Det var väl så man gjorde i Enskede söder om Stockholm,JohanLun skrev:
och kanske i Landala Egnahem i Göteborg.
Bostadsområden som nu ses som det bästa som överhuvud taget finns att få.
(Och som inte var hårt reglerade av arkitekter)
Men det var på den gamla goda tiden.
Numera verkar det som att vi egensinniga får dra oss långt ut på bonnlandet,
för att få bygga som vi vill
Så du menar att förändring inte kan komma från gräsrotsrörelser? Man skall aldrig diskutera politik med människor om dom inte sitter på beslutsrätten för saken du vill förändra? Menar du allvar?Stefan1972 skrev:
Jag skriver vad jag tycker, någon kanske tänker till och ändrar åsikt, det är ju så all förändring börjar!
Nej det fick han inte alls. Han fick avsked för att han inte hade tillräckligt omdöme att förstå att som minister så måste man ha koll på vilka andra som kommer delta i evenemang som man kommer delta i. Detta är viktigt i Sverige eftersom vi tror att det bästa sättet att stoppa extremister är att inte prata med dom. Den taktiken funkade väl sådär med rasisthögern, nu är dom andra största parti...KnockOnWood skrev:
Medlem
· Västernorrland
· 10 736 inlägg
Men det är bara att sätta igång, det är ingen som hindrar någon att göra nåt? problemet med svenskar rent generellt är dock att det är väldigt många som tycker men väldigt väldigt få som verkligen gör nåt. Det skulle liksom behövas en grupp som för talan om att "nu jävlar är det nog" Men det kommer aldrig att hända i det här landet.Mikael_L skrev:
Besserwisser
· Västra Götalands
· 9 833 inlägg
Jaaa, fast nog är det en hel del av husen i Landala som ser exakt likadana ut? Jag tänker på de "bruna" husen på kullen närmast Chalmers långsida.KnockOnWood skrev:
Fast när jag tittar på google maps så är de kanske inte så lika ändå, så jag kanske minns fel. Har inte bott där på drygt tjugo år. (Ja, jag vet att du slår mig där...
)Exakt, idén är ju inte ny, även "villastäderna" av mer kommersiell natur som kom lite före är otroligt varierade (då ju det som jag förstår var tomter man sålde, i vissa fall även hela hus) - Duvbo(sundbyberg), Solhem(spånga) var ju varierade "egnahemsområden" där bättre bemedlade arbetare faktiskt hade råd att bygga och bo, Norrviken (sollentuna, där jag själv bor numera) är ganska vanliga villor, medan Stocksund, Djursholm, Saltsjöbaden och Storängen väl var väldigt inriktade på mer "lyxiga" boenden och järnvägen till dessa områden var privat finansierad.KnockOnWood skrev:
Områdena är attraktiva, varierade och trevliga att vara i. Jag förstår inte VARFÖR man inte kan bygga så idag?
Nybyggda områden från de stora drakarna idag ser alla hus exakt likadana ut, de enda som jag tror vinner på detta är just bolagen som uppför dem.
Kanske var ett dåligt valt exempel, jag vet egentligen inte.lars_stefan_axelsson skrev:
Området var redan bebyggt när jag flyttade till Guldheden 1952.
Vi småpojkar (och flickor, minns inte
) gick igenom där varje dag på väg till och från Landalaskolan.Småhusområdena i Utby och Bräcke är kanske bättre att titta på.
Bostäder en gång främst för anställda på varven och på SKF.
Massor med småhus, väldigt många självbyggen, och ser ut därefter
Besserwisser
· Västra Götalands
· 9 833 inlägg
Ja, fast just Utby (där jag bott, men inte i just de husen) vet jag att det fanns viss reglering. Det var ett av de första egnahemsområdena, har jag fått berättat för mig, och bla så reglerades storleken, tom storleken på köken. Dessa gjordes så små att man inte skulle kunna ha en inneboende på kökssoffan. För man ville motverka den trångboddhet som då skulle uppstå.KnockOnWood skrev:Småhusområdena i Utby och Bräcke är kanske bättre att titta på.
