Lite frågor och funderingar kring bodelning vid skilsmässa
Min fru och jag skall skiljas.
I dagsläget så kommunicerar vi bra, i alla fall när det gäller det rent praktiska, även om vi inte är de allra bästa vänner rent emotionellt. Vi har två gemensamma barn och ett hus som vi äger 50/50.
Vi är väl någorlunda överens om att jag skall försöka lösa ut henne från huset. Hon skall flytta till en lägenhet i sommar. för att underlätta lite för barnen, och av rent logistiska skäl, så tänker nog båda att vi försöker i ganska stor mån lämna huset så orört som möjligt vad gäller möbler och annat.
Några prakiska frågor:
1. Hon behöver ju en massa nya saker(sängar, soffa, hushållsapparater m m) när hon flyttar. Det blir väl mest rättvist om vi köper dessa saker för våra gemensamma pengar så att vi har dubbelt av dessa prylar som vi sedan kan dela mer eller mindre rakt av i bodelningen? För min del är det ok om hon får nyare och/eller marginellt dyrare prylar.Eller tänker jag fel? Det känns spontant fel om jag t ex behåller vår nuvarande säng och dessutom köper en ny till henne för egna pengar.
2. Jag är ju (som tur är kanske) ny på detta med bodelning. Hur gör man generellt med barnens saker? Räknas de in i bodelningen? Speciellt med de sakerna som högst troligt blir kvar i huset (cyklar, snowracer, studsmatta) Känns ju taskigt att t ex sälja studsmattan bara för att det skall bli rättvist. För egen del får jag ju "ofrivilligt" en del saker värda pengar om de räknas med medan min fru, om vi inte tar med de i bodelningen, "skänker" saker till mig som jag ju teoretiskt kan omsätta i pengar, även om jag naturligtvis inte har några sådana planer. Nu skall jag iofs inte vara dumsnål och bråka om förhållandevis små belopp (men studsmattan kostade ändå nästan 10000 för 2 år sedan), utan är mest intresserad av vad man gör rent generellt kring sådant här.
3. Vi har gjort två värderingar av huset som skiljer en del. En på 4 milj och en på 4,4. Eftersom det är en del kvar att göra främst i trädgården, och dessutom finns inget slutbevis ännu (separat historia som dragit ut på tiden) så tror jag att om vi säljer i dag så lutar det nog mer åt 4 än 4,4 men det är bara vad jag tror. Enligt banken så skall jag kunna få lån så att jag kan lösa ut henne till ett värde av 4 milj. Jag vill ju att det skall bli en så rättvis uppgörelse som möjligt (även om hon nog misstänker att jag skall försöka lura henne, eller att hon gör en dålig "affär"), men vet inte riktigt hur man lägger upp en sådan deal.
Vi har väl båda tänkt i tankarna om att skriva ett separat avtal om att jag löser ut henne med ett värde på huset satt till 4 milj och att om jag sedan säljer huset inom X år så får hon hälften av vinsten överstigande 4 milj. Det låter väl rimligt? Har ingen aning om hur många år man kan sätta X till. 5? 8? 10? Vill inte vara varken snål eller för generös, utan att båda skall känna sig nöjda med uppgörelsen. Eller har någon något annat förslag?
Det kommer säkert fler frågor med tiden, men det var väl dessa jag tänkt på mest.
I dagsläget så kommunicerar vi bra, i alla fall när det gäller det rent praktiska, även om vi inte är de allra bästa vänner rent emotionellt. Vi har två gemensamma barn och ett hus som vi äger 50/50.
Vi är väl någorlunda överens om att jag skall försöka lösa ut henne från huset. Hon skall flytta till en lägenhet i sommar. för att underlätta lite för barnen, och av rent logistiska skäl, så tänker nog båda att vi försöker i ganska stor mån lämna huset så orört som möjligt vad gäller möbler och annat.
Några prakiska frågor:
1. Hon behöver ju en massa nya saker(sängar, soffa, hushållsapparater m m) när hon flyttar. Det blir väl mest rättvist om vi köper dessa saker för våra gemensamma pengar så att vi har dubbelt av dessa prylar som vi sedan kan dela mer eller mindre rakt av i bodelningen? För min del är det ok om hon får nyare och/eller marginellt dyrare prylar.Eller tänker jag fel? Det känns spontant fel om jag t ex behåller vår nuvarande säng och dessutom köper en ny till henne för egna pengar.
