Väldigt underhållande tråd så jag får bidra.
Tidigare bodde jag på markplan i ett flervåningshus centralt i Malmö.
I lägenheten ovanför bodde en knarklangare som levererade grejjer ut på gatan när som helst på dygnet. Borde inte spela någon roll men det var rätt lyhört så man vaknade av smällandet i de tre tunga dörrarna. Annars var han trevlig.
hans moster bodde i samma lägenhet, hennes pojkvän var inte lika trevligt. Bröt sig våldsamt in i trapphus och gatuporten flera gånger, de slogs på innergården och utanför mina fönster flera gånger. tror det var en åtta gånger jag ringde polisen. Sedan gifte de sig så efter det var väl allt bra...
Varje helg samlade de också alla släktens barn i lägenhet ifrån lunch till sent på natten, det lät ungefär som någon höll på att möblera om hela förbannade dagen och kvällen, inte bara ungars som skrek utan lite som bowling och någon som släpar runt en soffa var de än går. De målade också om sina köksluckor med billack på innergården en sommar så att det stank så mycket lösningsmedel att vi var tvungna att sova i min replokal. De installerade själva en diskmaskin felaktigt så halva min lägenhet blev fuktskadad och jag var tvungen att bo utan kök, men med tre byggfläktar i fyra månader.
Det är inte ofta man ringer polisen på en kyrka, men det har jag gjort ett par gånger. En kort stund så hade jag någon slags väckelsekyrka som granne tvärs över vägen. De spelade musik o gastade med vidöppna fönster varje söndag i många timmar. Efter ringt dem snällt en gång, ringt dem argt en gång och hotat med satan en gång så ringde jag polisen. De hade ju så klart ungarna med, men de tyckte tydligen inte gud var så viktigt så de roade sig med att kasta stora stenar på mina fönster istället, som en bonus till den hemska musiken.
Bredvid kyrkan låg en kulturförening, men de var rätt ok, de spelade också musik, men bad jag dem stänga fönstren så gjorde de det och de blev oftast tysta klocka elva på helgerna. En bonus med förening var att de alltid stod och drack kaffe och kedjerökte utanför lokalen så att min gata var lite extra bevakad, många bilinbrott i området men min gata var rätt förskonad.
Ovanpå förening låg en dansstudio. De spelade högt som fan i stort sett hela tiden och på somrarna med öppna fönster, jag vet inte vilka danskursen man har klockan elva en tisdag, men spela gjorde de. Hotade med att jag kände deras värd och skulle få dem vräkta, då såg de till att fönstren var stängda. Tyst blev det inte, men lite bättre.
En granne i trapphuset gick igenom alla sopor hela tiden och plockade ut saker hon tyckte var sorterade fel och ställde dem på olika ställen på innergården. Det låg dåligt diskade kattmatsburkar, fönsterkuvert med post i, ruttna grönsaker, plastbehållare med gammal dressing o liknande på hela innergården. En ska väl källsortera iofs, men vi alla kan väl inte vara privatspanande soppoliser. Någon trött aggressiv granne skrev ut bostadbolagets soppolicy om att det var regelvidrigt att ta saker som kastats ur behållarna och häftade fast den på hennes dörr. Det blev så klart ett jävla liv men hon rotade inte i soporna mer.
Värsta granne var en snubbe som bodde med sin ensamstående mamma, väldigt psykiskt instabil och väldigt mycket knarkare. i stort sett varje kväll under tre månaders tid sparkade han in porten ifrån gatan, jag vet inte om han tappat nyckeln och inte pallade bry sig, men så var det i alla fall. Väckte hela huset efter midnatt varje kväll då det var en rätt stabil gammal ekdörr som han bara sparkade på till någonting gav med sig.
