Ring honom och lägg ett bud aningen högre än det ni har diskuterat, och säg att det budet gäller under en viss tid, till exempel 1 år. Då får han god tid på sig, men samtidigt en deadline.
Han vill förmodligen inte lämna ett helt ostädat hus fullt med bråte efter sig, så krångla inte till det med sådana förslag.
Han vill förmodligen inte lämna ett helt ostädat hus fullt med bråte efter sig, så krångla inte till det med sådana förslag.
Jag tror med på att skippa krusiduller, det framstår bara som konstigt. Förstår att ni vill nå avslut men det sker ändå bara när säljaren vill sälja.
Höll på att rådda sådär inför ett lägenhetsbyte.... Kan säga att det var bortkastad tid....
Höll på att rådda sådär inför ett lägenhetsbyte.... Kan säga att det var bortkastad tid....
Det som kännetecknar framgångsrika personer i fastighetsbranschen är inte att de älskar fastigheter utan att de älskar pengar. TS verkar älska huset. Kan bli dyrt.
Jag brukar reagera när frågan om att göra någon "speciell deal" kommer upp. Det brukar innebära att det tänkte köparen, på något sätt, vill skapa en situation där säljaren ska tycka att köparen är snäll/välmenande/generös eller motsvarande och därför säljer sin bostad till vad som sannolikt är ett pris understigande det pris säljaren kunnat få på öppna marknaden. Jag skulle själv bli mycket upprörd om någon närmade sig min gamla mamma med något motsvarande resonemang, även om jag inte är det minsta intresserad av att ta över hennes hus framöver.
Elementära saker som städning och flytt är, i relation till priset på ett hus, mycket blygsamma och inget att alls ta med i någon beräkning. Vänd på resonemanget! Varför skulle farbrorn, i det här fallet, se någon som helst "fördel" med att sätta sig i en situation där han ovillkorat måste flytta om 3,6,12 eller 24 månader? ... mot att få nöjet att redan idag, innan han ens slutligt bestämt sig, ska sälja sitt hus till en okänd?
Jag gissar att farbrorn inte självklart är helt insatt i fastighetsvärdering och att han sannolikt köpt huset för längesedan. I den situationen skall han, naturligtvis, ha hjälp av någon mer sakkunnig. Om detta sedan är barn, bekanta eller en mäklare är mer ovidkommande. Bara för att han kan "komma överens om ett pris med spekulanten" är det ju inte självklart ett "korrekt pris". Som exempel på samma sak vet jag att min gamla mamma tycker att 1 miljon är ett hutlöst pris på ett hus som kanske kan säljas för över 5 miljoner. Jag skulle vara mycket uppbragd om hon gjorde en sådan affär utan barnens kännedom. Det låter helt osannolikt att barnen i det aktuella fallet inte skulle bry sig om till vilket pris deras pappa säljer vad som verkar vara deras föräldrahem.
Om köparen är mycket angelägen så skulle jag föreslå att köparen kallar in en värderingsman eller två med barnens kännedom och pappans godkännande och då får fram ett pris som alla kan vara överens om är korrekt och sedan möjligen bjuder upp på detta pris för att få ett avslut i närtid.
Elementära saker som städning och flytt är, i relation till priset på ett hus, mycket blygsamma och inget att alls ta med i någon beräkning. Vänd på resonemanget! Varför skulle farbrorn, i det här fallet, se någon som helst "fördel" med att sätta sig i en situation där han ovillkorat måste flytta om 3,6,12 eller 24 månader? ... mot att få nöjet att redan idag, innan han ens slutligt bestämt sig, ska sälja sitt hus till en okänd?
Jag gissar att farbrorn inte självklart är helt insatt i fastighetsvärdering och att han sannolikt köpt huset för längesedan. I den situationen skall han, naturligtvis, ha hjälp av någon mer sakkunnig. Om detta sedan är barn, bekanta eller en mäklare är mer ovidkommande. Bara för att han kan "komma överens om ett pris med spekulanten" är det ju inte självklart ett "korrekt pris". Som exempel på samma sak vet jag att min gamla mamma tycker att 1 miljon är ett hutlöst pris på ett hus som kanske kan säljas för över 5 miljoner. Jag skulle vara mycket uppbragd om hon gjorde en sådan affär utan barnens kännedom. Det låter helt osannolikt att barnen i det aktuella fallet inte skulle bry sig om till vilket pris deras pappa säljer vad som verkar vara deras föräldrahem.