2. Jag är ju (som tur är kanske) ny på detta med bodelning. Hur gör man generellt med barnens saker? Räknas de in i bodelningen? Speciellt med de sakerna som högst troligt blir kvar i huset (cyklar, snowracer, studsmatta) Känns ju taskigt att t ex sälja studsmattan bara för att det skall bli rättvist. För egen del får jag ju "ofrivilligt" en del saker värda pengar om de räknas med medan min fru, om vi inte tar med de i bodelningen, "skänker" saker till mig som jag ju teoretiskt kan omsätta i pengar, även om jag naturligtvis inte har några sådana planer. Nu skall jag iofs inte vara dumsnål och bråka om förhållandevis små belopp (men studsmattan kostade ändå nästan 10000 för 2 år sedan), utan är mest intresserad av vad man gör rent generellt kring sådant här.
3. Vi har gjort två värderingar av huset som skiljer en del. En på 4 milj och en på 4,4. Eftersom det är en del kvar att göra främst i trädgården, och dessutom finns inget slutbevis ännu (separat historia som dragit ut på tiden) så tror jag att om vi säljer i dag så lutar det nog mer åt 4 än 4,4 men det är bara vad jag tror. Enligt banken så skall jag kunna få lån så att jag kan lösa ut henne till ett värde av 4 milj. Jag vill ju att det skall bli en så rättvis uppgörelse som möjligt (även om hon nog misstänker att jag skall försöka lura henne, eller att hon gör en dålig "affär"), men vet inte riktigt hur man lägger upp en sådan deal.
Vi har väl båda tänkt i tankarna om att skriva ett separat avtal om att jag löser ut henne med ett värde på huset satt till 4 milj och att om jag sedan säljer huset inom X år så får hon hälften av vinsten överstigande 4 milj. Det låter väl rimligt? Har ingen aning om hur många år man kan sätta X till. 5? 8? 10? Vill inte vara varken snål eller för generös, utan att båda skall känna sig nöjda med uppgörelsen. Eller har någon något annat förslag?
Det kommer säkert fler frågor med tiden, men det var väl dessa jag tänkt på mest.
Beklagar. Been there, done that.
Gör ett excelark där ni gemensamt värderar allt utom barnens saker. Sedan "köper" var och en de saker ni vill ha. På bottenraden skall det bli rättvist. Om båda vill ha samma sak, så får ni buda om den prylen.
De nya saker ni köper till barnen betalar ni gemensamt tycker jag.
Detta har fungerat för mig.
Lycka till
Gör ett excelark där ni gemensamt värderar allt utom barnens saker. Sedan "köper" var och en de saker ni vill ha. På bottenraden skall det bli rättvist. Om båda vill ha samma sak, så får ni buda om den prylen.
De nya saker ni köper till barnen betalar ni gemensamt tycker jag.
Detta har fungerat för mig.
Lycka till
En kommentar kring tanken att skriva separat avtal är att med ett sånt avtal så blir egentligen ägarbytet på fastigheten ogiltigt. Det är i alla fall det jag kom fram till för några år sedan när jag var i en liknande situation.Bergling skrev:
Om du säljer med förlust efter 3 år kommer hon att täcka halva förlusten?Bergling skrev:
Jag tycker absolut att ni ska göra upp hela affären nu på en gång. All ha gamla affärer hängande över er i framtiden kan bli jobbigt för er båda.
Vi sålde en tomt inom familjen förra året och kom överens om följande modell:
1, tomten värderas (ex 100.000 +- 20.000)
2, tomten värderas igen. om värdering två är inom spannet för värdering ett sätts värdet till medlet av de två värderingarna (ex 140.000)
3, om värdering två är utanför spannet för värdering ett görs en tredje värdering och värdet sätts till medlet mellan de värderingar som ligger närmast varandra. (ex 100', 140' och 110' blir värdet 105')
om värderingarna är lika långt ifrån varandra så täcker inte modellen det vilket vi kom på först i efterhand. Det var inget problem för oss eftersom det inte inträffade men förslaget är att ta den mittersta som mest korrekt då.
Alla inblandade skrev innan första värdering på att denna princip skulle gälla och skrev i efterhand under på att utfallet godkännes. Alla var alltså överens då, vad som händer senare blir därmed en ickefråga.
Antingen om du köper ut henne helt och hållet (dvs betalar hälften av rubben, hus, möbler osv) och så köper hon nytt för dessa pengar, eller så gör ni som du beskrev.
Barnens saker får ni nog vara lite pragmatiska, det är svårt att ha en studsmatta i en lägenhet och det är ju ändå barnens saker, inte era. Ni får säkert köpa lite nya saker, så man slipper och ha med sig alla kläder och prylar. Det är ni som bestämt er för att skilja er så barnen bör hållas skadelösa...
/N
Barnens saker får ni nog vara lite pragmatiska, det är svårt att ha en studsmatta i en lägenhet och det är ju ändå barnens saker, inte era. Ni får säkert köpa lite nya saker, så man slipper och ha med sig alla kläder och prylar. Det är ni som bestämt er för att skilja er så barnen bör hållas skadelösa...