En natt hade han smetat blod(!) över hela dörren och knappsatsen till snabbtelefonen av okända anledning, inte så att han var skadad och råkade kladda ner utan uppenbart metodiskt smetat ner allting.. det var lite otäckt. Han gömde knark, attiraljer och psykofarmaka på massa olika ställen i källare, förråd o tvättstuga. Ibland hittade grannarna grejjer och slängde eller ringde polisen, då flippade han ut o stod o skrek på innergården att han skulle döda någon. Det blev mer en rutin att polisen eller störningsjouren dök upp varje kväll, eftersom jag bodde längst ner med fönster mot gatan så knackade de alltid på mina fönster för att bli insläppta.
Det hela kulminerade en kväll då jag hörde att han VERKLIGEN vill in i porten och sprakade frenetiskt på den. Han lyckades ta sig in men jag hörde strax efter att någon gapar "LÄGG DIG NER ANNARS SKJUTER JAG". Kollar ut på gatan och det är två hundpatruller och tre polisbilar utanför med blåljus på, sen blir han utsläpad i handklovar. tydligen hade någon blivit rånad med pistol. Hans morsa såg jag aldrig igen, efter några veckor kom fastighetsbolaget och släpade ut hennes grejjor, jag tror hon bara drog ifrån allt i lägenheten. När allt det här pågick hade jag o sambon köpt ett hus och väntade på att flytta, annars vetefan hur jag skulle stått ut.
Nu bor vi i ett gammalt hus i en liten by med toppengrannar och stor tomt så allt ordnade sig, men jag lider med er som har jobbiga grannar, det kan verkligen förstöra livsglädjen.
Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst, men det blev redan så jävla långt
Tidigare bodde jag på markplan i ett flervåningshus centralt i Malmö.
I lägenheten ovanför bodde en knarklangare som levererade grejjer ut på gatan när som helst på dygnet. Borde inte spela någon roll men det var rätt lyhört så man vaknade av smällandet i de tre tunga dörrarna. Annars var han trevlig.
hans moster bodde i samma lägenhet, hennes pojkvän var inte lika trevligt. Bröt sig våldsamt in i trapphus och gatuporten flera gånger, de slogs på innergården och utanför mina fönster flera gånger. tror det var en åtta gånger jag ringde polisen. Sedan gifte de sig så efter det var väl allt bra...
Varje helg samlade de också alla släktens barn i lägenhet ifrån lunch till sent på natten, det lät ungefär som någon höll på att möblera om hela förbannade dagen och kvällen, inte bara ungars som skrek utan lite som bowling och någon som släpar runt en soffa var de än går. De målade också om sina köksluckor med billack på innergården en sommar så att det stank så mycket lösningsmedel att vi var tvungna att sova i min replokal. De installerade själva en diskmaskin felaktigt så halva min lägenhet blev fuktskadad och jag var tvungen att bo utan kök, men med tre byggfläktar i fyra månader.
Det är inte ofta man ringer polisen på en kyrka, men det har jag gjort ett par gånger. En kort stund så hade jag någon slags väckelsekyrka som granne tvärs över vägen. De spelade musik o gastade med vidöppna fönster varje söndag i många timmar. Efter ringt dem snällt en gång, ringt dem argt en gång och hotat med satan en gång så ringde jag polisen. De hade ju så klart ungarna med, men de tyckte tydligen inte gud var så viktigt så de roade sig med att kasta stora stenar på mina fönster istället, som en bonus till den hemska musiken.
Bredvid kyrkan låg en kulturförening, men de var rätt ok, de spelade också musik, men bad jag dem stänga fönstren så gjorde de det och de blev oftast tysta klocka elva på helgerna. En bonus med förening var att de alltid stod och drack kaffe och kedjerökte utanför lokalen så att min gata var lite extra bevakad, många bilinbrott i området men min gata var rätt förskonad.
Ovanpå förening låg en dansstudio. De spelade högt som fan i stort sett hela tiden och på somrarna med öppna fönster, jag vet inte vilka danskursen man har klockan elva en tisdag, men spela gjorde de. Hotade med att jag kände deras värd och skulle få dem vräkta, då såg de till att fönstren var stängda. Tyst blev det inte, men lite bättre.
