissa hävdar med en dåres envishet dumheter om "mogen 5-åring" eller "de har visst konsekvenstänk" eller "min lilla tjej fattar minsann vad som händer om man kör på nån" eller "min lilla skatt ser sig minsann för innan han går över gatan".
Det här är inte en fråga att TYCKA om, det handlar om hjärnans utveckling. För en 4-åring dröjer det närmare 10 år till innan hjärnan är så pass utvecklad att man kan börja prata om konsekvenstänk. PUNKT. Ni kan berätta tusen gånger för en 4-åring att det är livsfarligt att springa ut i gatan. Barnet kan bekräfta och förstå att det är farligt. Barnet kan rabbla alla trafikregler. Barnet kan förstå att om man dör så kommer man inte tillbaka. Men vad händer den dagen fotbollen rullar ut i gatan? På en milisekund sätter barnet fart rakt ut i gatan utan att se sig för. Det är inte barnets fel, det har med hjärnans utveckling att göra och det är därför det är er föräldrars förbannade jobb att se till så att det inte händer. Tror ni att en 4-åring i en grävmaskin tänker i banor som "Om det där barnet framför min grävmaskin snubblar på den där hala stenen så kommer jag inte hinna bromsa i tid?" Om ni tror det så hoppas jag innerligt att ni inte har egna barn.
Slutligen anser jag det är konstigt att ingen ser att det här handlar om mer än bara exemplet med grävmaskinen. Föräldrar som tycker att det är ok att sin 4-åring kör en 30 tons grävmaskin har med största sannolikhet andra brister när det gäller uppfostran. Därför kan det vara intressant att fundera på hur man ska lösa det hela. Jag tror tyvärr inte att "prata med föräldrarna" är hela lösningen. De är ju fullt medvetna om att barnet är ute och åker (de hjälpte honom till och med upp). De har uppenbarligen inga prbblem med att han kör runt bortom deras uppsikt. Tror ni då att ett samtal hjälper?
"Oj då, är det farligt? Då slutar vi direkt". Så enkelt kommer det givetvis inte vara.
De största dumheterna här är inte föräldrarna som låter 4/5-åringen bränna runt i en 30 tons grävmaskin. De största dumheterna är de som skrivit i denna tråd som med alla möjliga fåniga, hemska och skrämmande argument försvarar det hela.
Jag har tappat räkningen på alla dumheter men här är några jag vill kommentera.
"det är ok så länge han ser till att andra barn håller sig utanför maskinens arbetsområde"
Herregud säger jag bara. "Maskinens arbetsområde"? En 5-åring? En 5-åring som svingar en pinne har inget
begrepp om pinnens arbetsområde och vem som kan träffas. Men en 30-ton:are är inget problem?
"Om han har bra finmotorik och bra kontroll så är det lugnt"
Många hakar upp sig på att det är tekniskt möjligt för ett barn att köra en stor maskin.
Självklart är det det. De flesta i den åldern kan hantera gas/broms/svängar/spakar utan problem.
Det har absolut INGENTING med saken att göra. NADA.
"min lilla gulleplutt fick ratta en minigrävare och det gick minsann bra".
Alla ni som på nåt sätt jämför med att ert barn fick testköra eller sitta i ert knä - läs historien igen för att se vad det handlar om. Det handlar om att barnet systematiskt tillåts utsätta sig själv och andra för livsfara, där föräldrarna omöjligen har uppsikt.
> "Om han är mogen för sin ålder så är det ok"
Hur tänkte ni egentligen här? En mogen 4-åring är som en 5-åring. En mogen 5-åring är som en 6-åring.
En 5-åring i en 30-ton:are är alltså tveksamt, men för en 6-åring så skulle det alltså vara helt lugnt?
> "4-åringar har visst konsekvenstänk".
Hela den här historien mynnar ut i konsekvenstänk. Vissa hävdar med en dåres envishet dumheter om "mogen 5-åring" eller "de har visst konsekvenstänk" eller "min lilla tjej fattar minsann vad som händer om man kör på nån" eller "min lilla skatt ser sig minsann för innan han går över gatan".