/N
Hade ett liknande problem vid ett arvsskifte, dvs man lät en arvinge få fastigheten till bra pris för att den skulle stanna i familjen. Men då ville andra arvingar att det inte skulle gå att sälja fastigheten inom viss tid utan att andra arvingar fick del av vinsten. Men juristen sade att ett sådant avtal kan man inte göra juridiskt gällande, det blir bara ett moraliskt avtal mellan parterna.
Verkar som om det eventuellt är möjligt att genomföra detta men jag rekommenderar att snacka med en jurist för att säkerställa att det görs rätt. Om man gör fel så kan det som jag sa bli en del otrevliga följder.nicklas73 skrev:
Man måste åtminstone vara väldigt försiktig i hur man uttrycker sig. 4 kap 4 § säger att ett köps "fullbordan eller bestånd" inte får göras beroende av villkor under mer än två år från den dag köpehandlingen upprättades. Om längre tid än så har avtalats, är hela köpet ogiltigt.
Under förutsättning att ni bestämmer värdet till marknadspris i dagsläget tycker jag inte heller att det finns något logiskt skäl att exet ska vara med och dela på en värdestegring. Om man vill det är det ju lika självklart att exet ska vara med och dela på en eventuell värdeminskning.
Under förutsättning att ni bestämmer värdet till marknadspris i dagsläget tycker jag inte heller att det finns något logiskt skäl att exet ska vara med och dela på en värdestegring. Om man vill det är det ju lika självklart att exet ska vara med och dela på en eventuell värdeminskning.
Anledningen till att skriva ett separat avtal är att jag eventuellt inte får låna tillräckligt mycket från banken för att kunna lösa ut henne om vi antar att vi sätter värdet till 4,2 (som är medelvärdet). Eller vi har inte räknat så noga på det ännu. Men jag skall kolla upp noggrannare hur mycket till jag får låna, för som flera sagt, det är ju allra enklast att göra upp allt på en gång.
Samtidigt vill jag ju inte sätta mig i sitsen att sitta med ett hus i princip utblottad. Det skall ju underhållas och man skall ju kunna leva också. Så det är ju inget självändamål att behålla huset till vilket pris som helst, men om jag kan klara det ekonomiskt så känns det som den bästa lösningen.
Annars kan man ju tänka sig en revers eller dylikt. Men jag är helt grön på detta området så därför är jag tacksam för alla svar och kommentarer.
Samtidigt vill jag ju inte sätta mig i sitsen att sitta med ett hus i princip utblottad. Det skall ju underhållas och man skall ju kunna leva också. Så det är ju inget självändamål att behålla huset till vilket pris som helst, men om jag kan klara det ekonomiskt så känns det som den bästa lösningen.
Annars kan man ju tänka sig en revers eller dylikt. Men jag är helt grön på detta området så därför är jag tacksam för alla svar och kommentarer.
Som sagts, så bör man vara försiktig med avtal som inte är ett rent köp (eller bodelning).
Om problemet är att du inte fullt ut har råd att lösa ut till fullt pris. Så kan man laborera med ett skuldebrev, revers. Att ditt ex, alltså står kvar med en fordran på dig, du lånar en del av köpesumman av ditt ex.
Det förutsätter ju att hon kan gå med på det, det kan ev. sätta käppar i hjulet för hennes framtidsplaner, om hon inte får fullt betalt för sin andel nu. Jag tror att man kan sätta lite "kreativa" villkor för lånets återbetalning, i stil med att du skall betala om 5 år, eller tidigare om fastigheten säljs.
Om problemet är att du inte fullt ut har råd att lösa ut till fullt pris. Så kan man laborera med ett skuldebrev, revers. Att ditt ex, alltså står kvar med en fordran på dig, du lånar en del av köpesumman av ditt ex.
Det förutsätter ju att hon kan gå med på det, det kan ev. sätta käppar i hjulet för hennes framtidsplaner, om hon inte får fullt betalt för sin andel nu. Jag tror att man kan sätta lite "kreativa" villkor för lånets återbetalning, i stil med att du skall betala om 5 år, eller tidigare om fastigheten säljs.
När ni räknar på hur mycket du skall ersätta med så bör man ta med skatteffekter i beräkningen.
Om vi som exempel antar att en försäljning idag för 4,4 milj (alltså ingen av er bor kvar), skulle innebära en reavinst på en milj.
Då skulle ni få skatta bort 220 000, 110 000 per person.
Om du istället övertar huset genom bodelning, så blir det ingen skatt nu. Men den dag du senare säljer så kommer du att få skatta som om du hade varit ensam ägare från början. Det innebär att OM du skall ta över till värdet 4,4 milj. Så bör du bara ersätta din fru med 2 090 000 (inkl, övertagande av lån).