En granne i trapphuset gick igenom alla sopor hela tiden och plockade ut saker hon tyckte var sorterade fel och ställde dem på olika ställen på innergården. Det låg dåligt diskade kattmatsburkar, fönsterkuvert med post i, ruttna grönsaker, plastbehållare med gammal dressing o liknande på hela innergården. En ska väl källsortera iofs, men vi alla kan väl inte vara privatspanande soppoliser. Någon trött aggressiv granne skrev ut bostadbolagets soppolicy om att det var regelvidrigt att ta saker som kastats ur behållarna och häftade fast den på hennes dörr. Det blev så klart ett jävla liv men hon rotade inte i soporna mer.
Värsta granne var en snubbe som bodde med sin ensamstående mamma, väldigt psykiskt instabil och väldigt mycket knarkare. i stort sett varje kväll under tre månaders tid sparkade han in porten ifrån gatan, jag vet inte om han tappat nyckeln och inte pallade bry sig, men så var det i alla fall. Väckte hela huset efter midnatt varje kväll då det var en rätt stabil gammal ekdörr som han bara sparkade på till någonting gav med sig.
En natt hade han smetat blod(!) över hela dörren och knappsatsen till snabbtelefonen av okända anledning, inte så att han var skadad och råkade kladda ner utan uppenbart metodiskt smetat ner allting.. det var lite otäckt. Han gömde knark, attiraljer och psykofarmaka på massa olika ställen i källare, förråd o tvättstuga. Ibland hittade grannarna grejjer och slängde eller ringde polisen, då flippade han ut o stod o skrek på innergården att han skulle döda någon. Det blev mer en rutin att polisen eller störningsjouren dök upp varje kväll, eftersom jag bodde längst ner med fönster mot gatan så knackade de alltid på mina fönster för att bli insläppta.
Det hela kulminerade en kväll då jag hörde att han VERKLIGEN vill in i porten och sprakade frenetiskt på den. Han lyckades ta sig in men jag hörde strax efter att någon gapar "LÄGG DIG NER ANNARS SKJUTER JAG". Kollar ut på gatan och det är två hundpatruller och tre polisbilar utanför med blåljus på, sen blir han utsläpad i handklovar. tydligen hade någon blivit rånad med pistol. Hans morsa såg jag aldrig igen, efter några veckor kom fastighetsbolaget och släpade ut hennes grejjor, jag tror hon bara drog ifrån allt i lägenheten. När allt det här pågick hade jag o sambon köpt ett hus och väntade på att flytta, annars vetefan hur jag skulle stått ut.
Nu bor vi i ett gammalt hus i en liten by med toppengrannar och stor tomt så allt ordnade sig, men jag lider med er som har jobbiga grannar, det kan verkligen förstöra livsglädjen.
Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst, men det blev redan så jävla långt
Efter 14 år i samma brf där de sista 10 åren i styrelsen och 6 sista som ordförande fick jag och frun nog. De flesta grannarna var underbara i vår lilla förening men då nämner vi inte 3-4 familjer som "bestämde" i föreningen.
Otal är de historier om dessa människor som inte bara förstörde för oss i styrelsen men även för de som bodde grannar med dessa personer. Usch jag får nästa ångest när jag skriver.
Värst var de som hade åsikter men aldrig kom till årsmöten eller gårdsmöten. De som ringde upp leverantörer på Midsommarafton och undrade varför de skulle komma och spola avlopp. Eller de som köpte grannlägenheten till oss med en stor trädgård och lät den förfalla. De blev förvånade när jag tyckte att de kunde klippa sitt 40 cm höga gräs där tistlar och maskrosorna blommade. Bara för att nämna några händelser....
Nu bor vi på landet med 200 meter till närmaste granne. Här inte helt felfritt men betydligt lugnare än i stan
Otal är de historier om dessa människor som inte bara förstörde för oss i styrelsen men även för de som bodde grannar med dessa personer. Usch jag får nästa ångest när jag skriver.
