Ber om ursäkt för att jag råkade dra tråden lite off topic.Larsa skrev:
Trådskaparen frågade om en situation där de är gifta. Men SueSia skrev om en situation däör man är sambo. Det gäller som sagt HELT andra arvsregler vid äktenskap jämfört med sambo.Jonatan79 skrev:
först och främst - när du blir sambo med en person som har barn måste du vara medveten om att du blir sambo med allihop, och får ett visst ansvar.SueCia skrev:
Sambor ärver aldrig varandra med mindre än att man skrivit ett testamente.
däremot kan man begära bodelning inom ramarna för sambolagen.
vilket handlar om bostad som skaffats för gemensamt boende samt lösöretyp möbler, tv mm dvs inte pengar, bil, sommarstuga. Är man gifta och inte skrivit äktenskapsförord är all egendom gemensam (med undantag för enskild egendom).
Gifta ärver bara varandra omde inte har några gemensamma barn.
försörjningsplikt mot sambons barn föreligger bara om du och barnen bor varaktigt på samma ställe, så om de har delad vårdnad och barnen bor hos båda har du ingen försörjningsplikt. Se föräldrabalken 7e kapitlet 5e paragrafen
frågan är dock - vad gör du om din sambos barns far avlider?
En variant är att i testamente skriva, att ifall särkullsbarn väntar på att ta ut sin laglott till efterlevande maka/make gått bort, och att de kan/ska jämställas med gemensamma barn.
Sen kan det vara smart att skriva att det ärvda ska vara enskild egendom. Då slipper man en massa tjafs vid eventuella skilsmässotvister som barnen kan hamna i.
Har barnen vuxit upp tillsammans är det bara löjligt att behandla barn olika.
Sen kan det vara smart att skriva att det ärvda ska vara enskild egendom. Då slipper man en massa tjafs vid eventuella skilsmässotvister som barnen kan hamna i.
Har barnen vuxit upp tillsammans är det bara löjligt att behandla barn olika.
Barn=ladaimpala65 skrev:Något off topic.
Hen=höna
Vi använder ju mer och mer engelska, när vi talar och skriver.
Vad är din poäng?
Mer off topic: Idiot och idiot är samma på både svenska och engelska.impala65 skrev:Något off topic.
Hen=höna
Vi använder ju mer och mer engelska, när vi talar och skriver.
Det finns väl massor ord som betyder nåt annat på engelska men inte gör vi narr av dom orden och de som använder dom!
Jaha ok, jag trodde det gällde även varannan vecka boende.sunqan skrev:
Hur jag skulle göra om barnens far avlider vet jag inte, jag har inga jättesummor pengar och jag har för avsikt att se till att mitt barn får allt hon behöver utan att det ska vara några problem.
Jag växte upp med 2 bröder och vi hade aldrig några pengar pga. en sjukskriven morsa, när jag fyllde 18 hade jag 1200 kronor på sparkontot, fick lov att ta körkortet på avbetalning. Det kan hända att jag överkompenserar rejält men jag har för avsikt att min dotter ska ha minst 200k sparat för att få tag i en bostad, ta körkort och köpa första bilen när hon flyttar hemifrån. Skulle jag bli tvungen att försörja hennes barn fullt ut skulle jag aldrig ha råd att spara ordentligt till min dotter.
Jag kan förstå folks initiala reaktion när jag berättar hur vi har det, men detta gjorde vi som sagt upp före jag flyttade in, och skulle hon inte accepterat detta så hade vi fått fortsätta vara särbos istället.
En ganska viktig del av det här är såklart att våran dotter är 1 år o 8 månader medans hennes barn är 10 och 13 år gamla. Så de märker ju inte av det egentligen.
Det är till och med så speciellt med barnskyddet i lagen att om Larsas sambos ex ("den andre pappan") dör och sambon blir oförmögen att vara vårdnadshavare (p.g.a. psykisk sjukdom, missbruk etc.) så kommer vårdnaden med stor sannolikhet att tilldömas Larsa om han är den enda stadigvarande vuxna umgängespersonen runt de barnen. Då hjälper det inte att det finns en "moster Lisa" eller "morbror Ronny" till barnen vägg i vägg eller långt bort, utan det är det stadigvarande umgängets kvalitet som bedöms.
