Fantastiskt trevlig och inspirerande tråd!
De stora planteringarna är nu anlagda. Och det som finns kvar är den lilla plantering A, mot grannen i söder, samt H mot förrådets baksida. A har mycket arbete kopplat till sig, då man rimligen tar bort all extra jord på en gång i den gräsplätten, och med den all asfalt på uppfarten. För att sedan få på gårdsgrus. Då tänker jag mig även att man skall gjuta ner en metallkant mot trottoaren, för att minska mängden grus som ramlar ut där. Något av ett problem några hus bort.
Så vi börjar där vi slutade - med rejält med grävning. Sjöbotten grävs ur ner till en halvmeter, och ersätts med matjord. Det är drygt 5 kvadrat som skall grävas ur, vilket ju alltså innebär två och en halv kubik "jord". Använder först en släpkärra för att få på mer, vilket jag slutar med då det man vinner i mängd förlorar man i tid. Plus att det är jäkligt jobbigt att putta runt den.
Man vill få till rabatternas rundning så att den känns naturlig och balanserad. Detta är ett bra knep från trädgårdsarkitekten. Man tar helt enkelt en gammal vattenslang och vid behov några armeringsjärn, eller annat som kan tryckas ned som stöd. Är vattenslangen stel så spolar du först igenom den med varmvatten, så blir den mer eftergivlig.
Sedan kommer en kantskärare väl till användning. Här modell Fiskars Quick-Fit. Slipa upp den ordentligt. Karlstad Redskap har en stabil variant med bra klinga. Trampa runt kring slangen och skyffla loss gräset. En rejäl grässvål kan vara nog så tung att få bort.
Det gäller att ha en vaksam förman på arbetsplatsen.
Min systerson lämnar målandet och ger sig på att plantera rabatterna. Den delen som var med i andra bilden pryds av en smultronschersmin, som luktar som den låter. Under står det lavendel (Lavandula augustifolia Hidcote), och tillsammans är de bägge riktiga fjärilsmagneter. Lavendeln fortsätter in på denna bild, för att även följa med runt kanten vid vattenutkastaren, där det nu står en gammal stockros som är kvar från förra ägaren. Precis runt kanten får en pion just nu komma ner i jorden. Mellan denna och förrådet skall det stå röd solhatt (Rudbeckia Magnus), med mer lavendel framför. Solhatten i fråga har jag svårt att få tag på så här kring juli, och vi tänker inte impulsköpa någon annan variant. På förrådsväggen har jag monterat ett stort armeringsnät, som jag kapar av det mesta av ytterraderna på med vinkelslip, så att jag kan vika in och nagla fast en distans. På nätet klättrar honungsros (Rosa helenae Lykkefund).
Vi tar oss igen upp till den säljare av kalksten, som vi använt tidigare år. Vi är nu ute efter något helt annat. Vi vill ha oregelbundet bruten sten, utan någon behandling i form av sågande eller hyvlande. Alltså naturyta. Denna varierar dock väldigt mycket mellan olika skift i berget, och ligger mellan ytor med vassa hårda spetsar, till lena ytor. Vad som finns färdigbrutet varierar, men med betoning på vassare ytor. Vi vill givetvis att ytan skall vara gåvänlig för barfotabruk. Detta är något du inte kan beställa, för man bryter där man för tillfället håller på. Det visar sig att det finns två pall av kanske trettio som uppfyller våra önskemål, och jag får det till att det borde räcka med en dryg kvadratmeters marginal. Om det går att lägga ut så att allt avvänds så klart.
Jag lägger markduk under ytan och sedan sättsand. Tidigare så hade denna del av tomten sjunkit lite mot huset, och vi hade opassande nog motlut. Det vill jag nu justera för. Därför är även resten av gräsmattan borta.
Det går snabbare än väntat, även om stenen är tung. Planen är sedan att så foggräs mellan plattorna. Jag gör det till en grej att inte justera stenarna för att passa in, utan vill låta deras egenheter finnas kvar, och bitvis styra uteplatsen. I slutänden så kapade jag av något litet hörn för att passa in det sista på den större ytan.
Här är vi klara. Allt som allt tog det en dag underarbete och en dag gick åt till själva stenläggning. Till vänster står en gammal metallstege som lämnades kvar efter köpet. Vi slipade upp den och målade den med samma röda färg som de nya stuprännorna har på huset, för att sedan låta den agera klätterstöd åt vår befintliga klätterros (Rosa wichuraiana New Dawn).