Värst var de som hade åsikter men aldrig kom till årsmöten eller gårdsmöten. De som ringde upp leverantörer på Midsommarafton och undrade varför de skulle komma och spola avlopp. Eller de som köpte grannlägenheten till oss med en stor trädgård och lät den förfalla. De blev förvånade när jag tyckte att de kunde klippa sitt 40 cm höga gräs där tistlar och maskrosorna blommade. Bara för att nämna några händelser....
Nu bor vi på landet med 200 meter till närmaste granne. Här inte helt felfritt men betydligt lugnare än i stan
Nu inser jag att jag ändå har tur med mina grannar...
Det enda som stör mig rejält just nu är "eldningsgrannen".
Jag vet inte om de eldar fel eller om det är fel på deras kamin. Men de eldar från augusti /september till maj/juni.
Det luktar satan, det luktar verkligen inte normalt.
Det sticker kraftigt i halsen och det är svårt att vara ute i trädgården och jobba på hösten och våren. Ligger vinden fel så får man helt enkelt gå in och stänga igen ventilerna.
Jag har påpekat det här för dem, men det hjälper inte.
Det enda som stör mig rejält just nu är "eldningsgrannen".
Jag vet inte om de eldar fel eller om det är fel på deras kamin. Men de eldar från augusti /september till maj/juni.
Det luktar satan, det luktar verkligen inte normalt.
Det sticker kraftigt i halsen och det är svårt att vara ute i trädgården och jobba på hösten och våren. Ligger vinden fel så får man helt enkelt gå in och stänga igen ventilerna.
Jag har påpekat det här för dem, men det hjälper inte.
Hehe, ja det vore något!M Mats Olandersson skrev:
dock är de väldigt dryga och ska envist hjälpa till och bestämma hur man ska göra saker så fort man är i trädgården. Första hösten skulle vi bygga en vedbod och då kom han över för att snacka skit och sen slutade det med att han byggde det så det såg ut som ett riktigt fallfärdigt skjul. Vad vi än gjorde gick det inte att bli av med honom så tillslut tröttnade jag, lämnade sambon själv med honom och gick in för att göra mat. Sen ropade jag in sambon och då äntligen gick grannen. Efter det gjorde vi inga såna saker ute när grannarna var i sin sommarstuga... Så jag är väldigt nöjd över att de flyr så fort jag kommer i närheten Dalhem. Det var det första stället man avrådde mig till att flytta till när jag kom till skåne för 16 år sedan.E Elgen88 skrev:
Det är mycket man stör sig på hos grannar. Mest är väl grannar som tror sig stå över lagen, eller kör sin egen tolkning av den.
Ang. buller från grannar så var lghten från 40-50-talet som jag bodde i värst. Det måste ha varit 5 cm tjock betong emellan mig och grannarna. Det var som om man kunde ha en konversation med dem. Man kände sig lite som en stalker emellanåt.
Ena grannen hade en rutin där denne bråkade med sin sambo, dom skrek lite på varann och slog i dörrar, sen några timmar senare var det försoningssex i sovrummet som låg vägg i vägg med vårt. Detta hände nog 2-3 gånger i månaden.
Efter en dålig fylla kom grannen hem och grät och spydde om vartannat och lovade högt och tydligt att denne ej skulle dricka mer.
Vi flyttade efter något år till radhus. De var bättre isolerade mot ljud och vi funderade länge på om vi hade några grannar alls. När sedan våren och sommaren kom då vaknade grannarna till liv och festade loss i sina trädgårdar.
Nu bor vi i hus och det enda som stör lite är vägen utanför tomten och en skjutbana som ligger någon km bort. Grannarna kollade vi upp innan och de befinner sig i 60-70 års åldern. Barnfamiljerna bor några hus bort.