Så tokigt kan det bli, men som svar på frågan så ärver inte sambos egendom förvärvad innan sammanboendet så sommarstugan torde vara off the hook..
Så tokigt kan det bli, men som svar på frågan så ärver inte sambos egendom förvärvad innan sammanboendet så sommarstugan torde vara off the hook..
Utfallet:
Gällde alltså ett gift par med ett särkullsbarn. Fadern gick bort.
Sommarstugan var skriven på modern, ingick inte i dödsboet. Halva permanentbostaden inkl. bohag hamnade i dödsboet. Faderns bil och alla hans kontanta medel gick med 100% in i dödsboet. Detta värderades alltså och särkullsbarnet får ut sin del. Övriga syskon får sina delar då modern går bort.
Var alltså inte som jag trodde att 50% av alla tillgångar hamnade i dödsboet. Utan 50% av permanentbostaden + den avlidnes "egna tillgångar" hamnade där.
Tål att tänkas på, självklart skall Särkullsbarn få sin arvslott, men att behöva betala ut den innan båda gått bort kan ställa till det för den efterlevande.
Gällde alltså ett gift par med ett särkullsbarn. Fadern gick bort.
Sommarstugan var skriven på modern, ingick inte i dödsboet. Halva permanentbostaden inkl. bohag hamnade i dödsboet. Faderns bil och alla hans kontanta medel gick med 100% in i dödsboet. Detta värderades alltså och särkullsbarnet får ut sin del. Övriga syskon får sina delar då modern går bort.
Var alltså inte som jag trodde att 50% av alla tillgångar hamnade i dödsboet. Utan 50% av permanentbostaden + den avlidnes "egna tillgångar" hamnade där.
Tål att tänkas på, självklart skall Särkullsbarn få sin arvslott, men att behöva betala ut den innan båda gått bort kan ställa till det för den efterlevande.
Det där låter konstigt. Antingen hade de någon form av äktenskapsförord, eller så valde man en sådan fördelning "frivilligt".
Jag tror att det är ganska vanligt att ett (vettigt) särkullsbarn inte propsar på att få ut andel i ex. en sommarstuga som den efterlevande har ärvt efter sina föräldrar, även om den inte explicit är skriven som enskild egendom.
Jag tror att det är ganska vanligt att ett (vettigt) särkullsbarn inte propsar på att få ut andel i ex. en sommarstuga som den efterlevande har ärvt efter sina föräldrar, även om den inte explicit är skriven som enskild egendom.
Om värdena balanserar så är det OK. Man ärver inte en halv sommarstuga eller en halv bil, utan man ärver halva värdet. Sedan försöker man balansera så att egendom som ägdes av den ena maken (sommarstugan i det här fallet) skiftas ut till den som ägde egendomen före dödsfallet. Men värdena skall balansera om inte efterlevande och aervingar frivilligt kommer övverens om någon annan fördelning.
Det är en ganska vanlig källa till konflikt, för olika typer av tillgångar har ju olika "bestående" värde. Och lösöre värderas alltid konservativt. Så om ex. den efterlevande får den äkta Picasso tavlan som är värderad till 20 milj. Och arvingarna istället får 20 milj. kontanter. Så går det antagligen att sälja Picasson för 25 - 40 milj. på auktion om något år.
Det är en ganska vanlig källa till konflikt, för olika typer av tillgångar har ju olika "bestående" värde. Och lösöre värderas alltid konservativt. Så om ex. den efterlevande får den äkta Picasso tavlan som är värderad till 20 milj. Och arvingarna istället får 20 milj. kontanter. Så går det antagligen att sälja Picasson för 25 - 40 milj. på auktion om något år.
Nu sitter jag i en ganska bra ekonomisk situation, vi, jag, min syster och en sladdbror med annan far har en liknande situation som ts beskrev.
Om min styvfar går bort så ärver inte jag eller min syster ett öre om våran gemensamma mor lever.
Om min/våran mor går bort så ärver jag och min syster 16.66% av våran gemensamma mor´s kapital och del i fastigheter, det blir en tredjedel av hennes halva, alltså 8,33% av totala gemensamma förmögenhet.