Inifrån förrådet. Jag känner att vindlingen i gången kommer att bli än mer markerad och tilltalande när det blir nytt gräs på plats. Här ligger solen mellan cirka tio och två, och alltså en perfekt plats från förmiddagskaffet till lunch. I bakgrunden vårt gamla plommonträd. Vid inflytt var det trött och hade konstigt växande grenar, så väl större som vattenskott. Den bar knappt frukt längre. Vi har nu gått hårt åt den två somrar, och förra året fick den börja återhämta sig. Just nu försöker jag att ta de sämsta vattenskotten endast, och få den att lugna sig i sin motreaktion till att ha förlorat så mycket bladverk.
Ursäkta min bleka lekamen, men uppenbarligen har vi inte så mycket bild från denna del av anläggandet. Vi klipper upp de nedersta grenarna på rhododendron-busken, vilket faktiskt lyfter den mycket. Den ser piggare ut, och den inbjuder dessutom till mer lek. Barnen älskar det. Dessvärre har fläder fått etablera sig, och bildar nu ett veritabelt träd i dess bortre del. Det får vi göra något åt framöver. Men nu har vi tagit bort gräset och lagt på markduk. Vi vill sedan täcka med mörk bark av större bitar för att det skall ge ett varmt och lekvänligt intryck. Hittar perfekt från Hasselfors, men de skall ha 90 kronor för en rätt liten påse, och vi behöver då drygt en och en halv pall för att få till 5-10 centimeter. Känns inte aktuellt. Åker och hör med återvinningscentralen och de tar 100 spänn för en kärra, även om man får rensa bort mindre mängder trä och plast. Får dessutom tillstånd att raka av högarna på de största bitarna. Det blir två vändor. Bakom mig kan man skymta mötet med gräsmattan, som i rundningen kantas av dryga tjugotalet smultronplantor. På planket växer det numera taggfri björnbär, flankerad av vinbärsbuskar. En av vardera färg. Jag frågade en trädgårdsmästare på handelsträdgården om råd - behöver vi flera plantor? Nehepp, björnbär är tydligen mycket växtvilligt. Under grenarna på andra sidan rhododendronbusken planterar vi två amerikanska jätteblåbärsplantor. De skall vara av olika sort för pollineringens skull. Här fyller jag på odlingslådor vi byggt ihop av rester från planket. Färgen återigen samma röda. Ungarna skall nästa år få plantera de grönsaker de föredrar - morötter, bönor, lök?
Så vi börjar där vi slutade - med rejält med grävning. Sjöbotten grävs ur ner till en halvmeter, och ersätts med matjord. Det är drygt 5 kvadrat som skall grävas ur, vilket ju alltså innebär två och en halv kubik "jord". Använder först en släpkärra för att få på mer, vilket jag slutar med då det man vinner i mängd förlorar man i tid. Plus att det är jäkligt jobbigt att putta runt den.
Man vill få till rabatternas rundning så att den känns naturlig och balanserad. Detta är ett bra knep från trädgårdsarkitekten. Man tar helt enkelt en gammal vattenslang och vid behov några armeringsjärn, eller annat som kan tryckas ned som stöd. Är vattenslangen stel så spolar du först igenom den med varmvatten, så blir den mer eftergivlig.
Sedan kommer en kantskärare väl till användning. Här modell Fiskars Quick-Fit. Slipa upp den ordentligt. Karlstad Redskap har en stabil variant med bra klinga. Trampa runt kring slangen och skyffla loss gräset. En rejäl grässvål kan vara nog så tung att få bort.
Det gäller att ha en vaksam förman på arbetsplatsen.
Min systerson lämnar målandet och ger sig på att plantera rabatterna. Den delen som var med i andra bilden pryds av en smultronschersmin, som luktar som den låter. Under står det lavendel (Lavandula augustifolia Hidcote), och tillsammans är de bägge riktiga fjärilsmagneter. Lavendeln fortsätter in på denna bild, för att även följa med runt kanten vid vattenutkastaren, där det nu står en gammal stockros som är kvar från förra ägaren. Precis runt kanten får en pion just nu komma ner i jorden. Mellan denna och förrådet skall det stå röd solhatt (Rudbeckia Magnus), med mer lavendel framför. Solhatten i fråga har jag svårt att få tag på så här kring juli, och vi tänker inte impulsköpa någon annan variant. På förrådsväggen har jag monterat ett stort armeringsnät, som jag kapar av det mesta av ytterraderna på med vinkelslip, så att jag kan vika in och nagla fast en distans. På nätet klättrar honungsros (Rosa helenae Lykkefund).