Ägaren till hyreshuset som är min grann fastighet, som inte bor där, har under lång tid terroriserat oss. Han kräver att vi klipper vår tujahäck som gränsar till hans fastighet, klipper bort grenar från både en äppelträd och en hägg. Han anser att tujahäcken skräpar ner, äpplen och löv faller på hans tomt så det måste vi åtgärda. Vi har gjort vad vi kunde för att han ska bli nöjd men det blir han aldrig. Han skadar tujahäcken genom att klippa bort grenar. Han tänkte anlita någon som skulle klippa allt som hänger över på hans sida och vi skulle betala det. Men där gick han bett för man får klippa bort det som hänger över på hans sida men inte på vår bekostnad. Han har väl så tråkigt i sitt liv så han ägnar sig åt att terrorisera grannar.
Det jag stör mig mest på i mitt område är besserwisser, framför allt miljötaliban besserwisser, som lägger näsan i blött.
Jag bor i en samfällighet på ca 40 hus. De flesta av mina grannar är schyssta och jag hoppas att de tycker det samma om mig. I alla fall att de inte stör sig på mig och mina förehavanden. Jag är helt överens med mina närmaste grannar om vad vi gör med våra gemensamma häck och ingen har byggt eller gjort nåt olämpligt eller störande. I skrivande stund hör jag dunkadunken från grannens tonåringars stereo nu när jag har ett öppet fönster. Inget problem. Det hörs lite när jag stänger fönstret men de håller inte på så länge. Det låter rimligt eller hur? Vissa blir triggade så fort någon märks överhuvudtaget. Jag har en hemmabio och den kan jag spela väldigt högt men aldrig när mina grannar sitter ute i det fina vädret för då vet jag att det är störande. Inte heller för sent på kvällarna. Jag vet av erfarenhet att det märks knappt när man är inne i ett stängt hus så vinterhalvåret är min favorit biotid.
Våra tomter är inte speciellt stora, mellan ungefär 400-450 m2. Det betyder att vi bor ganska nära varandra. Det är inte många meter mellan husen. Jag har ganska mycket tålamod och en hög tröskel när det gäller saker som jag stör mig på. I varje hus finns det människor som lever sina liv. Ibland eldas det. Ibland grillas det. Ibland spelas det musik. Ibland körs det lite för fort. Etc. Efter 14 år har jag inte känt att jag behöver säga till någon om något eller klaga på samfällighetens styrelsemöten. Ingen har klagat på mig heller, i alla fall inte i till mig direkt eller indirekt på möten eller Facebook. Vi tar det piano. Ja förutom miljöpartiet som har dubbeltjänst som områdespolis som säkerställer att man har bygglov när någon bygger något. Som tur är bor jag inte bredvid deras elfenbenstorn.
Det jag försöker förmedla med detta inlägg är att om man stör sig på folks blotta existens, då kanske man ska ta sig en funderare och bygga ett hus i skogen någonstans, med många hektar mark så ingen kan komma och bygga bredvid en. Om man vill ha "nära till allt" får man räkna med att bo nära andra människor som lever sina liv.
Men ibland skaver det sig mellan människor. I detta forum kan man läsa mycket om "min granne gör si och så". Jag undrar om dessa grannar finns på detta forum eftersom alla här verkar ha rätt om det mesta och dessa osynliga grannar som stör eller göra något olämpligt säger inte så mycket här. Skäms dem?
Kanske dags för en "jag skiter i vad du tycker!" tråd där folk som gör saker som stör sina grannar kan ge uttryck för sina åsikter. Varför de har klippt häcken som de gjort, eller sågat grenar, fällt ett träd, byggt staketet lite högt och dessutom några cm inne på din tomt, målat huset i just den färgen, har för många rosa flamingos på sin gräsmatta, etc etc. Kan finnas ett uppdämt behov.
