Renovering av ruckel blev nybyggt fritidshus
Hej!
Jag tänkte bjuda tillbaka lite efter de otal tips jag fått via byggahus.se. De senaste tre och ett halvt åren har jag ägnat åt att på fritiden bygga ett litet fritidshus i lövskogen i södra Småland. Jag är klar sedan ungefär ett halvår och ska nu summera det hela. Jag hoppas att det kan ge inspiration och kanske något tips. Jag har bloggat en del under resans gång och kommer därför även att återpublicera en del texter därifrån.
Förutsättningarna: Knappt 30 år, ett nytt jobb på ny ort men boende 20 mil därifrån. Några somrars snickarerfarenhet som sommarjobbare. Men framförallt: en pappa som driver nämnda snickarfirma och därmed massor av kunskap inom räckhåll. I övrigt har jag förlitat mig på envishet och vilja.
Spatserandes längs gatan i min nya arbetsort sommaren 2011 passerade jag ett förfallet hus. Det var vackert, men nedgånget. Plötsligt slog mig tanken: Tänk om jag skulle köpa mig ett hus och renovera det? Just detta huset var på tok för dyrt och låg i tätorten. Det intresserade mig inte just nu. Uppvuxen på landet som jag är började jag i stället dammsuga Hemnet efter hus i spenaten. Och hittade efter ett tag ett gammalt ruckel som legat ute länge till försäljning. Inget hymlande i annonsen direkt. "Helrenoveringsobjekt" samt "ett objekt för den händige":
Jag köpte huset. Mäklaren verkade lättad att bli av med det. I kalendern stod det oktober och året var 2011. Målet var att göra en rejäl renovering. Men som så många gånger förr växte projektet. Rejält.
Jag tänkte bjuda tillbaka lite efter de otal tips jag fått via byggahus.se. De senaste tre och ett halvt åren har jag ägnat åt att på fritiden bygga ett litet fritidshus i lövskogen i södra Småland. Jag är klar sedan ungefär ett halvår och ska nu summera det hela. Jag hoppas att det kan ge inspiration och kanske något tips. Jag har bloggat en del under resans gång och kommer därför även att återpublicera en del texter därifrån.
Förutsättningarna: Knappt 30 år, ett nytt jobb på ny ort men boende 20 mil därifrån. Några somrars snickarerfarenhet som sommarjobbare. Men framförallt: en pappa som driver nämnda snickarfirma och därmed massor av kunskap inom räckhåll. I övrigt har jag förlitat mig på envishet och vilja.
Spatserandes längs gatan i min nya arbetsort sommaren 2011 passerade jag ett förfallet hus. Det var vackert, men nedgånget. Plötsligt slog mig tanken: Tänk om jag skulle köpa mig ett hus och renovera det? Just detta huset var på tok för dyrt och låg i tätorten. Det intresserade mig inte just nu. Uppvuxen på landet som jag är började jag i stället dammsuga Hemnet efter hus i spenaten. Och hittade efter ett tag ett gammalt ruckel som legat ute länge till försäljning. Inget hymlande i annonsen direkt. "Helrenoveringsobjekt" samt "ett objekt för den händige":
Jag köpte huset. Mäklaren verkade lättad att bli av med det. I kalendern stod det oktober och året var 2011. Målet var att göra en rejäl renovering. Men som så många gånger förr växte projektet. Rejält.
Ok, huset i hamn. Vad nu? Ingen hade bott här på mycket länge. Där fanns mängder av skräp, prylar och pinaler. Taket läckte. Rutorna var krossade. Tomten var fullständigt igenväxt. Men jag var mest fylld av inspiration och arbetslust.
Redan från början bestämde jag mig för att inte sätta upp några tidsmål, utan låta det ta den tid det tar. Detta gick ju fullständigt åt skogen många gånger, så klart. Men sådant var i alla fall mitt mål.
Löven föll. Senare även snön. Jag ägnade hösten och vintern åt att köra skräp till tippen och att röja bland buskarna och träden. Rev en bod och ett dass. Det blev många brasor.
Under tiden funderade jag på hur jag ville göra med huset. Eller det som var kvar. Byggnaden bestod av två delar. Den ena äldre, kanske från då huset byggdes på 1920-talet. Den andra delen var nyare och stod på plintar i stället för torpargrund. Riva den gamla delen och spara den nyare, tänkte jag. Men hålla det enkelt. Dra in el om det inte kostar skjortan. Hoppas på att brunnen går att använda. Lägga ner ett enkelt BDT-avlopp. Ungefär så.
