Status
Inte öppen för fler kommentarer.
AndersMalmgren skrev:
Det där är bara gammalt vänsterbabbel, om du är hungrig och ser till att inte bli avdankad är det inga problem, vi har flera som är över eller närmar sig 60-strecket tex

Jag har träffat välldigt många sega äldre som är trötta på sitt jobb, har ingen som helst förståelse varför dessa ska ha något skydd
Jag tycker du är lite historielös Anders. Vi har fackföreningarna att tacka för mycket av det inflytande arbetskraften har på företag. Inom framför allt stora organisationer så är även facket en välkommen motpart, som samlar de anställda. Man kan tro att man är stark ensam som expert, och det gäller väl så länge som det är expertbrist eller arbetsgivaren inte stämmer dig eller slänger ut dig av personliga eller andra skäl. Att vara med i facket är ju ofta som en försäkring - du vill ha den när det strular, men du kanske aldrig behöver den.

Men på det stora hela - vill du arbeta som i USA där alla sätter sig själva i första ledet och där du när som helst kan få gå på studs? Jag tycker det skulle vara otrevligt. Man vill ju bry sig om sitt företag, att det skall gå bra, inte bara om sin egen karriär ..
 
  • Gilla
lars_stefan_axelsson
  • Laddar…
AndersMalmgren skrev:
Låga löneskillnader tar död på driftighet och innovation
Knappast. Om låga löneskillnader gjort det så skulle det inte drivit tillväxt. Vilket det alltså bevisligen gör. (Se exv: http://www.imf.org/external/pubs/cat/longres.aspx?sk=41291.0) Enligt OECD så har vi tappat 20% i tillväxt mellan 1990-2010 pga de större klyftorna som infördes på nittiotalet (http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/vaxande-klyftor-ger-lagre-tillvaxt)

Tvärtom är det så att de stora skillnaderna vi har idag "tar död på driftighet och innovation" eftersom låga inkomster leder till låg konsumtion vilket gör att det inte finns vettiga ställen att investera alla de pengar som nu samlats i alltför få händer. Dessa pengar investeras istället "sterilt" (se "rent seeking") vilket leder till alla de bubblor och finanskriser i olika branscher vi ser idag.

(Men det är ju alltid surt när verkligheten inte spelar med ideologiskt baserade uppfattningar om hur världen borde vara. Tag som sagt inte upp det med mig. Tag upp det med kommunisterna på IMF och OECD.)
 
Är det något svenska bolag tappar varje år så är det innovation, om x antal år så sitter vi är enbart med välfärdsbolag kvar och vårdar om varandra då alla bolag som generera pengar har flytt landet (Inte enbart pga fackförbund förstås)
 
Hela poängen med ett fackförbund är att ha en gemensam MOTpart mot företaget. Varför fokusera på att företaget och den anställde skall vara MOT varandra. Man arbetar väl FÖR företaget och har ett intresse i att det går bra för detta. Skulle jag vara dålig på mitt jobb och företaget vill säga upp mig skulle jag inte vilja tvinga dem till att ha kvar mig med hjälp av något fack. Får jag för dålig lön enligt mig själv så får jag väl byta arbetsplats om företaget inte värderar min prestation så högt som jag anser den vara värd.
 
  • Gilla
AndersMalmgren
  • Laddar…
Så länge vi har många utan arbete, som oroas över framtiden och samtidigt pressar de som har arbete allt hårdare , kommer innovationen att minska. Alltför stressade människor har svårt för att tänka konstruktivt och speciellt att tänka innovativt. För att tänka innovativt behövs TID för eftertanke och koll på vad andra har gjort ( t.ex. prata med andra, sökande i litteratur och patentdatabaser). I dagens arbetsliv blir denna så väl behövda tid, en stor bristvara.
 
Redigerat:
Lösningen på det är metodik som SCRUM och andra agila metoder, inte fackförbund
 
Nja SCRUM m.m. kan lösa vissa delar, men det behövs nog fackförbund för att få till regler för att minska stressen.
 
Utan facken hade vi väl fortfarande jobbat som snudd på livegna...
 
  • Gilla
lars_stefan_axelsson
  • Laddar…
Facken har såklart gjort mycket bra genom tiderna men nu är det nya tider och då behövs de kanske på andra sätt än tidigare. Samma behov finns inte nu när företagen ser så olika ut jämfört med decennier sedan.
 
HasseTeknik skrev:
Nja SCRUM m.m. kan lösa vissa delar, men det behövs nog fackförbund för att få till regler för att minska stressen.
Erfarna produktägare, projektledare etc behöver inte facket för att förstå att pressade produktteam inte levererar kvalitet.
 
falkn skrev:
Hela poängen med ett fackförbund är att ha en gemensam MOTpart mot företaget. Varför fokusera på att företaget och den anställde skall vara MOT varandra. Man arbetar väl FÖR företaget och har ett intresse i att det går bra för detta. Skulle jag vara dålig på mitt jobb och företaget vill säga upp mig skulle jag inte vilja tvinga dem till att ha kvar mig med hjälp av något fack. Får jag för dålig lön enligt mig själv så får jag väl byta arbetsplats om företaget inte värderar min prestation så högt som jag anser den vara värd.
Det gör de ju för det första inte längre. Att man skulle vara "mot" företagen det slutade ju på trettiotalet. Med så starka fackföreningar/förbund vi har i Sverige så är man helt klart en ansvarstagande part.