Vi tar oss igen upp till den säljare av kalksten, som vi använt tidigare år. Vi är nu ute efter något helt annat. Vi vill ha oregelbundet bruten sten, utan någon behandling i form av sågande eller hyvlande. Alltså naturyta. Denna varierar dock väldigt mycket mellan olika skift i berget, och ligger mellan ytor med vassa hårda spetsar, till lena ytor. Vad som finns färdigbrutet varierar, men med betoning på vassare ytor. Vi vill givetvis att ytan skall vara gåvänlig för barfotabruk. Detta är något du inte kan beställa, för man bryter där man för tillfället håller på. Det visar sig att det finns två pall av kanske trettio som uppfyller våra önskemål, och jag får det till att det borde räcka med en dryg kvadratmeters marginal. Om det går att lägga ut så att allt avvänds så klart.
Jag lägger markduk under ytan och sedan sättsand. Tidigare så hade denna del av tomten sjunkit lite mot huset, och vi hade opassande nog motlut. Det vill jag nu justera för. Därför är även resten av gräsmattan borta.
Det går snabbare än väntat, även om stenen är tung. Planen är sedan att så foggräs mellan plattorna. Jag gör det till en grej att inte justera stenarna för att passa in, utan vill låta deras egenheter finnas kvar, och bitvis styra uteplatsen. I slutänden så kapade jag av något litet hörn för att passa in det sista på den större ytan.
Här är vi klara. Allt som allt tog det en dag underarbete och en dag gick åt till själva stenläggning. Till vänster står en gammal metallstege som lämnades kvar efter köpet. Vi slipade upp den och målade den med samma röda färg som de nya stuprännorna har på huset, för att sedan låta den agera klätterstöd åt vår befintliga klätterros (Rosa wichuraiana New Dawn).
Inifrån förrådet. Jag känner att vindlingen i gången kommer att bli än mer markerad och tilltalande när det blir nytt gräs på plats. Här ligger solen mellan cirka tio och två, och alltså en perfekt plats från förmiddagskaffet till lunch. I bakgrunden vårt gamla plommonträd. Vid inflytt var det trött och hade konstigt växande grenar, så väl större som vattenskott. Den bar knappt frukt längre. Vi har nu gått hårt åt den två somrar, och förra året fick den börja återhämta sig. Just nu försöker jag att ta de sämsta vattenskotten endast, och få den att lugna sig i sin motreaktion till att ha förlorat så mycket bladverk.
Ursäkta min bleka lekamen, men uppenbarligen har vi inte så mycket bild från denna del av anläggandet. Vi klipper upp de nedersta grenarna på rhododendron-busken, vilket faktiskt lyfter den mycket. Den ser piggare ut, och den inbjuder dessutom till mer lek. Barnen älskar det. Dessvärre har fläder fått etablera sig, och bildar nu ett veritabelt träd i dess bortre del. Det får vi göra något åt framöver. Men nu har vi tagit bort gräset och lagt på markduk. Vi vill sedan täcka med mörk bark av större bitar för att det skall ge ett varmt och lekvänligt intryck. Hittar perfekt från Hasselfors, men de skall ha 90 kronor för en rätt liten påse, och vi behöver då drygt en och en halv pall för att få till 5-10 centimeter. Känns inte aktuellt. Åker och hör med återvinningscentralen och de tar 100 spänn för en kärra, även om man får rensa bort mindre mängder trä och plast. Får dessutom tillstånd att raka av högarna på de största bitarna. Det blir två vändor. Bakom mig kan man skymta mötet med gräsmattan, som i rundningen kantas av dryga tjugotalet smultronplantor. På planket växer det numera taggfri björnbär, flankerad av vinbärsbuskar. En av vardera färg. Jag frågade en trädgårdsmästare på handelsträdgården om råd - behöver vi flera plantor? Nehepp, björnbär är tydligen mycket växtvilligt. Under grenarna på andra sidan rhododendronbusken planterar vi två amerikanska jätteblåbärsplantor. De skall vara av olika sort för pollineringens skull. Här fyller jag på odlingslådor vi byggt ihop av rester från planket. Färgen återigen samma röda. Ungarna skall nästa år få plantera de grönsaker de föredrar - morötter, bönor, lök?