Om jag hade någon klar och tydlig plan och budget? Knappast. Saker och ting fick lösa sig längs vägen. En metod som hade både för- och nackdelar, skulle det skulle visa sig. Den resulterade hur som helst i vad jag nu kallar självbyggarens regel nummer ett: Det du inte tänker ut nu kommer att bita dig i ändalykten senare.
Först av allt behövde jag dock en bod att förvara grejer i. Denna spikade jag ihop i farsans garage och körde ut i sektioner de sju milen till mitt torp. Snart stod första nybygget på plats. Alltid en början. Och ett lagom byggprojekt att starta med.
Redan från början bestämde jag mig för att inte sätta upp några tidsmål, utan låta det ta den tid det tar. Detta gick ju fullständigt åt skogen många gånger, så klart. Men sådant var i alla fall mitt mål.
Löven föll. Senare även snön. Jag ägnade hösten och vintern åt att köra skräp till tippen och att röja bland buskarna och träden. Rev en bod och ett dass. Det blev många brasor.
Under tiden funderade jag på hur jag ville göra med huset. Eller det som var kvar. Byggnaden bestod av två delar. Den ena äldre, kanske från då huset byggdes på 1920-talet. Den andra delen var nyare och stod på plintar i stället för torpargrund. Riva den gamla delen och spara den nyare, tänkte jag. Men hålla det enkelt. Dra in el om det inte kostar skjortan. Hoppas på att brunnen går att använda. Lägga ner ett enkelt BDT-avlopp. Ungefär så.
Om jag hade någon klar och tydlig plan och budget? Knappast. Saker och ting fick lösa sig längs vägen. En metod som hade både för- och nackdelar, skulle det skulle visa sig. Den resulterade hur som helst i vad jag nu kallar självbyggarens regel nummer ett: Det du inte tänker ut nu kommer att bita dig i ändalykten senare.
Först av allt behövde jag dock en bod att förvara grejer i. Denna spikade jag ihop i farsans garage och körde ut i sektioner de sju milen till mitt torp. Snart stod första nybygget på plats. Alltid en början. Och ett lagom byggprojekt att starta med.
Redigerat:
Medlem
· Blekinge
· 10 053 inlägg
Vi väntar på mer!
Våren kom. Boklöven slog ut. Allt blev limegrönt i min lilla dunge. Jag fortsatte att ta det ganska piano. Högg ved, röjde, byggde ett vedförråd. Började riva i huset lite smått. Levde lite torparliv, helt enkelt.
Jag hade nu också flyttat till samma kommun som huset ligger i och dessutom köpt en bil. Två snudd på nödvändigheter. Byggstarten var satt till sommaren. Jag tog extra rejält med semester i hopp att hinna göra mycket inför vintern. Men den första sommaren med huset blev också den första rejäla motgången.
Det blev en skitsommar. Regnig. Myggig. Planen var fortfarande att spara halva huset. Men ju mer jag rev desto mer bekymrad blev jag. Reglarna var uppätna av skadedjur. Och byggkvaliteten minst sagt skiftande. För långa avstånd mellan plintarna i nya delen innebar ett svajigt golv. I dag kan jag ju fundera över hur jag ens kunde tro på en renovering. Men där och då var det inte så självklart. Grundtanken var ju hela tiden: håll det enkelt. Jag hittade i alla fall lite kul saker när jag rev:
Till slut bet jag i det sura äpplet och rev allting. Det innebar också att jag fick ansöka om bygglov, vilket tog en hel del tid. Sommaren tickade snabbt på...
Jag hade bestämt mig för att bygga på plintar. Men var orolig för sten i marken *Småland. Första gången jag satte spettet i marken fick jag ner det fem centimeter innan det tog tvärstopp. Det här går aldrig, tänkte jag. Men första plinthålet blev färdigt, sedan en bumling först rullats undan.
Och snart även det andra. Och det tredje. Några dagar senare fanns där ett femtontal hål i marken, en dryg meter djupa. Jag fick hjälp av farsan med gjutningen. Och tog senare dit en maskin för att bland annat fixa till en väg. Maskinisten tog även upp ett par bautabumlingar och la på lite makadam under huset.
Sommaren började gå mot sitt slut. Jag hade inte hunnit med en bråkdel av vad jag hoppats. Självbyggarens regel nummer två började formulera sig inför mitt inre: Det tar inte dubbelt så lång tid som du tror att bygga, utan snarare tre. Konstanten π, alltså 3,1415 osv, kan duga som en bra approximation.
