Hjälp mig tänka rätt ang bostadsrätt!
Maken går snart i pension och får då 60% av sin lön. Jag är sjukskriven och framöver ser det inte ljust ut på den ekonomiska fronten. Två vuxna barn bor kvar hemma och lär göra det ett bra tag till. Villan vi bor i och tomten kräver hela tiden arbete och kostsamma investeringar som vi känner att vi börjar tröttna på.
Vi får ångest när vi tänker flerfamiljshus, då vi en gång i tiden flydde från ett sådant. Grannarna festade högljutt många gånger i veckan, gapade och skrek, stal tvättider osv osv. Nu tittar vi ändå efter en bostadsrätt och jag har fastnat för en som jag ”älskar” på fjärde våningen utan hiss och i originalskick 60-tal. Planlösningen är intressant och utsikten från balkongen är svindlande. Den har charm och är annorlunda, men kräver en helrenovering.
Jag gillar inte alls nybyggt - tycker många är själlösa och tyvärr så yteffektiva att soffan måste placeras mittemot diskbänken. Är det galet att ha fyra trappor att ta sig uppför när man är 60+? ”Min” lägenhet har skrymslen där barnens far och jag kan sova, medan ungdomarna får egna rum. När de sedan flyttar är inte lägenheten för stor för oss, utan vi kan bo kvar till låg avgift. Kan man få några kloka råd? Hiss kommer inte kunna installeras, för huset är inte byggt så att det är möjligt. Tack på förhand!
Vi får ångest när vi tänker flerfamiljshus, då vi en gång i tiden flydde från ett sådant. Grannarna festade högljutt många gånger i veckan, gapade och skrek, stal tvättider osv osv. Nu tittar vi ändå efter en bostadsrätt och jag har fastnat för en som jag ”älskar” på fjärde våningen utan hiss och i originalskick 60-tal. Planlösningen är intressant och utsikten från balkongen är svindlande. Den har charm och är annorlunda, men kräver en helrenovering.
Jag gillar inte alls nybyggt - tycker många är själlösa och tyvärr så yteffektiva att soffan måste placeras mittemot diskbänken. Är det galet att ha fyra trappor att ta sig uppför när man är 60+? ”Min” lägenhet har skrymslen där barnens far och jag kan sova, medan ungdomarna får egna rum. När de sedan flyttar är inte lägenheten för stor för oss, utan vi kan bo kvar till låg avgift. Kan man få några kloka råd? Hiss kommer inte kunna installeras, för huset är inte byggt så att det är möjligt. Tack på förhand!
Känns inte så praktiskt att flytta till en bostad som kan kräva en flytt om tio eller redan fem år om något oväntat händer.
Grannen där vi bodde innan trillade och satt fast i sin lägenhet i tre månader pga höften tog en rejäl smäll och trapporna blev för tunga. De fick sedan akut flytta för hans höft inte blev 100% igen (de hade precis gått i pension så kring 65 år åldern). Samtidigt så kommer ni troligen ha många bra år kvar av att ta dessa trappor som en barnlek. Men dumt att chansa
Jag hade tittat på annat.
Grannen där vi bodde innan trillade och satt fast i sin lägenhet i tre månader pga höften tog en rejäl smäll och trapporna blev för tunga. De fick sedan akut flytta för hans höft inte blev 100% igen (de hade precis gått i pension så kring 65 år åldern). Samtidigt så kommer ni troligen ha många bra år kvar av att ta dessa trappor som en barnlek. Men dumt att chansa
Jag hade tittat på annat.
Förstår att utsikt och insida lockar, men ska man bo där förhoppningsvis många år till så skulle jag iaf rata den på grund av avsaknad av hiss. Risken är att ni får flytta en gång till, och jag tolkar det som att det vill ni inte?
Kan endast svara med detta: jag är 35 år och hade samma funderingar när vi flyttade in i vårt hus för 1,5 år sen. Hela tomten sluttar och det är 3 trappor för att ta sig in i huset, som dessutom är i 2 plan. Jag är 35 och fullt frisk...sug på den karamellen en stund.
Tror du borde sätta ett högre mål. Som tex inte instängtH Hella1 skrev:
Jag vill känna ”Wow, här vill jag bo!” Det gör jag nästan aldrig. Står inte ut med: ”Tråkigt, men praktiskt”. Hellre vadderar jag en pulka för att ta mig utför trapporna och drar mig upp med ett rep när jag ska tillbaka. Känner inte ni likadant - att det är några få bostäder man verkligen fastnar för och de andra känns bara deppiga?