Jag bor i en samfällighet på ca 40 hus. De flesta av mina grannar är schyssta och jag hoppas att de tycker det samma om mig. I alla fall att de inte stör sig på mig och mina förehavanden. Jag är helt överens med mina närmaste grannar om vad vi gör med våra gemensamma häck och ingen har byggt eller gjort nåt olämpligt eller störande. I skrivande stund hör jag dunkadunken från grannens tonåringars stereo nu när jag har ett öppet fönster. Inget problem. Det hörs lite när jag stänger fönstret men de håller inte på så länge. Det låter rimligt eller hur? Vissa blir triggade så fort någon märks överhuvudtaget. Jag har en hemmabio och den kan jag spela väldigt högt men aldrig när mina grannar sitter ute i det fina vädret för då vet jag att det är störande. Inte heller för sent på kvällarna. Jag vet av erfarenhet att det märks knappt när man är inne i ett stängt hus så vinterhalvåret är min favorit biotid.
Våra tomter är inte speciellt stora, mellan ungefär 400-450 m2. Det betyder att vi bor ganska nära varandra. Det är inte många meter mellan husen. Jag har ganska mycket tålamod och en hög tröskel när det gäller saker som jag stör mig på. I varje hus finns det människor som lever sina liv. Ibland eldas det. Ibland grillas det. Ibland spelas det musik. Ibland körs det lite för fort. Etc. Efter 14 år har jag inte känt att jag behöver säga till någon om något eller klaga på samfällighetens styrelsemöten. Ingen har klagat på mig heller, i alla fall inte i till mig direkt eller indirekt på möten eller Facebook. Vi tar det piano. Ja förutom miljöpartiet som har dubbeltjänst som områdespolis som säkerställer att man har bygglov när någon bygger något. Som tur är bor jag inte bredvid deras elfenbenstorn.
Det jag försöker förmedla med detta inlägg är att om man stör sig på folks blotta existens, då kanske man ska ta sig en funderare och bygga ett hus i skogen någonstans, med många hektar mark så ingen kan komma och bygga bredvid en. Om man vill ha "nära till allt" får man räkna med att bo nära andra människor som lever sina liv.
Men ibland skaver det sig mellan människor. I detta forum kan man läsa mycket om "min granne gör si och så". Jag undrar om dessa grannar finns på detta forum eftersom alla här verkar ha rätt om det mesta och dessa osynliga grannar som stör eller göra något olämpligt säger inte så mycket här. Skäms dem?
Kanske dags för en "jag skiter i vad du tycker!" tråd där folk som gör saker som stör sina grannar kan ge uttryck för sina åsikter. Varför de har klippt häcken som de gjort, eller sågat grenar, fällt ett träd, byggt staketet lite högt och dessutom några cm inne på din tomt, målat huset i just den färgen, har för många rosa flamingos på sin gräsmatta, etc etc. Kan finnas ett uppdämt behov.
Lizzardo skrev:
Nu har jag drygt en kilometer till närmsta granne men de stör lugnet när de åker förbi med bilen
Vem som helst kan få skavsår i hjärnan av en sådan granne!SaraS85 skrev:
Det kan bli problem med objudna badgäster, som inte är rädda om poolen och kanske springer omkring och halkar och drunknar i värsta fall. Man har som poolägare "strikt ansvar" och kan bli skadeståndsskyldig, om någon grannunge skadar sig, slår huvudet i sargen eller lyckas dränka sig. Om man har en inhägnad tomt eller inhägnat poolområde och låsta grindar, kan man kanske slippa sitt "strikta ansvar".
Sedan är det ett vanligt problem med ungar som använder poolen som sin urinoar. Jag brukar säga till mina badande gäster, att jag har en "OOL", "there´s no Pee in my POOL". Då blir de sura och säger att "det är klar att våra barn måste få kissa i din pool och sandfiltret tar hand om kisset". Nej, det stämmer inte, sandfiltret tar hand om fasta småpartiklar, men kisset blir till näring och alger, som är besvärliga att rensa bort från poolen.