Jag var på gång igen. Massor av arbete återstod så klart. Men det första hindret var undanröjt: den stora paniken inför vad jag egentligen gett mig in på. Nu väntade att börja bygga med trä. Äntligen! Bärlinorna, dubbla impregnerade 45x195, skruvades fast mot plintjärnen och spikades ihop. Härnäst väntade stomresning.
Jag hade nu också flyttat till samma kommun som huset ligger i och dessutom köpt en bil. Två snudd på nödvändigheter. Byggstarten var satt till sommaren. Jag tog extra rejält med semester i hopp att hinna göra mycket inför vintern. Men den första sommaren med huset blev också den första rejäla motgången.
Det blev en skitsommar. Regnig. Myggig. Planen var fortfarande att spara halva huset. Men ju mer jag rev desto mer bekymrad blev jag. Reglarna var uppätna av skadedjur. Och byggkvaliteten minst sagt skiftande. För långa avstånd mellan plintarna i nya delen innebar ett svajigt golv. I dag kan jag ju fundera över hur jag ens kunde tro på en renovering. Men där och då var det inte så självklart. Grundtanken var ju hela tiden: håll det enkelt. Jag hittade i alla fall lite kul saker när jag rev:
Till slut bet jag i det sura äpplet och rev allting. Det innebar också att jag fick ansöka om bygglov, vilket tog en hel del tid. Sommaren tickade snabbt på...
Jag hade bestämt mig för att bygga på plintar. Men var orolig för sten i marken *Småland. Första gången jag satte spettet i marken fick jag ner det fem centimeter innan det tog tvärstopp. Det här går aldrig, tänkte jag. Men första plinthålet blev färdigt, sedan en bumling först rullats undan.
Och snart även det andra. Och det tredje. Några dagar senare fanns där ett femtontal hål i marken, en dryg meter djupa. Jag fick hjälp av farsan med gjutningen. Och tog senare dit en maskin för att bland annat fixa till en väg. Maskinisten tog även upp ett par bautabumlingar och la på lite makadam under huset.
Sommaren började gå mot sitt slut. Jag hade inte hunnit med en bråkdel av vad jag hoppats. Självbyggarens regel nummer två började formulera sig inför mitt inre: Det tar inte dubbelt så lång tid som du tror att bygga, utan snarare tre. Konstanten π, alltså 3,1415 osv, kan duga som en bra approximation.
Jag var på gång igen. Massor av arbete återstod så klart. Men det första hindret var undanröjt: den stora paniken inför vad jag egentligen gett mig in på. Nu väntade att börja bygga med trä. Äntligen! Bärlinorna, dubbla impregnerade 45x195, skruvades fast mot plintjärnen och spikades ihop. Härnäst väntade stomresning.
Kan själv!
· Trelleborg
· 15 203 inlägg
Ska bli spännande att följa!
Själv fastnade jag för detta citat:
Själv fastnade jag för detta citat:
Borde jag nästan rama in någonstans
Problemet är att det tar pi gånger så lång tid som man trodde, ÄVEN när man redan räknat med att det tar pi gånger så lång tid... Och dessutom kostar det pi gånger så mycket som man budgeterat. Ja, även om man redan....ni fattar.13th Marine skrev:
Pi är i maskinvärlden ett känt värde vid tidsuppskattningar.
Gör din bedömning av vad du tror det skall ta i tid, multiplicera med Pi, Voila.
Spännande Projekt !
Vad är det vi ser i "fynd-bilderna" ?
Den övre bilden visar ?
Den undre en före detta katt eller räv eller ?
Gör din bedömning av vad du tror det skall ta i tid, multiplicera med Pi, Voila.
Spännande Projekt !
Vad är det vi ser i "fynd-bilderna" ?
Den övre bilden visar ?
Den undre en före detta katt eller räv eller ?
Ahh, maskinvärlden också alltså! Tidsoptimister är vi allihopa. Pi kanske även funkar vid kostnadsberäkning av stora infrastrukturprojekt. Någon borde undersöka det...
Ja, det borde jag kanske ha förklarat. Den övre är en mus eller råtta som försökt krypa i utrymmet mellan dörrkarm och regel, men kilat fast sig. Snöpligt sätt att sluta sina dagar på. Det andra djuret luskade jag aldrig ut vad det var. Men en stor katt kan det säkert ha varit. Den låg i krypgrunden.
Ja, det borde jag kanske ha förklarat. Den övre är en mus eller råtta som försökt krypa i utrymmet mellan dörrkarm och regel, men kilat fast sig. Snöpligt sätt att sluta sina dagar på. Det andra djuret luskade jag aldrig ut vad det var. Men en stor katt kan det säkert ha varit. Den låg i krypgrunden.