Det är också vanligt (men inte lika självklart) att man räknar bort en fiktiv mäklarkostnad från värderingen. Det är ju en kostnad ni hade haft gemensamt om fastigheten istället skulle säljas idag.
Om vi som exempel antar att en försäljning idag för 4,4 milj (alltså ingen av er bor kvar), skulle innebära en reavinst på en milj.
Då skulle ni få skatta bort 220 000, 110 000 per person.
Om du istället övertar huset genom bodelning, så blir det ingen skatt nu. Men den dag du senare säljer så kommer du att få skatta som om du hade varit ensam ägare från början. Det innebär att OM du skall ta över till värdet 4,4 milj. Så bör du bara ersätta din fru med 2 090 000 (inkl, övertagande av lån).
Det är också vanligt (men inte lika självklart) att man räknar bort en fiktiv mäklarkostnad från värderingen. Det är ju en kostnad ni hade haft gemensamt om fastigheten istället skulle säljas idag.
Barnen ska väl bo hos båda föräldrarna? Då verkar det rimligast om ni delar upp möblerna så barnen känner sig lite mer hemma på båda ställena.
Jo, vi skall ha växelvis boende är det tänkt.
Det blir ju en stor omställning oavsett, men det känns ju onödigt att "komponera" två nya hem så att det blir olikt var de än bor, men visst har du rätt i sak. Men vår nuvarande soffa t ex är nog för liten för hennes nya vardagsrum och då känns det onödigt att flytta på den bara för att. Men det löser sig nog iofs.
Men som uppföljning, tänker jag rätt om att det är enklast att gemensamt köpa nytt till henne av de sakerna vi kan komma på att vi båda behöver, t ex säng, soffa, köksbord, soffbord etc? T ex sängen kostade drygt 18.000 för snart 3 år sedan. Om vi säger att den är värd 10.000(?) idag så kan jag sträcka mig till att köpa en ny till henne för runt 15000. Då "tjänar" ju hon 2500 på den affären jämfört med om hon skulle fått motsvarande i kontanter eller andra saker.
Det blir ju en stor omställning oavsett, men det känns ju onödigt att "komponera" två nya hem så att det blir olikt var de än bor, men visst har du rätt i sak. Men vår nuvarande soffa t ex är nog för liten för hennes nya vardagsrum och då känns det onödigt att flytta på den bara för att. Men det löser sig nog iofs.
Men som uppföljning, tänker jag rätt om att det är enklast att gemensamt köpa nytt till henne av de sakerna vi kan komma på att vi båda behöver, t ex säng, soffa, köksbord, soffbord etc? T ex sängen kostade drygt 18.000 för snart 3 år sedan. Om vi säger att den är värd 10.000(?) idag så kan jag sträcka mig till att köpa en ny till henne för runt 15000. Då "tjänar" ju hon 2500 på den affären jämfört med om hon skulle fått motsvarande i kontanter eller andra saker.
Det spelar ju inte så stor roll vem/hur det köps möbler till hennes lägenhet. För om du köper en säng för 15 000 för dina pengar, så är det alltså 15 000 kr mindre kontanter att fördela vid bodelningen, samma sak om hon köper för samma summa av hennes pengar. I båda fallen är både pengarna och den köpta sängen giftorättsgods. Och ur värderingssynpunkt så gissar jag att värdet är ungefär lika nära noll för en 3 år gammal säng som en 3 månader gammal säng.
Rent formellt värderas lösöre väldigt lågt.
Och jag undrar också varför ett helt nytt och ett helt oförändrat hem skulle kännas bättre för barnen? Just de större grejerna som säng och soffa är väl bra att ta nya till henne, eftersom de då kan köpas med leverans direkt dit och i passande modell. Men övriga möbler känns väl rimligt att ni delar lika på, vissa saker är självklara beroende på att man hade dem med sig in i boet eller själv har köpt dem, andra har ni köpt tillsammans elelr fått. Låt gärna barnen vara med och välja vilka grejer de vill ha hos pappa och vilka som ska vara hos mamma.
Och jag undrar också varför ett helt nytt och ett helt oförändrat hem skulle kännas bättre för barnen? Just de större grejerna som säng och soffa är väl bra att ta nya till henne, eftersom de då kan köpas med leverans direkt dit och i passande modell. Men övriga möbler känns väl rimligt att ni delar lika på, vissa saker är självklara beroende på att man hade dem med sig in i boet eller själv har köpt dem, andra har ni köpt tillsammans elelr fått. Låt gärna barnen vara med och välja vilka grejer de vill ha hos pappa och vilka som ska vara hos mamma.