Man kan få intrycket när man läser tråden att ett argument mot att ha kontanter hemma är att om västvärlden kollapsar och anarki utbryter så kommer kontanterna att bli värdelösa. Jag har ingenting i sak att invända mot detta. Men det är inte ett scenario som jag tror att någon över huvud taget kan eller bör förbereda sig på. Och jag tror inte att det finns några förutsättningar att ett sådant scenario skall tillkomma på en eller ett par veckor. Däremot kan det finnas skäl att förbereda sig för mindre kriser än så. Och det är min övertygelse att det finns tillfällen då andra betalmedel är blockerade men kontanter fortfarande fungerar.
 
  • Gilla
Markarbetaren och 1 till
  • Laddar…
J
T Thomas_Blekinge skrev:
Visst. Men du märkte kanske inte att kortbetalarna ogillas kraftigt av många taxichafförer och andra småföretagare.
Taxichaufförer? Är det dom typerna som brukade skinna sina kunder innan Uber tog över? Dom har jag inte så mycket till övers för, dom som finns kvar , det är en rutten bransch. I den mellanstora stad jag bor i så vet jag med att de ogillar kontanter eftersom de brukar kräva att folk med kort hoppar ut och tar ut pengar i bankomaten, oftast eftersom taxametern är sönder. Vanligtvis kör ingen heller sträckor under ett par kilometer vid krogarnas stängning heller, vilket gör att snacket om att kvinnor ska ta taxi för att komma hem säkert faller. Detta är allmänt känt. Kontantsamhället är döende. Mest på gott.
 
Redigerat:
I tyska antikrundan sitter en panel av 5 antikhandlare som köper föremålen för kontanter. De betalar uppemot 50.000 kr i kontanter, bara för föremål med högre försäljningspris har dom betalat en del med överföring. Det är en del av upplevelsen för säljarna att få med sig lite riktiga pengar.
 
  • Gilla
Markarbetaren
  • Laddar…
Som Trådskapare tycker jag att vi kan stänga detta. Allt är sagt, vi rör oss i cirklar. Vi kan inte övertyga varandra och det är väl bra det. Alla har sina olika strategier att bemästra en kris om ingen av oss vill att den kommer.
Gott Nytt År!
 
Mikael_L
Okarlsson Okarlsson skrev:
Men hur snabbt tror du det går? Samhället klarar inte av att hantera kort, och bums så skjuter alla varandra och rånar folk till höger och vänster :crysmile:

Den typen av samhällsförfall tar flera månader, om inte år. Uppepå det så skulle inte ens ett modernt krig slå ut möjligheten att betala med kort någon längre tid. IT-haveri är nog troligast och då skulle man troligen göra bäst i att ha kontanter. Allt prat om byteshandel, guld m.m. Är ju bara trams. Även om det såklart är kul att leka lite och fantisera även om man är vuxen.
Hmmm.
Jag tror det har helt att göra med förväntningarna hos befolkningen.
Om en väldigt stor andel tror att "Nu går det käpprätt åt skogen, nu kommer bara den starke vinna..."
Så blir det nog så, och då kan det gå ganska snabbt förvisso.

Är tron och förväntningarna att det är övergående, eller att vi klarar detta om vi håller ihop, så blir det så.

Det finns extremt mycket bevis på att samarbete och sociala förmågor är det vinnande konceptet, och människan har det rätt så mycket genetiskt kodat då det har varit en framgångsfaktor.
Så rent biologiskt/psykologiskt (och även praktiskt i verkligheten) har samarbetslinjen ett litet övertag över "den starkes rätt-linjen".

Sen finns det ju samhällsstrukturer också, kollapsen där det blir total anarki och inbördeskrig tror jag är troligare i t.ex. USA, där individualism odlas mer än här i Sverige. Och där hittar vi också så otroligt många fler sådana där preppers som faktiskt verkar gå och hoppas på apokalypsen.


Men det är i alla fall vad jag tror, att vad som händer, och hur snabbt, kommer mest bero på förväntningarna, mindre av vad som faktiskt händer.


Jag kollade lite (har inte sett alla avsnitt än) av en serie i 6 delar som heter "Nazismens födelse" och där visar de hur väldigt mycket, otroligt nog, fungerade ända in i det sista. Det trycktes dagstidningar och propaganda i Berlin ända tills de Sovjetiska trupperna stod runt Rikskansliet, och samma med att dela ut militära utmärkelser osv.
Hela maskineriet fungerade rätt OK ända till de allra sista dagarna av kriget, och då pratar vi om en nation som inte längre hade någon stad som inte var söndersmulad.
Så nog kan systemen av olika slag hålla ihop förvånansvärt länge, det beror mest på folks tilltro (och behov) på att systemen fungerar.
 
Redigerat:
  • Gilla
13th Marine
  • Laddar…
M
Jag har kommit fram till att utöver mat och dryck för en vecka, solcellspaneler, triangiakök osv. så kommer jag börja med 500 euro och 5000kr i mindre valörer att ha hemma.