Bostäder en gång främst för anställda på varven och på SKF.
Massor med småhus, väldigt många självbyggen, och ser ut därefter
Sedan så vet jag inte hur mycket av skillnaderna idag som är "original". I mitt eget villaområde, som byggdes i HSB-regi precis efter kriget så var från början alla hus nästan exakt likadana. *) Det fanns tre olika storlekar men i övrigt lika. Nu ser de dock inte lika ut alls eftersom de byggts till i olika omgångar under årens lopp. Det är tvärtom svårt att känna igen planlösningen när man går från hus till annat.
*) Utom just mitt hus som är halvannan meter längre. Men det gick det tydligen att göra avsteg med utan större problem. Den officiella ritningen är bara tillritad med blyertspenna...
Visst fanns regleringar, map storlek, om flera familjer fick bo eller ej, vilken verksamhet som fick tillåtas. Men det fanns även en variation i hur husen såg ut. I princip inget hus är det andra likt. Finns ju även senare egnahem där variationen är minimal, rena typhus - mina föräldrar bor i sådant område. Men jag tror ändå man nådde delen att bostäderna blev ekonomisk tillgängliga för vanliga människor utan att göda byggbolagen...
KnockOnWood skrev:
Det är stor skillnad på de olika områdena i Enskede. Stureby har större arkitektritade villor som alla ser olika ut. Enskedefältet, Svedmyra och Tallkrogen är byggda till stor del självbygda egnahemshus som är byggda efter enhetsritningar. Jag gissar att det finns max 10 grundmodellar som är grupperade så att alla hus i samma område är likadana. Att de sedan de senaste 70åren växt ifrån varandra är en annan sak.
At det byggdes på detta sett var för att effektivisera byggandet på samma sätt som större byggbolag för idag när hela områden byggs med samma hustyp.
Min kommentar om egnahemsområden var framförallt riktad till att det vore ett sätt att bryta monopolet som de stora byggbolagen har, att bygga nya områden till rimlig kostnad. Men kommunerna verkar inte villiga att jobba åt detta håll...
En spinoff vore ju att områdena ev blir mer varierade och mer personligt anpassade, att kanske byggnaderna blir mer "långsiktigt" utformade map materialval etc. Men den viktigaste punkten tycker jag skulle vara att nya områden kommer till, att medborgare har en chans att bygga ett hus utan att låna upp över öronen och göda byggbolagen.
Nedan något som talar för att inriktningen på storbolagens byggen (både estetisk utformning och teknisk utformning) inte är rätt väg att gå för de boendes ekonomi och välmående.
http://www.dn.se/kultur-noje/forskare-dagens-industriella-bostadsbyggande-ar-en-tickande-bomb/
https://www.svd.se/sa-blir-vi-sjuka-av-arkitekturen/om/ledare
En spinoff vore ju att områdena ev blir mer varierade och mer personligt anpassade, att kanske byggnaderna blir mer "långsiktigt" utformade map materialval etc. Men den viktigaste punkten tycker jag skulle vara att nya områden kommer till, att medborgare har en chans att bygga ett hus utan att låna upp över öronen och göda byggbolagen.
Nedan något som talar för att inriktningen på storbolagens byggen (både estetisk utformning och teknisk utformning) inte är rätt väg att gå för de boendes ekonomi och välmående.
http://www.dn.se/kultur-noje/forskare-dagens-industriella-bostadsbyggande-ar-en-tickande-bomb/
https://www.svd.se/sa-blir-vi-sjuka-av-arkitekturen/om/ledare
Jag tänker ju så att reglerna måste ge utrymme för varje hushålls egna behov.
Låt os ta tre exempel:
Paret Medeljönsson har båda ärvda pengar och välavlönade fasta arbeten. Eftersom de båda har vuxit upp i övre medelklassen är de inte vana att arbeta med händerna.
För dem är det sannolikt en god affär att leja bort hela byggnadsarbetet till en byggfirma. Nyckeln i hand. De har råd att unna sig en hel del lyxiga lösningar och stora ytor eftersom morfars aktier har gett god utdelning och lönerna är höga så de kan betala för sig.