MEN, det intressanta i ditt inlägg är analysen om "företaget kan sparka mig, jag kan sparka företaget" som är så vanlig på andra sidan pölen. En enkel analys visar varför den är så förenklad att den är felaktig. Rent spelteoretiskt (och varför inte när nu Nash så tragiskt gick bort i dagarna) så måste man se till parternas styrka. Om den ena parten är mycket starkare än den andre så kan den förre diktera villkoren.

Så hur ser det då ut i ett vanligt anställningsförhållande? Jo, företaget/avdelningen/gruppen/ dvs närmaste chef (som kan få representera företaget) är den ena parten. Han vill få ett visst arbete utfört, och för att få det arbetet utfört så måste han betala för det. Så värdet av det som står på spel är värdet av det arbete som kan utföras av de underställda.

Notera plural. Det är vanligt att organisationer är hierarkiska vad gäller lön/anställningsförhållande, dvs chefen har kanske 10 underställda eller så. Så om en anställd slutar, så riskerar chefen att förlora 10% av värdet/intäkterna på kort sikt. Då kommer vi till dig. Du arbetar typiskt bara åt en chef, eller på ett företag. Så om du skulle sluta så riskerar du hela in inkomst i samma perspektiv som din motpart riskerar 10% av sin.

Är detta en jämn förhandlingssituation? Nej, naturligtvis inte. Den enskilde anställde ligger alltså därför i stort sett alltid rejält under i en enskilt förhandling med arbetsgivaren. Det finns naturligtvis faktorer som kan väga upp, unik kompetens osv. men dessa är alltså inte grädde på moset utan har en stor obalans att börja väga upp.

Så, tills dess att vi alla regelmässigt börjar ha tio olika arbetsgivare, så länge kommer företagen riskera betydligt mindre inkomst än arbetstagaren, och så länge kommer denna ojämlikhet i förhandlingsläge att kvarstå. Lösningen är lika enkel som naturlig. Om flera arbetstagare slår sig samman och börjar förhandla som en då jämnas förhandlingsläget ut. Naturligtvis är det jobbigt att behöva komma överens om vart man skall gå, vilka villkor man skall prioritera osv. men det är som sagt en naturligt mycket stor obalans som måste överbryggas, så därför kommer olika typer av sammanslutningar att bestå.
 
  • Gilla
Hemmakatten och 1 till
  • Laddar…
AndersMalmgren skrev:
Erfarna produktägare, projektledare etc behöver inte facket för att förstå att pressade produktteam inte levererar kvalitet.
Det spelar ju ingen roll när ägarna inser att tre fjärdedelar av kompetensen står att få för en tiondel av priset i Indien och Kina.

När jag var på Ericsson så hade man hälften av sina anställda i Sverige. Sedan så fick hälften gå. Idag är man lika stora som man var innan bubblan, men bara en fjärdedel av de anställda finns i Sverige.

Dessa globala ekonomiska ojämlikheter är naturligtvis inget facket kan rå på. Det är naturligtvis inte så att facket är skillnaden mellan att jobben skeppas utomlands eller inte (det krävs politisk vilja för att det skall hända). MEN det är skillnaden mellan att du får en rimlig ersättning och chans att hitta något annat och att (som är vanligt i USA idag), tvingas sitta tre månader och lära upp din ersättare och iaf få lön för den tiden, eller åka direkt ut idag.
 
AndersMalmgren skrev:
Är det något svenska bolag tappar varje år så är det innovation, om x antal år så sitter vi är enbart med välfärdsbolag kvar och vårdar om varandra då alla bolag som generera pengar har flytt landet (Inte enbart pga fackförbund förstås)
Kom gärna med konkreta invändningar mot IMFs och OECDs forskning, snarare än löst tyckande.

Det blir inte så bara för att du säger så.
 
Outsourcing visar sig ofta vara en ganska dyr historia och ofta med en försämrad produkt som resultat.

edit: Personligen sittar jag rätt safe dessutom då de sällan outsourcar Arkitekterna utan det är kodapan som får stryka på foten
 
AndersMalmgren skrev:
Outsourcing visar sig ofta vara en ganska dyr historia och ofta med en försämrad produkt som resultat.

edit: Personligen sittar jag rätt safe dessutom då de sällan outsourcar Arkitekterna utan det är kodapan som får stryka på foten
Det var det många som trodde på Ericsson också (eller Sony för den delen). Sanningen är snarare att när tåget går, då åker alla med. Oavsett var i "tillverkningsledet" de är.

Det är i så fall product managers etc. som "får vara kvar", någon måste ställa kraven och acceptera leveransen. Ja, dvs tills hela produkten flyttas eller läggs ner.

Även om det är många som vill tro att offshoring-trenden vänt, så har den faktiskt knappt ens mattats av.

Den som lever får se.

(Och jag vänder mig mot begreppt "kodapa". Det är de skickliga kodarna som står högst på totempålen, det bästa alla andra kan hoppas på är en andraplats. ;))
 
  • Gilla
-RB-
  • Laddar…
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.