Redigerat:
Jag tror inte det är en så ovanligt "kunskapslucka" =) Jamenvisst kan man väl kalla allt gräs i fogar för foggräs, men om du köper en produkt som heter just "foggräs" så är det sannolik antingen gräsarten "fårsvingel" eller "hårdsvingel". De är snarlika, men utmärks av stor torktålighet. Detta är ju mycket passande, då plattor oftast inte sätts i jord, utan sand, och man då får ett mycket snabbt dränerande (och torrt) underlag!-RB- skrev:
Första året med gräsmattan har jag berättat om - renovering. Sedan fortsätter jag givetvis att sköta om den - näring, vatten vid behov och regelbunden klippning. Jag har nu grävt runt mycket i trädgården. Dels i rabatter, men även faktiskt bara rena test-spadtag. Och med undantag för delarna kring den gamla dräneringen, med sjöbotten kring, så är jordmånen fin och djup.
Detta är ett jordprov från matjordslagret på vår tomt. Det visar sig vara mellan 40 och 50cm tjockt, och jämn i sin kvalitet. Detta är riktigt lyxigt mycket med matjord. Ofta vid nyanläggning läggs inte mer än 5-10cm ovanpå anläggningsjorden, fast rekommenderat är nog snarare 20-30cm om man vill ha en bra jordmån. Med det sagt så blir det gräs även på mindre, men nu är det inte det jag talar om. I alla fall så tar man provet genom att gräva upp drygt 1 dl från tre olika spridda ställen, mixar dem och skickar in en tredjedel. Använder man en bra spade, så är det lätt att få tillbaka tuvan snyggt igen. Provet skickas sedan till Eurofins.
Analysresultatet visar att jorden klassas som måttligt mullhaltig svagt lerig mo, vilket får betraktas som en mycket bra grund. Själva grundstrukturen på jorden går i stort inte att ändra i efterhand. Sand och grovmo reglerar genomsläpplighet i jorden, och därmed även hur luftig/syresatt den är. Önskvärt är över 60%. Mullhalt kring 5%i en gräsmatta är bra, men lite mer är också ok. Lera vill man definitivt inte ha för mycket av - det ger en jord som lätt blir vattensjuk, och tung. Syrabalansen, pH, skall helst ligga mellan 6,0-6,5 för en gräsmatta. Alltså lite lätt åt det sura hållet. Sedan kommer viktiga grundämnen för tillväxt - fosfor, kalium och magnesium. Önskat intervall i tur och ordning är 8-25, 12-35, 5-15 (mg/100g jord).
Sammantaget så kan man alltså säga att vår jord är väl tilltagen, av väldigt god kvalitet, men vid provtagningstillfället lite undergödd avseende kalium, som är viktigt för plantors tillväxt. pH ligger alldeles perfekt, vilket leder till en annan slutsats - slentriankalka aldrig - vår matta har inte kalkats på många långa år. Slutligen kan man anmärka att fick man önska sig något så skulle genomsläppligheten kunna vara lite bättre, alltså halten grova partiklar som sand.
Gräsmattan ser ut så här efter drygt två år. Inte så dumt. Den omfattar cirka 350 kvadratmeter, är moss- och ogräsfri, med undantag för liten mängd klöver, och hyfsat tät. Den skulle säkert bli ännu bättre med tiden, särskilt om jag bytte till en bättre klippare (kör rotor). MEN den har även många problem, där några är närmast olösliga. För det första så är det numera en rövarblandning till gräs, den har mycket tuvbildande sorter, många bredbladiga, och är i allmänhet av en ojämn kvalitet. Man skulle sakta kunna så in en premiumblandning, och hoppas att den tar över med åren, men man skall nog inte hålla andan under tiden.
Här visar sig ett annat vanligt problem. Den vänstra bilden visar hur gräsmattan först har klippts på ett utmätt område, lika högt överallt. Sedan har jag rest gräset på ena halvan, märk skarven, med hjälp av en högt inställd mossrivare. På höger bild har jag klippt hela mattan igen, samma höjd som tidigare. Sedan har jag gjort hög av vardera sida. Var kommer det extra gräset ifrån? Det motsvarar lateral växt, inte gräsfilt. Alltså gräs som inte växer rakt upp, utan som av olika anledningar har lagt sig ner eller kilat in sig bland de andra grässtråna, och därför inte blir klippt i vanliga fall. Givetvis inte önskvärt. Detta är inte så besvärande ur ett åtgärdsperspektiv.