Paret Medelolsson har det litet knapert. En undersköterska som lever på visstidsanställningar och en maskinförare som lever på projektanställningar och säsongarbeten. Pengarna kommer in ojämnt men totalt sett gör inkomsterna att leva av trots att de är små.
För dem är det sannolikt vettigast att bygga ett litet enkelt hus som kan kompletteras med fler byggnader på tomten varefter det finns pengar. De gjuter och murar grunden själva och lejer byggare som bygger stomme och vattentak och färdigställer köket och vardagsrummet så de går att bo i. Sedan använder herr och fru Medelolsson sina undersysselsatta perioder till att färdigställa fasaderna och ett rum i gången varefter de har råd. Med litet hjälp av en extraknäckande elektriker och en kusin som är rörmokare och ibland behöver litet svarthjälp i utbyte.
Varefter de kommer sig upp i livet och får bättre arbeten skaffar de sig mer utrymme genom att bygga fler byggnader på tomten.
Paret Medeljohansson är företagare. De driver Johanssons Kvastskaft & Pellets vars reparationsavdelning (herr Johansson) också vässer köksnivar och balanserar bildäck åt folk i trakten när han har tid över.
För att överhuvudtaget kunna ha någon sorts familjeliv trots långa dagar vill de helst ha bostaden och den lilla industrihallen på samma tomt. För att inte husbygget skall kännas övermäktigt anlitar de byggare men färdigställer endast nedre våningen. Övre våningen får stå kall och oinredd tills barnen blir större och behöver egna rum..... men sedan blir det plötsligt lågkonjunktur i kvastskaftsbranchen så de egna rummen blir aldrig av.
Som det har blivit nu i både Sverige och i något mindre grad i Finland pressar man med våld in alla tre hushållen i en livsstil och ett boende som bara passar Medeljönssons.
Låt os ta tre exempel:
Paret Medeljönsson har båda ärvda pengar och välavlönade fasta arbeten. Eftersom de båda har vuxit upp i övre medelklassen är de inte vana att arbeta med händerna.
För dem är det sannolikt en god affär att leja bort hela byggnadsarbetet till en byggfirma. Nyckeln i hand. De har råd att unna sig en hel del lyxiga lösningar och stora ytor eftersom morfars aktier har gett god utdelning och lönerna är höga så de kan betala för sig.
Paret Medelolsson har det litet knapert. En undersköterska som lever på visstidsanställningar och en maskinförare som lever på projektanställningar och säsongarbeten. Pengarna kommer in ojämnt men totalt sett gör inkomsterna att leva av trots att de är små.
För dem är det sannolikt vettigast att bygga ett litet enkelt hus som kan kompletteras med fler byggnader på tomten varefter det finns pengar. De gjuter och murar grunden själva och lejer byggare som bygger stomme och vattentak och färdigställer köket och vardagsrummet så de går att bo i. Sedan använder herr och fru Medelolsson sina undersysselsatta perioder till att färdigställa fasaderna och ett rum i gången varefter de har råd. Med litet hjälp av en extraknäckande elektriker och en kusin som är rörmokare och ibland behöver litet svarthjälp i utbyte.
Varefter de kommer sig upp i livet och får bättre arbeten skaffar de sig mer utrymme genom att bygga fler byggnader på tomten.
Paret Medeljohansson är företagare. De driver Johanssons Kvastskaft & Pellets vars reparationsavdelning (herr Johansson) också vässer köksnivar och balanserar bildäck åt folk i trakten när han har tid över.
För att överhuvudtaget kunna ha någon sorts familjeliv trots långa dagar vill de helst ha bostaden och den lilla industrihallen på samma tomt. För att inte husbygget skall kännas övermäktigt anlitar de byggare men färdigställer endast nedre våningen. Övre våningen får stå kall och oinredd tills barnen blir större och behöver egna rum..... men sedan blir det plötsligt lågkonjunktur i kvastskaftsbranchen så de egna rummen blir aldrig av.
Som det har blivit nu i både Sverige och i något mindre grad i Finland pressar man med våld in alla tre hushållen i en livsstil och ett boende som bara passar Medeljönssons.