Även om ni är pigga och krya idag så kan saker och ting snabbt ändras.H Hella1 skrev:
Min mor och hennes man, som nyligen gick bort, bodde i en 60-tals lägenhet. När hennes man blev sjuk för ett år sedan och tillståndet försämrades hela tiden och det uppstod behov av hjälpmedel i hemmet så var lägenheten klippt oduglig. 60-dörrar, även in till toaletten och badrummet. En planlösning som inte medgav svängrum för en rullator varken i hallen, badrummet eller på toaletten och en rad andra detaljer som inte är förenligt med dagens byggnormer och tillgänglighetskrav.
Så, jag hade nog tagit både avsaknad av hiss och 60-talsplanlösningen i beaktande. Att flytta en gång till för att hälsan börjat vackla kanske inte är optimalt tänker jag.
Det viktigaste är läget, det kan man inte ändra på. Dvs område och husets/lägenhetens placering. Sen planlösning, som ska vara bra eller gå att göra bra. Resten kan man ju göra om till eget tycke.
På det sättet är nog hiss lika viktigt som busshållplats nära om man inte har bil eller körkort. Man kan intala sig själv att det inte har betydelse för man kan cykla eller gå. Men, man bör helst ha en plan b. Och om det inte finns hiss tycker jag det är ett absolut hinder. Tyvärr får man kanske räkna med benskörhet/benbrott, dålig ork, hjärtsvikt, KOL eller vad det än må vara när man blir äldre. Har man då inte hiss så blir man väldigt beroende av andra. Och det ser jag som tråkigare än tråkig men praktisk lägenhet.
På det sättet är nog hiss lika viktigt som busshållplats nära om man inte har bil eller körkort. Man kan intala sig själv att det inte har betydelse för man kan cykla eller gå. Men, man bör helst ha en plan b. Och om det inte finns hiss tycker jag det är ett absolut hinder. Tyvärr får man kanske räkna med benskörhet/benbrott, dålig ork, hjärtsvikt, KOL eller vad det än må vara när man blir äldre. Har man då inte hiss så blir man väldigt beroende av andra. Och det ser jag som tråkigare än tråkig men praktisk lägenhet.
Ja, det är galet!H Hella1 skrev:
Jag byggde nytt då jag var 60. Ett trappsteg från bil/carport in i huset. Rak trappa inne i huset (detaljplan tillät inte enplanshus) så att trapphiss lätt kan installeras. TS ska tänka på att det inte är roligt att en dag bli fast i lägenheten pga avsaknad av hiss. Under de rörliga åren måste TS ändå kånka upp alla matvaror och släpa ner det som ska till soptunnan. Tänk om!
Läget läget läget: nära till buss och butiker. Ett mycket stort plus är trivsam balkong.
Försök se möjligheter i ”tråklägenheterna”. I en bostadsrätt kan ni ta ut svängarna mer vad gäller tapetsering och inredning av kök och badrum mm. Hämta inspiration från inredningsmagasin och liknande. Försök ”glömma” din förälskelse och se att det kan finnas andra alternativ.H Hella1 skrev:
Du skriver att ni har vuxna barn, ska ni då köpa en ny lägenhet som passar dem bra medan du och maken bor i skrymslen? Nu vet jag inte hur gamla de är, men även de kanske ska börja leta efter eget boende..? En fundering bara, ni gör givetvis som ni vill.
Redigerat:
Jag har flyttat ett 30-tal gånger i mitt liv. Det har gått som en dans. Så länge man kan vara aktiv så är det OK. Det kommer en dag då flyttning blir ett problem och då gäller det att flytta innan problemen blir akuta. TS börjar nu tycka att trädgården kräver mer än lusten finns. Då är det dags att tänka på lämpligare boende! Alltför många väntar för länge.
När jag byggde ställde jag mig i bostadskö för en 2:a i stora staden - den dag jag inte orkar sköta huset sticker jag .
När jag byggde ställde jag mig i bostadskö för en 2:a i stora staden - den dag jag inte orkar sköta huset sticker jag .
Kan det inte vara dags att barnen börjar ta ansvar och "betala tillbaka" vad de länge nu har fått gratis?H Hella1 skrev:
Ja misstänker att det är du och din make som får stå för tvätt och städning för de "vuxna" barnen.
Och kanske en hel del av matlagningen, frukost, kvällsmat osv också.
Om jag var i er situation (vilket jag egentligen är, och jag vet hur jobbigt det är att livet går in i ett nytt skede när man blir gammal och skröplig), så hade jag siktat på en liten lägenhet i markplan,
så det är lätt att komma ut och få röra sig och få lite sol och luft.
Men meddela "barnen" era planer, så de får ett par månader på sig att ta tag i sin egna livssituation.