I dagens GP kan man läsa hur patetiskt vårt amfibieförsvar är. Tex. Göteborgs hamn där 1/3-del av allt gods kommer in i landet har vi inget försvar. Man skriver vidare att sydsverige hade varit väldigt strategiskt bra för Putin att ha som bas.
Jag tror att vid en längre kris så kommer Darwin-människan fram i oss allihopa. Då kommer vårt genetiska nedärvda drag fram som säger skydda dig själv och din familj i alla lägen, precis som vilket flockdjur som hellst. Jag tror inte på någon form av solidarism där grannen kommer över med ett nybakat barkbröd. Vi kommer helt enkelt inte anse oss ha råd att vara generösa när det krisar. Det räcker med att se hur det ser ut på bolaget en fredageftermiddag. Folk slåss om parkeringarna och man armbågar sig fram på ica till köttdisken.
 
Samarbete, specialisering och kommunikation är grundförutsättningar för att en civilisation skall kunna uppstå. Jag tror inte att civilisationer har uppstått därför att människor i tusentals år agerat i strid med sina genetiskt nedärvda drag. Utan för att samarbete och förmåga att tänka långsiktigt även om det missgynnar en själv i det korta perspektivet är en del av våra genetiskt nedärvda drag.
 
  • Gilla
Mikael_L och 4 till
  • Laddar…
M
Till sakens natur är att människans civiliserade sätt inte är medfött, det är inlärt av föregående generation. Om inte dom basala behoven är uppfyllda, främst i form av föda, men även andra saker, så tar det nedärvda över. Det är därför folk inte ser några större problem med att äta upp varandra vid flygolyckor i eländig terräng eller strandsättning på öde öar. Så länge dom basala behoven är uppfyllda så är alla vänner och hjälper varandra, men när hungern kommer krypande så kommer sakta men säkert det Darwinistiska fram i oss.
Det räcker med att sätta ett gäng människor på en öde ö och filma det hela, eller sätt en grupp på en farm och se hur det utvecklas. Det dröjer inte många dagar innan det börjar knorras och ska bråkas. I verkligheten, utan ett kamerateam eller möjligheten till handuppräckning med orden ”jag vill åka hem”, så hade det nog eskalerat ganska duktigt skulle jag tro.

Observera att mina teorier gäller när det gått en längre tid utan riktig föda. När människor börjar bli desperata och undrar vad grannen kan ha i sitt skafferi. Tokstollarna som plundrar affärer i tex. USA så fort det kommer en orkan är såna som inte har några spärrar i sin vardag i vanliga fall.
 
M Markarbetaren skrev:
Till sakens natur är att människans civiliserade sätt inte är medfött, det är inlärt av föregående generation.
Verkar det inte lite konstigt att så många generationer har uppfostrat sina barn till att gå emot sin natur? Och många civilisationer har överlevt många prövningar inklusive hungersnöd.

M Markarbetaren skrev:
Så länge dom basala behoven är uppfyllda så är alla vänner och hjälper varandra, men när hungern kommer krypande så kommer sakta men säkert det Darwinistiska fram i oss.
Alla är inte sams så länge de basala behoven är uppfyllda. Och alla blir inte kortsiktiga själviska djur så fort de är hungriga. Jag kan inte tolka det du skriver som något annat än att civilisationer är onaturligt för människor. Och det tror inte jag.

Människans styrka är specialisering, samarbete och framförhållning. Det är dit evolutionen lett oss. Vi är inte alltid sams. Men vi har skapat civilisationer genom att vara tillräckligt sams i såväl medgång som motgång. Alla är inte alltid tillräckligt långsiktiga. Men de flesta av oss är långsiktiga nog för att inte råna grannen när vi är hungriga.
 
  • Gilla
Mikael_L
  • Laddar…
M
Vi har olika teorier, helt klart. Som sagt, när det börjar krisa på allvar så minskar vårt inlärda beteende och det nedärvda tar över mer och mer. Redan i vår vardag så finns det människor som i ganska stor utsträckning uppvisar mer av det nedärvda beteendet snarare än det inlärda. Den mänskliga driften tar över det civiliserade beteendet för att det dominerar. Och människan har ju fler nedärvda drifter än hungersdriften, det finns sexuella driften. Vi lever ju för att fortplanta oss, och för att göra detta krävs föda för att leva.
Läs gärna https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Driftteori

Nu är vi säkerligen långt ifrån ämnet, men min poäng är att ju djupare en kris blir, ju mer tar vårt nedärvda beteende och drifter över kontra det inlärda beteendet. Men som sagt innan, det tar nog ett tag innan vi kommer dit, om vi nu ens gör det. Zombiakopalypsen som nån skrev om innan är väl steget därefter:D
 
Att vi har olika teorier är uppenbart och inget fel så långt. Men det ser ut på det du skriver som att du inte alls noterar vad jag ifrågasätter.

1. Vi styrs i hög grad av våra nedärvda beteendemönster om än inte bara av dessa. Det gäller i såväl kris som i vardag.
2. Civilisationer har existerat, samexisterat och haft utbyte med varandra i tusentals år. Både i kris och i vardag.