Återigen exempel på kraftig gräsfilt, och hur gräsmattan ser ut på de ställen där det är som sämst. Trots tillväxtsäsong.
Slutligen ett annat allvarligt problem. Gräsmattan är trots allt femtio år gammal, och efter så lång tid har den blivit mycket kompakt. Inte bara som här över gångstigar, utan överlag. Jag har provat att bryta upp den en del med grep, men förutom att det är extremt tidsödande, så ger det ganska liten effekt.
En tidig vår startar gräset så här på sina ställen. Det är resultatet av ovanstående faktorer. Gräset har på grund av mycket lateral växt, hög thatch och hårt packad jord, blivit mycket känsligt och tar lätt stryk under vintern. Bitvis är säkert tillväxtzonen etablerad i gräsfilten. Det är min analys som amatör.
Jag börjar inse att utifrån denna utgångspunkt så kommer mitt gräsprojekt få nöja sig med att bli bra, eller möjligen mycket bra. Något som skulle närma sig fulländning är inte möjligt. Och det stör mig något oerhört. Det är en framför allt en känsla av ofullständighet. Jag har inga behov av att visa upp gräsplätten. Tvärtom är det få som förstår sig på projektet. Tror jag.
Detta är ett jordprov från matjordslagret på vår tomt. Det visar sig vara mellan 40 och 50cm tjockt, och jämn i sin kvalitet. Detta är riktigt lyxigt mycket med matjord. Ofta vid nyanläggning läggs inte mer än 5-10cm ovanpå anläggningsjorden, fast rekommenderat är nog snarare 20-30cm om man vill ha en bra jordmån. Med det sagt så blir det gräs även på mindre, men nu är det inte det jag talar om. I alla fall så tar man provet genom att gräva upp drygt 1 dl från tre olika spridda ställen, mixar dem och skickar in en tredjedel. Använder man en bra spade, så är det lätt att få tillbaka tuvan snyggt igen. Provet skickas sedan till Eurofins.
Analysresultatet visar att jorden klassas som måttligt mullhaltig svagt lerig mo, vilket får betraktas som en mycket bra grund. Själva grundstrukturen på jorden går i stort inte att ändra i efterhand. Sand och grovmo reglerar genomsläpplighet i jorden, och därmed även hur luftig/syresatt den är. Önskvärt är över 60%. Mullhalt kring 5%i en gräsmatta är bra, men lite mer är också ok. Lera vill man definitivt inte ha för mycket av - det ger en jord som lätt blir vattensjuk, och tung. Syrabalansen, pH, skall helst ligga mellan 6,0-6,5 för en gräsmatta. Alltså lite lätt åt det sura hållet. Sedan kommer viktiga grundämnen för tillväxt - fosfor, kalium och magnesium. Önskat intervall i tur och ordning är 8-25, 12-35, 5-15 (mg/100g jord).
Sammantaget så kan man alltså säga att vår jord är väl tilltagen, av väldigt god kvalitet, men vid provtagningstillfället lite undergödd avseende kalium, som är viktigt för plantors tillväxt. pH ligger alldeles perfekt, vilket leder till en annan slutsats - slentriankalka aldrig - vår matta har inte kalkats på många långa år. Slutligen kan man anmärka att fick man önska sig något så skulle genomsläppligheten kunna vara lite bättre, alltså halten grova partiklar som sand.
Gräsmattan ser ut så här efter drygt två år. Inte så dumt. Den omfattar cirka 350 kvadratmeter, är moss- och ogräsfri, med undantag för liten mängd klöver, och hyfsat tät. Den skulle säkert bli ännu bättre med tiden, särskilt om jag bytte till en bättre klippare (kör rotor). MEN den har även många problem, där några är närmast olösliga. För det första så är det numera en rövarblandning till gräs, den har mycket tuvbildande sorter, många bredbladiga, och är i allmänhet av en ojämn kvalitet. Man skulle sakta kunna så in en premiumblandning, och hoppas att den tar över med åren, men man skall nog inte hålla andan under tiden.