Det här är inte en fråga att TYCKA om, det handlar om hjärnans utveckling. För en 4-åring dröjer det närmare 10 år till innan hjärnan är så pass utvecklad att man kan börja prata om konsekvenstänk. PUNKT. Ni kan berätta tusen gånger för en 4-åring att det är livsfarligt att springa ut i gatan. Barnet kan bekräfta och förstå att det är farligt. Barnet kan rabbla alla trafikregler. Barnet kan förstå att om man dör så kommer man inte tillbaka. Men vad händer den dagen fotbollen rullar ut i gatan? På en milisekund sätter barnet fart rakt ut i gatan utan att se sig för. Det är inte barnets fel, det har med hjärnans utveckling att göra och det är därför det är er föräldrars förbannade jobb att se till så att det inte händer. Tror ni att en 4-åring i en grävmaskin tänker i banor som "Om det där barnet framför min grävmaskin snubblar på den där hala stenen så kommer jag inte hinna bromsa i tid?" Om ni tror det så hoppas jag innerligt att ni inte har egna barn.
Slutligen anser jag det är konstigt att ingen ser att det här handlar om mer än bara exemplet med grävmaskinen. Föräldrar som tycker att det är ok att sin 4-åring kör en 30 tons grävmaskin har med största sannolikhet andra brister när det gäller uppfostran. Därför kan det vara intressant att fundera på hur man ska lösa det hela. Jag tror tyvärr inte att "prata med föräldrarna" är hela lösningen. De är ju fullt medvetna om att barnet är ute och åker (de hjälpte honom till och med upp). De har uppenbarligen inga prbblem med att han kör runt bortom deras uppsikt. Tror ni då att ett samtal hjälper?
"Oj då, är det farligt? Då slutar vi direkt". Så enkelt kommer det givetvis inte vara.
eller prata med grannen först och beskriva sin oro. Om det sedan inte leder någon vart så kan man överväga anmälan.. om man nu är så orolig borde man först och främst försöka stoppa det hela så inte en olycka hinner ske. Tycker du inte?S SueCia skrev:
Läs gärna barnkonventionens originaltext: man inser lätt dels att den inte är skriven med Sverige i åtanke, dels att den är medvetet diffust skriven för att kunna appliceras över tid och rum. Jag har inte lyckats hitta någon paragraf som inte uppfylls av tidigare gällande lagstiftning. Dess införlivande i lagen är helt en symbolhandling.H Husbuset skrev:
det kan visst vara så att om en utomstående uttrycker sin oro kring detta, att de åtminstånde vidtar några omedelbara åtgärder som direkt kan rädda liv. Som att se till att barnen inte springer runt kring maskinen samt att en vuxen har uppsikt när pojken kör. Det beror helt på vilken typ av förälder, hur fogliga han/hon är.R bossebyggarn skrev:
jag säger inte att jag tycker att pojken ska få köra tung maskin. Men jag tror inte att ”ANMÄL ANMÄL! Är rätt strategi att börja med om barn kan skada sig. Soc får samtalet, sedan ska de skicka brev till grannen och ta det den vägen. En olycka kan ha skett innan dess. Jag anser att många är lata och fega som inte tar reda på mer eller våga prata med grannen först. Grannen kanske är jättebra att ha att göra med. De kan vara hemmablinda av att själva vuxit upp på landet och uppfostrats att köra maskiner. De kanske inte har insett hur andra ser på detta. Man kan också prata med andra grannar och höra vad de tycker om detta. Då kan man förklara för grannen att flera grannar tycker att det ser farligt ut. Då slipper man stå som ensam anmälare sedan.
Det talar i så fall för, och inte emot, att familjen behöver hjälp.mikethebik skrev:
Barn ska inte självständigt kunna starta fordon, de är inte behöriga.
Att mamma och pappa inte var där minskar inte ansvaret, tvärtom.
Finns hur många "olyckor" som helst där barn skjutit eller kört ihjäl varandra med pappas "leksaker".
Föräldraansvar!
Då kan det visa sig att andra ägnat sig åt lite hederligt "facta, non verba" istället och redan hälsat på hos grannen. Om man vill, kan det vara på plats att bli "advocatus diaboli" för ett ögonblick. Grannen äger ts föräldrahem och de är av flera orsakar ovänner. Kan gammalt groll ha påverkat TS bedömningar ang. framfarten i skogen och virrvarret av ungar runt maskinen. Är det dessutom sannolikt att man använder en så dyr maskin för regelbunden nöjeskörning? Bara slitaget på larverna/banden eller risken att någon hydralslang skall fastna i en gren, eller en kolv som repas etc...M mugatu skrev:
Staffan
det är fortfarande för mig lite av en gåta hur du inte kan svara på varför du inte verkar tycka att det är en god idé att samtala med föräldrarna först istället för att ha som första anhalt att anmäla dem?S Sir Duke skrev:
Upplever att du slingrar dig där. Jag förstår att det är beroende på omständigheterna i många fall, men i detta fall? Varför anmäla utan samtal med grannen?
Kan du erkänna att det i många lägen kan vara klokt att låta bli att dra in soc och lösa saken på direkten istället?
Vi kan väl inte ha ett samhälle där man inte kan samtala med varann, där man istället anmäler varandra för att man känner oro kring någon annans barn.
Jo absolut, prata med grannen + anmäla.M mugatu skrev:
Om det är som TS skrev i första inlägget så ja absolut, soc bör isåfall utreda om familjen är kapabel att ta hand om barn.M mugatu skrev:
Soc har öppet dygnet runt och tar emot och värderar anmälan direkt när den kommer in. De kan ingripa omgående (motsvarande framkörningstid för polisbil).M mugatu skrev:
"Lat och feg" är bara värderingar, men det är okej om det räddar barn, det är inte anmälaren som är viktig, det är barnen.
Soc är ett sätt, självklart ska vi använda fler, känna varandra och stödja varandra i grannskapet och ha civilkurage på bussen och stranden.
Jag skrev "äldre syskon", vilket kan vara 10, 15 eller 18 år, hur gamla de övriga är vet vi inte.S Sir Duke skrev:
I vårt land är ju alla "barn" upp till 18 år, mina grabbar är mina barn oavsett hur gamla de blir innan jag kroknar, men att generellt kalla alla för "barn" mellan 15 och 18 är för mig märkligt.
Misstänker att de som skriver i den här tråden är antingen som jag själv, en lite mer laid-back landsbygdsbo, eller stadsbo med med andra utgångspunkter och lite mer förfasad över att inte kunna styra eller bli styrd.
Tål att återupprepas, prata med berörd granne, för även om TS indikerat att det finns gammalt groll dem emellan så att anmäla bakom ryggen lär väl inte förbättra den gamla tvisten...
Ja, vi har ju hundratusensentals barn som tror att man går på höger sida av gång- och cykelväg samt bilväg, då cyklar de på insidan av en själv när man går på vänster sida av vägen. Det är alla möjliga åldrar på de barnen. Men självklart blir en sådan anmälan väldigt tokig.E Eva a skrev:
Fel. Jag har medvetet undvikit att försöka styra TS om hur den ska göra i just det här fallet, vi skulle behöva veta mer. Jag har alltså inte skrikit "anmäl". Men pekat på orosanmälan som möjlighet om man är orolig för barns välbefinnande. Bara TS är på plats och har sin bild av sammanhanget.M mugatu skrev:
Jag har uttalat mig generellt om barns behov och rättigheter och beskrivit det jag vet om varför orosanmälan finns och hur processen att hjälpa ser ut. Avdramatisera. Öppna upp för att ta emot coachning - det är svårt att vara människa, vuxen, förälder. Försök att tänka bort vuxnas bekvämlighet och fokusera på stöd för barn, via deras viktiga föräldrar.
jag förstår din ståndpunkt. Det jag hakade upp mig på var att du inte verkade se det som ett alternativ att man kan prata med varann först. Kände inte att jag fick någon respons där utan fick bilden av att du var av åsikten att man bör anmäla vid oro utan samtal först. Därför blev jag nyfiken på hur personer som agerar så tänker. Det är fortfarande för mig oklart om du ser det som en bättre möjlighet och en första instans innan man ringer soc på grund av något man sett i grannskapet.S Sir Duke skrev: