Ni har alltså bägge barn men inga gemensamma? Funderar ni på att skaffa gemensamma barn?S Sofiashus skrev:
Jag håller absolut med dem som skriver här ovan att ni åtminstone borde skriva om äktenskapsförordet så att även dina tillgångar och allt du tjänar är enskild egendom. Försök absolut få din man att betala tillbaka det du betalat för huset som nu enbart är hans.
Har du egna barn förstår jag absolut att ni inte vill känna er som "inneboende". Blir det skilsmässa så är det ju i så fall inte bara du som måste lämna allt utan även dina barn. Det kan vara olika jobbigt beroende på hur gamla dina barn är. För tonåringar i högstadiet kan det vara mycket värre att plötsligt få lämna allt jämfört med mindre eller äldre barn, speciellt om ni efter en separation inte har råd att bo kvar i området så barnen måste byta skola, kompisgäng osv.
Jag förstår din man också så jag hoppas ni kan lösa det på ett bra sätt framför allt för era barn.
Även om du inte äger huset, kanske du kan få det att kännas som ditt om du får inreda/bestämma/bygga om efter egen smak (eller i alla fall med samma "vikt" i tyckandet som maken), men att pengarna som används är hans? Så delar ni på det som skulle behövts läggas ut i ett kallhyrt hus.S Sofiashus skrev:
Kan bli svårt om din och hans ekonomi är lite på marginalen och det inte finns så mycket vingelmån, utan man måste vända på slantarna.
(OT. Ursäkta men jag måste bara få korrigera några sakfel.H Hutton skrev:
Gemensam vårdnad betyder att bägge har makten att gemensamt fatta viktiga beslut som välja skola, se läkarjournaler osv. Gemensam vårdnad innebär inte att man delar lika på kostnader eller ens träffar barnet.
Umgängesrätt betyder rätten att umgås med sitt barn. Föräldrar kan alltså ha varannan veckas boende och dela på alla utgifter utan att bägge har vårdnaden om barnet.
Varken delat umgänge 50-50 eller gemensam vårdnad 50-50 betyder att föräldrarna delar på kostnaderna (eller ansvaret) för barnet 50-50.
Ensligt SCB (som ifs var från 2006) så var det bara 28% av alla separerade barn som bodde lika mycket hos bägge föräldrarna. 56% av alla barn bodde bara hos sin mamma. Äldre barn bestämmer till stor del mycket själv över var/hos vem de vill bo.
Underhållet en frånvarande förälder är skyldig att betala är en summa som inte alls täcker vad ett barn faktiskt kostar. (den summan höjdes för något år sen så jag tror den är 1573 kr/mån nu) FK har till uppgift att försöka få föräldrarna att komma överens själva (med hjälp av massa tabeller) och de flesta frånvarande föräldrar betalar frivilligt mer. Det är nästan omöjligt att tvinga en förälder att betala underhåll utöver miniminivå.
Utan skattesubventionerad barnomsorg så skulle de flesta familjer inte ha råd med att bägge föräldrarna arbetar.
Att kvinnor har haft en fördel i vårdnadstvister enbart pga att de är kvinnor är inte sant. Viss forskning tyder på att det snarare är tvärt om.
https://www.vårdnadstvist.nu/foraldraskapet-inte-konet-viktigast-i-vardnadstvister
http://www.mynewsdesk.com/se/pressr...r-har-inte-mamman-som-staendig-vinnare-849614
Sorry. Jag menar absolut inte att förstöra denna tråd med en massa politik bara justera faktafel.)
Jag är väl medveten om skillnaderna mellan vårdnad och umgänge och jag tycker att föräldrar har lika stort ansvar för sina barn oavsett kön.MissMuffet skrev:
Vad gäller kvinnors fördel i vårdnadstvister tycker jag att du har direkt fel, män har länge haft ett underläge gentemot kvinnor. Men det är ingen diskussion som platsar här.
Sakfel, knappast... olika syn ja
Men det är väl självklart?MissMuffet skrev:
Varför skulle den frånvarande föräldern betala hela kostnaden?
Båda föräldrarna borde väl betala 50% av kostnaderna var.
Jag och min fru har ett liknande upplägg fast här känner sig alla hemma 
. Jag köpte huset innan vi gifte oss och äger det som enskild egendom. Min fru betalar hälften av el, tv, internet, sopor, VA och allt som är vanlig drift. Jag betalar lån och amortering och alla renoveringar. Hon brukar bestämma hur renoveringen ska bli och alla är nöjda. Vi delar 50\50 på all mat och hushållskostnader.
Hon har ingen rätt till värdeökning, men hon bor nog billigare än alla jag känner.
Det enda som har varit ojämt är när vi drog in fiber, för adsl var begränsat här, så fick hon betala halva. Men det var ett gemensamt beslut och vi klarade inte oss inte på adsl längre. Men vi ser det som en lite dyrare internetkostnad i 4 år sen är det borta
. Jag köpte huset innan vi gifte oss och äger det som enskild egendom. Min fru betalar hälften av el, tv, internet, sopor, VA och allt som är vanlig drift. Jag betalar lån och amortering och alla renoveringar. Hon brukar bestämma hur renoveringen ska bli och alla är nöjda. Vi delar 50\50 på all mat och hushållskostnader. Hon har ingen rätt till värdeökning, men hon bor nog billigare än alla jag känner.
Det enda som har varit ojämt är när vi drog in fiber, för adsl var begränsat här, så fick hon betala halva. Men det var ett gemensamt beslut och vi klarade inte oss inte på adsl längre. Men vi ser det som en lite dyrare internetkostnad i 4 år sen är det borta
Moderator
· Stockholm
· 51 950 inlägg
Olika ägarförhållanden fungerar i olika familjer.
Men det som jag ser som ett problem där en part äger hela bostaden som enskild egendom. Är att då missar den andra parten sin bostadskarriär.
I Stockholm är en bostadskarriär (iallafall om man tittar bakåt) nästan lika viktig som en yrkeskarriär.
I en familj där båda äger del av bostaden, så har båda någorlunda lika förutsättningar till ett rimligt boende efter en separation. I en familj där ena parten inte har något bostadsägande, så får den parten börja på noll efter en separation. Och då gäller något i stil med studentrum, eller härbärge.
Sedan är det i praktikern så att den "ickeägande" parten kommer att bidra direkt eller indirekt till renoveringar, amorteringar osv. Det skulle krävas en helt orimlig millimeterbokföring om man skall ha SÅ separerade ekonomier, att det är helt solklart att ena parten aldrig betalar för huset.
Men det som jag ser som ett problem där en part äger hela bostaden som enskild egendom. Är att då missar den andra parten sin bostadskarriär.
I Stockholm är en bostadskarriär (iallafall om man tittar bakåt) nästan lika viktig som en yrkeskarriär.
I en familj där båda äger del av bostaden, så har båda någorlunda lika förutsättningar till ett rimligt boende efter en separation. I en familj där ena parten inte har något bostadsägande, så får den parten börja på noll efter en separation. Och då gäller något i stil med studentrum, eller härbärge.
Sedan är det i praktikern så att den "ickeägande" parten kommer att bidra direkt eller indirekt till renoveringar, amorteringar osv. Det skulle krävas en helt orimlig millimeterbokföring om man skall ha SÅ separerade ekonomier, att det är helt solklart att ena parten aldrig betalar för huset.
S Sofiashus skrev:
Fattar jag rätt om din make dör så ärver hans barn hus och skog och du inget?? Det finns alltså inga andra tillgångar? Kan han inte avverka skog och låsa pengarna till dig vid eventuella dödsfall? Dock löser det inte saken att du inte känner dig hemma.
Vi stod mellan valet av varsin släktgård. På sambo sida skulle han äga huset själv och min sida var upp till oss om vi bara betalde en ansenlig summa. Hade samma känsla att äger jag inte huset är det inte mitt hem
Så vi köpte mitt barndomshem, släktgård med skog. Så vi gjorde en lite annorlunda variant. Vi är under 30 och inga barn så det va lite enklare. Inga planer att någonsin gifta oss. Vad är giftemål om det inte är kärleksfullt mellan huset fyra väggar som ogifta. Samma vilkor när man är sambos anser jag.
För det första hittade vi en bra jurist och målade upp olika senarium och förklarade vilka lagar som gällde. Sen berättade hur vi ville ha det och gick hem och diskuterade och kom överens. Det var säkert en 3 månader process innan allt var klart. Sen involverade vi inte våra föräldrar som kan lägga näsan i blött i saker som inte angår de.
Till sist blev de så här:
vi äger hälften var även om jag la över en miljon i hus då vi köpte det. Vi förhandlade bort sambolagen och skrev istället att skulle vi gå isär köper jag ut min sambo för 400 k plus eventuella lån. Utköpningssumman som vi kommer skriva upp var femte år eftersom vi delar på räkningar, amorteringar och renoveringskostnader. Plus den tid min sambo lägger ner på huset och arbete i skogen. Sen om vi går isär har han ett startkapital till nytt boende. Ingen part skulle behöva känna sig låst i förhållandet av ekonomiska skäl var ett mål.
Sedan på detta skrev vi ett testamente att vi ärver varandra om nån av oss dör. Vilket är viktigt om vi skulle få barn. Annars är den överlevande sambon låst då barn/barnen ärver istället. Andra målet var att den överlevande skulle ha det bra ekonomiskt vid eventuella dödsfall.
Tog tid men underbart att kunna prata ordentligt med varandra! Sen ska man ju aldrig ta saker förgivit. Vi hade ju bara varit tillsammans i 1,5 år och man ser verkligen hur bra man lyssnar och respekterar varandra. Det kostade typ 3500 per handling, men båda känner sig trygga inför framtiden. Om vi skulle gifta oss mot förmodan skriver vi bara om samma upplägg.
Tror din make kan ge halva huset i gåva, men prata ordentligt och gå till en jurist. Gamla avtal går ju alltid förnyas!
Redigerat:
Så, till slut, kom det ett varmt och klokt inlägg baserat på egen erfarenhet. Det är Bellababys första inlägg och det får mig att tro att hen har skapat sitt konto bara för att kunna berätta sin historia. Grunden för Bellababys lösning med sin sambo är känslor och kärlek.B Bellababy skrev:Fattar jag rätt om din make dör så ärver hans barn hus och skog och du inget?? Det finns alltså inga andra tillgångar? Kan han inte avverka skog och låsa pengarna till dig vid eventuella dödsfall? Dock löser det inte saken att du inte känner dig hemma.
Vi stod mellan valet av varsin släktgård. På sambo sida skulle han äga huset själv och min sida var upp till oss om vi bara betalde en ansenlig summa. Hade samma känsla att äger jag inte huset är det inte mitt hem
Så vi köpte mitt barndomshem, släktgård med skog. Så vi gjorde en lite annorlunda variant. Vi är under 30 och inga barn så det va lite enklare. Inga planer att någonsin gifta oss. Vad är giftemål om det inte är kärleksfullt mellan huset fyra väggar som ogifta. Samma vilkor när man är sambos anser jag.
För det första hittade vi en bra jurist och målade upp olika senarium och förklarade vilka lagar som gällde. Sen berättade hur vi ville ha det och gick hem och diskuterade och kom överens. Det var säkert en 3 månader process innan allt var klart. Sen involverade vi inte våra föräldrar som kan lägga näsan i blött i saker som inte angår de.
Till sist blev de så här:
vi äger hälften var även om jag la över en miljon i hus då vi köpte det. Vi förhandlade bort sambolagen och skrev istället att skulle vi gå isär köper jag ut min sambo för 400 k plus eventuella lån. Utköpningssumman som vi kommer skriva upp var femte år eftersom vi delar på räkningar, amorteringar och renoveringskostnader. Plus den tid min sambo lägger ner på huset och arbete i skogen. Sen om vi går isär har han ett startkapital till nytt boende. Ingen part skulle behöva känna sig låst i förhållandet av ekonomiska skäl var ett mål.
Sedan på detta skrev vi ett testamente att vi ärver varandra om nån av oss dör. Vilket är viktigt om vi skulle få barn. Annars är den överlevande sambon låst då barn/barnen ärver istället. Andra målet var att den överlevande skulle ha det bra ekonomiskt vid eventuella dödsfall.
Tog tid men underbart att kunna prata ordentligt med varandra! Sen ska man ju aldrig ta saker förgivit. Vi hade ju bara varit tillsammans i 1,5 år och man ser verkligen hur bra man lyssnar och respekterar varandra. Det kostade typ 3500 per handling, men båda känner sig trygga inför framtiden. Om vi skulle gifta oss mot förmodan skriver vi bara om samma upplägg.
Tror din make kan ge halva huset i gåva, men prata ordentligt och gå till en jurist. Gamla avtal går ju alltid förnyas!
Vill bara varna för att det är skillnad rent juridiskt på att vara gift och på att vara sambo. Allt är också väldigt mycket lättare om det inte finns barn med i bilden.E Enplanaren skrev:
Hope for the best, plan for the worst. Om min fru (mot allförmodan) skulle vilja skiljas så vill jag inte att hon fårE Enplanaren skrev:
hälften av aktierna till min firma. Det är ungefär som om att jag skulle få en % av hennes lön resten av arbetslivet. Med 50% av aktierna så får hon halva utdelningsutrymmet enligt 3:12 reglerna. Hon kan också sälja aktierna till någon annan.
Den som är fåmansföretagare eller näringsidkare måste skydda sig.
På samma sätt så har man ju efter att IPS blev väldigt ofördelaktigt ofta sparande på lång sikt i tex ISK till pension. Sparar man inte helt lika (min fru sparar mer) så blir det tokigt om det skulle ingå vid en skilsmässa.
Jag tror (och hoppas) att vi håller ihop livet ut men det finns inga garantier. Lika bra att komma överens om sådant här när man är sams.
För de som ”bara” är vanliga anställda så är sånt här mycket enklare.
Jag låg och funderade lite i natt. Det är så att jag har en egen liten gård som vi bor på. Jag har tänkt på hur man kan gå tillväga för att han ska kunna köpa in sig i gården. Vi planerar att fortsätta vara sambo, särskilt mtp att vi har barn sedan innan och inte planerar några fler.
Det som jag har tänkt nu är att man gör en värdering av gården med två eller fler mäklare. Därutifrån kan han köpa in sig i dagens värde i gården och får då en andel som inte behöver vara 50 % nödvändigtvis.. Sedan får vi skriva ett avtal på att jag har rätt att köpa ut honom vid ev separation. Köpeskillingen får då sättas genom 2 eller 3 mäklares värdering samt hans andel av värdet. Nu har jag just en mindre gård så det är ett alternativ som han har möjlighet att ha råd med. Han får då också del av värdestegring både pga egen insats och allmän värdestegring.
Jag tror att det absolut viktigaste i alla former av lösningar att båda personer tillåts vara delaktiga. Som Ramnemark skriver här ovan är nog ett bra upplägg i många fall.
Det som jag har tänkt nu är att man gör en värdering av gården med två eller fler mäklare. Därutifrån kan han köpa in sig i dagens värde i gården och får då en andel som inte behöver vara 50 % nödvändigtvis.. Sedan får vi skriva ett avtal på att jag har rätt att köpa ut honom vid ev separation. Köpeskillingen får då sättas genom 2 eller 3 mäklares värdering samt hans andel av värdet. Nu har jag just en mindre gård så det är ett alternativ som han har möjlighet att ha råd med. Han får då också del av värdestegring både pga egen insats och allmän värdestegring.
Jag tror att det absolut viktigaste i alla former av lösningar att båda personer tillåts vara delaktiga. Som Ramnemark skriver här ovan är nog ett bra upplägg i många fall.