Det är alltid någon annans fel, eller hur? Jag menar att om dessa oinbjudna badgäster skulle skada sig och skylla på någon annan. Det är ett vanligt förekommande företeelse i västvärlden. Allting är alltid någon annans fel om det går snett. När jag har gjort fel eller snubblat eller whatever tar jag ett eget ansvar. Jag bröt foten hos en kollega för några år sedan eftersom jag såg inte höjdskillnaden i golvet i hans lägenhet. Mitt fel, inte hans. Jag såg mig inte förr. Eget ansvar för sin egen person.H Harrison skrev:
När man läser den här tråden så tror man ju att alla är idioter så jag tänkte bidra med att säga att jag har bra grannar! Visserligen inte så nära och knappast många (1), men ändå. Min granne är en hyvens gubbe som vet saker och har grejer och kan grejer. Råkar man nämna i förbifarten att ett träd ramlat ned på tomten så står han dagen efter här och sågar ned. Och kattvakt är han utan problem mot enklare betalning i form av ädel dryck.
Värst hittills för mig var att bo i studentlägenhet, när man jobbade (gubben pluggade). Försökte ha överseende iom tentafestande osv men det kändes liksom inte heeelt okej när grannen nån våning ovanför bestämde sig för att spela trumpet kl 2 på natten på sin balkong och ens eget jobblarm skulle ringa kl6.
Sen har man väl fått sin beskärda del av rökare/festare/ knarkare/småbarnsfamiljer i dåligt isolerade betonglägenheter men sen 2 år tillbaka bor vi i hus och underbara grannar! Alla är i pensionsåldern (förrutom vi) och grannsämjan är 100%
Det värsta är dock att det ligger ett högstadium ett stenkast bort där en handfull elever kör Atraktorer. Det märks VÄL när de slutat för dagen kan jag enkelt meddela. Deras favoriter verkar vara Roxette att dunka/bränna däck till .. meeen det är en världslig sak, de är sällan ute sent utan det brukar tystna mellan 22-23 på kvällarna (fre/lör). Tycker anarare det är tråkigt att ungdommarna inte har någonstans att hänga här i byn ...
Sen har man väl fått sin beskärda del av rökare/festare/ knarkare/småbarnsfamiljer i dåligt isolerade betonglägenheter men sen 2 år tillbaka bor vi i hus och underbara grannar! Alla är i pensionsåldern (förrutom vi) och grannsämjan är 100%
Det värsta är dock att det ligger ett högstadium ett stenkast bort där en handfull elever kör Atraktorer. Det märks VÄL när de slutat för dagen kan jag enkelt meddela. Deras favoriter verkar vara Roxette att dunka/bränna däck till .. meeen det är en världslig sak, de är sällan ute sent utan det brukar tystna mellan 22-23 på kvällarna (fre/lör). Tycker anarare det är tråkigt att ungdommarna inte har någonstans att hänga här i byn ...
Nu har jag varit en lycklig poolägare i 27 år, men det har tagit jättemånga år att förstå vad "strikt ansvar" innebär. Det har man annars för sin hund, om man är ute och går och en lösspringande hund rusar till vägen och börjar bitas. Om den lösa hunden skadas, måste jag pröjsa deras veterinärvårdsräkning!WillB skrev:
En gång var det riktigt nära att bli en drunkningsolycka. Grannen skulle starta en motorcykelklubb och det fanns ett 30-tal knuttar i hans trädgård och höll ett möte. Vi hade t o m lånat dit våra trädgårdsmöbler. Jag satt inomhus, när jag såg en liten pojke rusa förbi huset och jag sprang ut. Jag hann ikapp pojken först på det översta steget, när han böjde knäna för att ta sats och hoppa i. Jag lyfte ner honom och återlämnade honom till hans farsa och han hade INTE lagt märke till att sonen var borta! Han kunde ha drunknat i vår pool!!!! Numera har vi staket och grindar, men det är fortfarande otillräcklig säkerhet runt poolen! Min dåvarande man såg också detta och blev väldigt arg.
Ja absolut!
Det är ju inte något som man varit med om varje dag och jag hade mantrat: "vi bor inte här jättelänge till .... det är bara tillfälligt"
Hellre en trumpetare (om han ens fick kalla sig det. De var inge värst bra) än dagliga/upprepande incidenter så sett