Min syster ärver samma del, alltså 8,33%
Styvfadern ärver 25% direkt och resterande del 8,33% samt hela 75%, totalt 83,33% ärver våran bror när våran"pappa" gått bort.
Ganska enkelt!
Ännu enklare är att jag redan sagt att jag inte vill ha något, speciellt inte om jag sätter min styvfar i trångmål, nu blir det inte så, de har relativt bra ställt, men jag anser att det absolut inte är mina pengar som de sparat ihop under åren, det är de som lever ihop det är deras ensak anser jag att ge pengar till de eller den de anser skall ha dem.
Men det är min åsikt, inte vad det juridiska anser.
Det finns papper att skriva om man vill avstå från arv i dessa nya familjekonstellationer, förr i tiden skaffade man barn gemensamt (med vem, kunde bli lite fel ibland då som nu) levde ihop och dog, barnen som oftast var gemensamma ärvde ungefär lika.
Lagen kanske borde ses över lite, moderniseras, det verkar som om regelverken inte hinner med.
För övrigt tycker jag att SueCia har helt rätt, de gjorde ett avtal innan det blev allvar i förhållandet, jag har aldrig krävt att min "tant" skall betala för mina barn som jag har med andra, det är mitt och min ex ansvar!
Någon blir alltid lidande när det kommer till "bonusbarn" arvet skall självklart i den mån det går också gå till bonusbarnen om inget annat avtalats.
Det är inte rätt att "bonusbarn" som tex. är osams med "styvföräldern" kan på laglig väg tvinga bort denne från det gemensamma boendet!
Enkelt vore att bonusbarnet/n får ärva en del i samband med bortgång av båda "föräldrarna" som de andra barnen/t.
Risken att den inte bortgångna föräldern sätter sprätt på allt, men är det verkligen så fel? Det är trots allt de som skaffat sina gemensamma inkomster.... och utgifter
Godmorgon på er alla!
Om min styvfar går bort så ärver inte jag eller min syster ett öre om våran gemensamma mor lever.
Om min/våran mor går bort så ärver jag och min syster 16.66% av våran gemensamma mor´s kapital och del i fastigheter, det blir en tredjedel av hennes halva, alltså 8,33% av totala gemensamma förmögenhet.
Min syster ärver samma del, alltså 8,33%
Styvfadern ärver 25% direkt och resterande del 8,33% samt hela 75%, totalt 83,33% ärver våran bror när våran"pappa" gått bort.
Ganska enkelt!
Ännu enklare är att jag redan sagt att jag inte vill ha något, speciellt inte om jag sätter min styvfar i trångmål, nu blir det inte så, de har relativt bra ställt, men jag anser att det absolut inte är mina pengar som de sparat ihop under åren, det är de som lever ihop det är deras ensak anser jag att ge pengar till de eller den de anser skall ha dem.
Men det är min åsikt, inte vad det juridiska anser.
Det finns papper att skriva om man vill avstå från arv i dessa nya familjekonstellationer, förr i tiden skaffade man barn gemensamt (med vem, kunde bli lite fel ibland då som nu) levde ihop och dog, barnen som oftast var gemensamma ärvde ungefär lika.
Lagen kanske borde ses över lite, moderniseras, det verkar som om regelverken inte hinner med.
För övrigt tycker jag att SueCia har helt rätt, de gjorde ett avtal innan det blev allvar i förhållandet, jag har aldrig krävt att min "tant" skall betala för mina barn som jag har med andra, det är mitt och min ex ansvar!
Någon blir alltid lidande när det kommer till "bonusbarn" arvet skall självklart i den mån det går också gå till bonusbarnen om inget annat avtalats.
Det är inte rätt att "bonusbarn" som tex. är osams med "styvföräldern" kan på laglig väg tvinga bort denne från det gemensamma boendet!
Enkelt vore att bonusbarnet/n får ärva en del i samband med bortgång av båda "föräldrarna" som de andra barnen/t.
Risken att den inte bortgångna föräldern sätter sprätt på allt, men är det verkligen så fel? Det är trots allt de som skaffat sina gemensamma inkomster.... och utgifter
Godmorgon på er alla!