Det lämnar två möjligheter. Den ena är att människan är ett flockdjur vars spridning beror på hur väl vi lyckas samarbeta. Samarbetet och samhällsbyggandet är rotat i våra gener. Allt stämmer med Darwins teorier såtillvida att vi omöjligt kunnat bli så många människor om vi inte byggt civilisationer och i viss mån litat på varandra.

Den andra möjligheten som jag ser det är att vi under tusentals år i kris som i vardag agerat i strid med våra instinkter när vi samarbetat och byggt upp samhällen. Det här är orimligt i mitt tycke.

Hur ser du på saken? Hur kan vi ha civilisationer om det är mot människans natur att samarbeta även i svåra situationer?
 
M
A Avemo skrev:
Hur ser du på saken? Hur kan vi ha civilisationer om det är mot människans natur att samarbeta även i svåra situationer?
Av den enkla anledningen att när våra basala behov är uppfyllda så strävar vi efter något mera. När vi lever i en civilserad omvärld med uppfyllda behov så låter vi oss även styras av andra och anpassar oss efter samhällets struktur. Men när krisen blir långvarig, och dom basala behoven uteblir så kommer grottmänniskan fram i oss och vi ifrågasätter auktoriteter, som tex. myteri på fartyg förr i tiden. Vi ifrågasätter samhällsstrukturen, rättsväsendet, lagar och förordningar osv.

Hade civilisationen fungerat enligt teorin att alla människor strävar mot att leva i samhörighet så hade vi inte behövt landsgränser, lagar och fängelser. Men vad händer om dessa inte hade funnits? Jag hade inte dräpt en medmänniska i affekt ändå, men jag kan inte svara för hur jag reagerar om någon kommer in i min trädgård och tar mina sista äpplen på äppleträdet efter 3 år utan fungerande livsmedelsförsörjning i landet och vi i familjen ransonerar maten. Då kanske det handlar om liv eller död, bokstavligt talat. Lite som nån i tråden tidigare skrev om att försvara sitt hushåll med hagelbössan. I nuläget så kanske man på sin höjd öppnar dörren och gapar ”ge fan i äpplena”, sedan stannar det vid det. Men som sagt, i en långt gången kris så stannar det nog inte vid det utan det blir en handling som vi i dagens verklighet kanske inte riktigt skulle kunna tänka oss.
 
C
Enligt min åsikt är det helt enkelt en balansfråga.

Om 10 st tillsammans har möjlighet att producera mat som räcker till 100 så är det inget stort problem om finns 90 som är utan, då finns det utrymme att dela med sig.

Men om 10 st tillsammans kan producera mat som räcker till 100 och det kommer 1000 hungriga personer utan mat skulle alla dras ner i träsket om man började dela med sig.

Ergo finns det en gräns där man måste sätta stopp för att säkra sin egen överlevnad. Och om 100 har en stor hög med mat och 900 står utanför hungriga och tittar på är det bara en tidsfråga innan någon får idén om att man skall ta för sig med våld. Om inte annat i ren desperation.

Och det är väl många som känner att en alltför stor andel av befolkningen i dagens samhälle skulle vara helt handfallna om det kommer en allvarlig kris.
 
M Markarbetaren skrev:
När vi lever i en civilserad omvärld med uppfyllda behov så låter vi oss även styras av andra och anpassar oss efter samhällets struktur.
Men det är ju människan som skapat civilisationen. Och det är människan som upprätthåller civilisationen. Och många civilisationer överlever långvariga kriser utan att alla hungrande människor förvandlas till vilddjur.

Till våra basala behov hör att vi behöver mat både idag och imorgon. Visst finns det exempel på människor som är så extrema att de kan komma till slutsatsen att mina äpplen är värda mer än ditt liv. Men de flesta är inte sådana. De flesta kan tänka ett steg längre. Dödar jag bonden för att ta hans mat så odlar han ingen mat nästa år. Dödar jag bonden för att ta hans mat kanske hans anhöriga kommer ihåg mig och ger igen vid ett senare tillfälle.

I en krissituation är det viktigt att inte vara naiv inför att det finns hungrande uppgivna människor utan framtidstro som kan vara beredda att skada en för att få någon småsak. Men det är minst lika viktigt att inte bli sådan själv. Hur skulle civilisationer ha överlevt så många kriser om det inte var för att merparten av alla människor inte förvandlas till vilddjur även om de är hungriga?
 
  • Gilla
Mikael_L
  • Laddar…
C
A Avemo skrev:
De flesta kan tänka ett steg längre. Dödar jag bonden för att ta hans mat så odlar han ingen mat nästa år. Dödar jag bonden för att ta hans mat kanske hans anhöriga kommer ihåg mig och ger igen vid ett senare tillfälle.
Det är inte så civiliserat att ta bondens mat heller, med list eller med våld, även om du inte dödar bonden.
 
  • Gilla
Avemo
  • Laddar…
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.