Detta fungerar ju dock enbart så länga alla "tror på det" då det ju bygger på att det hela tiden måste "flöda" in nya och mer pengar till börserna för att värdet ska öka... börjar istället pengaflödet att gå åt andra hållet alltså att många vill ha tillbaka sina pengar som kommer börserna att rasa istället...stefancrs skrev:
Amortering är att betala för det man köper.
Precis som att man måste betala hela priset då man köper 20 kilo potatis på ICA måste man också betala då man köper en bil eller då man köper ett hus.
Annars kommer det förr eller senare något mindre trevligt efterspel.
2% amortering...... det innebär ett lån på 50 år eller hur?
Skall vi roa oss med att sätta det i sina proportioner:
Då farfars föräldrar friköpte torpet och blev självägande bönder år 1919 eller -20 (minns inte vilket år) då tog de ett lån på 50 år. Till skillnad mot dagens fastighetsköp så fastställdes torpens pris av en opartisk nämnd varpå staten gick i borgen för ett lån på nästan hela det priset som nämnden hade fastställt. Staten gav också räntestöd. Farfarsfar och tre tonårspojkar arbetade loss kontantandelen på en vinter i skogen med egen häst.
Med andra ord satt de i en mycket trygg situation jämfört med dagens fastighetsköpare.
Under de 50 åren som lånet löpte inträffade bland annat följande händelser i hushållsekonomin:
-Boningshuset behövde byggas till då familjen växte.
-Nyodlingar
-Fähuset blev alldeles omöjligt litet och omodernt och ersattes med ett nytt medan det gamla fick bli stall.
-Hönshus och äggproduktion för att öka penninginkomsterna.
-Nyodlingar
-Generationsväxling
-Boningshuset måste byggas till och renoveras för att ungfolket skulle få en egen kammare att bo i och ett någorlunda modernt kök.
-1930-talskrisen med sjunkande fastighetspriser och sjunkande löner och och stigande priser på dagligvaror.
-Nyodlingar
-Vinterkriget då mannen i huset var inkallad och saknade inkomst samtidigt som det var kristid med brist på allt.
-Fortsättningskriget då mannen i huset var inkallad och saknade inkomst i flera år samtidigt som det var brist på allt och de var tvungna att anlita betald hjälp med jordbruket. Mitt under kriget brann lidret upp fullständigt. Äggproduktionen lades ned i brist på lampolja.
-Mannen i huset hade tur och kom hem levande. Varubristen fortsatte.
-Galopperande inflation.
-Alla pengar klipptes och förlorade en betydande del (jag tror det var 25%) av sitt värde. Staten tog resten och använde till krigsskadeståndet.
-Fähuset och stallet var genomruttna och dessutom omoderna så det blev en helt ny byggnad med fähus och stall och lider och hölada.
-Rian ersattes med ett tröskhus för tröskverket.
-Elektricitet och väg kom till gården.
-Boningshuset hade sjunkit ned i jorden och var för skraltigt för att sätta på ny stenfot. Det blev ett nybygge som fick centralvärme och indraget vatten och elektricitet.
-Jordbruket lades ned eftersom åkrarna var för små för att löna investeringarna som krävdes för att gå över till traktordrift.
-Generationsväxling
-Verkstadsföretag.
Krasst räknat är ju ett hushåll en produktionsenhet oberoende om det är ett jordbruk som då eller ett förtjänstarbetarhushåll som det oftast är numera. Mycket händer med försörjnings- och kostnadsläget på 50 år och det finns ingen garanti för att fastigheten behåller sitt värde eller ens är säljbar.
Precis som att man måste betala hela priset då man köper 20 kilo potatis på ICA måste man också betala då man köper en bil eller då man köper ett hus.
Annars kommer det förr eller senare något mindre trevligt efterspel.
2% amortering...... det innebär ett lån på 50 år eller hur?
Skall vi roa oss med att sätta det i sina proportioner:
Då farfars föräldrar friköpte torpet och blev självägande bönder år 1919 eller -20 (minns inte vilket år) då tog de ett lån på 50 år. Till skillnad mot dagens fastighetsköp så fastställdes torpens pris av en opartisk nämnd varpå staten gick i borgen för ett lån på nästan hela det priset som nämnden hade fastställt. Staten gav också räntestöd. Farfarsfar och tre tonårspojkar arbetade loss kontantandelen på en vinter i skogen med egen häst.
Med andra ord satt de i en mycket trygg situation jämfört med dagens fastighetsköpare.
Under de 50 åren som lånet löpte inträffade bland annat följande händelser i hushållsekonomin:
-Boningshuset behövde byggas till då familjen växte.
-Nyodlingar
-Fähuset blev alldeles omöjligt litet och omodernt och ersattes med ett nytt medan det gamla fick bli stall.
-Hönshus och äggproduktion för att öka penninginkomsterna.
-Nyodlingar
-Generationsväxling
-Boningshuset måste byggas till och renoveras för att ungfolket skulle få en egen kammare att bo i och ett någorlunda modernt kök.
-1930-talskrisen med sjunkande fastighetspriser och sjunkande löner och och stigande priser på dagligvaror.
-Nyodlingar
-Vinterkriget då mannen i huset var inkallad och saknade inkomst samtidigt som det var kristid med brist på allt.
-Fortsättningskriget då mannen i huset var inkallad och saknade inkomst i flera år samtidigt som det var brist på allt och de var tvungna att anlita betald hjälp med jordbruket. Mitt under kriget brann lidret upp fullständigt. Äggproduktionen lades ned i brist på lampolja.
-Mannen i huset hade tur och kom hem levande. Varubristen fortsatte.
-Galopperande inflation.
-Alla pengar klipptes och förlorade en betydande del (jag tror det var 25%) av sitt värde. Staten tog resten och använde till krigsskadeståndet.
-Fähuset och stallet var genomruttna och dessutom omoderna så det blev en helt ny byggnad med fähus och stall och lider och hölada.
-Rian ersattes med ett tröskhus för tröskverket.
-Elektricitet och väg kom till gården.
-Boningshuset hade sjunkit ned i jorden och var för skraltigt för att sätta på ny stenfot. Det blev ett nybygge som fick centralvärme och indraget vatten och elektricitet.
-Jordbruket lades ned eftersom åkrarna var för små för att löna investeringarna som krävdes för att gå över till traktordrift.
-Generationsväxling
-Verkstadsföretag.
Krasst räknat är ju ett hushåll en produktionsenhet oberoende om det är ett jordbruk som då eller ett förtjänstarbetarhushåll som det oftast är numera. Mycket händer med försörjnings- och kostnadsläget på 50 år och det finns ingen garanti för att fastigheten behåller sitt värde eller ens är säljbar.
Det är väldigt enkelt. Ett överdrivet enkelt exempel. Jag lånar en miljon till ett hus som kostar en miljon. På tio år amorterar jag en halv miljon på skulden. Därefter säljer jag huset igen för en miljon. Betalar av en halv miljon till banken och har en halv miljon kvar på bankkontot från försäljningen. Är inte det sparande? Exemplet går såklart inte att använda på lån av pengar till saker som har en värdeminskning.
Altenativet är ju att spara ihop en miljon och sedan investera pengarna i ett hus. Men det tar ju sån tid och vart ska man bo under tiden
Altenativet är ju att spara ihop en miljon och sedan investera pengarna i ett hus. Men det tar ju sån tid och vart ska man bo under tiden
Exemplet går precis lika bra för föremål med värdeminskning.Polacoloco skrev:
Det är väldigt enkelt. Ett överdrivet enkelt exempel. Jag lånar en miljon till ett hus som kostar en miljon. På tio år amorterar jag en halv miljon på skulden. Därefter säljer jag huset igen för en miljon. Betalar av en halv miljon till banken och har en halv miljon kvar på bankkontot från försäljningen. Är inte det sparande? Exemplet går såklart inte att använda på lån av pengar till saker som har en värdeminskning.
Altenativet är ju att spara ihop en miljon och sedan investera pengarna i ett hus. Men det tar ju sån tid och vart ska man bo under tiden
Tänk dig att du lägger pengarna i en kaffeburk istället för att amortera. Vad blir skillnaden ?
Vad i ditt exempel är ett lån till något med en värdeminskning? Pengarna minskar i värde? Kaffeburken?P Pin skrev:
Skillnaden är bl.a. att dina räntekostnader minskar i takt med att skulden minskar.
Redigerat:
Mitt exempel beskriver inte ett lån till något med värdeminskning, det beskriver att du lika gärna kan lägga en halv miljon i en kaffeburk som art Amortera det beloppet. Sen säljer du huset för en miljon , banken tar alla pengarna för att du lånat en miljon av dem. Kvar har du en halv miljon i kaffeburken!
Hade du köpt folköl för en miljon, druckit upp den, pantat burkar, köpt mer öl, pantat igen och druckit till alla pengarna är slut hade du suttit kvar med den sista pantburken och inga pengar. Du kunde amortera 500 k på lånet, och har då en skuld på 500 k till banken som du inte kan betala. Plus en tomburk. Eller så lägger du en halv miljon i en burk (annan än tomburken), ger sedan pengarna till banken och är även då skyldig 500 k. Och har förstås samma tomburk kvar också
Anledning att amortera saker som minskar i värde är att de flesta tycker restskulden är trist, samt att banken saknar säkerhet till lånet. Därför ser bil lån annorlunda ut än huslån
Rätt. Den tog jag inte med eftersom ränta inte ingick i det förenklade exemplet jag replikerade på. Å andra sidan kan du byta kaffeburken mot något som ger ränta, men bankens räntegap mellan in och ut gör det inte lönt iN Nils82 skrev:
Så visst är räntan ett gott skäl att amortera.
Räntan i sig är inget skäl att amortera.P Pin skrev:
Kan man placera pengarna i något som ger en högre avkastning än låneräntan (allt korrigerat för skatte-effekter) och där risken är låg (och helst inte ökar när värdet av säkerheten för lånet sjunker) ska man låna mer och investera! Allt annat är dumt.
Tyvärr (?) finns väl inget sånt sparande...
Exakt exemplet går såklart inte att använda på saker som har en värdeminskning.Det är väldigt enkelt. Ett överdrivet enkelt exempel. Jag lånar en miljon till ett hus som kostar en miljon. På tio år amorterar jag en halv miljon på skulden. Därefter säljer jag huset igen för en miljon. Betalar av en halv miljon till banken och har en halv miljon kvar på bankkontot från försäljningen. Är inte det sparande? Exemplet går såklart inte att använda på lån av pengar till saker som har en värdeminskning.
Altenativet är ju att spara ihop en miljon och sedan investera pengarna i ett hus. Men det tar ju sån tid och vart ska man bo under tiden
Och varför skulle inte hus eller bostadsrätter kunna tappa värde, just det det kan dom där av är en amortering inget sparande.
Nu är jag med på varför diskussionen är så skev. Vi som hävdar att det är ett sparande utgår från att det är från intäkterna amorteringen sker men det är det ingen som har påstått.T Polos skrev:
Polos, du har givetvis rätt.
Om du lånar t ex 100 000:- för att köpa en bil så har du i princip två utfallT Polos skrev:
1. Du amorterar inget, och kommer då att sluta upp med en bil som är värd noll, och ett lån på 100 000:-
2. Du amorterar av lånet, och kommer då att sluta upp med en bil som är värd noll, men inget lån.
I vilket av de två fallen har du mest pengar kvar?