Om köparen är mycket angelägen så skulle jag föreslå att köparen kallar in en värderingsman eller två med barnens kännedom och pappans godkännande och då får fram ett pris som alla kan vara överens om är korrekt och sedan möjligen bjuder upp på detta pris för att få ett avslut i närtid.
Varför inte bara vara trevlig, berätta att man ska hälsa på honom, hålla kontakten, hjälpa vid problem som äldre är rädda för i ett nytt läge, bjuda honom på mat då och då och berätta att ni månar om honom och vill så gärna bo där?
Därför att det helt enkelt inte är sant. Du är ”snäll och trevlig” för att få köpa hans hus till ett pris under faktiskt värde.
Hade jag varit barn i hushållet hade jag inte direkt uppskattat pappas uppvaktning från okända med uppenbart uppsåt!
Hade jag varit barn i hushållet hade jag inte direkt uppskattat pappas uppvaktning från okända med uppenbart uppsåt!
TA ett vänligt snack med honom. Tänk er in i hans situation, och ställ frågor utifrån de tankar som dyker upp.Vad behöver han för att kunna bestämma sig,? Är han egentigen orolig för det praktiska med flytten. Orolig för värderingen på huset? Här kan förslaget ovan om oberoende värderingsman läggas fram. Är han rädd för hur det blir för honom att få en massa pengar, i hans ögon en massa. Hjälp honom till en bra bankman. Om han är orolig för kostnader på det nya boendet, så låt honom få adekvat hjälp med att ta reda på detta. och så vidare. Var honom behjälplig utan att bli för personligt inblandad med honomQ Quando skrev:
Han vet vad han har men inte vad han får.
Det står ingenstans att mannen är senil, dement eller på annat sätt inte kapabel till att ta hand om sig själv. "Äldre" är inte detsamma som omyndigförklarad. Vi vet inte hans ålder, för en 25-åring kan 65 år verka uråldrigt men även om han är 80 så behöver det ju inte betyda att han på något sätt inte klarar sig själv.
Det första som TS behöver bli klar över är om personen överhuvudtaget vill sälja. Det är först då som det kan bli förhandlingsläge. Har han sagt att han är intresserad av at sälja? Är priset ni gett marknadsvärde?
Det första som TS behöver bli klar över är om personen överhuvudtaget vill sälja. Det är först då som det kan bli förhandlingsläge. Har han sagt att han är intresserad av at sälja? Är priset ni gett marknadsvärde?
Ja, mannen har berättat att han går i säljtankar och att han gärna hade flyttat till en lägenhet som är mer praktisk då han också har en vinterbonad sommarstuga. Vi har varit på besök och blivit visade huset. Vi har diskuterat värderingen och har samsyn kring husets värde. Besöket avslutades med att säljaren bad att få mer betänketid. Vi vill nu, utan att vara framfusiga eller hysa förhoppningar om att köpa huset under marknadsvärde presentera en attraktiv och smidig lösning som kan passa båda parter och därav frågan om någon har bra idéer kring hur man kan göra ett bud mer attraktivt.lunarayo skrev:
Har man bott länge på en plats är det alltid gruvsamt att flytta. Det är nog där ni har ert problem. Att ens hem tas över av personer som verkar bry sig om huset och har kapacitet att vårda och utveckla det kan kännas som en trygghet. Jag tror inte på "utpressning" utan försök förstå hur han tänker.D docfoetze skrev:
Jag tycker att kronologin i situationen är lite oklar. Du skriver att ägaren har funderat i flera år på att flytta och ni har varit och tittat på huset varpå ägaren sa att han ville fundera på saken. Hur länge sedan var det som ni var där och tittade? Om det var ganska nyss så tror jag att det bästa är att bara upprepa en gång till att ni är intresserade av att köpa huset och även lägga till att ni verkligen vill ta hand om det och bo där. Om han har bott där länge, kanske har hans barn vuxit upp där och han har mycket minnen förknippade med huset så är det förmodligen viktigt för honom att någon tar hand om det. Naturligtvis ska ni inte betala under marknadspris och det har du ju skrivit också, men det finns mer än pengar i världen som betyder något.
Du ser det hela i väldigt svartvita nyanser. Även om inte säljaren har förmyndaren kan barnen mycket väl vara mer eller mindre involverade i säljarens (ekonomisk) liv. Nu vet vi inget om deras situation så jag tycker inte vi ska vara så kategoriska.E elmont skrev:
Det är (förhoppningsvis) ganska vanligt att barnen i ökande grad hjälper sina föräldrar med diverse göromål allt eftersom föräldrarnas egna förmåga minskar.