M
Marcussjogren
Medlem
· Västra Götaland
· 3 079 inlägg
Marcussjogren
Medlem
- Västra Götaland
- 3 079 inlägg
Tycker snarare att det ser ut som något hundliknande? Proportionerna på bakben och överkroppens längd passar inte riktigt på katt. Att den saknar huvudet var ju ganska märkligt det medjohankr skrev:
Det där är alltid min stora skräck när jag tänker på att krypa in i grunden
Lagt under bevakning!
Den stora dagen inträffade den 1 november 2012. Det hade blivit dags att resa stommen. På morgonen anlände ett rejält lass reglar, råspont, takpapp och annat göttigt. På plats fanns far och bror att hjälpa, och jag kunde njuta av hastigheten som uppnås då proffs blandar sig i leken. Båda jobbar som snickare.
Bjälklaget trillade på kvickt. Genomgående 45x195 med impregnerat på delen för altanen. Sen spikade vi ihop väggarna och reste dem: 45x145. Det kan kanske vara läge att visa en planritning nu, så det framgår vad som ska byggas.
6,6x8,5 meter stort, som synes, med altan inunder den ytan. Allrummet öppet upp i nock. Ovanför hallen, sovrummet och det som kallas framtida WC finns numer ett loft. Men inte när stommen restes. Nej, nej. Då byggde vi vanliga W-takstolar tänkta för en kallvind. Allt enligt mitt tema: håll det enkelt. Som dock senare skulle visa sig ha gått för långt på denna punkt.
En balk med dimensionen cirka 90x400 mm hängdes upp i takstolarna. Det hela gick faktiskt väldigt bra *utom på en punkt: Lyftet av limträbalken. Jag var på väg till torpet från jobbet när det hände, vilket kanske var lika bra för nervernas skull. Farsan var på plats lite innan mig och fick hjälp av en granne med traktor och skogskärra att lyfta balken. För att undvika att kranen välte stöttades den upp med en bit 95x95. Men marken gav vika för trycket när balken befann sig i maxläget, och välte rätt över huset. Några nervösa sekunder senare kunde de konstatera att stommen höll emot vagnens tyngd och viktigast *ingen skadade sig. Till slut lyfte vi upp balken för hand på ett par stegar.
Några intensiva helger senare, med god hjälp från en vän, var såväl råspont som papp på plats. Nu kunde stommen torka ut i lugn och ro under vintern medan jag ägnade mig åt att spika utegips. Eftersom jag jobbar till fem-tiden på kvällarna fick jag under denna den mörka halvan av året förlägga det mesta arbetet till helgerna. Men ännu gick projektet i ganska maklig takt och jag hade fullt upp med att lära mig själva hantverket, bit för bit.
Bjälklaget trillade på kvickt. Genomgående 45x195 med impregnerat på delen för altanen. Sen spikade vi ihop väggarna och reste dem: 45x145. Det kan kanske vara läge att visa en planritning nu, så det framgår vad som ska byggas.
6,6x8,5 meter stort, som synes, med altan inunder den ytan. Allrummet öppet upp i nock. Ovanför hallen, sovrummet och det som kallas framtida WC finns numer ett loft. Men inte när stommen restes. Nej, nej. Då byggde vi vanliga W-takstolar tänkta för en kallvind. Allt enligt mitt tema: håll det enkelt. Som dock senare skulle visa sig ha gått för långt på denna punkt.
En balk med dimensionen cirka 90x400 mm hängdes upp i takstolarna. Det hela gick faktiskt väldigt bra *utom på en punkt: Lyftet av limträbalken. Jag var på väg till torpet från jobbet när det hände, vilket kanske var lika bra för nervernas skull. Farsan var på plats lite innan mig och fick hjälp av en granne med traktor och skogskärra att lyfta balken. För att undvika att kranen välte stöttades den upp med en bit 95x95. Men marken gav vika för trycket när balken befann sig i maxläget, och välte rätt över huset. Några nervösa sekunder senare kunde de konstatera att stommen höll emot vagnens tyngd och viktigast *ingen skadade sig. Till slut lyfte vi upp balken för hand på ett par stegar.
Några intensiva helger senare, med god hjälp från en vän, var såväl råspont som papp på plats. Nu kunde stommen torka ut i lugn och ro under vintern medan jag ägnade mig åt att spika utegips. Eftersom jag jobbar till fem-tiden på kvällarna fick jag under denna den mörka halvan av året förlägga det mesta arbetet till helgerna. Men ännu gick projektet i ganska maklig takt och jag hade fullt upp med att lära mig själva hantverket, bit för bit.