Här visar sig ett annat vanligt problem. Den vänstra bilden visar hur gräsmattan först har klippts på ett utmätt område, lika högt överallt. Sedan har jag rest gräset på ena halvan, märk skarven, med hjälp av en högt inställd mossrivare. På höger bild har jag klippt hela mattan igen, samma höjd som tidigare. Sedan har jag gjort hög av vardera sida. Var kommer det extra gräset ifrån? Det motsvarar lateral växt, inte gräsfilt. Alltså gräs som inte växer rakt upp, utan som av olika anledningar har lagt sig ner eller kilat in sig bland de andra grässtråna, och därför inte blir klippt i vanliga fall. Givetvis inte önskvärt. Detta är inte så besvärande ur ett åtgärdsperspektiv.
Återigen exempel på kraftig gräsfilt, och hur gräsmattan ser ut på de ställen där det är som sämst. Trots tillväxtsäsong.
Slutligen ett annat allvarligt problem. Gräsmattan är trots allt femtio år gammal, och efter så lång tid har den blivit mycket kompakt. Inte bara som här över gångstigar, utan överlag. Jag har provat att bryta upp den en del med grep, men förutom att det är extremt tidsödande, så ger det ganska liten effekt.
En tidig vår startar gräset så här på sina ställen. Det är resultatet av ovanstående faktorer. Gräset har på grund av mycket lateral växt, hög thatch och hårt packad jord, blivit mycket känsligt och tar lätt stryk under vintern. Bitvis är säkert tillväxtzonen etablerad i gräsfilten. Det är min analys som amatör.
Jag börjar inse att utifrån denna utgångspunkt så kommer mitt gräsprojekt få nöja sig med att bli bra, eller möjligen mycket bra. Något som skulle närma sig fulländning är inte möjligt. Och det stör mig något oerhört. Det är en framför allt en känsla av ofullständighet. Jag har inga behov av att visa upp gräsplätten. Tvärtom är det få som förstår sig på projektet. Tror jag.
Redigerat:
Jag tror jag måste höga min ambitionsnivå på gräsmattan redan nu.. hittills har jag varit glad då jag hittat ett strå eller två bland allt annat trams i mattan.. 
Iof har jag alltid sagt att gräsmattan är sista projektet att göra därute i trädgården.. har storslagna planer på växthus, rabatter, träd osv.. så jag vill göra klart dem först så jag slipper dubbelarbeta.. blir nog tillräckligt mycket gräsjobb när allt är klart ändå
Iof har jag alltid sagt att gräsmattan är sista projektet att göra därute i trädgården.. har storslagna planer på växthus, rabatter, träd osv.. så jag vill göra klart dem först så jag slipper dubbelarbeta.. blir nog tillräckligt mycket gräsjobb när allt är klart ändå
Precis snigla. Man vill ju inte först anlägga en ny gräsmatta och rabatter, för att sedan köra sönder dem med tungt lastade skottkärror eller till och med fordon (som en skylift). Det är inte heller så bra att stå och blanda cement, flytspackel eller betong på gräsmattan. Spillet efter våra hantverkare tog en till två säsonger innan det repade sig.Snigla skrev:Jag tror jag måste höga min ambitionsnivå på gräsmattan redan nu.. hittills har jag varit glad då jag hittat ett strå eller två bland allt annat trams i mattan..
Iof har jag alltid sagt att gräsmattan är sista projektet att göra därute i trädgården.. har storslagna planer på växthus, rabatter, träd osv.. så jag vill göra klart dem först så jag slipper dubbelarbeta.. blir nog tillräckligt mycket gräsjobb när allt är klart ändå
Men du kan göra den hyfsad med inte alltför mycket arbete, om det känns som en för lång tidshorisont innan det blir aktuellt med omläggning!
Tack. Kul att du tycker om posterna. Det roar mig mycket att några underhålls av min bitvisa fanatism. Det kommer mer!maah skrev:Tycker du ligger betydligt närmare professor i gräs än amatör
Dina inlägg är väldigt roliga och lärorika. Det är som att följa en spännande TV-serie, man går spänt och väntar på nästa avsnitt.
Jag har ju läst på ganska mycket, och även pratat med några riktiga experter, så jag vet väl lite mer än gemene man. Men min praktiska erfarenhet är ju än så länge rätt begränsad.
Redigerat: